”Den bästa träningen är den som blir av”, står det i Apotekets senaste tidning. Vad bra då, att jag ändå kom i väg och tränade trots att jag velade innan.

Jag går ju i det som kallas för ’Artrosskola’ för mina stackars knän. Det betyder att jag har fått ett träningsprogram, som jag ska genomföra två gånger i veckan. Till det korta promenader och vattengympa. Träningen kan man göra hemma, men jag har valt att åka till Mariehems vårdcentral sex tisdagar… bara för att träningen ska bli av. Nåja, de har ju ett par saker jag inte har hemma, motionscyklar och en stabil step-up-bräda. Jag både börjar och avslutar mitt lilla pass med att cykla.

Till min stora förvåning pallade mina knän tio dagars traskande i Barcelona. Vi räknade ut att vi gick i snitt fem timmar per dag. Ofta i sakta mak, men dock. Mot slutet var jag lite stel och hade ont på morgonen, men det gick över.
Så fort jag kom hem fick jag mycket ont i båda knäna. Jag börjar nästan tro att värmen ändå har något att göra med att jag har mindre ont. Jag har nämligen inte trott på det tidigare. Frågan är: träna eller vila när man har så pass ont? Jag har lärt mig att träning är bra, även om det gör ont. Fast man måste veta sin gräns, för jag vill ju inte ha en inflammation med vätska i knät igen.

Jag for alltså och tränade lite och när jag kom hem somnade jag på soffan när jag hade ätit. Jag skulle bara lägga ner huvudet lite och blunda och sen var det kört. Visst brukar man prata om vårtrötthet?

I kväll har jag varit på möte med vår bostadsrättsförening. Vi skall ha årsstämma snart och det var mycket formalia att gå igenom. Jag sitter kvar i styrelsen ett år till som suppleant. Och så granskar och konterar jag föreningens elektroniska fakturor via datorn.

Ha en trevlig tisdagskväll <3