Julhelgerna är över och det är riktigt länge sedan jag skrivit något här på bloggen, men jag har varit upptagen av denna härliga människa. Ronja kom på tisdagen och stannade till söndagen, då hon for till Stockholm för att träffa sin mamma. Johanna kom inte eftersom det finns så mycket smitta i Stockholm och några av hennes kolleger i skolan hade blivit sjuka. Ronja hade däremot haft covid-19 och nu testat positiv för antikroppar, så hon vågade komma, men för säkerhets skull fick hon sova på hotell. Trots antikropparna var hon mycket noga med att hålla avstånd, sprita händerna och att alltid ha munskydd när vi åkte buss. Jag var så glad att hon kom. Det kändes lite jobbigt i början att inte få krama henne, men man faller fort in i rutinerna. Det faktum att hon hade antikroppar gjorde att jag kunde vara avslappnad i hennes närhet, även om vi höll avstånd. Efter första dagen tillsammans kände jag att jag hade pratat lika mycket som under de senaste 10 månaderna tillsammans.

På julafton kom exet/morfar och firade med oss. Jag hade lagat finsk julmat och vi åt och delade ut julklappar och hade väldigt trevligt. Ronjas kompis, som skulle varit med oss, hade blivit sjuk, så vi packade en kasse med julklappar, mat, fika och frukt och tog bussen ett par hållplatser och lämnade allt utanför hennes dörr. Hon kikade ut med munskydd på och vi backade fem meter med munskydd på och önskade henne en god jul. Sen promenerade vi hem i den sköna kvällen.

På juldagen var Ronja en sväng hos morfar, sen bakade vi pizza och såg på film. På annandagen for jag till stan för jag ville visa Ronja den nyaste statyn Julia av Jaume Plensa. Den står på Konstnärlig Campus vid Strandpromenaden. Vi stämde träff med morfar, som kom promenerande från andra hållet.

Statyn är imponerande 7 meter hög. Vi tog en promenad längs Umeälven i det grådisiga vädret.

Snön som kom försvann igen och sen har det regnat eller blötsnöat varje dag. Verkligen trist väder.

Jag har mått så bra under hela helgen och  försökte verkligen få Ronja att förstå hur välgörande hennes besök var. Hon är så klok och trygg och det bästa besök man kan få efter alla månader av enskildhet. Nu ska jag försöka hålla kvar den känslan tills vi kan ses igen. Kanske, kanske i sommar…

Jag fick bra böcker i julklapp… av exet fick jag en som heter ’Trettiofem sockor’ med fina beskrivningar på både enkla och mönstrade sockar. Han hade tydligen snappat upp att jag stickade sockar till alla i julklapp. Väldigt omtänksamt, tycker jag.

Nu vet jag varför jag inte fick köpa mobiltelefonen på avbetalning. Det visade sig att mitt id-kort var spärrat hos UC sen i somras när jag anmälde att jag tappat det. Jag handlar ju mycket på nätet och tar det mesta på faktura via Klarna, men då identifierar jag  mig med Bank-id, så jag har inte förstått att id-kortet varit spärrat. Dessutom har jag ett nytt nu, så det är fortfarande inte riktigt klart för mig vad som hänt. I alla fall skall jag fylla i ett formulär och häva spärren hos UC.

Sköt om er och var försiktiga <3

Jag klagade på mörkret senast jag skrev, men följande morgon såg det ut så här när jag drog från gardinerna. Så vackert. Visserligen blötsnö, men en njutning för ögat. Sen regnade allt bort… blötsnön kom tillbaka och nu är det vitt igen på marken och ett par minusgrader.

Coronaviruset sprider sig med rasande fart, vilket ju är mycket bekymmersamt. I dag reflekterade jag över att jag lever väldigt mycket i nuet i och med att man bara kan ta en dag i sänder. Vi vet ingenting om framtiden, kan inte göra några planer, utan livet går ut på att se till de basala behoven och skydda sig själv och andra. Jag märker att jag blir lätt irriterad och att duscha och städa är bara besvärligt. Får se upp med det.

Jag for i alla fall ner på stan och köpte en ny mobil. Till min stora förvåning blev jag nekad att ta den på avbetalning. Jag har inga betalningsanmärkningar, har aldrig varit hos Kronofogden och har nyligen fått veta att min kreditvärdighet är hög. Kontaktade Telia, eftersom jag var nyfiken på hur man har resonerat och fick ett telefonnummer till Telia Finans. Har inte orkat ringa än. Nåja, det var ingen dyr telefon, men en ordentlig uppgradering från min gamla och nu har jag lyckats installera de appar jag inte kunde föra över automatiskt och är nöjd. Kameran är bra och det fungerar bra att lagra och dela bilderna.

Sen var jag på ultraljusundersökning av levern och fläckarna man såg på röntgen är ofarliga cystor, ’vattenblåsor’, sa doktorn. Var inne och läste i min journal och såg att gastrodoktorerna inte vill ta emot mig, utan remitterar mig tillbaka till vårdcentralen. Deras diagnos är IBS och polyperna i magsäcken kallas för ’bifynd’. Diagnosen har jag haft i 20 år, men symptomen har ju förvärrats under de senaste 5-6 åren då polyperna vuxit till sig. En moment 22 situation alltså. Jag får väl vara glad att jag inte fått några dåliga nyheter.

Den här veckan pågår Musikhjälpen, vilket betyder att jag sitter uppe hela nätterna och lyssnar på TV eller radion. En natt knåpade jag ihop några julklappsetiketter medan jag lyssnade.

Julkorten är skickade, amaryllisarna har slagit ut och jag har hängt upp nya akvareller på bokhyllan. Lite mer vintriga målningar.

Har inte målat något på ett helt år. Kom på att jag köpte guachefärger i somras, som jag inte ens testat än.

Var rädd om er <3

Min mobil strejkar och skickar inte över bilder, så jag bjuder på en gammal bild från Gudrun Sjödens Lagerbutik i Stockholm för några år sedan. Själv har jag två fina amaryllisar som håller på att slå ut och en tredje fortfarande i knopp. Eftersom jag är känslig för dofter är hyacinter inte något alternativ hos mig, men amaryllis kan jag ha hur många som helst. Köper kanske ett par till, så jag säkert har en blommande på julafton.

I morgon ska jag åka ner på stan och köpa en ny mobil, för nu har den gamla bråkat nog.

Dagarna går och läget är bekymmersamt. Ingen vattengympa…inget umgänge med någon, förutom exet, han är min kontakt nu. Fast vi träffas inte, men ringer och håller reda på varandra. Grannarna träffar jag och växlar ett par ord med när jag går ut och in, ner efter posten och till tvättstugan.

Träffade kirurgen för en vecka sedan och han tyckte inte att det fanns någon anledning att ta bort polyperna i magen. Börjar de blöda så lär jag ju märka det. ”Men jag har ju så ont och besvär varje dag”, .. ja, det var ju det… det hade han visst inte tänkt på. Jag skickas tillbaka till medicinmännen, till gyn och ultraljud på levern. Nu känns det som jag kommer snurra runt bland specialisterna och till slut trilla ner mellan stolarna. Och då är jag ändå ganska bra på att tala för mig.

Det har varit grått och regnigt varje dag… och mörkt hela dagarna. Den 21 december infaller vinterdagjämningen och sen kommer ljuset tillbaka sakta men säkert. Det är länge sedan jag besvärats av den här mörka perioden så som i år. Lite snö hade kanske gjort världen ljusare. Jag minns första vintern i Haparanda, dit vi flyttade från södra Finland. Jag trodde inte det var möjligt med detta kompakta mörker dag och natt… men sen vänjer man ju sig.

Jag har stickat färdigt sockparet med det komplicerade mönstret. Just det mönstret vill jag aldrig sticka igen, men det blir ett liknande par till mig med mycket enklare mönster. Nu har jag stickat fem par fina sockar, men inte ett enda par till mig själv. Jag har fortfarande kvar ett par som mamma stickat och jag är så rädd om dem så jag vågar inte använda dem. Jag har stoppat hälarna, men vill inte att de ska ta slut helt. Däremot har jag kvar flera par fina vantar som mamma stickat… ett par av dem även stoppade.

I dag tappade jag ett ägg, som jag skulle knäcka i stekpannan, i golvet. Splash på mattan. Började fundera över att jag tappat mycket i golvet på sistone. Trött, ouppmärksam… eller något annat?

Vi stapplar vidare. Sköt om er och var försiktiga <3