Knastriga svenska tulpaner. Brukar unna mig en bukett varje vecka.

Ja, nu är vi inne på det sista dygnet i januari. Årets första månad som man påbörjar med stora förutsättningar och som sen visar sig bli den tråkigaste månaden på året. Det känns trögt att komma i gång med vardagen, man måste hushålla med både pengar och ork. Det är mörkt och kallt och vädret har verkligen varit nyckfullt. Pratade med en student här i huset som aldrig bott så här långt norrut och han sa att han inte hade några problem med kylan, men med mörkret. Jag kommer ihåg min första vinter i Haparanda … hur dåligt jag mådde av det eviga mörkret. Det finns ett finskt ord för det: ’kaamos’ … jag får associationer till kaos och det är precis vad det blir i kroppen och sinnet. Som tur är vänjer man sig och nu klarar jag av mörkret bra, men längtar ändå till de ljusa sommarnätterna. Jag älskar att bo på en plats med så tydliga årstider och skillnader mellan ljus och mörker…årens cykler ger en viss trygghet.

I går hade vi årets första möte med bostadsrättsföreningen och det var faktiskt roligt att träffas igen. Vi har ganska mycket på gång…närmast årsredovisningen för 2023 och revisorsgranskning, samt planering inför årsmötet senare i vår. Jag längtar till att snön smälter och det blir odlingsdags. I år skulle jag ju låta det växa vilt i odlingspallarna. Jag försöker bl.a. hålla en julros vid liv så jag får plantera ut den.

Sen har jag ju min balkong att odla på. Fick skotta den en gång till. Klämde mig ut genom dörrspringan och kastade ner ca 30 cm snö med en sådan där leksaksspade som man skall ha i bilen… ner och upp, ner och upp och så snurrade det till och jag for in i räcket, men höll mig på fötterna.

På torsdag har vi kurs igen och vi har haft hemläxa, som jag skall berätta om när vi utvärderat vad vi gjort. Jag har planerat en sak, misslyckats att genomföra den, men lärt mig något viktigt.

Ha det så bra<3

Önskar er alla en god fortsättning på det nya året! Senast jag skrev var det höst och jag vet inte riktigt vad som hände. Jag har fått några förfrågningar om jag slutat blogga. Jag funderar på det. Bloggen har inte fungerat och jag har inte fått någon hjälp av support. Har inte ens fått något svar på mina frågor. Jag kan ex inte se min besöksstatistik och har ingen aning om jag fortfarande har läsare. Känns inte alls roligt att lägga ner efter 14 års regelbundet bloggande på den här sidan. Känns inte heller roligt att bli totalt negligerad av min bloggvärd, Västerbottens-Kuriren.

Jag tycker ju om att skriva och tror jag har läsare, så jag letar efter ett annat ställe att blogga ifrån. Meddelar förstås vart jag tar vägen.

Vad har då hänt sen sist? I december opererade jag mitt andra öga för gråstarr. Det tog 10 minuter och jag har inte haft några komplikationer. Nu blir det dags att skaffa nya glasögon och det längtar jag efter. På julen var Johanna och Ronja här en hel vecka. Jag hade förberett finsk julmat som vanligt och vi hämtade hit exet, som åt med oss. Han blir allt sämre i sin Alzheimer… har slutat komma till mig och ringer allt mer sällan, så det hänger på mig att hålla kontakten och fara hem till honom. Det var trevligt att ha flickorna här, Ronja och jag gick ner till sjön varje kväll och jagade norrskenet, som tyvärr inte visade sig, men det var fullmåne och snö på träden i skogen, så det var så vackert. Jag älskar att promenera ute på kvällen, men vågar inte gå ner till sjön ensam, så jag var så glad att Ronja ville gå med mig. Sen var vi på bio och ute och åt och flickorna träffade Johannas halvsyster och var hos exet. En vecka gick fort.

Vattengympan har börjat och jag har också börjat på en kurs för äldre som heter Passion för livet. Vi har pratat om det naturliga åldrandet, träffat en dietist och nu handlar det om motion. Jag är lite tveksam inför upplägget, men det är trevligt att träffa andra äldre och få utbyta tankar med dem. Vi skall träffas var tredje vecka i vår och mellan träffarna har vi hemuppgifter.

Vintern har varit vacker i år. Varje morgon går jag från fönster till fönster och tittar ut på de frostiga träden och den vita snön. Innan jul snöade det ju flera dagar och jag kunde inte öppna balkongdörren. Fick lite panik och nämnde det till grannen som beordrade sin särbo ut på min balkong för att skotta. Han fick upp dörren så att han kunde klämma sig ut och sen skottade han hela balkongen. Jag bakade finska julstjärnor och gick ner till dem med dem. För övrigt lider jag inte av kylan, men när temperaturen stiger med över 10 grader över en natt, skriker hela min kropp av smärta.

Nu säger jag God Natt och lovar att återkomma snart <3