Marja

Den långa resan.

Nu kom viruset nära.

Av , , 4 kommentarer 14

Damerna dansar en stilla sorgedans, medan jag sitter och gråter. Fick precis ett meddelande från min dotter Johanna i Stockholm att hennes svärmor dött av coronaviruset. Nu kom det nära. En gammal kvinna, några år över 80, som bodde på ett boende och redan för ett par veckor sedan blev sjuk. Efter det har de inte fått besöka henne. Lova att du hand om dig mamma, ber Johanna och plötsligt får jag andnöd.

Jag isolerar mig, går inte ens till affären, men har ändå varit tvungen att vistas ute bland folk det senaste dygnet. Onsdag kväll fick jag nämligen hjärtflimmer igen, bara tre veckor sedan förra gången. Jag har ju tyckt att jag mått så bra, men plötsligt kom det och ville inte gå över, så efter några timmar ringde jag efter en taxi och for till akuten. Pulsen var uppe i 140-145 och ville inte gå ner med mediciner, så de beslutade göra en elkonvertering. Det var fullt på kardiologen, så jag hamnade på thorax och spenderade natten med att sitta på sängkanten och gå av och an i korridoren. På förmiddagen fick jag en elstöt och hjärtat gick direkt tillbaka i sin normala takt. Sen fick jag äta lunch och fara hem.

Jag gruvade mig verkligen för behandlingen, men fick så fint stöd av en sjuksköterskestudent… en liten kille som var helt underbar med alla patienter. Han förklarade för mig hur det skulle gå till och sen bestämde han sig för att följa med som stöd. Innan jag for hem gav jag honom beröm för hans patientbemötande och förutspådde en lysande karriär. Jag sa att jag är gammal lärare och kompetent att bedöma sånt. Han blev lite rödögd.
Nu ska jag bara fortsätta äta mina mediciner och leva som vanligt och hoppas att hjärtflimret inte återkommer alltför ofta. Jag tror jag vet vad som utlöser det och ska kontakta min läkare på vårdcentralen.

I dag har jag haft huvudvärk och sprungit och kollat i badrumsspegeln att jag inte har några tecken på stroke. Man blir lite nojig. Dessutom har jag känt lite klaustrofobi…lite panik över att inte kunna spontant hoppa på bussen och fara någonstans. Jag bakade en blåbärspaj och la ut en bild på den på Instagram och en granne lite längre bort ville komma och smaka på den. Eftersom hon är yngre och rör sig ute bland folk och åker buss en hel del, så nekade jag henne att komma. Det kändes förstås inte bra, men nu har vi bestämt att jag kommer ner på gården med en portion paj och vaniljsås, för jag vill ju gärna bjuda henne på pajen. Vi kan stå och prata en stund på behörigt avstånd.

På måndag får jag en stor beställning med mat och toapapper från ICA Maxi. Så ska jag göra ett kort till Ronja, som fyller år i början på april. Och Johanna fyller 50 år den 1 maj. Som läget är nu går det ju inte att planera något firande… vilket elände!

Snälla, snälla… ta hand om er och var försiktiga <3

Coronanoja.

Av , , 6 kommentarer 15

Vi lever i konstiga tider. Efter rekommendationen att alla över 70 år och alla tillhörande någon riskgrupp skall hålla sig undan sociala kontakter, har jag hållit mig hemma. Akvarellmålningen har ställts in till efter påsk och vattengympan är inställd tills vidare. Jag har endast varit på apoteket och även handlat mat en gång, men nu tänker jag handla mat på nätet från ICA Maxi, som jag gjorde i somras efter knäoperationen.

Jag är ju en ensamvarg och lider inte så mycket, för jag har ju folk omkring mig i huset och kontakt med många via sociala medier och via telefon och sms. Jag kan gå ut i skogen och ner till sjön varje dag. Längtar efter öppet vatten och lite mer våraktigt väder, så jag kan ta med mig kaffetermosen och sitta nere vid sjön och meditera. I lördags var isen blank, men folk var ändå ute och åkte skidor, promenerade och till och med cyklade på den.

Jag skulle inte vågat gå ut på den isen. Det var många som gick på kanten, eftersom det var glashalt på stigen längs med. Jag hade gåstavarna, men hade glömt ta på broddarna, så jag fick vända om ett par gånger och ta en annan väg för att det var så halt.

I dag har jag faktiskt varit ute på äventyr och till och med åkt buss. Jag hade tid för ultraljud av hjärtat på sjukhuset. Allt såg bara bra ut, inga problem med klaffarna eller blodflödet. Jag kommer att bli kallad till kardiologen på återbesök snart och får väl veta vad de tycker. Mitt blodtryck har varit perfekt och pulsen låg, så medicineringen har verkat bra.

Det var faktiskt upplivande att komma ut lite ut karantänen, men jag var försiktig. Jag höll avstånd till de jag träffade och pratade med, andades ytligt i bussen och rusade in och tvättade händerna direkt jag kom hem.

I morgon har vi möte med bostadsrättsföreningen och vi skall vara hos mig som vanligt, På kallelsen står det att om man känner sig det minsta sjuk, ska man stanna hemma… underförstått av hänsyn till mig. Om någon hostar eller nyser, får de gå hem igen har jag bestämt. För övrigt har vi ingen kroppskontakt och jag kan torka av dörrhandtaget när de gått. Lite nojig är jag nog.

Det finns inte så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av vardagen. Ta hand om er och var försiktiga!

Ha en lugn tisdagsnatt <3

 

 

Gråmulet

Av , , 4 kommentarer 13

En hel vecka har gått och vi har för det mesta haft gråväder. Disigt och blött, men dock med en och annan solig dag emellan. Lite varannandagsväder.

Jag har mått bra. Justeringen av medicinerna verkade passa mig bra… blodtrycket ligger bra (mäter varje dag) och hjärtat är lugnt. Jag sover bättre och försöker sköta mig. I veckan har det varit akvarellmålning, vattengympa, biblioteksbesök och en runda på stan. På fredag var jag hemma hos exet och bakade och lagade mat. Han har på gamla dar blivit intresserad av matlagning och ville jag skulle hjälpa honom. Jag googlade fram ett enkelt recept på frallor med havregryn och bovetemjöl och bakpulver i stället för jäst. Det var bara att röra ihop ingredienserna och forma frallorna på bakplåten. Han gjorde dem själv och de blev väldigt goda. Sen fick han göra soppa med butternutpumpa, morot, purjolök, potatis, stjälkselleri och röda linser. Vi kryddade buljongen med ingefära och citronpeppar och soppan blev så lyckat god.

I en kökslåda hittade jag vår första kaffepanna, som vi bryggde kaffet i. En röd emaljkanna från Arabia. Vi hade den i huset i Finland.

Min reaktion när jag hittade den gjorde att jag fick ta med mig den hem. Så mycket nostalgi från, som det känns, ett annat liv för länge sedan.

I dag var jag på min Coop och där gapade vissa hyllor tomma. Pasta fanns inte ett enda paket kvar, toapapper och hushållspapper fanns inte,,, inte heller en enda flaska handtvål. Vad är det med folk? Jag vet inte hur man ska tänka i dessa coronavirustider, annat än att iaktta god handhygien, men jag har inte tänkt mig att varor ska ta slut så där tvärt. Toalettpapper produceras i Sverige och produktionen är i full gång. Ja, tiden får utvisa… jag kanske har fel. Men visst är det lite skrämmande med den snabba smittspridningen av coronaviruset och de många dödsfallen.

Ha en bra vecka <3

Hjärtflimmer

Av , , 8 kommentarer 15

Vintern har kommit tillbaka. Min mobil vägrar ladda över bilder igen, så jag har valt en bild från förra omgången vintern var här. I går såg det precis likadant ut nämligen. Blötsnö på träd och buskar. I dag sken solen så underbart och jag tog en omväg via skogsvägen från Coop. De bilderna får jag lägga upp i nästa inlägg. I dag var en perfekt vinterdag.

Det är ett tag sen jag skrev något, för jag har haft fullt upp. Min kompis var bara hemma ett par dagar från sjukhuset, när hon fick åka in igen. Nu ligger hon kvar och mår inte alls bra.

Själv har jag också varit en vända på sjukhuset… med hjärtflimmer. Under ett och ett halvt år har jag haft episoder med hjärtklappning, men när jag sökt för det har EKG varit normalt. Jag har väntat på att bli kallad på utredning i tre månader och när det började igen på tisdag kväll kände jag att nu får det vara nog och for iväg till Primärvårdsjouren för att ta ett EKG. Det visade tydligt förmaksflimmer och 145 i puls. Jag fick åka vidare till akuten, där de försökte få ner pulsen med mediciner och sedan blev jag uppkörd till en avdelning på Kardiologen och hamnade i rummet bredvid min kompis. Hade varit och hälsat på henne dagen före, så det kändes lite konstigt. Efter ett par timmar gick jag på toaletten och krystade (hade luft i tarmarna) och kände att hjärtat hoppade över i normal sinusrytm. Diafragman pressades upp och skapade en stöt. För övrigt tyckte de att det var konstigt att jag var så opåverkad… ingen yrsel, ingen huvudvärk och ganska lugn.
Jag hade en Holter EKG på mig, så de hade sett exakt tidpunkt på monitorn när hjärtat gick över i sinusrytm och det stämde med mitt toalettbesök. Sen åt jag frukost med min kompis, träffade en läkare och skrevs ut med blodförtunnande medicin och lite ändrade mediciner för hjärta och blodtryck. Jag måste äta blodförtunnande för annars kan de inte göra en convertering med el-shock om det skulle behövas vid nästa episod. Är ju inte så förtjust i det, men vad gör jag? Har egentligen inte förstått att min hjärtklappning har varit livsfarlig… hade kunnat få en stroke. Nu ska jag på ultraljud och uppföljande samtal om några veckor och har fått telefonnummer jag kan ringa till. När man väl kommit in i systemet, verkar det inte vara några problem. Jag är i och för sig inte orolig, för jag känner mig precis som vanligt.

Onsdagen blev lite seg, eftersom jag inte sovit en blund på natten, så jag missade akvarellmålningen. Men i går var jag på vattengympan och i dag har jag varit ute i skogen och sen sovit på eftermiddagen. I morgon ska jag försöka ta mig ner till sjön och se hur det ser ut med lerhögarna. I gruppen på Facebook fick vi kontakt med en kommunarbetare, som vi har kunnat kommunicera med. Det senaste budet är att man upptäckte att lermassorna innehöll för mycket naturligt svavel och inte var lämpliga att ligga så nära sjön. De skall alltså bort och annan jord skall forslas dit. Det skall bli en backe vid skogsbrynet bredvid kullen med trappan, så trappan ska bevaras och ängen skall vara kvar. Det var fler än jag som var oroliga för trappan, men både den och den lilla kullen har en gång i tiden bevarats ’för att skapa olika rum i naturen’. Det låter ju hoppfullt.

Ha en fin helg <3