Värna lokaljournalistiken i Västerbotten!

Av , , Bli först att kommentera 4

I dagens digitala informationssamhälle står lokaljournalistiken inför tuffa utmaningar. Samtidigt spelar vår lokaljournalistik en ovärderlig roll för vår lokala demokrati. I ett mediesamhälle som förändras måste vi värna den lokala journalistiken och som politiker har vi ett viktigt ansvar att stå upp för den lokala oberoende granskningen av oss.

Jag har ofta förundrats över den höga kvalitet som vår lokaljournalistik håller. Under julledigheten har jag tagit mig tid att fördjupa mig i VKs granskning av kommunens ekonomi, deras artiklar om fallskärmsklubben och den hemska flygolycka som drabbade Umeå i somras. Jag har tagit mig tid att läsa alla artiklar i granskningen av Extinction Rebellion – inte bara den skandaljournalistiska artikeln om den ”terroriststämplade” djurrättsaktivisten. Överlag är jag ytterst imponerad över den bredd och det djup som finns i dessa artiklar. Mycket värdefull information som ett resultat av noggrann granskning. Jag har slagits av det tidigare, bl.a. i den föredömliga granskningen av den förvränga nyheten om eleverna och klimatstrejken på Västangårds skola.

Jag har själv hunnit bli granskad då Petter Bergner grävde för fullt i det nybildade hållbarhetsutskottet och därmed även mitt ordförandeskap. En granskning som enligt mig på ett riktigt bra sätt lyfte utmaningarna, riskerna och farhågorna – samtidigt som den väl beskrev värdet av att ha ett hållbarhetsutskott i Umeå.

Ibland kan jag personligen bli frustrerad över artiklar som enligt mig inte återspeglar ”verkligheten” så som jag ser den. Men nu är jag politiker och det är inte min roll att granska eller återspegla ”verkligheten” och dess problem – det är medias roll.

Förutom ökad digital konkurrens och minskade ekonomiska marginaler utsätts våra etablerade mediekanaler för ett ifrågasättande med tydligt mål: Att locka över digitala läsare till mediekanaler som beskriver ”sanningen”, mediekanaler som är direkt eller indirekt kopplade till politiska organisationer. Gränsdragningen mellan nyhetsartiklar och politisk propaganda har suddats ut. Partipolitisk propaganda paketeras snillrikt som en nyhet från en legitim ”nyhetskanal”. Det är en klart oroväckande utveckling för vår lokala demokrati.

Tillit är något som tar flera år att bygga upp men kan raseras på bara några sekunder. USA är ett levande exempel på hur tilliten till etablerade nyhetskanaler förstörts – vilket skapat ett medielandskap där väljarna följer de ”nyhetskanaler” som förmedlar deras bild av verkligheten. Men ingen granskar dessa nyhetskanaler som har den så viktiga samhällsrollen att just – granska.

För det är inte vad eller vem som helst som kan titulera sig som nyhetskanal eller journalist. 

Granskande journalistik kostar och jag har full förståelse för att VKs och Folkbladets nätartiklar är avgiftsbelagda. De har inte en lätt uppgift som lokaljournalistik i ett av Europas mest glest befolkade regioner. Men de gör det ändå och med bravur. Så även vår Public Service – P4 Västerbotten och SVT Nyheter Västerbotten. Tack vare att vi just har en offentligt finansierad public service kan vi säkerställa att vi har en god regional radio- och TV-journalistik.

Jag är ytterst glad över att vi i Miljöpartiet genom vår kulturminister Alice Bah Kuhnke fick till en rejäl satsning på att utveckla det lokala presstödet. Det är viktigt att vi alla värnar vår lokaljournalistik här i Västerbotten. De behöver den privata sektorns annonsintäkter, privatpersoners prenumerationer och det statliga presstödet.

Men kom ihåg: Tillit kan aldrig tas för givet. Här behöver lokaljournalistiken ett tydligt förtroende – av oss alla.

God fortsättning! Ska 2020 bli handlingskraftens år?

Av , , 1 kommentar 4

God fortsättning kära läsare! Det är nu hög tid att summera året som gått – och blicka in i det nya året som väntar.

2019 blev året då klimat och hållbarhet gick från att vara en isklump längst nere på utelistan till att bli en brännhet potatis för invånarna, media och politiken. I dagens Folkbladet kan man läsa Benjamin Backlunds krönika om ”Klimatåret 2019…” och tidigare kunde vi läsa Petter Bergners krönika i VK om ”Året med hållbarhetsfamiljen”.

Vi har kunnat läsa om flera spännande nyheter lokalt. De nya elbussarna som invigdes, den nya gas/elfärjan som beställdes, Umeås satsning på att bli klimatneutralt 2030 och att vi fick 427 miljoner kronor i statligt stöd för hållbara investeringar.

Dessutom har Moderaterna starkt bidragit till att sätta fokus lokalt på klimatfrågorna – om än på ett aningen märkligt sätt. Nåväl, vad är det nu man säger? All publicitet är bra publicitet…

Att klimat och miljö blivit viktigt för våra invånare är klart positivt och hållbarhetsfrågorna har fått en helt annan dignitet politiskt såväl som medialt. Att Greta Thunberg utsetts till årets mest inflytelserika person är sensationellt, men ändå inte helt oväntat. Hon lyckades få igång något som hittills saknats – en global folkrörelse för klimatet.

Greta hörs i Umeå

Även i Umeå växte rörelsen Fridays for Future och har samlat allt mer stöd – för att sätta en nödvändig press på oss politiker.

Samtidigt tickar klockan och när nu det nya året skålats in ser jag framför mig ett ödesår där mänskligheten behöver välja väg. Ifrågasättande, vackra ord eller handling? Tiden är knapp och den viktigaste utmaningen av alla är den klimatkris som mänskligheten står inför.

Miljöpartiet har under året arbetat hårt nationellt, regionalt och lokalt för att vårt samhälle ska minska våra klimatutsläpp och ta vår del av ansvaret. Vi har målmedvetet tryckt på för handling – mer än vackra ord. Nu börjar vi äntligen se resultat, men vi kommer likväl att fortsätta vårt viktiga arbete i att få till politisk handlingskraft för att minska vårt klimatavtryck.

Den hållbara utvecklingen av Umeå är den absolut viktigaste frågan för oss i Miljöpartiet i Umeå. Där är den sociala hållbarheten oerhört viktig för oss. Hur kan vi förhindra utanförskap och segregation i Umeå? hur kan vi göra Umeå till en trygg kommun för våra invånare? Hur kan vi bekämpa ensamheten som växer i det dolda och bryta den sociala isoleringen som allt fler känner? Hur kan vi minska den psykiska ohälsan i vårt samhälle? och något som berör mig djupt: Vad kan vi göra för att minska antalet självmord i vårt samhälle? Vad kan vi göra för att fånga upp signaler och erbjuda stöd – i tid?

I tider av ekonomisk osäkerhet är kommunens ekonomiska hållbarhet väldigt viktig – för att vi ska kunna hå råd med en fungerande välfärd även när och om ekonomin i landet försämras. Jag är glad över att vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna tagit ansvar för Umeås ekonomi. Det har medfört besparingar i de flesta nämnder, vilket får konsekvenser – det är vi väl medvetna om. Men vi kan inte riskera att kommunens ekonomi skenar utan vi måste hålla oss till de resurser som vi har. Det är inte rätt läge att höja skatten – en kommunalskatt som redan idag är hög. För om vi inte begränsar kostnadsutvecklingen och istället höjer skatten nu, vad händer då när konjunkturen plötsligt viker? Då har vi inte längre möjligheten att – i värsta fall om intäkterna plötsligt drastiskt minskar – höja skatten för att rädda välfärden.

Nu väntar ett nytt år – 2020. Självklart vilar dystra orosmoln där ute i horisonten. Men om vi väljer att göra år 2020 till handlingskraftens år så ser jag med spänning, nyfikenhet och framtidstro fram emot vårt nya år.