Rosorna böjer vackert på huvudet och börjar bli torra. Men de har stått ovanligt länge. Till påsk blir det tulpaner igen. Har provat med påskliljor, narcisser och tazetter, men doften har besvärat mig och jag har gått ner till grannen med dem. Gula tulpaner doftar också starkt, så det blir nog inget gult till påsk.

Sorgen kommer och går. Jag är dålig att stanna i den när den kommer … vill fly. Jag saknar exet och har faktiskt tänkt tanken att jag borde ringa… javisst ja… det går nog inte. Det finns så många andra sorger också som väcks till liv i minnet. Ja, det har varit en tid med många tankar.
Nu kommer Johanna nästa vecka och flickorna skall tömma lägenheten. Jag har lovat hjälpa till att packa alla böcker… kanske sortera lite, men det mesta hamnar tills vidare i ett förråd.

Förra helgen var det Littfest i Umeå. Senast jag var på den, det var före pandemin, fick jag klaustrofobi och panikångest av alla människor man skulle trängas med. Det var en kaotisk trängsel till alla föreläsningar. Inte så bra arrangerat med andra ord.
I år köpte jag biljett till Live-sändningarna, så jag kunde sitta hemma vid dataskärmen och titta/lyssna. Det fungerade jättebra och jag satt hela fredagen och lördagen och lyssnade på intressanta samtal. Började med att äta frukost medan jag lyssnade på Andrev Walden berätta om sin pappa. På lördagen fick jag frukostsällskap av Göran Greider och sen satt jag i morgonrocken fram till lunchpausen.

I morgon fyller jag år. Jag brukar inte fira, men min snälla granne frågade försiktigt om jag är hemma, så jag tänkte baka en morotskaka och bjuda in henne på fika.

Sköt om er!<3

Tangodansarens hädanfärd blev vacker. Det fanns vissa uttalade önskemål… inga psalmer, inget religiöst prat… Hans tro var humanismen. Det blev i stället mycket musik och Johanna hade valt det hon hade hört spelas hemma när hon var liten… Björn Afzelius, En sång till frihet…Bob Dylan, Blowing in the wind… Violetta Parra, Gracias a la vida (Jag vill tacka livet) och så en dramatisk finsk tango förstås som Arja Saijonmaa sjöng. En trubadur sjöng några av sångerna och avslutade med en sång av Leonart Cohen: ’Thanks for the dance, I’m sorry you’re tired… … Thanks for all the dances.’
En lugn officiant lotsade oss genom sorgen med många fina trösterika ord. Vi var en liten skara, men han hade båda sina döttrar närmast sig och döttrarnas mammor gick tillsammans och tog ett sista avsked. Kan tänkas lite ovanligt, men det föll sig naturligt. Jag tror han var nöjd med avskedet.

Johanna hade sportlov, så hon var här hela veckan och Ronja kom till begravningen. Nu kommer Johanna igen på påsklovet och då hade flickorna tänkt tömma lägenheten.

Sköt om er<3