Marja

Den långa resan.

”I’m your man”

Av , , 6 kommentarer 1

Leonard Cohen kommer till Stockholm i början på augusti.
Såg ni programmet om honom: “I’m your man” som sändes under påsken? En konsert, där hans sånger framfördes av en rad duktiga artister.

Jag har varit inne på YouTube och tittat på klipp från Leonard Cohens konserter i Helsingfors 2008 och London 2009 och slås av att han börjar bli gammal.
Hjälp! Idoler får inte bli gamla, eller hur? De ska ju alltid vara unga, vackra och pigga.

Här sjunger han emellertid "I’m your man".

Jag har snart packat klart. I morgon bär det av till Tallinn. Måndag kväll är jag tillbaka.

Ha en riktigt skön Valborgsmässoafton och 1:a maj!

Simaa ja tippaleipiä.

Av , , 4 kommentarer 1

Om ett par dagar är det valborgsmässoafton. I Finland dricker man ‘sima’ = mjöd och äter ‘tippaleipä’ = struva

Bild lånad från kardemummagumman.se

Mamma brukade alltid göra mjöd själv. Det är en lätt jäst dryck med citron och ibland lite honung. Blandningen ska stå varmt några dagar, sedan häller man upp den på flaskor med några russin i botten och ställer kallt ett par dagar. När russinen flyter upp, är drycken färdig. Det blir en frisk citrondryck, som kittlar lite i munnen och släcker törsten bra.

Struvor är lite mer komplicerade att göra, så dem brukade vi köpa på Sarpis konditori. Det är flottyrkokta strängar av lös deg, som formas till nystan. När de kallnar blir de knapriga och goda.

Gå gärna in på kardemummagummans fina blogg och läs hennes recept:

http://kardemummagumman.se/2009/04/23/finska-struvor-mjod-tippaleipa-sima/

Kom just på att jag kommer att fira valborgsmässoafton på M/S Baltic Queen på väg till Tallinn. 1 maj kommer vi att vara i Tallinn. Hmm, undrar hur de firar där…

Glada Vappen! säger man på finlandssvenska. En direkt översättning av finskans Hauskaa Vappua!

Valborg och Vappu har namnsdag den 1:a maj. Min vän Vappu fyller dessutom år på valborgsmässoafton.

I kväll blir det akvarellmålning. Våra stilleben är färdiga och ska hängas i Mariakyrkans hall om ett par veckor.

Ha en trevlig onsdagskväll!


Layouter från lördagens träff.

Av , , 7 kommentarer 1

I lördags satt vi alltså och scrappade och gjorde smycken kl 10.00 – 22.00. Jag hann med tre layouter och gjorde sedan färdigt en fjärde som jag började på i våras.

Det blev tre sidor till Johannas album:

“Det hänger på håret”

Johanna gör sig i ordning inför ett födelsedagskalas och fäster upp håret med en massa små klämmor.

Jag har några fina papper med asiatiska motiv, som inte behöver dekoreras så mycket. Jag har i stort sett bara dekorerat geishans hår och korgen hon håller i.

“Bollywood på liten yta”

Johanna visade mig några Bollywood-dans-moves. Här är det några fina hand- och fingerpositioner. På bilden längst ner har hon fingrarna jättefint. Tyvärr syns det inte så bra på fotot av fotot…

Pappret är också asiatiskt motiv med drakar. Det blev inte så mycket dekorationer, eftersom jag inte ville täcka över drakarna. Jag har blingat drakelden med glitter, som tyvärr inte syns så bra.

“Glädje och allvar”

Det här är en utmaning, där vi skulle använda färgerna röd, gul, blå och grön. Färggrant blev det ju, i synnerhet som jag fick för mig att använda ett grönt papper.
Jag valde svartvita foton, som framhävs av färgen runt omkring. De är tagna av en professionell fotograf.

Ronjas album fick också ett bidrag. “Mormors tjej”.

Två foton jag tog när hon var hos mig. Här hade vi en skissad layout att arbeta efter. Pappret hör också till den asiatiska serien.

Visst var jag flitig?

Ha en trevlig tisdagskväll!

 

Livsfarlig cykelbana.

Av , , 6 kommentarer 1

Cykelbanan som går parallellt med Cementvägen på Ersboda håller på och rämnar mitt itu. Och det är inga små sprickor. Här har man satt ut en varningspelare.

Men på ett annat ställe fanns det ingen, eller så hade någon ohängd person släpat bort den.

Jag skulle inte vilja cykla ner här i mörkret.

 

Jag har aldrig sett så långa och djupa sprickor i en cykelbana förut. Rena livsfaran.

I dag blåser det iskallt. Jag hoppas att min kompis på Rådhustorget har fått behålla sin varma halsduk.

Så här såg han ut i fredags.

Någon hade bytt ut den fjantiga tunna halsduken mot en tjock och varm.

I morgon kommer jag att lägga ut några layouter jag gjorde på pysselträffen i lördags.

Ha en fin måndagskväll!

Den långa resan (24). Slutet.

Av , , 10 kommentarer 3

Tant Gerda fyllde 70 år i början på september 1952. Här sitter hon sjuk och trött, halvt dold bakom alla blommor hon blev uppvaktad med.

Strax därefter blev hon mycket sämre och till slut fördes hon till sjukhuset. Då fanns inte alla avancerade röntgenapparater vi har tillgång till i dag, så läkarna beslutade att öppna hennes buk och se efter. De öppnade, konstaterade att hon hade en spridd cancer i alla organ, sydde igen och skickade hem henne.

Jag minns det makabra beskedet. “De öppnade henne, kunde ingenting göra och sydde igen.”
Det kunde bara betyda slutet, även om jag hade svårt att fatta det.

Tant Gerda flyttade ner till den lilla kammaren bakom köket. Där låg hon nu i sin tur under Luthers vakande ögon. Två sjuksystrar turades om att vaka över henne och ge henne medicin. Jag undrar om hon fick tillräckligt med smärtstillande, för jag har ett minne av att hon hade mycket ont.

En dag, när jag kom hem från skolan på lunchen, blev jag kallad in i kammaren. “Hon frågar efter dig”, sa de. Tant Gerda halvsatt i sängen och hade väldigt svårt att andas. För varje inandning satte hon sig upp och för varje utandning föll hon tillbaka mot kuddarna bakom ryggen. Det var lite skrämmande.

“Hon är här nu”, sa någon. Jag satte mig på sängkanten, Tant Gerda famlade med armarna i luften och sa något som jag tolkade som “Marja, Marja…” och i nästa inandning tog hon om mig och drog med mig ner i sin allra sista utandning.
Jag förstod direkt att hon dött.

Jag var nio år. 35 år senare skulle jag gå igenom nästan exakt samma scen med Leena.

Jag sprang direkt upp på övervåningen och in i den bortersta vrå jag kunde hitta. Där kilade jag in mig mellan en stor kista och linneskåpet i den mörka skrubben och satt och grät. Ingen kom upp efter mig.

Efter en stund gick jag ner i köket och sa med hög och klar stämma: “Nu måste jag väl ändå fara hem till Finland.” Jag hade bestämt mig.

Detta är min favoritbild av Tant Gerda. Det är min ‘änglabild’ av henne.

Nu tar vi en paus på 2 veckor innan nästa avsnitt. Det är inte så många avsnitt kvar…

Ha en skön söndag!

Den långa resan (23). Tant Tilda.

Av , , 9 kommentarer 3

En syster, Tant Tilda, Matilda Engstam, var gift och bodde i Vänersborg. Jag minns att vi for och hälsade på henne och det var alltid i samband med att någon av tanterna behövde nya glasögon. Jag tror att Tildas man var optiker.
Vi åkte alltid bil, troligtvis var det farbror Nat som körde. Vid ett ställe var vägen sprängd mellan två stora berg, Halleberg och Hunneberg. Högt uppe på den ena sidan fanns en stor trästaty av en älg. Där brukade kungen jaga. Det var stort. Vi måste ha åkt till Vänersborg flera gånger, för jag minns att jag väntade med spänning på att vi skulle komma till den stora älgen.

Tant Tilda och hennes man bodde i en stadslägenhet och hade det väldigt fint hemma. Jag minns inte om vi övernattade nån gång. En gång minns jag att vi for in till Trollhättan på hemvägen. Det var kväll och det var festligheter av något slag. Jag minns vattnet, en massa färgglada lampor och fyrverkerier. Det var magiskt för mig.

Tant Tildas man dog. De hade inga barn och Tant Tilda kunde inte klara sig på egen hand, så hon flyttade till tanterna i Östergården. Hon var 83 år när hon själv dog, så hon måste ha varit närmare 80 år när hon kom dit.

Tanterna var inte riktigt snälla mot henne. Jag vet inte om det var för att vi blev trångbodda, eller för att hon inte var lika strängt religiös som de. Hon fick i alla fall sova i den lilla kammaren under Luthers stränga blick.

Tant Tilda var inte riktigt frisk. Hon hade en muskelsjukdom som gjorde att benen plötsligt vek sig under henne och hon ramlade ihop som en säck. Hon var ganska ‘stor’, så det var ett himla sjå att lyfta upp henne. Min största skräck var att hon skulle ramla ihop när jag var ensam hemma med henne och Tant Anna. Tydligen lämnades jag som “vakt” ibland. Var det månne när Tant Gerda och Tant Augusta gick till kyrkan?

En endaste gång hände det att Tant Tilda föll ihop när jag var ensam med henne och Tant Anna. Då bad hon att jag skulle placera en stol på var sida om henne med sitsen mot henne och med hjälp av sina armar drog hon upp sig själv. Efter en stund kunde hon gå igen. Det var väldigt märkligt.

När Tant Gerda blev sjuk orkade inte Tant Augusta ta hand om både henne och Tant Tilda, så det bestämdes att Tant Tilda skulle till ett ålderdomshem. Hon ville inte själv och jag minns hur hon grät och bönade att få stanna kvar i Östergården. Hon skrek högt  och gjorde motstånd när de kom och hämtade henne.

Första natten borta dog Tant Tilda i sömnen.
Jag tyckte det var så hemskt. Jag tyckte mycket om Tant Tilda, för hon var mycket ’mildare’ än de andra tanterna. Vi hade fin kontakt, hon och jag. Därför blev det en chock för mig att hon dog första natten borta, för det kunde bara betyda att hon hade dött av sorg, av brustet hjärta.

Forts. på söndag… Då blir det riktigt sorgligt.

I morgon ska jag scrappa hela dagen med Pysselhäxorna.

http://www.pysselhaxorna.vpsite.se/ 

Jag önskar er alla en skön helg!

En mycket kortvarig uppvaktning.

Av , , 6 kommentarer 2

I dag är det torsdag och vattengympa. Tjohoo!

Ni får stå ut med att jag tjatar om denna vattengympa, men för min kropp och mitt välbefinnande är det den bästa motionen. Jag kan inte springa på land, men i vattnet är det inga problem och jag har äntligen kommit underfund med hur man springer på stället i vattnet. Inte bara ett fjuttigt tåspetsnuddande i botten, utan spark bakåt med studs i hela kroppen. Det känns befriande ända in i själen.

Förra veckan hade vi en vikarie, som körde båda upptempolåtarna två gånger. Ojoj, så vi sprang och hoppade. Det gällde verkligen att se till att behagen höll sig i baddräkten.

När jag sen hastade till bussen, möttes jag av denna kompis högt uppe i backen.

Änderna, som hela vintern haft det bra i det varma spillvattnet från terapibassängen, har nu gått upp ur vattnet och ligger överallt på kanterna till dammen och även på cykelvägen. Cyklisterna får snällt väja för dem. När man kommer gående kommer de springande mot en, i synnerhet om man har en plastkasse i handen, för de är vana att bli matade.

Nu hade den här snyggingen tagit sig upp för backen och sedan följde han med mig ner. Jag hade ju bråttom, så han fick pinna på ordentligt, snubblade på sina egna fötter och stod på näbben ett par gånger. Jag kunde ju inte annat än att slita fram kameran och låta honom posera.

När vi kom ner låg denna tjej och väntade mitt på cykelvägen. 

Se där, hon var mycket mer intressant än jag.

Jag missade bussen, men det var det värt. Det är inte varje dag man blir uppvaktad av en så galant herre, även om det nu var kortvarigt.

I morgon kommer ett nytt avsnitt av "Den långa resan".

Ha en fin torsdag!

På min anslagstavla i köket.

Av , , 6 kommentarer 1

På min anslagstavla i köket hänger denna fina brosch.
“All through the long winter I dream of my garden”.

Den hade mitt kära ex med sig från USA för länge sedan.

I många år hade jag en kolonilott och så här års började planeringen för sommarens odlingar. Jag odlade lite potatis, lök för hela vintern, sallad, gröna bönor och mangold. Ibland fick jag en squashplanta av min kompis och ett par år hade jag jordgubbar. Sen sådde jag blandade sommarblommor och ett år sådde jag lin (för blommornas skull). Jag plockade blommorna och hade i vaser hemma, eller så cyklade jag förbi lotten och plockade en bukett när jag var bortbjuden någonstans.

Sen fick jag värk i musklerna och ont i ryggen… fibromyalgi, sa doktorn och föreslog att jag skulle börja odla på balkongen i stället. Jag älskade min kolonilott, men det var inte roligt att inte orka sköta den ordentligt, så jag sa upp den. Kanske, tänkte jag, när jag blir pensionär… Då kan jag ta ett litet arbetspass varje dag.

Jag har inte släppt den tanken.

På min anslagstavla hänger också den här broschen.
“Rör inte min kompis!”

Är det nån som kommer ihåg den? Ett ställningstagande mot rasism, som i dag likaväl skulle kunna användas mot mobbing.

Ha en skön kväll! 

”Men hon är ju snäll…”

Av , , 11 kommentarer 1

Ibland när man sitter och skvallrar om en människa och får en aning dåligt samvete, för egentligen finns det ingenting att kritisera hos den här människan, avrundar man ofta med “men hon är ju snäll…” Känner ni igen det?
Vad man egentligen har kommit överens om är att den här människan inte utgör något hot för oss och därför kan vi ha överseende med att hon inte är riktigt som vi vill ha henne.

Nu säger jag Maria Montazami! Visst är hon snäll?

(Bild från alltomstockholm.se)
 

I gårdagens avsnitt av Svenska Hollywoodfruar skulle hon och hennes man Kamran förnya sitt äktenskapslöfte efter 20 år.
De höll ett litet tal till varandra och Maria tackade Kamran för att hon fått vara hemma och för att han tagit hand om henne och de fyra barnen. Det var väl snällt?

Vad tror ni Anna Anka hade sagt i motsvarande situation? Vad hade hon månne tackat Paul för?

I förra säsongen av Svenska Hollywoodfruar visades ett avsnitt när Maria Montazami fick chansen att tjäna lite egna pengar (som egentligen kom från mannens firma) och att hon, i stället för att köpa en märkesväska åt sig själv, köpte ett kylskåp åt hela familjen och fyllde det med snacks. Det var väl snällt? Fast… jag tänkte hela tiden… vaddå… har inte den där familjen redan tillräckligt många kylskåp?

Okej, jag vet egentligen ingenting om Maria Montazami, förutom de regisserade glimtar jag fått se via TV:n, så jag kan ju bara tycka: Men hon är ju snäll…

Ha en trevlig tisdagskväll!

Lägesrapport en vanlig måndag.

Av , , 5 kommentarer 5

Hotet från askmolnet svävar över oss och upptar våra diskussioner. Är det lika överdrivet som svininfluensan? Nja, faktum kvarstår att tusentals resenärer sitter fast runtom i världen, utan möjlighet att komma hem och många semesterresor blir inställda på grund av att flygen inte går.

I fredags var jag på resebyrån och fixade en flygresa t.o.r. Stockholm, med utresa den 30/4. Jag bokar oftast mina flygresor på nätet, men nu hade jag ett presentkort, så därför blev det en viss resebyrå.
Ett par äldre norska damer var där och fick hjälp med att ta sig hem. Bussar och tåg var fullbokade, så de fick stanna en natt till i Umeå och sedan åka buss till Sundsvall, därifrån tåg och sedan igen med buss… Tyckte lite synd om tanterna
.

Jag skall fortsätta med färjan till Tallinn på kvällen den 30/4, så jag MÅSTE kunna ta det bokade flyget. Får vara uppmärksam på rapporterna och i värsta fall ta eftermiddagsbussen till Stockholm dagen innan. Skall flyga med Norwegian och upptäckte i dag att jag, eftersom jag finns på deras mailinglista, får mail varje dag med rapport om vilka flyg som lyfter. Bra!

På väg till resebyrån sprang jag rakt på Christer Lindarw. Han och hans gäng höll på och lastade in sitt bagage i en taxi utanför Royal Hotel. Jag försökte ta en genväg mellan taxin och busskuren för flygbussarna, men snyggingen stod i vägen. Ja, han är snygg även på nära håll. Hej, sa jag glatt, och hade stor lust att bara slänga upp ena armen och ge honom en kram. Men det gjorde jag ju inte. Ville inte göra honom generad.

I dag har jag varit hos Anders och klippt mig. Vad pratade vi om, tror ni? Askmolnet, förstås.
Sen gick jag och hälsade på en kompis som skulle ha åkt till Thailand i morgon. Det blir förstås ingen resa. Så himla tråkigt.

Min kompis på Rådhustorget hade fått en kravattsjal och ett par solglasögon i vänster hand. Han verkar resklar.

Ha en trevlig kväll!