Så mycket snö. På väg till Coop går jag förbi en rad snöpyramider, vita som sockertoppar. Det har varit svårt för snöröjarna att hitta platser att lägga upp snön och det har inte funnits tid att köra undan snöhögarna. Gatorna måste plogas först. Jag åker ju mycket buss och det har varit ett äventyr varje gång bussen slirat fram på de hala gatorna. Somliga busschaufförer har svårt att pricka rondellerna och sitter man i den bakre delen av en ledad buss, känns det som man åker karusell. Varje gång vi skall åka uppför lasarettsbacken sitter jag med hjärtat i halsen. Bussen får ibland pumpa sig uppför och jag funderar vad som skulle hända om den tappade greppet och glider bakåt över staketet ner på spåret…

Vi är redan några dagar inne i februari och livet går vidare. Jag börjar känna ett visst hopp om livet efter en eländig början på det här året. Kirurgen som opererade mig ringde och meddelade att fulingarna som han tagit ut var godartade. Ingen dysplasi, ingen metaplasi. Däremot var han lite bekymrad över mitt dåliga blodvärde och ville göra en koloskopi. Jag har haft stabilt dåligt blodvärde i flera år, som inte har blivit bättre med järntabletter. Det gör ju att jag är trött och inte orkar så mycket.

Jag har varit på vattengympan ett par gånger och det är ju som vanligt toppen. Vattnet i terapibassängen är lite kallare nu… jag antar att man sparar på elkostnaderna där med. För övrigt är jag mest hemma.
Ett par väninnor kom på eftermiddagste och det var mycket trevligt. Exet har varit här och ätit och fikat och fått matlådor med sig hem.

I januari satt jag med dagliga utmaningar i min junk journal och det var skönt att ha något att göra när jag inte mådde så bra. Här är en utmaning som hette ’texture’, ungefär strukturer.

Sköt om er<3

.