Tack Västerbotten – här prioriteras vårdpersonalens säkerhet!

Av , , Bli först att kommentera 2

I mitt senaste blogginlägg tog jag upp den besynnerliga nyheten att 21 regioner kommit överens om att ändra på riktlinjerna för vilken skyddsutrustning som behövs när vårdpersonal är i direkt kontakt med COVID-19 patienter. Sedan dess har jag fortsatt undersöka saken.

Anledningen till att jag skrev bloggartikeln igår var dels att jag läst och förvånats av denna besynnerliga nyhet som går rakt emot både Folkhälsomyndighetens och WHOs rekommendationer för skyddsutrustning för vårdpersonal. Men det var även som en följd av att jag blivit kontaktad av läkare och vårdpersonal från olika regioner i landet som var ytterst oroliga och milt sagt frustrerade. De var inte ensamma, i fredags bildades en facebookgrupp av vårdpersonal med anledning av de ändrade riktlinjerna – #vägrasänkahygienkraven Covid-19. Idag har gruppen 33 726 medlemmar.

Idag gick dock SKR ut med information om att de inte alls gjort egna riktlinjer utan att de kommer fortsätta följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer. De beklagar att det blivit ett missförstånd. Det var ju positivt för det är så det ska vara. Så idag uppdaterades rekommendationerna av Folkhälsomyndigheten, vilka ni kan läsa här:

Rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg

Idag har jag även fått betryggande besked från Västerbotten – här råder ingen brist på viktig skyddsutrustning. Mycket bra att vi är välutrustade och förberedda i vår region!

Jag vill avsluta med att tacka alla som hört av sig till mig i denna fråga. Jag ser det som min största skyldighet som politiker att lyssna på våra invånare – i det här fallet vår ovärderliga vårdpersonal. När jag delges beklämmande information gör jag alltid mitt yttersta för att sätta mig in i frågan innan jag publicerar något. Gårdagens artikel riktade fokus mot situationen nationellt, mot nyheten om att regionerna kommit överens om nya riktlinjer där munskydd inte ingick, mot den förklaring som gavs samt mot det faktum att det vissa ställen råder akut brist på utrustning. Då vissa uppfattat att min artikel riktat kritik mot just vår region beklagar jag detta, för det var absolut inte avsikten med min artikel. Men det är ytterst glädjande att vår region står väl rustad i dessa svåra tider!

Bli först att kommentera

Vårdpersonalens hälsa och liv står på spel när Sveriges regioner tummar på säkerheten!

Av , , Bli först att kommentera 6

Pandemin med COVID-19 är i full gång och världens länder agerar nu för fullt för att bromsa pandemins utbredning och konsekvenser. För att vägleda länderna i deras arbete har WHO arbetat fram rekommendationer i allt från hur man bäst begränsar utbredningen och skyddar riskgrupper till vilken utrustning som vårdpersonalen behöver för att minimera smittorisken.

Sverige och våra experter på Folkhälsomyndigheten har valt en egen väg, vilket jag skrivit om tidigare. Tiden får utvisa om deras strategi lyckades eller ej.

Nu har våra regioner tagit det ett steg längre genom att ta fram nya riktlinjer för skyddsutrustning för vårdpersonal som ska behandla COVID-19 patienter. Där anser man att munskydd ej behövs – vilket går rakt emot både WHOs och Folkhälsomyndighetens rekommendationer!

Härunder kan du läsa både WHOs rekommendation (till vänster) och Folkhälsomyndighetens (till höger):

Märk väl att inte enbart sjukvårdspersonal i direkt kontakt patienter utan även lokalvårdare och besökare rekommenderas enligt WHO att bära munskydd. Folkhälsomyndighetens rekommendationer är lika tydliga gällande munskydd för vårdpersonal.

Varför är det då så viktigt att skydda vår vårdpersonal? För deras insats är direktavgörande när väl antalet coronasjuka intensivvårdspatienter ökar. Man behöver inte bara respiratorer – utan även personal som vet hur en sådan fungerar.

Internationella lärdomar har vi bevisligen lite svårt för att ta till oss. Men det finns mycket att lära från förloppet i Wuhan, och sedan att jämföra det med situationen i Italien och Spanien. Inledningsvis saknades i Wuhan både vetskap om coronaviruset och tillräckligt med skyddsutrustning för vårdpersonalen. Ganska snabbt blev läget ytterst ansträngd och man var i akut behov av vårdpersonal. Då agerade Kina och skickade vårdpersonal i – skyddsutrustade som om de vore på en expedition på Mars. Men det fungerade väl och smittspridningen för all vårdpersonal kunde sammantaget hållas nere. Totalt 3,8 % av de insjuknade i Wuhan var vårdpersonal. I Spanien däremot där bristen på skyddsutrustning är stor ligger andelen vårdpersonal på totalt 13 % av alla insjuknade. Detta är katastrofalt för ett land mitt i sjukdomspeaken.

Vi är inte där än. Men vi tummar redan nu på säkerheten för vår vårdpersonal. Sverige – av alla länder, för mig är det ofattbart. Men vad som gör mig duktigt irriterad är när man gör allt för att undvika pudelns kärna – vi saknar utrustning. Punkt. Istället har man mage att påstå att riktlinjerna ändrats för att man ”lärt sig allt mer” om viruset. Seriöst?!

För om det nu är utrustning som saknas – be då om hjälp! Från hela vårt samhälle och vårt världsberömda innovativa näringsliv är jag övertygad om att vi kan finna tillfälliga lösningar som är bättre än att skicka in vårdpersonal utan munskydd.

Klar och tydlig kommunikation hjälper många gånger bättre, och då ingår att våga säga till när det är allvar och man behöver samhällets hjälp. För det är allvar nu. Vi har inte situationen under kontroll, vi vet inte hur många i Sverige som har COVID-19. Vi ser en stadig ökning av dödsfall och personer i behov av intensivvård. Kanske lyckas vi väl med vår väg där vi håller sjukdomstalen på en hanterbar nivå för vården. Men i ett sådant läge är det en sak vi absolut inte får tumma på – säkerheten för vår ovärderliga sjukvårdspersonal.

Hemtjänst och LOV – tack för ett bra ledarskap!

Av , , Bli först att kommentera 2

I den rådande situationen med coronaviruset är det oerhört tufft för vår kommunala hemtjänst och jag vill här uttrycka min enorma uppskattning för det fantastiska arbete som våra anställda inom hemtjänsten gör! Jag vill på samma vis även uttrycka min uppskattning för det fantastiska arbete som utförs av våra privata utförare.

Det är ytterst glädjande med den blocköverskridande överenskommelsen så att vi nu kan låta vår verksamhet och de privata utförarna få koncentrera sig på att hantera situationen med corona.

Här vill jag berömma det politiska ledarskapet med Socialdemokraterna och Hans Lindberg. Det var mycket klokt och bra gjort att så fort kunna sätta sig ner i en bred och blocköverskridande dialog. Att man nu så snabbt fick till en överenskommelse som är viktig för hemtjänsten och alla brukare visar på både handlingskraft och lyhördhet!

Detta är på sätt och vis ytterligare ett bevis på att Umeå-modellen fungerar väl. Med två starka oppositioner på var sida hanterar Socialdemokraterna minoritetsstyret väl. Jag uppskattar vårt samarbete, men det räcker inte. Här måste Socialdemokraterna och vi finna ett bredare stöd. Balansen mellan lyhördhet och handlingskraft kan vara svår. Hittills har den dock skötts föredömligt.

Nu har vi tid på oss att tillsammans gå vidare i en bred dialog för att finna en långsiktigt hållbar lösning som säkrar valfriheten inom hemtjänsten – samtidigt som den ger den kommunala hemtjänsten stabila förutsättningar att kunna fullfölja sitt ansvar och bedriva en god hemtjänst i hela kommunen.

Hemtjänsten och LOV måste säkras upp!

Av , , 1 kommentar 5

För ett år sedan valde vi i Miljöpartiet tillsammans med en majoritet i fullmäktige att rösta för att behålla LOV – lagen om valfrihet – inom hemtjänsten.

Hemtjänsten i Umeå – såväl privat som kommunal – är mycket uppskattad. För de som har hemtjänst tycker vi det är viktigt att man har valfriheten att kunna välja utförare. De allra flesta av våra privata utförare är lokala företag som utför deras viktiga uppdrag på ett föredömligt sätt. Jag vill därför vara tydlig med att visa vår uppskattning och tacksamhet för ert värdefulla arbete!

Lagen om valfrihet inom hemtjänsten och förutsättningen för våra privata utförare har under mer än ett års tid ofta debatterats intensivt och hätskt. Tyvärr har vi länge haft en polarisering mellan blocken som försvårat för en konstruktiv dialog och en långsiktigt hållbar lösning för vår hemtjänst.

Från vår sida har vi i Miljöpartiet valt att stå fast vid vår linje där vi försvarar valfriheten samtidigt som vi värnar om den kommunala hemtjänstens förutsättningar att kunna bedriva sin verksamhet. Den kommunala hemtjänsten har ett särskilt ansvar och måste fungera för alla som behöver dess hemtjänst i hela kommunen – inte bara i tätorten.

Om än vi delar vårt försvar av LOV med alliansen så finns där vissa frågor under LOV i Umeå där vi skiljer oss åt. På samma vis delar vi Socialdemokraternas syn på vikten av att värna den kommunala hemtjänsten – samtidigt som även vi stundtals har våra skilda uppfattningar om hur detta ska göras.

De senaste veckorna har jag varit i kontakt med flera privata utförare och fått en klar bild över de oerhört tuffa utmaningar som de står inför – i synnerhet nu när coronaviruset slagit till med höga sjuktal som följd. Och jag kan konstatera att det finns en del som vi klart måste förbättra i de villkor som givits till våra utförare.

  • För det första måste ersättningen höjas. Förutom att den är en av landets lägsta så kan vi konstatera att gapet mellan priset för den privata och den kommunala hemtjänsten är oförsvarbart stor.
  • För det andra måste vi avbryta planerna på att ändra från förskottsbetalning till efterskottsbetalning. Detta då verksamheterna med dagens och de föreslagna ersättningarna knappt går runt, och i en sådan situation blir det helt omöjligt för dem att lägga undan tillräckligt med likvida medel för att kunna ligga ute med två månaders kostnader innan man får ersättningen utbetald.

Vi måste få till en blocköverskridande dialog för att tillsammans sätta oss ner och komma överens om hur vi säkrar upp förutsättningarna för våra värdefulla och uppskattade privata utförare. Denna långbänk kan inte fortsätta!

Det är hög tid att vi agerar tillsammans och för detta bidrar vi i Miljöpartiet mer än gärna. Låt oss tillsammans i en dialog med våra privata utförare komma fram till en lösning som skapar trygga och långsiktigt hållbara förutsättningar för lagen om valfrihet och våra privata utförare.

1 kommentar

Coronavirus – del 2. En svår ekonomisk situation för vårt lokala näringsliv

Av , , 3 kommentarer 5

I spåren av pandemin med coronavirusets hastiga utbredning står vi nu inför en ytterst svår tid ekonomiskt. Så även i Umeå där vårt lokala näringsliv drabbas hårt.

Jag lider med vårt lokala näringsliv, restauranger och caféer, hotell, butiker, frisörsalonger, vård- och omsorgsföretag. Även vår tillverkningsindustri som hastigt sett deras efterfrågan försvinna.

Nu måste vi politiskt göra vårt absolut yttersta för att bistå vårt lokala näringsliv!

Vårt lokala arbete måste ske i samklang med de nationella insatser som vi drivit igenom tillsammans med S, C och L. Det här är vad regeringen beslutat om hittills som kan hjälpa vårt näringsliv:

Regeringens krispaket för svenska företag och jobb:
  • Korttidspermittering – Staten kommer att ta tre fjärdedelar av kostnaden för att personal går ned i arbetstid. Förslaget innebär att arbetsgivarens lönekostnader kan minska med hälften samtidigt som arbetstagaren får ut över 90 procent av lönen. Syftet är att drabbade företag ska kunna behålla sin personal och växla upp snabbt igen när läget vänder.
  • Likviditetsförstärkning via skattekontot – företag ska kunna få anstånd med skatteinbetalningar under ett år. De som har betalat in skatt på sitt skattekonto i februari och mars för perioder från och med januari 2020 kan få skatten återbetald från Skatteverket.
  • Staten tar över sjuklöneansvaret i två månader.
  • Utöver regeringens åtgärder har Riksbanken meddelat att de lånar ut upp till 500 miljarder kronor till företagen via bankerna för att säkerställa kreditförsörjningen.

 

Företagsakuten – med Umeå kommun och Företagarna:

Det är här som företagsakuten kommer att spela en viktig roll då den vägleder lokala företag som befinner sig i en svår situation samtidigt som den hjälper företag att praktiskt kunna ta del av regeringens krispaket.

En fungerande dialog mellan kommunen och vårt lokala näringsliv är ytterst viktig för att vi tillsammans ska kunna ta fram åtgärder på lokal nivå som kan hjälpa våra företag. Här ska du som lokal entreprenör veta att du alltid är varmt välkommen att höra av dig till mig!

Vad mer kan kommunen och våra invånare göra för vårt lokala näringsliv?

Det finns saker vi redan nu kan göra och här hoppas jag att vi kan nå ut till våra invånare med information, tips och råd om hur de kan stötta våra lokala företag. För vi är många som vill göra en insats och hjälpa våra lokala företag i denna svåra tid.

I den viktiga dialogen mellan kommun och näringsliv måste vi även börja planera för tiden efter, när de hårda restriktionerna sakta men säkert börjar lätta. Skulle vi kunna göra Umeå till den mest attraktiva semesterdestinationen för våra egna invånare? Finna ett koncept tillsammans som gör att vi Umeåbor med glädje och entusiasm väljer att hemestra. Därigenom kan vi stötta vår lokala och regionala besöksnäring.

 

En ny budget för Umeå – svåra vägval måste göras:

Som kommun är det i det här läget viktigt att agera som stötdämpare mot den ekonomiska kris som riskerar att träffa oss med full kraft. I förra årets budgetfullmäktige tryckte jag särskilt på hur viktigt det är med en god ekonomisk hushållning för att stå väl rustad för den ekonomiska recession som förr eller senare skulle komma. Kombinationen av att hålla nere på kommunens investeringar och hushålla med de resurser vi har på bästa sätt.

Efter ett tufft arbete i alla nämnder står vi nu med ett positivt resultat i kommunen i vårt bokslut vilket nu visar sig vara otroligt viktigt och värdefullt för kommunen. Jag ansåg att det varken var läge då för vare sig skattehöjning eller skattesänkning – vilket visade sig vara helt rätt.

Nu är vi i ett avsevärt tuffare läge. För att kunna agera som stötdämpare är det nu viktigt med två saker:

  1. Stå fast vid de planerade investeringar som vi har när det gäller infrastruktur, boenden för LSS och äldreomsorg, förskolor, skolor, m.m. Det fyller två viktiga funktioner: För det första har kommunens verksamhet ett stort behov av dessa. För det andra innebär det att byggsektorn som är otroligt konjunkturkänslig inte drabbas av ett totalt tvärstopp.
  2. Vi måste göra allt för att upprätthålla vår kommunala välfärd. Det är inte läge för hårda besparingar. Förutom att behovet rent faktiskt finns i vår verksamhet så spelar kommunen även en viktig roll för den lokala ekonomin – som en av de största arbetsgivarna med c.a. 12 000 anställda. Dessa behövs i välfärden, och deras köpkraft behövs i samhället.

I den tuffa ekonomiska situation som väntar kan vi räkna med ett rejält bortfall av skatteintäkter. Jag hoppas innerligt att vår regering väcker till liv det tillfälliga konjunkturstöd till kommuner på sammanlagt 17 miljarder (7 miljarder år 2009 och 10 miljarder år 2010) som Reinfeldts regering föredömligt betalade ut efter krisen 2008. För det hade en avgörande betydelse för att dämpa krisen då.

Annars kan vi mycket väl vara tvungna att höja skatten tillfälligt för att klara vår budget och samtidigt upprätthålla vår välfärd och vår offentliga konsumtion, vilket är nödvändigt för att dämpa den ekonomiska krisens hårda slag mot vår lokala ekonomi.

Avslutningsvis, mina tankar går till alla de som drabbats av coronaviruset.  Alla som är kritiskt sjuka, alla avlidna och dess anhöriga, samt all sjukvårdspersonal runt om i vår omvärld som utsätter sig för en hög smittorisk – för att hjälpa andra.

Coronavirus – del1. Den svenska strategin och WHO

Av , , 1 kommentar 3

Som en följd av corona har mitt köksbord blivit min arbetsplats. Iförd mjukiskläder med en kopp kaffe vid min sida kör jag mina möten via telefon eller fjärrlänk. När väl arbetsdagen är klar sitter jag kvar inom samma väggar i min tysta lägenhet och känner rastlösheten krypa inom mig. Nåväl, äntligen har jag fått tid att göra något som jag länge velat – plöja igenom HBOs mästerliga serie Chernobyl.

I serien Chernobyl får vi följa experten Valery Legasov som kom att få en avgörande roll i organiseringen av katastrofarbetet med den exploderade reaktorn. Att i den här situationen låta Sovjets främsta expert få föreslå de nödvändiga åtgärder som behövde utföras visade sig vara helt rätt – för han visste vad han pratade om.

Medan jag satt och tittade på serien så slog det mig att det finns en likhet med hur vår svenska regering hanterar den rådande situationen med coronavirusets spridning. För även här har vi låtit en expert få en avgörande roll i att föreslå de åtgärder som anses nödvändiga – statsepidemiologen Anders Tegnell.

Det låter klokt men med det vilar också ett tungt ansvar. Att då i det läget välja att gå en annan väg än WHOs rekommendationer är modigt – om han lyckas. Men vägvalet kan mycket väl visa på hur utbredd han anser att smittspridningen kommer att bli.

Den svenska strategin:

Nu testar vi enbart vårdpersonal och sjuka i riskgruppen – i kombination med kraftfulla åtgärder för att begränsa fysisk kontakt mellan människor. Detta är väldigt omfattande och kostsamma åtgärder som fyller en viktig funktion: Att begränsa och fördröja sjukdomsspridningen. På så vis sprids sjukdomen i en takt som sjukvården klarar av.

Men det innebär också att man gjort bedömningen att många troligtvis kommer att bli sjuka – förr eller senare – och att man inte längre anser sig kunna eliminera sjukdomen så som läget är nu.

WHOs rekommendationer – Singapores strategi:

WHO har vid ett flertal tillfällen lyft Singapores strategi som föredömlig för att eliminera sjukdomen. I den strategin testar man alla misstänksamma fall och gör sedan ett riktigt detektivjobb för att spåra viruset och samtliga som kan ha varit i kontakt med personen som testat positivt för corona. Alla dessa isoleras. Man valde tidigt att lägga all fokus på ”extensive tracing”, spårning där man till och med tog hjälp av polisen för att spåra varje aktivt fall.

”Flattening the curve” eller ”tracing” – när används vad?

Enligt Michael Ryan, executive director på WHO så används ”flattening the curve” med hjälp av ”physical distancing” genom hårda restriktioner för sammankomster, resor, nedstängning av skolor, m.m. när man inte längre anser sig kunna eliminera sjukdomen. Sjukdomen är här och sprids, det är inte längre möjligt att förhindra att coronaviruset sprids bland befolkningen, utan nu handlar det om att fördröja spridningen hos landets befolkning för att hålla det på en nivå som vården klarar av.

MEN, det är viktigt enligt Michael Ryan att se detta som en del av en strategi, där man förr eller senare  – när takten för nya fall avtagit rejält – återgår till ”tracing” eller spårning som vi säger det. Annars kan vi inte eliminera viruset och då riskerar vi att en ny våg av virusspridning drabbar landet.

Har vi valt rätt strategi?

Det här är en fråga som endast tiden kan utvisa. Men för mig som politiker är det otroligt viktigt att ha min tillit till den expertis vi har i landet och jag förväntar mig att man gjort en god analys av de strategier som finns och förespråkas internationellt. Att Tegnell valt att fokusera på strategin ”flatten the curve” kan mycket troligt vara det helt korrekta utifrån hur långt gången sjukdomsspridningen är och vilken kapacitet som den svenska sjukvården har. Men jag förväntar mig också att Sverige redan nu förbereder sig, köper in och rustar vår sjukvård för strategin med masstestning och spårning. Där måste vi lyssna på Michael Ryan och WHO så vi inte riskerar att drabbas av en ny våg av sjukdomsspridnig.

Umeås beredskap:

Umeå var tidigt ute med åtgärder till verksamheten för att begränsa risken för spridning. Det är första gången under min tid som politiker som jag fått följa hur kommunen förbereder sig i krissituation och jag vill berömma kommunens arbete. Man har agerat tidigt och helt i enlighet med de rekommendationer som man fått från Folkhälsomyndigheten. Nu är det viktigt att alla vi invånare i Umeå kommunen läser och följer dessa rekommendationer.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort innerligt tack till all sjukvårdspersonal som i dessa svåra tider gör deras yttersta för att hjälpa de som är svårt sjuka och inlagda på sjukhus p.g.a. COVID-19. Ni är våra hjältar!

1 kommentar

Förebygg ungdomskriminalitet – innan det är för sent!

Av , , Bli först att kommentera 3

I Folkbladet publicerades idag min replik till Moderaternas debattartikel ”stoppa ungdomskriminaliteten”. Jag önskar er alla en trevlig läsning!

 

Att bekämpa kriminaliteten så att alla vi Umeåbor kan känna oss trygga i vår kommun är en av våra viktigaste uppgifter som politiker. Men för detta krävs att vi sätter oss in i vad som leder till att unga människor hamnar i en kriminell bana. Vi måste lyssna till polisen, UmeBrå och alla de inom socialtjänst, skola och fritidsverksamhet som jobbar med ungdomar i riskzonen.

Moderaterna vill se fler tvångsomhändertagande enligt LVU, hårdare straff, slopad ”straffrabatt” för ungdomar och fler poliser. Allt detta är kostsamma åtgärder med tveksamma resultat som riktar in sig på de unga som redan hunnit halka in på en kriminell bana. Då är vi redan för sent ute.

I flera uppmärksammade granskningar av unga grovt kriminella som dömts för grova våldsbrott konstateras att många av dessa redan varit omhändertagna enligt LVU – ändå fortsatte deras kriminella bana. I en artikelserie om grovt kriminella i Malmö konstaterade Socialtjänsten att de ”fick gissa sig fram” och efterfrågade mer forskning för att bättre förstå vilka åtgärder som är effektiva.

I GPs kartläggning av läget i landets särskilt utsatta områden intervjuades 14 lokalpolisområdeschefer. Budskapet var tydligt – hårdare straff löser inte problemen. En stor majoritet av de svarande lyfte istället fram åtgärder för att stoppa nyrekryteringen. De pekade ut segregationen som ett viktigt problem och betonade skolans avgörande roll – där sviktande skolresultat tillsammans med bristen på meningsfulla fritidsaktiviteter kan få förödande konsekvenser.

Skolmisslyckanden har visat sig vara en avgörande riskfaktor för att hamna i kriminalitet. Det börjar redan i tidig ålder och kan gå riktigt fort utför. Skolmisslyckande och långa väntetider till BUP i kombination med segregation och brist på meningsfulla fritids- och kulturaktiviteter för ungdomar är faktorer som tillsammans avsevärt ökar risken för kriminalitet.

Det är därför som vi i Miljöpartiet på lokal och nationell nivå valt att fokusera på satsningar som förebygger risken för kriminalitet – innan det är för sent.

På nationell nivå har vi gjort riktade satsningar på BUP. Vi har gjort stora satsningar på stöd i undervisningen till våra barn i tidig ålder så att de får hjälp i tid och inte halkar efter med sviktande skolresultat. Dessutom har vi gjort riktade satsningar för att minska ojämlikheten i skolan.

I Umeå driver Miljöpartiet att våra skolor ska bli bättre på att ge rätt stöd i tid i undervisningen för barn med NPF-diagnoser så som exempelvis ADHD. Vi är stolta över att Umeå satsar mest av alla kommuner i Sverige på kultur, och gläds över vår topplacering som idrottskommun. I Umeå ska alla barn och unga ha god tillgång till meningsfulla fritids- och kulturaktiviteter.

I ett växande Umeå är den sociala hållbarheten avgörande. Det är därför ytterst viktigt med blandade boendeformer i alla stadsdelar för att undvika segregering.  Här spelar Bostaden en viktig roll med tillgång till hyreslägenheter i hela Umeå.

Vi i Miljöpartiet kommer att göra vårt yttersta för att motverka ungdomskriminalitet i Umeå. Det gör vi bäst genom att satsa förebyggande – innan det är för sent.

Bli först att kommentera

Ishockeyförbundets beslut är förhastat och orättvist

Av , , 4 kommentarer 5

Det är corona-tider och detta ska givetvis tas med största allvar. Men det har bara gått fem dagar sedan regeringen beslutade om ett tak på 500 pers för ett evenemang, och det är lång tid kvar till den kommande säsongen börjar.

Att tuffa beslut i extraordinära tider kan slå orättvist är jag fullt medveten om, och jag hade haft en annan förståelse om man antingen avvaktat ett tag eller haft en öppenhet inför beslutet för att diskutera möjliga lösningar för de klubbar som efter en lång säsong äntligen såg dörren till en högre liga stå lite på glänt.

Men att nollställa en hel säsong rakt av utan att ens diskutera möjliga förslag – likt Premier League – för tillfälliga uppflyttningar och utökningar av SHL och Hockeyallsvenskan är djupt orättvist mot alla de lag som kämpat hårt och framgångsrikt för ett avancemang.

Att ett sådant avgörande beslut sker så förhastat riskerar att leda till spekulationer. För det är tyvärr inte första gången som Svenska Ishockeyförbundet anklagats för att agera på ett sätt som försvarar vissa klubbar framför andra. Så sent som i juni skrev Marcus Leifby artikeln ”Det stinker uppgörelse på lång väg…” Och det är tyvärr något som länge påtalats av klubbar i Hockeyallsvenskan och Hockeyettan.

Is i magen och en sund dialog med berörda klubbar för att finna den bästa lösningen hade varit att föredra. Tröskeln upp från Hockeyallsvenskan till SHL är enorm rent ekonomiskt och för klubbar som vädrar en möjlighet att kunna kvala till sig en plats innebär det redan i ett tidigare skede att man behöver ta en ekonomisk risk och rusta laget inför kval och en ev. uppflyttning. För Björklöven som ett exempel har topplaceringen i ligan gjort att man successivt kunnat börja räkna med extra intäkter på några miljoner för kvalet och då vågar man satsa vilket Löven gjort. Nu försvann dessa miljoner rakt av och så plötsligt stängs dörren till ett avancemang och det enorma ekonomiska tillskott som ett avancemang skulle innebära. Men satsningen är gjord, spelarna är här, och nu ska man då tvingas börja om från början.

Jag vet inte om det var så klokt av Modo och Björklöven att så snabbt gå ut med ett ställningstagande där de så snabbt inpå de drastiska förändringarna kräver att bli uppflyttade. För det kan tyvärr inge en känsla av att man försöker dra nytta av en extraordinär situation. Men å andra sidan fanns det företrädare för nedflyttningshotade lag som lika snabbt gick ut och krävde det stopp som nu blev – där ingen flyttas ned eller upp. Det är inte bra då dessa snabba utspel försvårar möjligheten för en sund och balanserad diskussion.

Men idag har tongångarna varit lite olika där Modo är chockade medan Björklöven uttalat sig lite mer balanserat. Där vill jag ge Björklöven och Anders Blomberg en eloge för hur man hanterat situationen och dialogen i denna svåra tid.

4 kommentarer

Löven – nu fyller vi hallen!

Av , , 2 kommentarer 5

Den här säsongen har på många sätt varit märklig – näst intill overklig. Under alla år som jag följt löven har kärleken och förväntningarna av och till möts av besvikelse och frustration. Nåväl, det blev inte som vi tänkt och hoppas, men kanske nästa år går det bättre…

Så plötsligt spelar löven en säsong i Allsvenskan som saknar motstycke. Med självförtroende och glädje vinner vi ligan överlägset och kan äntligen längta efter slutspelet. i bäst av fem får vi möta ärkerivalen Modo. Under en hel säsong har publiktrycket varit enormt och flera lag i elitserien får se sig akterseglade av ett supporterstöd som heter duga. I den oerhört spännande duellen mellan dessa två klassiska hockeylag väntade en folkfest och ett publiktryck med fyllda läktare och en fantastisk stämning.

Men så kom corona…

I detta läge har jag full förståelse för regeringens beslut. Men det känns sorgligt och vemodigt att inte kunna finnas på plats och stötta laget. Och det känns bra märkligt att se säsongens höjdpunkt – den avslutande nervpirrande duellen mellan två lag som gjort en strålande säsong – i stora hallar med bänkrader som gapar tomma.

Men då finns ju åtminstone den kreativa drömmen att fylla hallen långt över dess begränsning och där måste jag ge hatten av – både för lövens kreativa idé med ”Fyll hallen – 10 000” och våra fantastiska fans som väljer att köpa biljetter till en tillställning de ej kan gå på.

Nu har jag säkrat fyra platser. Vad bra, då kan grannarna följa med 🙂

I med och motgång, nu har vi äntligen chansen. Med ett enormt stöd i vår kommun där vi äntligen kan börja längta efter och hoppas att få se vårt älskade löven i högsta ligan ska inte en pandemi få hindra oss. Vi är på gång – här och nu. Detta är vår tid. Så låt alla sålda biljetter inför lördagen visa det enorma stöd som vårt anrika lag har.

Löven; Ni har våra hjärtan och vårt fulla stöd!

#fyllhallen

 

2 kommentarer

Är det skammen som driver oss?

Av , , Bli först att kommentera 4

Är det skammen som driver oss till att skänka en slant till Radiohjälpen eller bli en fadder till ett barn på SOS Barnbyar? När vi hjälper någon som ramlat och slagit sig på en isig trottoar, gör vi det för att vi vill slippa skämmas?

Är det skammen som gör att vi hjälper vår vän som ska flytta, vår granne som ska måla huset eller den lokala idrottsföreningen som behöver volontärer inför deras årliga ”öppet hus”? Nej, vi gör det för att vi vill hjälpa till. De allra flesta av oss vill faktiskt göra bra val, goda gärningar som gör skillnad inte bara för oss utan även för andra.

Det gäller även miljön. Jag tänker på mina vänner som äter vegetariskt eller veganskt, de som bestämt sig för att flyga mindre eller som valt att ta cykeln till jobbet – oavsett väder. De gör det inte för att de vill slippa skämmas – utan för att de vill göra skillnad. Göra en god gärning och bidra till ett bättre samhälle, för oss alla.

Aldrig tidigare har viljan att göra gott förknippats med drivkraften att få slippa skämmas. Men så plötsligt när vi pratar om klimatet händer något märkligt.

 

Är det möjligtvis för att den goda gärningen handlar om något så speciellt som att förändra beteenden? Och vem är det då egentligen som vill slippa känna skam?

Flygdebatten illustrerar tydligt hur ordet ”skam” seglar in i debatten. Flygets klimatpåverkan är väl känt och miljövänligt kommersiellt flyg finns än så länge bara på ritbordet. Vill man göra en förändring är det därför fullt logiskt att se över flygresandet.

Då plötsligt dyker ordet skam upp. Swedavia, Moderaterna och reklamfilmen som Thomas Hartmann på Region Västerbotten beställt – alla beklagar de sig över ”flygskammen” och anser att den inte ska styra våra val.

Jag tänker tillbaka på förra veckans debatt i kommunfullmäktige och konstaterar att det i salen fanns en stark röst som återkommande pratade om skam. ”Köttskam”, ”Flygskam”, Moderaternas gruppledare Anders Ågren var mån om att prata om skam. Han var också föga förvånande den mest skeptiska till Umeås nya handlingskraftiga klimatmål.

I salen fanns även en övervägande politisk majoritet som visade sitt starka stöd för de nya miljömålen. Inte en enda av dessa talare nämnde ordet skam.

Jag läser Lars Böhlins träffsäkra krönika om Moderaternas symbolpolitik när det gäller klimatdebatten och fastnar för ett stycke:

”De vill med hjälp av symbolpolitik locka till sig de väljare som tycker att det är bäst att sitta med armarna i kors och anse att vi är tillräckligt duktiga i Umeå.”

Och vill man sitta med armarna i kors så vill man inte gärna känna skam. Vad skönt då att kunna skylla ens skamkänslor på någon annan…

Men skam-debatten är skadlig då den fyller ett viktigt syfte: Att skuldbelägga och polarisera. En konstruktiv dialog som varken spinner iväg i ett totalt förbud eller en total motsträvighet till förändring är nödvändig för att i brett samförstånd finna de lösningar som krävs för att tackla vår tids största utmaning. I Umeå har vi i Miljöpartiet varit ytterst måna om att söka denna konstruktiva dialog och det breda stödet för förändring. Vi pratar varken skuld eller skam. Vi söker enbart lösningar och möjligheter.

Jag är själv en av dem som av och till måste flyga. Jag skäms inte för det. Men där det är  möjligt väljer jag gärna andra hållbara färdsätt. Det är inte skammen som driver mig, utan viljan att göra skillnad.

Bli först att kommentera