Akupunktur i dag igen. Det var fjärde behandlingen och varje gång har jag legat i olika rum. I dag fick jag en fullmåne och röda gardiner. I dag har jag varit väldigt trött, antar att det är tröttheten efter resan som brukar komma efter ett par dagar. Jag somnade när jag låg där på rygg med nålarna i från topp till tå. Sen fick jag ligga på sidan med nålar i nacken och ryggen och jag tror jag somnade till då med. Mitt öra har definitivt blivit bättre…trummandet har inte kommit tillbaka och lockkänslan besvärar mig bara på morgnarna innan jag får i gång käkarna. Jag har två behandlingstillfällen kvar på kortet och sen får vi se…

Innan akupunkturen var jag på vårdcentralen efter en liten apparat som jag ska ha med mig i två veckor. Jag ska vara med i en forskningsstudie om ev. dolt förmaksflimmer för personer över 65 år med diabetes typ 2. Fyra gånger per dag ska jag lägga tummarna på apparaten, som sedan tar ett EKG i 30 sekunder. Sen skickar jag det direkt till forskarna på universitetet via mobilnätet. Man vill nämligen fånga upp dem som har dolt förmaksflimmer aka förmaksflimmer man inte känner av, för att sedan kunna förhindra hjärt- och kärlskador genom ex medicinering. Den medicin som nämndes var blodfettssänkande medicin och jag funderade först om den här forskningen var initierad av något läkemedelsföretag, för då hade jag inte lust att vara med. .
Det finns ju både för- och nackdelar med att vara med i sån här forskning. En fördel är ju förstås att man får veta om man har något man inte känner av… fast det kan ju också bli en källa till onödig oro om man får veta att man har en åkomma man inte känner av och som eventuellt kommer att förorsaka följdsjukdomar. Jag är inte så pigg på att äta mediciner ’för säkerhets skull’. Men det får man ju i så fall diskutera med sin läkare. För ett par år sedan föreslog en ung doktor att jag skulle äta blodfettsänkande mediciner, för man ’brukar’ rekommendera det till patienter med diabetes typ2 och då blev jag väldigt förvånad och vägrade eftersom jag har bra blodfettsvärden.

Ha en lugn torsdagsnatt <3

Så vacker himmel i dag. Solen bryter igenom och inger hopp. Någon sa till mig att det ska bli solsken i morgon. Härligt. Det känns så länge sedan jag såg solen.

Den här veckan börjar trevligt. Jag var först på lunchteater på Folkets Hus med föreställning av Greger Ottoson. Skogens konung hette den. Först fick vi lunch vid sittande bord. En liten sallad med vitkål, fänkål och solrosfrön och oljedrypande foccacia till förrätt och kycklinggryta med indiska kryddor och ris till huvudrätt.
Föreställningen var trevlig. Jag tycker om Greger Ottossons sätt att berätta sina skrönor. Mellan varven, när vi behövde en tankepaus, tog han fram munspelet och spelade en trudelutt.

Sen fick jag skynda mig till bussen för att hinna till Ålidhems hälsocentral för att träffa diabetessköterskan. Det var ett trevligt möte. Eftersom det var första gången vi träffades, ville hon veta lite om mig och tog sig tid att fråga en hel del. Proverna som togs på labbet för en vecka sedan var bra, blodtrycket var bra i dag, så det enda som inte var bra är min vikt. Jag har stenkoll på vad jag äter, men behöver röra på mig mer, vilket inte är så lätt med mina knän och fötter. Jag blev erbjuden ett besök hos dietisten och tackade förstås ja till det. Fast jag vet inte… förra gången jag var där sa hon att jag äter helt rätt…

På fredag ska jag till sjukgymnasten och då har jag avverkat alla avdelningar på min nya hälsocentral.

I går orkade jag inte skriva något, för jag har drabbats av spam igen och blev alldeles förtvivlad när jag öppnade bloggen. Nu har jag kontaktat support igen och om jag inte får hjälp snarast slutar jag blogga här. Jag klarar inte av att se ett enda spam mera.

Ha en lugn tisdagsnatt <3

Solen sken i dag och den här lilla molntotten hade rymt iväg för att få segla iväg på egen hand på den blå himlen. Men när jag vände mig om var solen skymd av skrämmande moln. Ser ju ut som tjock rök.

Jag var bara ute en kort stund… på ett ärende till grannhuset och till kiosken efter mjölk. Jag kunde knappt gå i dag nämligen, har ont i båda fötterna. Det onda i hälen har blossat upp igen på den ena och den andra foten låste sig i fotbladet i går, så jag inte kunde böja den. Vaknade tidigt i morse med värk i båda.

Ringde min nya Hälsocentral och presenterade mig. Ville boka tid hos en doktor… det var inte så självklart och nu ska ’min’ doktor ringa mig på torsdag förmiddag. Vaddå ringa? Skall hon bedöma mina besvär via telefonen? Då gäller det att vara klar och tydlig, så att man inte får en helt felaktig diagnos. Som jag sagt tidigare så tycker jag att sjukvården jobbar på ett konstigt och ineffektivt sätt. Jag skulle också kunna ringa till sjukgymnasterna och lämna ett meddelande på deras telefonsvarare och sen vänta på att bli uppringd. Det kanske finns nån som kan tejpa med sånt där kinesologitejp.

Jag får väl sitta på soffan och vänta. Nej, det kan jag inte göra, för jag måste ta mig till tandläkaren i morgon. Jag har två behandlingstillfällen kvar och vill inte skjuta upp dem, så det är bara att bita ihop och ta sig dit. Blir det kris kan jag ta kryckorna eller/och taxi. Jag är så dålig att ta värktabletter också… tänker att jag tar till natten och sitter och lider. Borde kanske ta något inflammationshämmande. Såg att jag hade tre Naproxen kvar i burken.

I morgon är en ny dag.

Ha en lugn tisdagsnatt <3

I morse var jag ovanligt tidigt ute i dimman. Eftersom jag inte blir registrerad på Ålidhems hälsocentral förrän nästa vecka, blev jag tvungen att göra ett sista akutbesök på min gamla hälsocentral. Och det blev ett ordentligt besök… en grande sortie skulle man kunna säga, för sällan har jag blivit så ordentligt genomgången. Jag tillbringade fyra timmar i olika väntrum och inne hos sköterska…akutdoktorn…labbet för provtagning…sjukgymnasten och sedan tillbaka till en annan doktor. Alla väldigt trevliga och omhändertagande.

Jag har lätt neuropati i fötterna, vilket betyder känselbortfall omväxlande med nervvärk. Prognosen är att det förvärras med tiden och i höst har jag känt av det från och till… men när det började sprida sig uppåt benen, låren och bäckenet på bara några dagar, blev jag orolig. Jag googlade och läste bipacksedlarna på mina mediciner och kom fram till att det antingen kunde vara en allvarlig virussjukdom, en nerv i kläm i ryggen eller vitamin B12 brist.

Med uteslutningsmetoden kom vi fram till att vänta på blodproverna och hoppas på att kunna fixa mig med B12 och magnesium. Jag mår mycket bättre i dag, så jag är inte orolig längre.

Som tur var tog jag med mig ett äpple och kunde roa mig med Instagram. Bl.a. tog jag en bild på de fina höghuslyktorna i ett av väntrummen. Såna skulle jag också vilka ha. Roliga antenner på taken.

Jag har i stället gjort en julburk. I en stor burk från Ikea plockade jag ihop några julgranspumlor, kottar jag plockat och en stor ljusmanchett med glasbollar från Pentik. Sen placerade jag ett stort värmeljus i mitten och burken blev fin att ha på byrån, där jag kan se den från soffan.

God natt mina vänner<3

I morse sken solen och den stora björken utanför lyste som guld. Den kommer nog inte att tappa sina löv. Jag hade en likadan björk utanför vardagsrumsfönstret på Vargvägen och den var orange nästan hela vintern.

En trevlig doktor ringde på förmiddagen. Hon var förberedd och hon kunde förklara det som jag inte förstått på röntgenutlåtandet. Men det var inte lätt och jag förstår att det var svårt för AT att göra det på dålig svenska. Det var ingen ’knöl’ utan en millimeterstor förändring på ett ben mellan ögonen som heter os ethmoidale på latin. På läkarspråk en tumör, men eftersom den är så liten, behöver den inte åtgärdas. Men det är ju bra att veta om jag får besvär att det kan komma därifrån. Jag har varit inne på nätet och tittat var det sitter… inte det lättaste att förstå, men det hör till själva kraniet. Så nu vet jag och det känns verkligen bra… så här ett år efteråt. Det lönar sig att vara envis.

Vad jag har är troligtvis en kronisk bihåleinfektion som jag skall behandla med cortisonspray i minst tre månader. Doktorn var mest bekymrad över de återkommande smärtorna från trigenimusnerven, för de kan bli kroniska, s.k. trigenimusneuralgi och det är ett helvete. Hon ville därför fundera lite om man skulle kunna göra något för mig… och skulle eventuellt återkomma.

Hur nöjd var jag inte efter det samtalet! Det kändes som att jag efter all vilsenhet blev varsamt placerad på en stol, fick samla tankarna och kan nu gå vidare. Och tills vidare stannar jag på min gamla vårdcentral.

I kväll for jag på vattengympan. Tyvärr var vattnet svalt igen och vi började frysa på avspänningen i slutet. Jag vet inte om något fortfarande är trasigt, eller om man försöker spara in på uppvärmningen. Men trots det njöt jag av att få sträcka ut kroppen och mjuka upp lederna. Jag kommer nog att sova gott i natt.

Till helgen är jag bortbjuden och det ser jag fram emot.

Ha en lugn fredagsnatt <3

I dag föll den första snön. Så stilla och försiktigt dalade den ner. Den kommer  inte att stanna länge på marken, men den skapade en magisk förväntan.

Gårdagens inlägg gjorde mina kompisar oroliga och de har ringt och undrat vad som hänt. Min blogg är ju som min dagbok och jag försöker sovra vad jag skriver, men ibland är det skönt att få beklaga sig. Det är också bra att ha saker och ting dokumenterade. I morse kunde jag gå in och läsa exakt vilken dag jag var på bihåleröntgen för ett år sedan och vilken dag jag pratat med doktorn i telefon. Bra att veta när jag ringde vårdcentralen och förklarade mitt ärende. Jag bad att få prata med en erfaren läkare som skulle kunna förklara röntgenläkarens analys. På torsdag ska en läkare ringa mig.

Jag har inte haft någon nämnvärd värk i dag… penicillinet kickade in direkt. När jag grejade med min skrivare i dag och stod med huvudet nerböjt började det rinna blodig vätska ur bihålan. Det var inte näsblod, så jag vågade snyta rent och jag ska inte berätta vad som kom ut. Too much information already! Sorry! Men det kändes bra att få ut skiten. Jag får ju prata med doktorn på torsdag.

Min skrivare har pajat helt nu. Jag lyfte upp den på diskbänken, tog på mig pannlampan, tog ut alla bläckpatroner och putsade med tops och handsprit. Sen lät jag skrivaren själv rengöra tonhuvudena och den snurrade runt en hel del. Men det hjälpte inte. Jag skulle skriva ut den här bilden av Ronja för jag ville scrappa den och håret blir grönt. Dessutom blev det papperskvadd hela tiden.

Den här skrivaren har jag haft i 10-15 år. Den skriver ut vanliga dokument, kopierar och har skrivit ut fina foton. Jag har använt den väldigt mycket, men nu sviker den mig. Suck!

Nu är jag inne på att scrappa och jag har dragit fram alla mina pysselgrejer. Jag har så mycket att jag inte vet vad jag har. Hela dagen har jag suttit i soffan nästan begravd i papper och pynt.

Nu ska jag ta min medicin och lite smärtlindring. Det börjar svida i bihålan när jag sitter med huvudet lite nerböjt. Tålamod, var ju månadens ord.

God natt mina vänner <3

Spooky Halloween! I kväll skyndade jag mig genom min favoritpark till ett akutbesök hos tandläkaren. De kala pilträden skapade verkligen halloweenstämning i mörkret.

Jag nämnde ju härom dagen att jag hade ansiktsvärk. Den blev värre och i morse vaknade jag med en svidande kramp i högra halvan av ansiktet som jag kände igen. Trigenimusnerven! Tillbaka på ruta ett. Ringde tandläkaren och sköterskan sa att jag skulle få komma på fredag. Eftersom jag tyckte att det kändes akut, enades vi om att tandläkaren skulle få ringa mig. Jag visste att om jag ringde vårdcentralen, skulle de säga att jag skulle till tandläkaren först. Så det var bara att gilla läget och bita ihop.

På eftermiddagen, när jag satt i bussen på väg hem från Rusta, ringde tandläkaren och sa att jag får komma när som helst så skriver han ut antibiotika. Jag for hem, åt och for sen tillbaka ner på stan, för jag ville ha medicin på direkten. Verkar vara en infektion i bihålan, så jag fick en tiodagars penicillinkur. Implantaten ser bra ut på utsidan…så det verkar som jag har något gammalt skit kvar i bihålan. I morgon ska jag ringa till vårdcentralen och KRÄVA att få en genomgång av den där röntgen jag gjorde för snart ett år sedan. Det fanns något i bihålan som den grekiska läkaren inte kunde förklara för mig. En ’bula’ sa hon, men just då kändes den stora tandinfektionen mest aktuell. Det måste väl finnas någon som kan, och har tid, att förklara det där för mig på svenska. Jag får bråka tills jag får besked.

Lite less är jag eftersom  jag tyckte att allt har gått så bra. Men vad gör man… nu får jag käka värktabletter och penicillin och hoppas att jag inte behöver förlora fler tänder och att implantaten sitter kvar.

I dag är det den sista oktober. När jag stod och väntade på bussen hem från Ersboda sken solen så vackert på de kala björkarna trots att himlen var jämnmulen.

Jag längtar faktiskt efter snö. Den skulle lysa upp mörkret lite grann. Jag köpte en ny ljusslinga till balkongräcket på Rusta och ska montera den i morgon. Jag köpte ett nytt ljus till lyktan jag har på balkongbordet också.

God natt mina vänner <3

Jag skulle inte ha skrivit så där i går. Att jag skulle göra något spännande i dag, för det blev vårdcentralen i stället. Jag kände att jag fick ge mig i morse, avboka det jag skulle göra och ringa vårdcentralen.

Jag fick en akuttid på eftermiddagen. Jag hade ju diagnosticerat mig själv och behövde medicin, men så enkelt var det inte. Jag satt i väntrummet i två timmar, medan akutdoktorn betade av sin lista. Jag hade själv sett till att labbet fick ett urinprov och varit inne hos akutsköterskan och förberett mitt ärende – ett recept på samma medicin jag fått tidigare. Ånej, doktorn ville fråga, klämma på magen och banka på njurarna och kollade sen upp i datorn vilken medicin man rekommenderade för min åldersgrupp. Det blev den jag hade bett om.

Visst är det bra att de är noggranna, men jag tyckte att det var lite rörigt. Akutteamet bestod av sjuksköterska, sjukgymnast och doktorn och så labbet, och folk föstes runt mellan de olika personerna. För övrigt var inget sig likt på min gamla vårdcentral och jag kom äntligen till beslutet att byta vårdcentral. Det har tagit mig fyra år, men det kanske inte är så konstigt när man gått till samma ställe i 30 år. Det har varit en tryggt plats för mig… jag har i princip bara haft tre olika läkare och en och samma distriktssköterska. Nu har jag ingen fast person där och känner att jag klarar mig bra utan, så då kan jag likaväl gå till närmsta vårdcentral som ligger på cykelavstånd eller fyra busshållplatser bort. Det kändes faktiskt bra att ha kommit till det beslutet. Att våga släppa det invanda.

Jag träffade en gammal granne från Vargvägen i väntrummet och några andra trevliga människor att prata med och så passade jag på att lägga in dagens tema i instagram genom att fotografera den ’stiliga’ kaktusen ovan, så jag höll mig sysselsatt medan jag väntade.

Nu får vi hoppas att medicinen hjälper snabbt, för jag känner mig faktiskt lite risig.

Ha en lugn torsdagsnatt <3

Artros är ingen förslitning av lederna, man kan inte slita ut sina leder. Artros är en sjukdom som förstör ledytorna. Artros är ett samlingsbegrepp på smärta av olika ursprung. Smärtan kommer inte bara från leden, utan även från ledband, ligament, senor och muskelfästen runt lederna.
Man kan alltså inte slita ut en led, men däremot ’slita in’ den genom att använda den och helst på det sätt som gör mest ont. Tänk dig en dörr där gångjärnen rostat… den går att lirka upp genom att lirka, lirka, lirka, lite i taget.
Om nacken låter som en kaffekvarn när du vrider huvudet, fortsätt vrida åt höger och vänster och bjud sedan grannen på kaffe.

Jag har varit på föreläsning om artros med Reumatikerföreningen. En entusiastisk sjukgymnast som jag hört förut, men som då föreläste om smärta, ’underhöll’ oss och svarade på frågor. Han hade glömt datorn hemma, så vi slapp stirra på bilder och det är faktiskt mycket trevligare. Det blir mycket bättre kontakt mellan föreläsare och åhörare då.

Det finns dock undantag vad gäller begreppet förslitning. Jag opererade ju bort min menisk i höger knä i början på 70-talet, en operation som inte längre görs vad jag förstår. Utan menisken, som är både stötdämpande och extra glidyta, ligger benens ledytor och gnider mot varandra. Jag klarade mig jättebra i 30 år, dansade bl.a. internationell folkdans där knäna belastas en hel del, men sen kom smärtorna. Om de beror på avsaknaden av menisk, d.v.s. förslitning, eller sjukdomen artros är svårt att säga. Troligen det senare, eftersom jag har besvär i flera leder och kotor. Enligt föreläsaren får alla artros, en del hinner bara dö innan.

Det var en trevlig föreläsning. Jag har ju gått s.k. artrosskola på Hälsocentralen, men det finns alltid nya saker att lära sig och nya infallsvinklar och strategier.

Efteråt var det fika, men jag valde att fara hem, för någon hade tagit på sig alldeles för mycket parfym, så jag fick huvudvärk och dimsyn. Det är synd att folk inte kan ta hänsyn.

I morgon är det vattengympa efter två veckors uppehåll. Som jag längtar!

God natt mina vänner <3

Vilket antiklimax det blev! Jag har avbokat mina tågbiljetter. I går ringde min kompis och berättade att hon blivit sjuk. Ja, sånt kan man ju inte råda över och influensan grasserar nu som värst. Vi bestämde att avvakta och se åt vilket håll det går.

I dag ringde jag och sa att jag inte kommer. Dels orkar inte min kompis ha gäster hos sig, dels vill jag inte bli smittad och sjuk nu när jag ska börja greja med mina tänder. Lite egoistiskt kanske, men så tänker jag. Dessutom har jag värk i båda knäna och ev en artrit på gång. Jag kan ju få så ont att jag måste ta till kryckorna eller käppen och då är det inte roligt att vara på resande fot. På vintern.

Vi var båda besvikna, men det är inte så mycket att göra åt det. Nu ses vi kanske inte förrän till midsommar, om jag inte får för mig att åka till Spanien, där hon kommer att vara i två månader nu.
Vad är det med mig och resor? I oktober skulle jag ju till Stockholm och fick avboka när jag fick den där hemska värken från trigenimusnerven. När jag skulle ner till Ljungby till min brors begravning, fick jag ont i knät och hela benet och kunde inte stödja på det.

Ok, ishotellet får vänta till nästa vinter. På torsdag kommer exet på väg från Finland till Stockholm, så där får jag lite förströelse.

I natt kunde jag inte sova på grund av värken. Jag kombinerade alvedon och ipren som vanligt, men det hjälpte inte. Ipren gel hjälpte till slut. I eftermiddags somnade jag sittande framför datorn. Jag höll på att trilla av stolen flera gånger när huvudet föll ner mot tangentbordet, men jag var så trött att jag inte orkade stiga upp och gå till soffan. Scary! I sömnen avbokade jag mina tågbiljetter, betalade räkningar för bostadsrättsföreningen, signerade egna e-fakturor och svarade på mail. Snacka om rutin.

Fortfarande vackert väder i dag. Jag var ute en sväng, himlen var klarblå och månen (!) var framme. När jag skulle försöka ta ett foto meddelade kameran att batteriet var slut. Ja, det var ju klart… det var en sån dag i dag.

Ha en lugn onsdagsnatt <3