Det blev ändrade planer för den här torsdagen. Inte för att jag hade planerar in något väldigt viktigt, men jag hade inte planerat ett besök på vårdcentralen.

I går kväll kände jag att det här ’soleksemet’ spred sig på händerna ut på fingrarna och jag hade värk i knogarna och var svullen mellan dem. Hmm… Dessutom hade jag fått något liknande på halsen, vilket jag tyckte var konstigt, eftersom det var mulet i går när jag var ute. På natten vaknade jag och kände att jag mådde inte bra. Jag tyckte det kliade överallt, det var varmt och jag var säker på att jag hade feber. Men det hade jag inte, bara 36,4… och blodsockret låg bra. Så jag öppnade fönstret lite mer och lyckades somna om och sov ryckvis till morgonen.

Eftersom det är många helgdagar nu, så ringde jag vårdcentralen och fick en akuttid hos min gamla doktor. En akuttid betyder 10 minuter och inget snack om något annat än det man söker för, så det gäller att vara väl förberedd. Och det är jag oftast. Det tog sju minuter att få en second opinion… ja, antagligen soleksem… att få kortisonsalva och mjukgörande salva utskrivet OCH att få en order om blodprov till labbet, eftersom jag tyckte att det var värt att kolla upp att jag inte har någon obalans i kroppen som förorsakar den här känsligheten jag aldrig har haft förut. Tack snälla doktorn!

På labbet tog det tre minuter att dra två rör blod. 

Nu ska jag äta antihistaminer, smörja med kortisonsalva, kyla med Aloe Vera-gel, smörja in all utsatt hud med solskydd innan jag går ut och helst ha bomullsvantar på när jag cyklar. What a life! 

Tyvärr fick jag inte gå på vattengympan i kväll. Det finns en infektionsrisk, enligt doktorn. Jag lyder henne och hoppas att jag kan gå nästa vecka, för det är sista gången före sommaruppehållet. 

” Livet är en lång lektion i ödmjukhet.”
(J M Barrie)

Ha en trevlig torsdagskväll <3