Marja

Den långa resan.

Drömmer om en trehjuling.

Av , , 4 kommentarer 19

Förra veckans maffiga tulpanbukett står sig fint än. Jag blandade dubbla röda och enkla gula och de trivs bra ihop.

Helgen gick i Littfestens tecken. Jag satt flera timmar framför laptopen och när jag skulle äta, vände jag bara på den så jag kunde se medan jag åt. Tekniken fungerade utmärkt och allt var så väl organiserat. Jag saknade inte alls trängseln på Folkets Hus. Torsdagen var väldigt intressant och handlade om minoriteter… samer, tornedalingar, romer…och jag satt lite för länge framför laptopen, för på fredag morgon vaknade jag med stel nacke och huvudvärk. Tog det lugnt och tittade lite på eftermiddagen.

Exet skulle ju få sin första spruta med vaccin och hade sett fram emot det, men när han kom till den angivna platsen, fanns ingen där. Det visade sig att vaccinet hade tagit slut och de hade stängt och gått hem. De påstod att de hade ringt honom flera gånger… Han var väldigt besviken, men nu har han fått en ny tid i morgon. Jag har inte fått något brev än, så det är bara att vänta.

Mitt öga känns bra nu, men salvan tog slut och jag har några dagar kvar på kuren, så jag fick åka till Ålidhem i dag och ta ut en andra tub. Som tur var hade doktorn skrivit ut två uttag. Jag hade också fått ett paket till posten på ICA på Ålidhem och när jag skulle identifiera mig med mitt id-kort, blev jag ombedd att dra ner ansiktsmasken. Lite förvånat tänkte jag att hon kanske vill kolla att jag faktiskt är så gammal som det står på kortet, men sen kom jag på att de brukar vara så petnoga med namnet. Officiellt har jag nämligen ett dubbelnamn med bindetecken (Marja-Terttu), men jag använder alltid själv bara Marja och jag har faktiskt fått ett påpekande om det just på den här posten. Det bor många invandrare på Ålidhem och de har ju flera förnamn och efternamn som de använder lite olika. En gång blev jag vittne till att en kvinna inte fick ut sitt julpaket för att något av hennes namn var felstavat. Jag minns inte hur det gick för henne, men hon blev tvungen att ringa någon myndighet för att skaffa bevis att hon var hon. Det var lite obehagligt. Jag har aldrig blivit ifrågasatt, inte ens när jag hämtat ut medicin på apoteket.

I morgon skall min doktor på Hälsocentralen ringa och eftersom jag har varit inne och läst min journal, så vet jag vad hon kommer säga. Hon har näligen fått tillbaka remissen från gastroenheten och doktorerna som haft möte har bestämt att jag ska sluta med min magmedicin, som jag ätit väldigt länge. Jag måste trappa ner den för det är antagligen den som orsakat polyperna i magsäcken. Ska bli intressant att höra vad jag ska få i stället, för det finns just inga alternativ. Det känns ju väldigt hopplöst just nu och jag är övertygad om att om jag varit man, hade jag fått polyperna bortopererade för länge sedan. Nu är jag kvinna, gammal och överviktig.

Jag är lite manisk med stickandet. Stickade ett par sockar av det fina turkosa garnet, som gjorde vackra ränder.

Skaften blev inte lika och ingetdera blev enligt mönstret. Jag har slarvat och missförstått, eftersom jag stickar medan jag tittar på TV. Bara för att bevisa att jag kan följa anvisningarna, stickar jag ett par i det fina gröna garnet som jag redan stickat ett par av. Nu blev skaftet helt enligt mönstret. Så ska det se ut.

För övrigt stickar jag de här sockarna i slätstickning och låter färgerna i garnet komma till sin rätt. Ena sockan är klar och den blev så fin. Ska visa när båda är klara. Det här garnet beställer jag med matbeställningen från ICA Maxi och jag tror jag måste beställa ett par nystan till innan det tar slut.

På påsk skall jag bjuda exet på påskmiddag. Jag sa att vi måste behålla stilen trots pandemin och klä upp oss och äta en traditionell middag med ägg och sill. Sen ska jag göra en tjälknöl av en lite älgstek jag har i frysen och en grönkålspaj. I efterrätt blir det förstås finsk memma. Jag har redan köpt och lagt i frysen. En snaps till sillen och vi kommer att må bra.

Snön smälter och det var lite vårkänsla i luften i dag. Vad jag längtar till sommaren. I dag såg jag en trehjulig vuxencykel i Ålidhems centrum. En Helkama… finsk kvalitet. Jag stod en stund och väntade på ägaren för att fråga var den är köpt, men hen tog god tid på sig så jag tröttnade. Jag vet en cykelhandlare här i Umeå som säljer Helkama cyklar, så jag ska ringa och kolla. I sommar ska jag cykla runt Nydalasjön.

Sköt om er och var försiktiga <3

Marginalkeratit och Litt-fest.

Av , , 2 kommentarer 17

De här sockarna far iväg till Stockholm i morgon. Det är garnet som gör ränderna och jag tycker de blev så fina. Nu har jag snart stickat färdigt ett par turkosa i liknande randning. De skall jag behålla själv.

I kväll hade vi möte med styrelsen för bostadsrättsföreningen. Vi hade digitalt möte via Microsoft Teams. Tekniken strulade för mig. Kameran i min laptop fungerar inte, så jag hade förberett appen på min platta, som ju har fungerat tidigare, men i dag strulade det med mitt ’konto’ och jag kom inte in. Till slut kopplade jag upp mig på laptopen och tänkte delta utan kamera, men det blev så att jag såg de andra och min bild frös och blev till slut svart. Men de hörde mig och det räckte. Måste lämna in laptopen och få den fixad. Hoppas jag inte behöver köpa en ny.

Snön smälter lite varje dag, men ibland har det kommit en tunt lager nysnö på natten. Jag har promenrat längs skogsvägarna och har lite svårt att ta mig ända ner till sjön på grund av plogvallarna.

Förr hade jag skuttat över den här plogvallen, men nu måste jag krypa upp och åka ner på rumpan, och det gör jag ju inte. Tydligen har pollensäsongen redan börjat, för jag har varit täppt i näsan och det har kliat i halsen ett par veckor och en dag slog det mig att det måste vara pollen. Jag tog en antihistamintablett och den hjälpte med detsamma, så nu har jag tagit en varje dag. Det måste vara hassel och alpollen, som kommer med vindarna söderifrån. Pollenmätningen här i Umeå har upphört, för mannen som skötte avläsningen på Universitetets tak gick i pension och då passade man på att dra in anslagen. Nu har vi inga pollenrapporter norr om Sundsvall! Astma- och allergiförbundet har protesterat både regionalt och nationellt, för det är ju orimligt att vi blir helt utan rapporter. Nu har man dessutom konstaterat att pollenallergiker är en riskgrupp för covid-19, så det gäller verkligen att medicinera på rätt sätt.

Jag får också irriterade ögon och efter mycket skav och ont i höger öga, ringde jag till Ögonkliniken och fick komma till deras jour samma dag. Det visade sig vara marginalkeratit, alltså inflammation i hornhinnan som måste behandlas med salva som innehåller både penicillin och kortison. Jag har haft det ett par gånger tidigare i det andra ögat. Nu ska jag behandla keratiten i tre veckor och sedan måste jag skaffa nya glasögon. Jag har börjat se mycket sämre och det visade sig att jag har begynnande grå starr. Inte så märkbart än, men ändå…

I helgen är det Litt-fest. I fjol ställdes allt in, men i år anordnas den digitalt. Vk ger alla sina prenumeranter fribiljetter till eventet och jag har skaffat en. I dag fick jag en länk för inloggning, så jag kan sitta framför datorn hela dagarna och lyssna till samtal med författare om jag vill. På torsdag kommer jag nog att göra det, för det är den mest intressanta dagen enligt programmet. Jag kan ju sitta och sticka under tiden.

I morgon har jag bokat hårklippning och jag tänker ha munskydd på mig. Jag har inte haft det tidigare, för frissan har haft visir, men numera har jag munskydd på mig så fort jag rör mig ute. Det är nog inte värt att riskera något när vaccinet är så nära. Inte för att jag har fått något brev än… Exet har äntligen fått tid för första sprutan och min kompis har fått båda sprutorna. Det går långsamt och det strular, men jag tycker att det är ingen ide att hetsa upp sig, så småningom kommer alla att få sina sprutor. Exet vill så gärna träffa barnbarnen och jag vill åka till Finland, men vi får vänta lite till. Och vara försiktiga.

Nu har jag börjat plocka fram lite grejer för en ny junk journal. Jag har köpt lite material på Tradera, bl.a. en stor hög med hundraåriga dokument… brev, räkningar, kvitton, bensinransoneringskuponger m.m., som jag skamlöst kommer att använda när jag pysslar.

Troligast från ett dödsbo. Snacka om återvinning. Någon tjänar pengar på sånt som vanligtvis kastas och en annan skapar egna konstverk av det. Jag har inget emot att betala för nöjet, så länge det inte är stora summor.

Sköt om er och var försiktiga<3

8 mars – Internationella kvinnodagen.

Av , , 6 kommentarer 14

I dag är det Internationella kvinnodagen. Mina dansande damer sluter upp runt veckans maffiga tulpanbukett och är så sorglösa och fria… i motsats till många kämpande kvinnor i världen. I dag sänder vi extra mycket kärlek och styrka till all världens kvinnor.

Själv har jag varit på sjukhuset och träffat en doktor på medicinmottagningen, Jag fortsätter min odysse bland de olika specialisterna… Den här doktorn var från en annan kontinent och han lät mig prata. Jag pratade nästan en timme och försökte få till ett helhetsperspektiv på mina problem. Mitt i allt blev jag kissnödig och bad att få gå på toaletten och sa att han kunde läsa i min journal under tiden. Jag ville att han skulle läsa om gastroskopin. Han skall dra mitt fall på storronden på torsdag och sedan ringa mig. Vad utfallet än blir, så är jag nöjd med dagens besök.

Hjärtcentrum jagar mig och vill sätta in ytterligare en blodtrycksmedicin, men jag vägrar ta emot mer mediciner. Det håller inte i längden att bara mata på med mediciner. Det handlar om biverkningar och hur alla mediciner verkar med varandra. Jag har fått respit i 4 veckor och sen ska jag ringa och rapportera hur mitt blodtryck varit. I ett par dar gick jag omkring med fruktansvärd ångest över att jag vågat vägra och skyhögt blodtryck, men nu har det normaliserats och jag har förlikat mig med att jag får vara besvärlig. Nu misstänker jag att den nya hjärtmedicinen höjer blodtrycket timmarna efter jag tagit den, så nu mäter jag trycket tre gånger om dagen och för noga anteckningar.

Snön försvinner i rasande fart. En morgon när jag drog ifrån gardinerna såg jag att de ägarlösa cyklarna som varit helt begravda i snön, tinat fram.

Jag fick en stark känsla i bröstet av förundran över livet. Cyklarna hade överlevt den snörika vintern… .jag har överlevt trots snömassorna, pandemins isolering och hjärtflimmer. Jag är stark. Det kändes stort och hoppfullt.

En morgon vaknade jag trots det med katastroftankar och vad brukar jag göra då? Jo, jag far ner på stan till den lilla garnbutiken och köper garner och denna gången även bambustickor att sticka med. Dubbla buketter vackra tulpaner på det och lugnet är återställt.

Det blev mest gråa garner och så ett par färger för mönster och ränder. Allt är Järbo garn. Jag har precis stickat färdigt ett par sockar i det grönmelerade garnet jag beställde från ICA Maxi och de blev så fina att de far iväg till Stockholm. Skall ta ett foto och visa i nästa inlägg. Jag har bara lust att sticka sockar just nu. Min vän, som jag stickade tossorna till, kom med en påse garner hon hade hemma. Där fanns ett stort nystan med gråmelerat garn som skulle kunna bli en fin väst. Måste hitta ett bra mönster bara.

Vi ska ha möte med föreningen och det blir digitalt den här gången också, men det ska bli kul att ses om än bara via skärmen. Kul också att få börja planera lite inför vårens arbete.

Sköt om er och var försiktiga<3