Väven – när storstadsdrömmen kostar mer än den smakar…

Av , , 2 kommentarer 5

Plötsligt uppenbarade sig ett alternativ som vi desperat letat efter. Väven – en vacker skapelse som kunde ersätta de tråkiga parkeringsplatserna mitt i stan intill vår älv. När kulturhuvudstadsåret närmade sig – som på allvar skulle sätta Umeå på åtminstone Europas karta – så var det just denna centrala del av staden som gav oss ågren.

flera år senare har vi nog alla svårt att överblicka konsekvenserna av denna skapelse. Jag är säkerligen inte ensam om att både beundra denna byggnad och samtidigt begrunda till vilket pris den kom till. Ibland krävs djärva beslut av modiga politiker för att våga få en stad till att sticka ut. Vi har egentligen ganska mycket att tacka vår visionäre hetsporre Lennart Holmlund för.

Samtidigt återstår frågan, vad är det egentligen ekonomiskt som vi gav oss in på? Att gå in ett delägarskap på exakt 50 % tillsammans med Balticgruppen? Att stå för 1 miljard i byggkostnader och ytterligare 64,5 miljoner kr per år i hyreskostnader – i 25 år?

Jag har inga problem att ta den kostnaden om den kommunala verksamheten i övrigt flyter på väl. Men när vi några år senare tvingas ta ut avgifter för hjälpmedel som är nödvändiga för våra funktionsnedsatta i kommunen för att överhuvudtaget kunna vara delaktiga i samhället, när vi tvingas göra besparingar på musikskolan, när det begränsar vårt byggande av nödvändiga LSS boenden, ålderdomshem eller förskolor, när vi måste sälja bort en del av vår allmännytta för att finansiera dess renovering, när det tvingar oss att dra ner på kvaliteten på måltiden som serveras i vår kommun – eller när det tvingar oss att prioritera i de kommunala rekryteringarna så att endast de mest nödvändiga kan genomföras, även om behovet egentligen är större, då kan jag inte låta bli att känna att vi kanske tog oss vatten över huvudet.

Så då kommer följdfrågan, vad kan vi göra? Byggnaden står redan där! Ja, det är helt sant, men med den står också lokaler som säkerligen är attraktiva för andra än kommunen. Märk väl att jag i dagsläget inte ställer ett konkret förslag utan istället riktar frågan till politiken som borde vara självklar:

Vad har vi för värdegrund i vår kommun? Vad har vi för verksamhet och  service som vi anser som heliga självklarheter som ska tillgodoses för våra invånare?

När jag nu går till val som första namn på Miljöpartiets kommunlista så är det just med parollen att Umeå ska växa rätt, snarare än fort.

Det är inte skrytbyggen och en fixerad blick vid tillväxt som driver mitt politiska engagemang. Egentligen är det en huvudsaklig anledning till att jag kastar  mig in i den kommunala politiken: jag tror att Umeå har alla förutsättningar att bli en förebild i vår omvärld för en stad som utmärker sig för våra invånares goda välbefinnande. En stad där vi alla oavsett våra förutsättningar har samma rätt och samma villkor att få vara delaktiga i vårt samhälle. En stad där vi är jämlika och bryr oss om varandra. En stad med en stor tolerans för alla våras olikheter. En stad som gör sina satsningar med sina invånare och deras framtid i åtanke. En stad där de humana värdena får spela en viktigare roll än de värdena som byggs med betong.

Självklart kommer även vi att göra satsningar i infrastruktur och byggnader. Men det finns en diametral skillnad: satsningarna får aldrig tumma på vår värdegrund och satsningarna ska alltid göras för framtida samhällsvinster för våra invånare.