Marja

Den långa resan.

Wish me luck!

Av , , 12 kommentarer 2

Allt är packat och klart, taxin är beställd till i morgon, telefonsamtalen och mailen är avklarade. Nu ut med soporna, vattna blommorna och sen blir det So You Think You Can Dance på TV5.

Det blir ett litet uppehåll i bloggen, men när jag kommer tillbaka den 5 september, har jag säkert mycket att dela med mig av.

Tills dess en stor kram till alla <3 <3 <3

Dialekt vs. brytning.

Av , , 9 kommentarer 4

I dagens Vk finns en insändare där signaturen Birgitta är irriterad över att folk i allmänhet och journalister i synnerhet inte vet skillnaden på brytning och dialekt.

Återigen handlar det om finlandssvenskan.

Finlandssvenskan är en svensk dialekt, precis som skånskan och gotländskan. En person som pratar finlandssvenska bryter inte på finska. Finlandssvenskan influeras ibland av finskan vad gäller ord och uttryck (direkta översättningar) meningsbyggnad och satsmelodi. Det är inte brytning.

Mark Levengood pratar finlandssvenska, Arja Saijonmaa pratar svenska med finsk brytning.

Att man bryter på ett språk betyder att uttalet påverkas av ens utgångsspråk, att munnen och tungan ligger i “ursprungsläge”. Jag bryter inte på finska när jag pratar svenska, men jag bryter på svenska när jag pratar finska, åtminstone några dagar, innan jag har vant mig vid att gapa mer när jag uttalar vokaler m.m. Man måste anpassa munnen och inte minst tungans läge när man pratar olika språk.

Den häftigaste diskussionen i det här ämnet har jag haft med en väninna från Luleå. Vi satt på en liten restaurang i den spanska staden Segovia och grälade så högljutt att vi höll på att bli utkörda. Hon råkade säga att man ibland kunde höra att jag bröt på finska. Jag hävdade att det är omöjligt, eftersom mitt utgångsspråk är svenska, men däremot kan man ibland höra att jag använder ett finlandssvenskt uttryck eller tonfall.

Är vi överens?

Nu ska jag packa.

Ha en trevlig onsdag <3

Resfeber.

Av , , 4 kommentarer 2

Nu har jag resfeber. Även om jag rest mycket i mitt liv, är det alltid lika ångestfyllt att ta fram resväskan och börja packa. Jag är duktig på att packa ner rätt saker, duktig på att vika kläderna fint, duktig på att fylla ut varje litet utrymme i väskan. Det handlar inte om packandet, utan om avfärden. Johanna känner till detta så väl, att i morgon kväll kommer hon som vanligt att ringa och fråga: “Står du där igen och stirrar på din tomma resväska? ”

På torsdag bär det av till Stockholm och på fredag tar Johanna och jag tåget till Herrjunga med destination FÅGLUM. Jag har på känn att detta kommer att bli ett äventyr och en fin avslutning på min ‘långa resa’. I dag har jag till och med köpt ett extra minneskort till kameran, för jag ska ta många bilder.

Här kommer att par blombilder från Finland.

Det fanns en spännande buske vid husknuten. En slags hortensia. Vi tittade i en katalog och tyckte att det skulle kunna vara en Månskenshortensia (fi. Kuutamohortensia).

Jag kallade den för ’den blyga blomman’ för blommorna var hela tiden vända neråt, till och med då solen sken.

I en väggampel hängde en jättefin petunia, med blommor som stora rosor.

Ha en fin tisdagskväll <3

Läppäri och skräppi.

Av , , 2 kommentarer 0

Jag lärde mig ett nytt ord i Finland. Läppäri. Jag förstod att det betydde ‘laptop’ och trodde att det var slang, men jag såg det i reklamen och hörde det på TV. Själv har jag alltid använt den finska översättningen på ‘bärbar dator’ och det är ok enligt finska Wikipedia. Men ‘läppäri’ är även vedertaget. 
http://fi.wikipedia.org/wiki/Kannettava_tietokone

Det låter väldigt lustigt i mina öron.

Jag var också på jakt efter det finska ordet för ‘scrappa’ och i en bokhandel hittade jag en hylla med scrapmaterial märkt med ‘Skräppi’.

‘Läppäri’ och skräppi’… finskan är ett lustigt språk.

God Natt <3

 

Sommarregn och ny baddräkt.

Av , , 8 kommentarer 0

Jag älskar regn på sommaren. I dag tog jag på mig min röda cykelcape och for iväg för att köpa en kvällstidning. Mitt på capen (mellan armarna) brukar det samlas en vattenpöl, som man måste skaka ur innan man stiger av cykeln. I dag klantade jag mig och vattnet rann ner längs ena byxbenet. Jag blev genomblöt. När jag sen skulle knyckla ihop capen och lägga den i cykelkorgen, skvätte vattnet över hela min jacka och resten av byxorna.

Jag gick in i Klädbutiken M och köpte en ny baddräkt. De hade fått in ‘min’ modell i min storlek. Jag börjar längta till vattengympan nu och vill vara beredd. Klorvattnet i den varma terapibassängen “äter” upp 1,5 baddräkter per år för mig och jag köper alltid samma modell. En gång skickade jag efter en sån där baddräkt som står emot klor- och saltvatten. Den var dyr och gjord i ett material som inte var elastiskt. Jag kände mig som en för hårt stoppad korv i den och fick tvångstankar att jag inte skulle få av mig den. Nej, då föredrar jag en elastisk baddräkt med lite förvillande rynkor på magen.

När jag kom ut var den hopknycklade cykelcapen våt både på ut- och insidan, så jag cyklade hem utan den. Jag var ju redan våt och som sagt, jag älskar sommarregn.

Här öser regnet ner en kväll i Finland.

Jag stod ute på balkongen och njöt.

Ha en skön söndagskväll <3

Årets surströmming.

Av , , 4 kommentarer 1

En svag doft av surströmming svepte mot mig när jag kom in efter att ha följt min kompis till busshållplatsen.

Jag brukar öppna surströmmingsburken under vatten för att minimera lukten. Årets Oskars var mycket salt, men god.

Här har jag dukat fram allt: mandelpotatis, surströmming, gul lök, röd lök, tomat i tärningar, tunnbröd och Bregott.

Jag brukar göra en macka på en bit tunnbröd. Bregott, potatisskivor, surströmming och rom, lök och tomat. Mums!

Den gör sig inte så bra på den grylliga bakgrunden. Det var premiär för min nya duk från Indiska, inköpt redan i våras.

Den är grön i verkligheten, inte gul (se översta bilden).

Till surströmmingen dricker vi sockerdricka. Det är min kompis, som kommer från Kiruna, som har bestämt det. Inte så illa faktiskt. Det blir en pikant brytning mellan det söta och det salta.

Min kompis dricker inte, men till kaffet och glassen tog jag en mustsöstraliköör (svartvinbärslikör), som jag köpte i Tallinn.

Den var god. Inte för söt och med lite sting.

Den andra likören på bilden, Vana Tallinn, smakar mer som billig konjak, men är ett måste att ha med sig hem från Tallinn.

Nu har lördagen gått över i söndag.

Trevlig söndag på er alla <3

Verkligheten vs. det overkliga.

Av , , 4 kommentarer 0

I går sommarpratade Anna Odell i P1. Hon berättade hur hon genomförde sin fejkade psykos på Liljeholmsbron i fjol.

Hon ville iscensätta en självupplevd händelse för 13 år sedan. Hon skulle göra det som en del i sitt examensprojekt. Hon ville inte göra det för sin egen skull, utan för alla andra. Hon ville få oss att känna att ett tvångsomhändertagande alltid är en kränkning.

Med entonig och sorgsen röst berättar hon i detalj om händelser och känslor. Hon beskriver hur det verkliga vävs in i det overkliga. Hon upprepar flera gånger att hon gör motstånd, mot poliser och vårdpersonal.

Hon förs till St. Görans sjukhus, blir bälteslagd och nerdrogad, innan hon avslöjar att hon fejkat.

Jag kan inte förstå att någon utsätter sig för detta frivilligt. Jag blir  ledsen för Annas skull. Hon låter så olycklig.

Mot slutet av programmet tackar hon alla som hjälpt henne med projektet, alla som stöttat henne efteråt och till och med alla som fördömt hennes upptåg. (Tack, hela världen!)

Mot bakgrund av det hon berättar om sig själv kan jag på något sätt förstå hennes agerande, men jag kan inte acceptera att hon tyckte att hon hade rätt att uppta viktiga samhällsresurser, polis och vårdpersonal, som säkert hade behövts på annat håll.

Konstens uppgift är ju bl.a. att tänja gränser, men jag tycker det finns gränser för hur man gör det.

Anna Odell har skrivit om sitt projekt i DN 2009-09-20:

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/jag-tror-att-jag-pa-bron-hittade-tillbaka-1.956492

Ha en mysig fredagskväll <3

Surströmming och finlandsnostalgi.

Av , , 8 kommentarer 2

I dag är det surströmmingspremiär, men jag får vänta tills på lördag innan jag får smaka årets strömmingar.
Oskars, ska det vara.

För en tid sedan funderade jag om Dominokexen fortfarande fanns i Finland. Ja, de finns i alla högsta grad.

Det är dock inte längre Fazer som gör dem, utan LU, men de görs efter samma recept som alltsedan 1953.

Det speciella är präglingen av kexen.

På ena sidan står det alltid Domino och på den andra sidan finns det olika mönster. Jag minns inte hur många olika mönster det finns i en förpackning.

De kex jag fotograferade, köpte jag i Torneå och det är de traditionella, med chokladkex och vaniljfyllning. I Björneborg såg jag att det fanns andra fyllningar, ex jordgubb och aprikos och att kexen även såldes i storpack. Fusk, tycker jag, som är uppvuxen med choklad och vanilj.

I Finland tittade vi på ett TV-program  som heter “Kesäillan valssi”,Vals i sommarnatten’, som sänds live från någon dansbana i landet. I fredags uppträdde bl.a. Charles Plogman, en schlagersångare som blivit mycket populär.

Här är ett klipp från fredagens program. Han sjunger “Keskellä elämää”; Mitt i livet vill jag vara…

 Ha en trevlig torsdagskväll <3

Konst på stan.

Av , , 11 kommentarer 0

I fjol presenterade jag konstverket ‘Torgparlamentet’, som står på salutorget i Björneborg.

En man gör konster, medan en annan intresserat ser på och en tredje står vid sidan om och iakttar.

I år fanns ett nytt konstverk på gågatan. Hon heter Maire, ett vanligt finskt kvinnonamn.

Det var inte så lätt att fotografera henne, för det satt alltid folk på bänken bredvid, eller så stod de framför och beundrade henne.

Hon verkade emellertid välkänd i stan, för vid ett tillfälle hörde jag en kvinna säga i mobilen:

“Jag står här bredvid Maire… kom hit…”

Jag undrar hur det känns att se henne sitta där i snö och slask.

På torget och vid bussarna hade man hängt upp blomsterkorgar högt upp i lyktstolparna.

Jag undrar hur de vattnas? Korgarna är av sån där kokosfibermatta som allt vatten far igenom.

I Vasa fanns det också ett nytt konstverk. En kvinna och en man i full fart framåt.
 

Mycket intressant. Kvinnans ansikte fascinerade mig.

Hon tittar bakåt. Varför?

Av stilen att döma är det samma konstnär som skapat pojken som leker med flygplanet

och pojken med de öppna händerna på Vänortstorget lite längre bort.

I dag träffade jag en bekant på stan som kramade om mig och nu sitter jag med hennes starka parfym i näsan. Sitter lukten i min näsa eller i min hjärna? Vad gör man för att få bort den? Jag har nyst och snutit mig… måste jag ta till nässköljning?

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Ingen bra förändring.

Av , , 6 kommentarer 0

Den trevliga väntsalen på busstationen i Vasa är alltså ett minne blott. Hela busstationen är flyttad till ett nybyggt resecentrum bredvid järnvägsstationen.

I stället för att köra över bron som går över järnvägsspåret, körde taxichauffören ner vid sidan om och stannade mitt under bron. Det stod en buss framför oss, så jag tänkte att vi väntade på att den skulle köra.

“Är det en ny väg till busstationen?”, frågade jag.

“Det här är busstationen”, sa chauffören och pekade på en vägg  under bron.

Är det här busstationen”, sa jag något chockad. “Så du menar att jag ska stiga av här?”

“Ja, men först vill jag ha betalt”, sa han irriterat. Den mannen hade då ingen humor.

Jag betalade, steg ur bilen och blev anvisad av den sure chauffören att gå in genom en dörr runt hörnet.

Det var förstås fel dörr. Jag hamnade i ett stort hav med hyllor fulla med godsförsändelser och människor som gick hit och dit med paket eller papper i händerna. Ingen tycktes se mig och plötsligt kändes allt som en absurd film.

Så småningom såg jag en liten disk i andra ändan av havet och tog mig dit. DÄR satt de bekanta kvinnorna som aldrig åldras. De hade en minimal arbetsplats bakom var sin dator och det forna skyddsombudet i mig protesterade vilt. Det här skulle jag aldrig ha godkänt.

Jag köpte min biljett av den ena kvinnan, den korrekta med permanenthåret. Sen såg jag mig omkring.

Inklämda i ett hörn fanns fyra små runda bord och ett antal fina nya stolar i formpressat trä, en ståskrivplats för Western Unions tjänster och en spelautomat. På väggen en elektronisk skärm, som ständigt flimrade fram tider för avgångar och bussrutter. Den riktiga ingången fanns på den sidan och folk kom och gick och det var extremt TRÅNGT.

Där kunde jag ju inte sitta. Det fanns inga boxar för bagage, men det var nära till järnvägsstationen, så jag gick dit. Där fanns det förvaringsboxar, nya toaletter, en bistro och framför allt lugn och ro att sitta och reflektera över den stora förändringen jag just fått ta in.

Ärligt talat var jag arg. Jag hade just sett ett nybyggt resecentrum, där människorna, både anställda och resenärer, trängts in i ett hörn av ett stort och luftigt hav för gods. Jag hade precis kommit med en färja där långtradarchaufförerna är kungar, medan vanliga passagerare får betala hutlöst mycket och vara tacksamma för att få fara med.

Det blev än en gång tydligt att människor och människors behov får allt mindre värde, som i arbetslivet, där de som tar hand om gamla och sjuka får mycket sämre lön än de som skapar dataprogram eller utformar idiotisk reklam.

Hädanefter blir alltså järnvägsstationen mitt väntrum. Jag kan låsa in min väska och gå ut på stan. Det är nära till centrum och det finns en taxistation precis utanför när jag ska ner till hamnen på hemresan.
Jag får se det som en förbättring för mig personligen, fast jag saknar det gamla mysiga väntrummet och det LIV som fanns där.

Ha en bra tisdagskväll <3