Marja

Den långa resan.

Snabb uppdatering.

Av , , 8 kommentarer 2

Jag tror min dator håller på att ge upp. I går hakade Internet upp sig hela tiden och sidorna rullade upp och ner på eget bevåg. När jag går in på min mail ser jag bara en vit sida och så sitter jag fast. Kommer inte ens ut.
På min lilldator kommer jag in på mailen, så jag kan inte skylla på Gmail, utan det måste vara något med datorn. Jag har rensat så mycket jag har kunnat och nu vet jag ingen råd. HJÄLP!

Jag har precis fört över alla foton och viktiga dokument till den externa hårddisken. Sånt här stressar mig verkligen och jag har inte tid att börja bråka med tekniken nu.

I dag har jag varit och tagit influensasprutan. Jag har gjort det de senaste åren, främst för att jag bor ensam och därför inte tycker om att bli sjuk. Feber ger mig ångest. I år har jag ju dessutom varit alldeles tillräckligt sjuk, så en influensa skulle sänka mig direkt.
På hemvägen höll busschauffören på att köra över en cyklist, som utan lyse på cykeln for över gatan så att chauffören fick tvärbromsa och en tjej som stod i gången föll framstupa på golvet. Som tur var gick det bra för henne. Det var kolmörkt ute och jag såg att de flesta cyklister i stan var utan lyse på cyklarna. Hur tänker de där?

Tjejträffen i lördags var trevlig som vanligt. Vi fick en underbart god trattkantarellsoppa och äppelpaj på trädgårdens sista äpplen i efterrätt. En riktig höstmåltid med andra ord.
Nästa gång ska vi vara hos mig och jag förstod att de förväntade sig rödbetssoppa. Okej då, det blir ju enkelt för mig. Jag kanske skulle prova att koka en variant med kött i.

Jag hade tur och fick ett av utlottningspriserna i Svensk Scrapbookings maratonscrap. Har inte fått hem det än, men det är från en scrapaffär.
Jag köpte ett billigt nyckelskåp på Biltema i går, som jag ska altra och ge bort i julklapp.

Poeter.se ska hylla Tranströmer med en antologi med dikter som medlemmarna skrivit. Den ska överlämnas till honom i samband med nobelfestligheterna. Snälla, håll tummarna att min dikt om fullmånen kommer med! Det skulle vara en stor ära.

Ha en trevlig kväll <3

”Trash the Dress”

Av , , 4 kommentarer 2

Bruden lyfter sin vita klänning
visar gummistövlarna
släpper sedan kjolfållen
dimper ner
i den fuktiga mossan
Trash the Dress’
för konsten.
Fotografen jublar.

Det rena kontra det smutsiga.
Klänningen används ju bara en dag.
‘Trash the Dress’
för konsten
.

Ofelia går ner i vattnet.
Kjolen flyter
som en ballong på ytan.
‘Trash the dress’
för konsten.

Virginia Wolf går ner i vattnet
med stenar i kappfickorna.
No Dress to Trash.

Bloggerskan klipper hål
i jeansen.
Trash the Jeans
It’s Passion for Fashion.

Barnsoldatens skjorta
färgas röd av blod
runt kulhålet.
No, no… no fashion.
Don’t Try this at Home!

Var ser vi gränsen
mellan vackert och fult,
mellan konst och verklighet,
mellan liv och död?


God natt mina vänner <3

 

 

Fototriss: MANLIGT

Av , , 30 kommentarer 2

Veckans fototriss är en tävling och har temat Manligt med anledning av att det snart är Fars dag.

Temat Manligt är för mig lite provokativt utmanande. Det känns som att det gäller att vara politiskt korrekt i dessa genusperspektivtider.

Men jag tror jag struntar i det och väljer den mest konservativa manssymbolen: fallosen.

Sommaren 2009 skulle ett par ruttnande träd fällas i en park i Umeå och konstnären Bengt-Erik Nilsson fick i uppdrag att med sin motorsåg forma två konstverk av de höga stubbarna. Hela sommaren pågick det sedan en debatt i lokalpressen huruvida dessa skapelser kunde kallas konst eller inte.

Här kommer tre bilder av en av rosenknopparna.

En tydlig fallossymbol (manligt),

skapad med en motorsåg (manligt),

resultatet blev en ’rosensnopp’ (manligt).

I dag är konstverken borta och återfinns eventuellt i något av Umeå kommuns förråd.

Fler trissbilder på temat Manligt finns här:

 Denna triss är som sagt en tävling som sponsras av CoolStuff.
Onsdag kväll kl 19.00 kan man gå in och rösta på de olika tävlingsbidragen. Jag vill förstås att ni röstar på mitt bidrag!   

Ha en skön söndag <3

Cykeldrama.

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är en sak som förbryllar mig. I flera veckor har de här cyklarna legat så här utanför grannhuset på min gård.

Jag har gått förbi dem flera gånger när jag gått till soprummet och undrat om JAG ska lyfta upp dem.

Är det ingen som äger de här cyklarna? Jag känner ingen i den ingången, så jag kan inte fråga. Men visst är det konstigt att medlemmarna i fyra hushåll kan ha cyklarna liggande framför näsan varje gång de kommer ut, utan att reagera? Om min grannes cykel blåser omkull, lyfter jag förstås upp den och ni vet ju hur noga jag är med min egen cykel.

I går lyfte jag upp de här cyklarna. Sådär, det ser väl mycket bättre ut?

I natt blåste den blå cykeln omkull och nu ligger den där igen. Suck! Jag ska nog lyfta upp den när jag går ut.

Förra vintern låg två cyklar precis på samma cykelparkering under snön hela vintern. Snöplogsföraren kastade upp dem i drivan och sen fick de ligga där.
 
De blev förstörda och städades undan av vaktmästaren när snön hade smält. Undrar om dessa två cyklar går samma öde till mötes. Det vore väldigt synd i så fall, för det är fina cyklar.

I dag har vi tjejträff på Berghem. Vädret är höstligt soligt, så jag ska cykla dit. Måste bara undvika lövhögarna på marken, för i går halkade jag till med cykeln när jag körde genom en.

Vackra, fala löv!

Ha en skön lördag <3

 

Öppna och stänga…

Av , , 4 kommentarer 2

I dag har jag varit på Coop och veckohandlat och jag funderar seriöst på att sluta handla där. Hela sommaren har det varit kaos där för att de byggt om. Det må vara, men vad blev resultatet? En hel massa stående kyl-och frysskåp med dörrar som ska öppnas för att ta ut varorna.
För det första kan bara en person i taget stå i den öppna dörren och det bildas hela tiden köer med otåliga kunder och otympliga kundvagnar. När det sen blir ens tur får man se till att inte få dörren i ansiktet och sedan står man där halvvägs inne i kylan och ska välja det man vill ha. Man är hela tiden stressad över att eventuellt vara i vägen för nästa kund.

Jag dristade mig att fråga en anställd, som höll på att lägga in ostar i ett skåp, vad han tyckte om de nya skåpen och han sa att de var förfärliga. Jag försökte samsas med honom i en dörröppning och vi höll på att trassla in oss i varandra.

Vad är det som är bra med dessa skåp? Man kan kanske tänka sig att de drar mindre energi än de öppna kyl- och frysdiskarna, men en dag som i dag stod alla dörrar mer eller mindre öppna hela tiden. I skåpen med frysta varor hade det bildats is på dörrarna, så man var tvungen att öppna dörren bara för att se vad som fanns där inne.

Det tog mycket längre tid för mig att handla i dag än i vanliga fall på grund av allt köande till skåpen. Framför mjölken var det värst. Alla skall ju ha mjölk, men bara en åt gången kan ta och däremellan ska dörren öppnas och stängas. Det skulle behövas en butler som håller upp dörren hela tiden.

Sen blir jag stressad över att jag inte har samma överblick över varorna som förut. Skinkförpackningar från golv till tak, rökt eller kokt, olika priser, allt ska skannas in av öga och hjärna innan man kan ta ut det man behöver. Under tiden som man kollar in varorna står man i vägen för alla andra, som står redo att öppna och stänga… öppna och stänga. Jag misstänker att många tar första bästa förpackning för att fort komma därifrån.
Nej, jag får nog gå till Willy:s i framtiden. Eller ta bussen till ICA-Maxi på Strömpilen.

Gårdagens konsert var härlig. Jag gillar ju både jazz och saxofon. Jag kom på att jag hade hört Jukka Perko Pori Jazz-festivalen i slutet på 1980-talet. Då var han en ung man. I går spelade han med Umeå Symfoniorkester och ett tremannaband från Finland. Allt gick enligt programmet och sen blåste han iväg ett extranummer på 25 minuter, där han verkligen visade upp alla sina konster. Han fick förstås stående ovationer.

Det är något visst med levande musik.

Ha en mysig fredagskväll <3

 

Höstlek i gult.

Av , , 10 kommentarer 2

Har ni hört uttrycket “Trash the Dress”? Det är ett fenomen inom fotokonsten, som började med att bruden i sin vita klänning skulle fotograferas i en ‘smutsig’ miljö, ex. i vatten, i skogen eller varför inte sittande i en gyttjepöl. Effekten skulle vara kontrasten mellan det rena och det smutsiga, att komma bort från det konventionella, att tänja på gränserna, att chockera.

I förgår när jag gick hem från läkarbesöket, kom jag att tänka på det uttrycket. Morgonfrosten var borta och jag noterade att många träd hade släppt ner sina våta löv i en ring runt stammen. Det såg ut som de hade klätt av sig sin klänning och släppt ner den på marken runt benen.

Här kan man verkligen snacka om ‘Trash the Dress’, tänkte jag. Om ett par dagar har klänningen/ kjolen blivit smutsig och ruttnat bort. Detta är ingen lek, utan naturens verklighet.

Jag gick bort till den halvvuxna Lönnen, vars helgula lövprakt jag fotograferade härom dagen. Den hade också tappat sin kjol på marken. Löven låg i tjocka lager, tunga som en romsk kjol, runt stammen.

De kala Aroniabuskarna, hade fungerat som perfekta korgar och hade famnen full med vackert gula löv.

Ett och ett singlade nu löven ner mot marken. Några löv tvekade och klamrade sig fast i grenklykorna.

Andra höll sig fast i varandra och lade sig i stora klungor på grenarna.

Jag halkade runt och trasslade in mig med fötterna i kjolen på marken, gick runt trädet som i en magisk cirkel, ett och annat löv föll ner på mitt uppåtvända ansikte och jag kände lukten av fuktig höst.

Mitt hjärta berättade att jag varit med om liknande höstlekar förut, som liten flicka. Kunde bara inte minnas när, var eller hur, men känslan var bekant. En intensiv närvaro med alla sinnen. Den här höstens starkaste minne.

Det är Jazzfestival i Umeå och jag ska gå på konsert i kväll med den finske altsaxofonisten Jukka Perko. Konserten är en hyllning till Charlie Parker.

Dagens visdomsord i Vk:
“Dumhet räddar ingen från att tänka.”
(Stanislaw Jerzy Lec)

Ha en skön torsdag <3

 

I dag är jag glad.

Av , , 10 kommentarer 3

I morse var det några minusgrader och rimfrost på marken. Jag var tidigt ute och njöt av den krispiga luften. Det var alldeles vindstilla och tyst. Magiskt på något sätt. Nu kommer vintern snart och det känns både sorgset och förväntansfullt.

Gräset var stelfruset vid dikeskanten.

Aronians höströda blad var fint rimfrostkantade.

Men här tänkte jag börja sjunga ‘Sov du lilla videung…

Den sköna känslan fanns kvar när jag kom fram till Hälsocentralen och där förstärktes den ytterligare av allt beröm jag fick av min snälla doktor. Proverna jag tog förra veckan var mycket bra, blodtrycket var perfekt och jag har gått ner i vikt. Vad har du gjort? frågade hon.

Ja, vad har jag gjort? Sen dippen efter rosfebern i vintras har jag slutat äta socker, äter GI-diet, men är inte rädd för bra fett, äter ordentlig mat regelbundet, försöker att inte vända på dygnet, sommaren har varit härlig och jag gör roliga saker.

Att de senaste fem veckorna blev ett bakslag på grund av komplikationerna efter operationen, är bara att beklaga. Doktorn tittade på mitt sår, som nu äntligen verkar läka ihop och berömde mig igen för att jag skött det så fint. Däremot tyckte hon att jag inte skulle tänka på vattengympa den här terminen, bara för att undvika ev. infektioner. Suck!

När jag kom hem budade jag hem ett jättefint scrapbookingalbum i vintagestil på Tradera. I det ska jag ha mina layouter med gamla fotografier. Det blev inte billigt , men jag tyckte jag var värd ett vackert och lite ovanligt album.

“Glädje i ditt inre är bättre än rikedom.”
(Isländskt ordspråk)

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Saknar pysselhörna.

Av , , 8 kommentarer 2

Till gårdagens fototriss tänkte jag först fotografera mitt köksbord, som ser ut som ett bombnedslag just nu. Jag bor i en trerummare helt själv, men har ändå inget utrymme där jag kan inreda en pysselhörna. Det gamla skrivbordet i arbetsrummet har alltid varit min arbetsplats och nu har jag datorn där. Köksbordet är det mysigaste stället att sitta vid i hela lägenheten. Jag kan ha balkongdörren öppen på sommaren, jag kan sitta och titta ut över gården genom fönstret, radion står på fönsterbänken och jag kan sprida ut mina saker över hela bordet.

I dag när jag städade undan lite började jag fundera om jag skulle köpa ett långt köksbord i stället för det runda jag har nu och helt enkelt använda en ända till pysselbord och resten som matbord. Men det kommer aldrig att hända, för jag kan inte skiljas från mitt härliga gröna 60-talsbord från Asko. Jag får fortsätta fundera på en lösning.

I går blev jag färdig med oktober månads utmaningar till Svensk Scrapbooking.
Man skulle göra en layout i höstfärger. Jag gjorde en layout som även hade höstmotiv.

Sen skulle man göra en layout och ett kort efter en skiss. Den passade bra till en av sidorna i trädgårdsalbumet.

Och ett julkort.

Trädgårdsalbumet är snart klart. Jag har bara två sidor kvar, då har jag gjort alla 20. Två sidor är jag inte alls nöjd med och de skall bytas ut när (om) jag får till bättre foton nästa sommar. Jag kommer att visa hela albumet så fort det är klart, för jag är själv väldigt nöjd med det. 

Ha en trevlig måndagskväll <3

Fototriss: I KÖKET.

Av , , 18 kommentarer 3

Veckans fototriss heter ‘I köket‘.

I köket har jag min samling med Arabias kryddburkar, modell 60-tal. Kryddnamnen står på svenska, finska, engelska och tyska. Just nu har jag sidan med de svenska namnen framme.

I köket finns också en burk för salt från finska Pentik. Jag har flingsalt i den.

På fläktkanten står ett blåprickigt snapsglas och en juldoftande blå ängel med magen fylld av hel nejlika.

Fler bilder med temat ‘I köket’ hittar ni här:

Ha en skön söndag <3