1,5 miljarder till kulturen i extra krisstöd under 2020!

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Ett reformpaket som saknar motstycke – nu satsar vi äntligen för fullt på kulturen!

👩‍🎨 Miljardstöd ska hjälpa de kulturskapare som förlorat inkomst på grund av pandemin, ge kultursektorn en möjlighet till återhämtning och skapa förutsättningar för smittsäkra evenemang och produktion av kultur.
🎭 Regionernas kulturverksamheter stärks. Pengarna ska bland annat kunna gå till teatrar, operahus, regionala museer, bild och form, regionala bibliotek, orkestrar, konserthus, dans, film och hemslöjd.
👦 Satsningar barns kultur, både på kulturskolan och på kultur i skolan.

Trots en minskad smittspridning fortsätter Coronapandemin att påverka såväl kulturlivet som hela samhället. Under våren och sommaren delades ett krisstöd om 500 miljoner kronor ut av Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Stiftelsen Svenska Filminstitutet och Sveriges författarfond. 150 miljoner har också getts i stöd till regional kulturverksamhet och 319 miljoner kronor till flera statligt stödda kulturinstitutioner.

Kulturaktörer-, kulturskapare och kulturverksamheter runt om i landet fortsätter att drabbas hårt ekonomiskt av de inkomstbortfall som Corona-pandemin föranleder. Många typer av evenemang påverkas av bland annat begränsningen av allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, Folkhälsomyndighetens riktlinjer och av allmänna beteendeförändringar. Även om begränsningarna lättas något kommer situationen även fortsättningsvis vara ansträngd för kulturaktörerna. Under lång tid kommer många aktörer ha mindre intäkter än vanligt, och produktioner och evenemang får högre omkostnader för att kunna genomföras. Mot denna bakgrund har regeringen fattat beslut om att tillföra ytterligare 1,5 miljarder till kultursektorn för 2020.

De pengar som nu tillförs ska säkerställa att det fortsatt finns en kulturell infrastruktur, att kulturskapare i hela landet kan försörja sig och att sektorn får en möjlighet till återhämtning.

Utformningen av stöden görs bl.a. utifrån de erfarenheter som gjordes av de stöd som delades ut under våren och sommaren, och efter en tät dialog med alla delar av kultursektorn. En stor del av stödet kommer även nästa gång att delas ut av Statens kulturråd, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Konstnärsnämnden och Författarfonden. Stödet ska kompensera för de ekonomiska konsekvenser som pandemin inneburit för kulturlivet – men också hjälpa kulturlivet att starta upp igen. En del av pengarna ska användas till ett stöd för att skapa förutsättningar för smittsäkra evenemang och underlätta för produktion av kultur även under den pågående coronakrisen. Det är viktigt att det stöd som nu fördelas når ut brett och bidrar både till akuta krisåtgärder och till att kulturlivet kan starta upp på nytt.

Stödet till kulturskolan fördubblas: 100 miljoner kronor 2021-2023

Av , , Bli först att kommentera 3

Den kommunala kulturskolan är en fantastisk institution. Till den går varje vecka tiotusentals barn och unga och får möjlighet att stå på scen, lära sig spela ett instrument eller ägna sig dans, teater eller annan sorts kultur. Att få chansen att utöva kultur tidigt i livet leder ofta till ett livslångt intresse. Kulturskolan är en unik mötesplats för barn och unga från olika delar av samhället. Kulturskolan är också avgörande för kompetensförsörjningen i hela Sveriges kulturliv, oavsett om det handlar om orkestrarna, det fria kulturlivet eller våra framgångsrika kreativa näringar.

Riksdagen beslutade 2018 för första gången om ett nationellt mål för den kommunala kulturskolan, i syfte att tydliggöra de stora värden som finns i kulturskolan, vilka staten genom sina insatser kan bidra till att bevara och utveckla. Det nationella målet syftar b.la. till att skapa bättre förutsättningar för den kommunala kulturskolan att nå fler barn och unga. Därför fördubblar vi nu det statliga stödet från 100 till 200 miljoner kronor under de närmaste tre åren. 

Med denna förstärkning kan kulturskolan fortsätta bredda och fördjupa sitt utbud och därmed få möjlighet att nå fler unga. Exempel på angelägna insatser är initiativ för att nå nya grupper som kanske inte annars skulle söka sig till kulturskolan, eller satsningar på verksamheter i glesbygd. Även talangutveckling och samverkan mellan flera kommuner är områden som skulle kunna utvecklas ytterligare.

Mellan 60 och 70 procent av kulturskolorna menar att elevantalet har ökat med hjälp av stödet, där b.la. uppsökande verksamhet är en vanlig metod för kulturskolorna att nå nya målgrupper. Kulturskolorna har också nått nya barn och unga genom att bredda sitt utbud. Det gäller bl.a. elever från områden med inget eller lågt deltagande i kulturskolorna, barn med funktionsnedsättningar, nyanlända och tonåringar.

Kulturskolan bidrar till att lägga grunden för barn och ungas estetiska, intellektuella och sociala utveckling genom att de får möjlighet att utöva konst och kultur i unga år. Kulturskolan har betydelse, inte bara för enskilda barn och unga, utan för samhället som helhet.

 

Våld föder våld – Hur kan vi bryta våldets destruktiva spiral?

Av , , Bli först att kommentera 3

Vår historia är tyvärr full av exempel på hur extrema rörelser och våldsutövare provocerar varandra – agerar och reagerar – i syfte att destabilisera, skapa splittring, avsky, hat, våld och hämnd.

Det vi såg i Malmö i fredags är ett skolboksexempel på hur extremister triggar en våldsspiral för egen vinning, men med tragiska konsekvenser för samhället och befolkningen.

Syftet med att bränna koranen och sparka på den var självklart att få en våldsam motreaktion – vilket dessa högerextrema våldsbejakande provokatörer lyckades med. Men de representerar INTE Sverige och svenskar. Likaså med de hundratal våldsamma kriminella och extremistiska deltagare i upploppen i Rosengård; de representerar INTE Sveriges muslimer. Det är viktigt att betona – i synnerhet när det i sociala medier florerar tråd efter tråd i syfte att just utmåla invandrare och muslimer som syndabockar för upploppen.

Malmö har tyvärr en lång erfarenhet av segregation och utanförskap, våld och kriminalitet. Under de senaste åren har Malmö kommit att bli känd för alla dödsskjutningar och sammandrabbningar mellan kriminella gäng. Utöver detta har slitningar mellan samhällsgrupper varit stort och ett allvarligt problem i synnerhet har varit den fullständigt oacceptabla hotbilden mot den judiska minoriteten. Arbetet för att bryta destruktiva våldsspiraler är ofta mödosamt och svårt, kräver tid, resurser och engagemang. Det finns inga enkla lösningar utan det är ett samspel mellan många olika aktörer, offentliga förvaltningar, ideella rörelser och viktiga samhällsaktörer. Detta arbete pågår för fullt i Malmö och viktiga steg togs förra veckan vilket beskrivs väl i en artikel i DN av Niklas Orrenius. Så här beskriver han arbetet:

De senaste åren har ett intensivt brobyggande arbete pågått i Malmö. Representanter från polisen, kommunen, föreningar och församlingar ses numera ofta. Människor som tidigare sällan möttes lär känna varandra och förstå varandras utgångspunkter. Samtidigt har polisen jobbat stenhårt med att gripa och lagföra Malmös grovt kriminella. Antalet skjutningar har minskat drastiskt.

Det är precis som med förtroende: Det tar år att bygga upp men kan raseras på sekunder.

Det är därför så viktigt att provokationerna och våldet från i fredags aldrig får tillåtas att bita sig fast och ta allt fokus. Det svåra mödosamma brobyggande och förebyggande måste få fortsätta och tillåtas få den plats och uppmärksamhet som det förtjänar.

I fredags var jag inbjuden av Andreas Lundgren, ordförande för Individ- och Familjenämnden, på ett studiebesök på Öppenvården för att få en god inblick i utmaningarna i att hjälpa våra barn och unga som riskerar att hamna på glid.

Det arbete som de utför är ovärderligt viktigt för att bryta destruktiva spiraler som riskerar att resultera i våld, kriminalitet och missbruk. Tillsammans diskuterade vi den oroväckande trenden med allt fler orosanmälningar och risk för att barn och unga hamnar snett. Det är egentligen så uppenbart: Det förebyggande arbetet kräver ett fungerande samspel mellan socialtjänsten, familjerådgivningen, öppenvården, för- och grundskolan, fritids- och kulturverksamheterna, regionen och BUP, polisen, föreningslivet och ideella organisationer. Det kräver satsningar och resurser på samtliga av dessa verksamheter för att ge dem de rätta förutsättningarna att tillsammans kunna fånga upp barn och unga i tid – innan det är för sent. För när det väl börjar gå snett så går det väldigt fort utför.

Det är inte enbart fler poliser, mer kamerabevakning och hårdare straff som behövs för att skapa trygghet, det är inte projekt och punktsatsningar som skapar långsiktig trygghet. Det är inte Quick Fixes som löser problemen långsiktigt.

Nyckeln till framgång ligger i att man satsar långsiktigt på ett helhetsarbete där alla aktörer är involverade för att skapa en struktur som hinner fånga upp barn och unga innan de hamnar snett. Det är ett samspel mellan alla ovan nämnda aktörer. Det kräver en god samhällsplanering där varje stadsdel har en social blandning som motverkar segregation och utanförskap. Det behövs ett brobyggande som involverar våra invånare från olika samhällsgrupper.

Som politiker är det en av våra viktigaste uppgifter att värna den sociala hållbarheten i kommunen. Vi måste göra det med en tydlig helhetsplan och tydliga mål, vi måste göra det med resurser och engagemang. Vi måste göra vårt yttersta för att i tid förhindra att våra barn och unga – oavsett kön, föräldrar, bakgrund, ekonomisk situation, bostadsområde eller funktionsvariation – riskerar att hamna i en destruktiv spiral som kan leda till missbruk, kriminalitet och utanförskap