Tant Gerda fyllde 70 år i början på september 1952. Här sitter hon sjuk och trött, halvt dold bakom alla blommor hon blev uppvaktad med.

Strax därefter blev hon mycket sämre och till slut fördes hon till sjukhuset. Då fanns inte alla avancerade röntgenapparater vi har tillgång till i dag, så läkarna beslutade att öppna hennes buk och se efter. De öppnade, konstaterade att hon hade en spridd cancer i alla organ, sydde igen och skickade hem henne.

Jag minns det makabra beskedet. “De öppnade henne, kunde ingenting göra och sydde igen.”
Det kunde bara betyda slutet, även om jag hade svårt att fatta det.

Tant Gerda flyttade ner till den lilla kammaren bakom köket. Där låg hon nu i sin tur under Luthers vakande ögon. Två sjuksystrar turades om att vaka över henne och ge henne medicin. Jag undrar om hon fick tillräckligt med smärtstillande, för jag har ett minne av att hon hade mycket ont.

En dag, när jag kom hem från skolan på lunchen, blev jag kallad in i kammaren. “Hon frågar efter dig”, sa de. Tant Gerda halvsatt i sängen och hade väldigt svårt att andas. För varje inandning satte hon sig upp och för varje utandning föll hon tillbaka mot kuddarna bakom ryggen. Det var lite skrämmande.

“Hon är här nu”, sa någon. Jag satte mig på sängkanten, Tant Gerda famlade med armarna i luften och sa något som jag tolkade som “Marja, Marja…” och i nästa inandning tog hon om mig och drog med mig ner i sin allra sista utandning.
Jag förstod direkt att hon dött.

Jag var nio år. 35 år senare skulle jag gå igenom nästan exakt samma scen med Leena.

Jag sprang direkt upp på övervåningen och in i den bortersta vrå jag kunde hitta. Där kilade jag in mig mellan en stor kista och linneskåpet i den mörka skrubben och satt och grät. Ingen kom upp efter mig.

Efter en stund gick jag ner i köket och sa med hög och klar stämma: “Nu måste jag väl ändå fara hem till Finland.” Jag hade bestämt mig.

Detta är min favoritbild av Tant Gerda. Det är min ‘änglabild’ av henne.

Nu tar vi en paus på 2 veckor innan nästa avsnitt. Det är inte så många avsnitt kvar…

Ha en skön söndag!

En syster, Tant Tilda, Matilda Engstam, var gift och bodde i Vänersborg. Jag minns att vi for och hälsade på henne och det var alltid i samband med att någon av tanterna behövde nya glasögon. Jag tror att Tildas man var optiker.
Vi åkte alltid bil, troligtvis var det farbror Nat som körde. Vid ett ställe var vägen sprängd mellan två stora berg, Halleberg och Hunneberg. Högt uppe på den ena sidan fanns en stor trästaty av en älg. Där brukade kungen jaga. Det var stort. Vi måste ha åkt till Vänersborg flera gånger, för jag minns att jag väntade med spänning på att vi skulle komma till den stora älgen.

Tant Tilda och hennes man bodde i en stadslägenhet och hade det väldigt fint hemma. Jag minns inte om vi övernattade nån gång. En gång minns jag att vi for in till Trollhättan på hemvägen. Det var kväll och det var festligheter av något slag. Jag minns vattnet, en massa färgglada lampor och fyrverkerier. Det var magiskt för mig.

Tant Tildas man dog. De hade inga barn och Tant Tilda kunde inte klara sig på egen hand, så hon flyttade till tanterna i Östergården. Hon var 83 år när hon själv dog, så hon måste ha varit närmare 80 år när hon kom dit.

Tanterna var inte riktigt snälla mot henne. Jag vet inte om det var för att vi blev trångbodda, eller för att hon inte var lika strängt religiös som de. Hon fick i alla fall sova i den lilla kammaren under Luthers stränga blick.

Tant Tilda var inte riktigt frisk. Hon hade en muskelsjukdom som gjorde att benen plötsligt vek sig under henne och hon ramlade ihop som en säck. Hon var ganska ‘stor’, så det var ett himla sjå att lyfta upp henne. Min största skräck var att hon skulle ramla ihop när jag var ensam hemma med henne och Tant Anna. Tydligen lämnades jag som “vakt” ibland. Var det månne när Tant Gerda och Tant Augusta gick till kyrkan?

En endaste gång hände det att Tant Tilda föll ihop när jag var ensam med henne och Tant Anna. Då bad hon att jag skulle placera en stol på var sida om henne med sitsen mot henne och med hjälp av sina armar drog hon upp sig själv. Efter en stund kunde hon gå igen. Det var väldigt märkligt.

När Tant Gerda blev sjuk orkade inte Tant Augusta ta hand om både henne och Tant Tilda, så det bestämdes att Tant Tilda skulle till ett ålderdomshem. Hon ville inte själv och jag minns hur hon grät och bönade att få stanna kvar i Östergården. Hon skrek högt  och gjorde motstånd när de kom och hämtade henne.

Första natten borta dog Tant Tilda i sömnen.
Jag tyckte det var så hemskt. Jag tyckte mycket om Tant Tilda, för hon var mycket ’mildare’ än de andra tanterna. Vi hade fin kontakt, hon och jag. Därför blev det en chock för mig att hon dog första natten borta, för det kunde bara betyda att hon hade dött av sorg, av brustet hjärta.

Forts. på söndag… Då blir det riktigt sorgligt.

I morgon ska jag scrappa hela dagen med Pysselhäxorna.

http://www.pysselhaxorna.vpsite.se/ 

Jag önskar er alla en skön helg!