Nej till tiggeriförbud i Umeå!

Av , , Bli först att kommentera 3

Moderaterna och Sverigedemokraterna vill införa ett tiggeriförbud i centrumfyrkanten i Umeå.

Det rör sig om c.a. 10 utsatta EU-medborgare då antalet i Umeå minskat kraftigt de senaste åren. Nu vill man inte längre ha dem i centrumfyrkanten, i övrigt ska de enligt förslaget fortsatt få lov att tigga på allmän plats – om de söker tillstånd.

Denna motion skickar en tydlig signal: Nu vill man inte längre se dem. Och för detta är Moderaterna beredda att satsa värdefulla polisiära resurser för att patrullera stadens gator.

I en tid då vindarna blåser kalla kommer Miljöpartiet konsekvent att stå fast vid sin solidariska och humanitära ideologi.

Medan Moderaterna vill schasa iväg dessa utsatta EU-medborgare från centrumfyrkanten så tänker vi bemöta dem med ömsesidig respekt.

Medan Moderaterna ifrågasätter svenska skattebetalares ansvar för människor från andra medlemsländer så frågar vi oss hur vi som medmänniskor bäst kan hjälpa utsatta människor i behov av stöd och hjälp.

På nationell nivå vill Moderaterna lägga ner jämställdhetsmyndigheten – den myndighet som har ansvaret för att samordna kommuner, polis och åklagare i kampen för att bekämpa människohandel. Man vill alltså lägga ner den myndighet som ansvarar för att bekämpa kriminella ligor som olagligen tvingar personer till tiggeri.

Istället är det själva tiggaren som Moderaterna i denna motion straffa.

Utan någon som helst analys av vilka konsekvenser som ett sådant förbud skulle innebära för de utsatta och för Umeå – vill man driva igenom en hård linje, i en stad som under alla tider utmärkt sig för sitt engagemang för utsatta människor.

Men denna bristfälliga motion väcker mer frågor än svar. Varför ett förbud just i centrumfyrkanten? Vad är det som man inte vill se just där?

Och vad menar man egentligen med tiggeri? Det är idag inte förbjudet med tiggeri – så länge det inte är tvingande som en följd av människohandel, eller påstridigt – för då anses det ofredande. Vidare så är inte gatumusikanter kategoriserade som tiggare. Den handfull som idag tigger i centrumfyrkanten skulle således kunna fortsätta med ”business as usual” så länge de har ett instrument i sin hand – en fiol, gitarr, saxofon eller dragspel. Detta alldeles oavsett deras musikaliska förmåga.

Det är lätt att se hur Starke Man skulle kunna ta inspiration av ett så oigenomtänkt beslut.

Den fråga som vi istället borde fundera på är hur vi på bästa sätt kan hjälpa dessa utsatta EU-medborgare när väl de befinner sig här i Umeå.

Vi i Miljöpartiet yrkar med bestämdhet avslag på denna motion och oroas över den hårda linje som Moderaterna i Umeå nu driver. Samtidigt gläds vi över att en överväldigande majoritet av partierna i Umeå väljer att gå emot denna motion.

Kommunalt samordnad varudistribution i Umeå?

Av , , Bli först att kommentera 4

I dagsläget har 41 kommuner valt att införa kommunalt samordnad varudistribution och fler är på väg. Att samordna varudistributionen för en kommun har visat sig ha många fördelar. Ystad och Österlenskommunerna är en av pionjärerna och deras samordning har fått mycket internationell uppmärksamhet.

Den kommunalt samordnade varudistributionen minskade deras varutransporter med c.a. 75 % – från 26 000 till 6 000 per år! Det innebär stora vinster för miljö, minskad tung trafik i kommuner och ökad trafiksäkerhet. Dessutom ledde det till fler upphandlingar av mindre lokala leverantörer.

Förstudien som nu är gjord för ett ev. införande av kommunalt samordnad varudistribution i Gävleborgs län visar på samma vinster. Nu vill vi i Miljöpartiet i Umeå att även Umeå ska utreda möjligheten att införa kommunalt samordnad varudistribution!

Nationellt centrum för samordnad varudistribution arbetar på uppdrag från Energimyndigheten med att ge stöd, support och utbildning till landets kommuner. På deras hemsida kan du läsa mer om hur kommunalt samordnad varudistribution fungerar och vilka fördelarna är:

http://www.samordnadvarudistribution.com/

Jag återkommer inom kort med ett blogginlägg där jag beskriver alla förslag för en handlingskraftig kommunal klimatpolitik som vi nu driver i Miljöpartiet Umeå. Där ingår införandet av kommunalt samordnad varudistribution i Umeå.

 

(Jag har fått en hel del kommentarer för mitt senaste blogginlägg om kärnkraftskramarna, vilket jag uppskattar! Tyvärr har jag ej hunnit gå igenom och besvara samtliga än men jag lovar att återkomma så fort som möjligt!)

Politikers bidragsfusk upprör – Nu måste vi alla partier aktivt bekämpa fusket!

Av , , Bli först att kommentera 6

I december blev jag tjänstledig för att kunna ta mig an mina politiska förtroendeuppdrag som gruppledare för Miljöpartiet i Umeå och ordförande i kommunstyrelsens hållbarhetsutskott. Jag har tidigare uppmärksammat våra enligt mig höga arvodesnivåer och kommer inom kommunpolitiken att driva en linje där våra villkor ska motsvara de villkor som gäller ute i arbetslivet – oavsett om det gäller pensioner eller ersättning efter avslutat förtroendeuppdrag.

För mig är det en viktig fråga då det handlar om allmänhetens förtroende för oss som folkvalda politiker. Jag blir därför väldigt upprörd när det uppdagas att politiker medvetet fuskar med bidrag eller avdrag – då det skadar förtroendet för alla oss andra politiker. Den senaste tiden har vi kunnat läsa om en rad sådana skandaler, Patrick Reslow, Lena Carlsson Löfdal och nu senast Erik Bengtzboe.

Vad som är ytterst anmärkningsvärt med Erik Bengtzboe är att samme man som medvetet fuskat till sig bidrag – själv drivit en hård linje mot bidragsfusket bland arbetslösa. 

I följande video kan man se hur Erik debatterar om vikten av att stävja det enligt honom omfattande bidragsfusket bland arbetslösa. Samtidigt har han själv fuskat till sig 158 000 kr genom att felaktigt uppge att han är bosatt hos sin mamma i Nyköping – på trots av att han bor i en bostadsrätt i Stockholm som han äger med sin fru.

Eftersom detta tyvärr är ytterligare ett i raden av uppmärksammade fusk och felaktiga bidragsutbetalningar för politiker så måste vi på allvar – i samtliga partier – göra allt vi kan för att bekämpa fusket. Det är oerhört viktigt för att värna förtroendet för oss politiker och vår representativa demokrati! Vi måste säkerställa att våra system för bidrag och avdrag är tydliga, med en fungerande regelbunden intern kontroll.

Som partier har vi ett viktigt arbete framför oss för i våra led – där måste vi ha en tydlig noll-tolerans mot bidragsfusk. Och om någon ertappas med ”fingrarna i syltburken” då ska vi självklart göra allt vi kan för att denne omedelbart lämnar sitt uppdrag. Dessutom, felaktigt utbetalda ersättningar ska återbetalas omedelbart – precis som t.ex. Försäkringskassan kräver av alla som fått för mycket i bidrag.

Är det fråga om att något brottsligt kan ha skett så ska det självklart inledas en förundersökning, och har man gjort sig skyldig till något brott ska man självklart straffas för detta.

Kärnkraftskramarna har fått vind i seglen…

Av , , 11 kommentarer 7

Kärnkraften har sedan valrörelsen 2018 allt mer kommit att lyftas upp som en viktig del i vår omställning till ett hållbart samhälle. Kd, M och L vill satsa investera i ny kärnkraft, och den svenska opinionen är alltmer positiv till ny kärnkraft.

Kärnkraftskramarna har märkligt nog fått vind i seglen. Samtidigt väntar Finland fortfarande på sin nya reaktor i Olkiluoto som skulle varit klar – 2009. 

I dagens politiska verklighet har det blivit allt viktigare att vara vän med opinionen. Mer kamerabevakning? För att folk vill ha det. Tiggeriförbud? För att folk vill ha det. Ny kärnkraft? Ja, ni vet svaret…

Miljöpartiet har på senare tid utmärkt sig för att göra precis det motsatta, vi har av och till gjort oss ovän med opinionen. Det är inte heller bra och jag kan stundtals bli frustrerad på vissa partikamraters klumpiga uttalanden.

Men åter till kärnkraften. Det om något är en fråga som absolut inte kan överlåtas till ”vad som känns bäst för stunden…” För ska Sverige ge sig in på att satsa på ny kärnkraft så väntar enorma kostnader uppbundna över lång tid. Det kräver att man noga överväger och analyserar både kostnader och miljökonsekvenser.

Låt oss gå tillbaka till Finland som i början av 2000-talet bestämde sig för att satsa fullt ut på kärnkraften. Finland har inte samma geografiska förutsättningar som Sverige eller Norge att tillverka el via vattenkraft. För att kunna försörja sig med egen el valde man därför att satsa på kärnkraften.

Den första nya reaktor som skulle byggas var Olkiluoto 3 som klubbades igenom 2005. Den skulle kosta 3 miljarder Euro (c.a. 30 miljarder kr.) och vara klar för drift 2009. Den är ännu inte klar och den totala kostnaden landar på c.a. 8,5 miljarder Euro (c.a. 90 miljarder kr.) Deras andra kärnkraftssatsning Hanhikivi i Pyhäjoki har också kantats med problem. När EON drog sig ur fick till slut ryska Rosatom hoppa in och rädda projektet som är flera år försenat.

Även Storbritanniens satsning på en utbyggnad av nya reaktorer har kantats av problem. 2010 klubbades det att man skulle bygga en ny reaktor i Wylfa. I år kom till slut beskedet att bygget av den planerade nya reaktorn – som kantats av problem – nu läggs på is.

Det andra bygget som helt finansieras av privata medel ser dock ut att färdigställas – men byggets kostnader kommer innebära avsevärt högre elpriser för konsumenterna.

Varför är det då så svårt och så dyrt att bygga ny kärnkraft? En av förklaringarna är att det är väldigt komplicerade och tekniskt avancerade konstruktioner som kräver hög kompetens, erfarenhet och storskalighet. ”Learning by doing” som i bygget av Olkiluoto 3 visade sig vara ett haveri.

Kort sagt, ska man satsa på kärnkraft ska man göra det fullt ut. Då krävs satsningar på ett flertal nya reaktorer, större beställningar av beprövad teknik. Med tanke på Sveriges lilla befolkningsmängd, omfattande vattenkraft och utbyggnad av förnyelsebar el så kommer vi aldrig att nå upp till de beställningsvolymer som krävs för att ens överväga ny kärnkraft.

Att bygga ny kärnkraft i Sverige är inte lönsamt. Och frågan är egentligen hur lönsam vår nuvarande kärnkraft är. För av och till har både EON och Vattenfall rapporterat stora förluster, och renoveringarna av de gamla svenska reaktorerna har kostat enorma belopp. Då ska vi komma ihåg att svensk kärnkraft subventioneras – i synnerhet genom att bolagen slipper betala de enorma försäkringskostnader som de annars skulle betala om inte svenska staten hade gått in och ”tagit smällen” om vi drabbats av en eventuell kärnkraftskatastrof.

Är kärnkraften miljövänlig? Och vad sade egentligen IPCC?

Det är intressant hur man kan tolka en rapport. M, Kd och L har uppenbarligen läst IPCCs rapport. De har noga uppmärksammat att IPCC i deras scenarios ser en ökning av energi från kärnkraft. Samtidigt har de fullständigt ignorerat det faktum att samma scenarios pekar på att kärnkraftens ANDEL av den totala energiproduktionen väntas vara ungefär densamma som idag, i vissa av dessa scenarios väntas den t.o.m. att minskas.

Energi som tillverkas av solceller, vindkraft och biobränslen väntas däremot öka kraftigt i både volym och andel. Men detta har M, Kd och L uppenbarligen valt att ignorera. Märkligt, men låt oss då gå igenom deras viktigaste argument – kärnkraften är miljövänlig. Eller?

Det är helt sant att just tillverkningen av kärnkraftsel i sig leder till väldigt lite utsläpp.

Men ser vi till HELA KEDJAN är det en helt annan sak. Då får vi räkna in både uranbrytning och anrikning vilket har en tydlig miljöpåverkan. Men låt oss granska slutfasen: Man räknar med att det kommer att ta c.a. 20 år och kosta c.a. 4,5 miljarder kr att avveckla Barsebäck. Detta är bara en av alla kärnkraftverk i Europa som avvecklas. Det är ett svårt arbete och det är omöjligt att kartlägga den slutgiltiga miljökonsekvensen.  Detsamma gäller förvaringen av allt uttjänt kärnbränsle.

Vi kan idag omöjligt veta den slutgiltiga miljöpåverkan för vare sig verkets eller bränslets slutskede. Då kan vi inte heller tydligt redogöra för kärnkraftens totala utsläpp.

Vi kan anta att kärnkraften sammantaget släpper ut mindre CO2 än kolkraft, och så blundar vi för alla andra skadliga miljökonsekvenser. Då kan vi komma fram till M, Kd och Ls slutsats – kärnkraft är bättre än kolkraft. 

Men är det inte bättre då att fullt ut fokusera på energitillverkning som VI VET är betydligt mer miljövänligt, och dessutom är klart mer kostnadseffektivt?! Och kombinera detta med åtgärder för att effektivisera vår energieffektivisering? Nej, inte om du är kärnkraftskramare.

Om varken kostnad eller miljö motiverar för ny kärnkraft, vad är det då som driver kärnkraftskramarna? Känslorna. Det är så mänskligt, vi söker en quick fix. Ett stort kärnkraftsverk – vi ser det framför oss, det trycker ut enorma mängder med el – utan att skorstenen bolmar ut rök.

För mig går det bara att sammanfatta kärnkraftskramarna på ett sätt: Man vill backa in i framtiden med röven före…

Miljöpartiets klimatpolitik skapar bättre förutsättningar för Norrland

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår var det val i Finland och det är med glädje som jag konstaterar att De Gröna – Finlands motsvarighet till Miljöpartiet – gått starkt framåt i valet. de fick 11,5 % och har därmed gått upp från 15 till 20 mandat i det Finländska parlamentet!

Nåväl, dagens bloginlägg tillägnas den mycket väl skrivna repliken i Norran av Elin Söderberg – Ordförande för Miljöpartiet Västerbotten och vår främsta kandidat till EU-parlamentet.

Än en gång har Västerbottens egen version av Donald Trump – Edward Riedl – varit i farten. Sorgligt nog har vi ytterligare en gång fått bemöta en debattartikel fylld av förvrängningar om Miljöpartiets politik.

I repliken ”Miljöpartiets klimatpolitik skapar bättre förutsättningar för norra Sverige” beskriver Elin hur Miljöpartiets klimatpolitik gynnar Norrland. Repliken kan du läsa här:

Miljöpartiets klimatpolitik skapar bättre förutsättningar för norra Sverige

Replik. Biokolsfabriken i Bureå, Northvolt i Skellefteå och Norrbottniabanan är alla klimatsatsningar som gynnar Norrland.

I februari invigdes biokolsfabriken i Bureå. Ett projekt som möjliggjorts av de satsningar på att göra Sveriges industrier oberoende av kol och olja som Miljöpartiet drev igenom under den förra mandatperioden. Ett exempel bland många andra där klimatpolitiken skapat möjligheter för industrin i norra Sverige att utveckla nya näringar.

Effekterna på utsläppen av sådana investeringar syns inte i dag.

Men de beräknas bli stora i framtiden.

Vi miljöpartister gläds när Edward Riedl skriver att Sverige ska ha en effektiv miljö- och klimatpolitik, baserad på forskning och med hänsyn tagen till att vi har olika förutsättningar i vårt land.

Tyvärr är det inte den politik som Moderaterna driver i praktiken. Riedl motionerar om rut-avdrag för taxiresor och Moderaterna slaktade miljö- och klimatpolitiken i M/KD-budgeten. För att uppnå en effektiv miljö- och klimatpolitik, baserad på forskning, även i fortsättningen, är det viktigt att den diskuteras på ett seriöst, ärligt och lösningsorienterat sätt.

I sin debattartikel framställer Edward Riedl det som att de som tjänar över 60 000 kronor skulle få någon slags rabatt på bränsle med en rödgrön politik. Så är givetvis inte fallet. Det han sannolikt syftar på är slopandet av värnskatten, som Liberalerna drivit igenom i regeringsförhandlingarna, och som Moderaterna också har föreslagit i sin senaste budget.

När Edward Riedl ifrågasätter vägslitageskatten glömmer han bort att den endast berör vägar med fler än 500 tunga fordon per dygn, det vill säga i princip bara E4:an i Västerbotten.

Han nämner heller inte att Sveriges åkeriföretag ställt sig positiva till förslaget, eller att detta inte är en ny skatt utan en förändring av en implementering av EU-politik där vi går från en avgift på årsbasis till att bara betala vägslitageskatt när man kör på högt belastade vägar.

Edward Riedl har en förmåga att vända och vrida på information tills den nästan inte går att känna igen längre. Det spelar ingen roll hur många gånger han säger alliansregering och minskade utsläpp i en och samma mening. Det skapas inget samband mellan dessa två ord bara för att de upprepas.

Däremot finns det ett samband mellan ekonomisk konjunktur och växthusgasutsläpp.

När Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna bildade regering var det lågkonjunktur. Nu är det högkonjunktur.

Biokolsfabriken i Bureå, Northvolt i Skellefteå och Norrbottniabanan är klimatsatsningar som gynnar Norrland.

Världen behöver inte alternativ fakta. Den behöver i stället en seriös och framtidsinriktad klimatpolitik som ger en bättre miljö och som samtidigt tar hänsyn till människors olika livsvillkor.

Det jobbar vi i Miljöpartiet för.

Vi vill forma en framtid att längta till.

Elin Söderberg, distriktsordförande Miljöpartiet de gröna i Västerbotten och kandidat till Europaparlamentet

Ny rapport: Miljöpartiet har visat störst engagemang för miljöfrågor i EU!

Av , , 2 kommentarer 4

Naturskyddsföreningen har nu publicerat deras rapport där de granskat partiernas arbete i EU för klimat & miljö. Så här skriver de om granskningen:

Sällan har ett val betytt så mycket för miljö och klimat som EU-valet gör 2019. Men var står egentligen EU-politikerna i frågor relaterade till miljö och klimat? Naturskyddsföreningen har granskat vilken miljöpolitik de svenska EU-parlamentarikerna faktiskt drivit de senaste fem åren. I den nya rapporten framträder en tydlig bild: skillnaderna mellan parlamentarikerna är stora. Samtidigt som några varit blåslampor och starka miljöröster har andra gått åt motsatt håll och varit bromsklossar för en progressiv miljöpolitik.

I deras rapport utmärker sig Miljöpartiet för sin insats i EU när det gäller klimat & miljö. Så här skriver de om Miljöpartiets insats i EU-parlamentet:

Miljöpartiet är ett av de partier som under mandatperioden har visat störst engagemang för miljön av de svenska partierna. Deras fyra parlamentariker har lagt bra miljöröster i omkring 95 procent av de granskade omröstningarna. Linnea Engström och Jakop Dalunde har utmärkt sig som särskilt drivande i miljöfrågor, exempelvis i frågor om en mer hållbar fiskeripolitik och energi- och transportfrågor. De har båda fått betyget utmärkt. De andra två miljöpartisterna har fått bra i betyg.

Fantastiskt betyg, och vi kommer göra allt för att även i fortsättningen utmärka oss som det mest drivna partiet inom miljö & klimat.

Nu närmar sig EU-valet.Tycker du att miljö och klimat är viktiga frågor? Då vet du vad du ska rösta på.

När man läser Naturskyddsföreningens granskning är det samtidigt väldigt tydligt att Moderaterna inte alls arbetar aktivt för miljöfrågor – ens på internationell nivå. Detta är ytterst irriterande då Moderaterna ifrågasatt vårt nationella arbete för klimat och miljö – med motiveringen att det är bättre att arbeta med dessa frågor på internationell nivå. Men när det väl kommer till kritan så gör Moderaterna lika lite i EU som här i Sverige för klimat och miljö.

Nåväl, låt dem prata. Vi levererar.

En röst på Miljöpartiet i EU-valet är en röst för miljö & klimat!

 

Cykelstället kan vinna pris – vad gör vi nu med vandrarhemmet?

Av , , 3 kommentarer 7

IMG_1350 (3)

Cykelstället i Umeå är en av finalisterna i Dagens Samhälles tävling Årets samhällsbyggare! Det känns fantastiskt glädjande och jag önskar Umeå all lycka i denna tävling.

Jag har tidigare i år uppmärksammat cykelstället som enligt mig har en stor potential. Detta hus med det lilla minitorget är något som jag gärna skulle vilja bevara framöver – i en stad som förtätas med allt fler och högre fastigheter behövs det några öppna ytor. När Västra Esplanaden byggs om till en stadsgata med minskad biltrafik och förbud för tunga transporter kan denna gata komma att bli en trevlig stadsesplanad med grönska, butiker, caféer och restauranger.

Det finns en gammal plan sedan tidigare att riva detta cykelställ och bygga en fastighet med parkeringshus, lägenheter och kommersiella ytor. Men enligt UPAB finns i dagsläget inte ett behov för ytterligare ett parkeringshus i centrum. Och med de antagna planer som vi har är målet att vi inom några år ska ha ökat andelen som färdas kollektivt, med cykel eller gång från dagens c.a. 50 % till 65 %. Det är en avsevärd förändring, men fullt logiskt. I en stad som vill växa på ett hållbart sätt genom att förtätas är det viktigt att hålla nere biltrafiken.

Vad gör vi med vandrarhemmet?

Jag glömmer aldrig en fantastisk intervju som jag såg av en tidigare borgmästare i den brasilianska staden Curitiba. Under 70-talet stod de inför utmaningar som vi aldrig kan föreställa oss här. På 40 år hade stadens invånarantal tiodubblats, trafiksituationen var en mardröm och i andra större brasilianska städer gjorde man allt för att riva hus och ge plats åt större vägar. Gamla centrala stadsdelar försvann en efter en, något som han till varje pris ville undvika i Curitiba.

Enligt honom var äldre välbevarade hus som en porträttbild av ens släkt. Började man riva dem en efter en så förlorade staden sin identitet, sin historia, ”sin familj”. Istället skapade han en av Sydamerikas längsta gågator längs med de bevarade centrala stadsdelarna. En gågata som idag är levande och uppskattad.

Umeå har en del väldigt vackra och välbevarade träbyggnader. Men under de 19 år som jag bott här har jag sett hur ett flertal av dessa försvunnit. Det är därför viktigt att vi värnar de som större välbevarade träbyggnader som finns kvar.

I planerna för kvarteret Ymer är det inte bara cykelstället som är rivningshotat utan även vandrarhemmet – den vackra träbyggnaden från början av 1900-talet.

Att riva allt detta för att bygga ett nytt parkeringshus i centrala Umeå är något som jag är starkt emot – även om detta nya hus kommer att innehålla kontorsytor och lägenheter. Jag står fast vid vad jag sagt under valrörelsen: Det är viktigare att Umeå växer rätt än växer fort.

Vi måste värna det som är Umeå – vår identitet. När vi utvecklar de centrala delarna måste vi ge plats åt människor, liv och rörelse. I en tät stad måste vi ha öppna ytor. Vi måste värna stadens attraktion och våra äldre välbevarade träbyggnader. Vi måste prioritera hållbara resealternativ. Det finns enligt mig väldigt många argument för att inte riva vare sig cykelstället eller den vackra träbyggnaden med vandrarhemmet.

Istället ser jag en stor potential i detta område – som en utveckling av ett levande centrum – när väl Västra Esplanaden blir en stadsgata.

I den hållbara utvecklingen av Umeå ger vi plats för människor, liv och rörelse. Vi ser till att hålla nere biltrafiken för luftkvaliteten, miljön och ljudnivån i staden: Samtidigt ska vi se till att satsa på att ge människor möjlighet att resa hållbart – även när man bor på landsbygden (om detta har jag skrivit tidigare blogginlägg). För oss i Miljöpartiet är det så vi ställer om till ett hållbart Umeå – socialt, ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt.

Är våra arvoden för höga?

Av , , 5 kommentarer 12

Jag läste Lars Böhlins artikel om regionpolitikernas arvoden för ett tag sedan. Än en gång kom höga politikerarvoden att uppmärksammas och diskuteras – precis som de gjorde för oss kommunpolitikers arvoden i somras. Med all rätt ska våra politikerarvoden granskas.

Jag är själv nu en arvoderad politiker och det blev ett ganska rejält lyft i december när jag blev tjänstledig från mitt tidigare jobb. Är det motiverbart? I min mening endast om jag under mandatperioden lyckas åstadkomma en märkbar skillnad i det område som jag nu har ett ansvar i – omställningen till ett hållbart Umeå. Men med det sagt måste jag ärligt erkänna att jag själv är förvånad över de höga arvodena för oss med ett större politiskt uppdrag.

Nu är jag fullt medveten om att mina partikollegor som suttit innan mig – både i regionen och kommunen – ställt sig bakom höjda arvoden. Jag förstår därför fullt ut om det kan tyckas märkligt att jag då nu går ut och ger en annan åsikt. Samtidigt var jag tydlig med min åsikt redan när jag intervjuades av VK i juni inför deras presentationer av kommunens olika gruppledare. Jag står personligen fast vid den åsikt som jag alltid haft – politikers arvoden bör vara rimliga och med i övrigt samma villkor som gäller i samhället. Om vi inte längre har kvar våra politiska uppdrag så borde samma gälla som när någon inte längre har kvar sitt jobb, dvs A-kassa på 80 % av ens lön eller arvode – upp till ersättningstaket.

Nåväl, det finns uppenbarligen väldigt olika modeller i kommunpolitiken respektive regionpolitiken. Som gruppledare i kommunen får man ett arvode på c.a. 6 471 kr per månad om man har en plats i kommunstyrelsen. Det i sig är absolut inte för högt med tanke på det arbete som vilar på en gruppledares axlar. Detsamma gäller det timarvode som alla våra politiker med enstaka uppdrag i nämnder eller styrelser, det är klart försvarbart.

Men årsarvodet i kommunen på 70 501 kr per månad för heltids arvodering? Nu är det få politiker som är uppe på 100 %, mitt uppdrag som ordförande i Hållbarhetsutskottet är t.ex. på 60 %. Men det är enligt mig för högt.

Jag är medveten om att alla politiska arvoden sammantaget är 1-2 % av Umeå kommuns totala budget. Jag kan även anta att personer högt uppsatta i exempelvis ett bolag med en omsättning som Umeå kommun på c.a. 7 miljarder nog tjänar en rejäl hacka.

Men för det första: Vi lever på skattemedel som betalas in av hårt arbetande invånare. Vi har förvisso ett stort ansvar och jag är fullt medveten om att det politiska arbetet kan ha rejäla utmaningar. Men jag kan bara inte se att dessa nivåer är rimliga.

För det andra: Vi beslutar över våra arvoden och villkor. Det är en ganska speciell sits och då har vi en skyldighet att hålla oss inom rimliga gränser.

För det tredje: Vi kan självklart ha höga löner för våra direktörer och chefer i kommunen. Men ställer vi en rejäl kravspec på deras kompetens, utbildning, arbetslivserfarenhet, m.m. Det kravet finns inte på oss politiker. Där är det upp till partierna att föreslå företrädare.

För det fjärde: Det är så oerhört viktigt att värna en god relation till alla våra invånare som vi företräder. Är gapet för stort och oförsvarbart så riskerar vi ett förakt mot oss som politiska företrädare.

Jag kommer säkert att få en och annan kommentar eller frustrerad reaktion. Men jag vill vara ärlig med var jag står och i min mening så är våra arvoden för höga. Om det finns ett politiskt stöd så tar jag gärna initiativet till en generell sänkning av våra årsarvoden.

Jan: Vi i Miljöpartiet har konsekvent svarat och sökt en dialog.

Av , , 3 kommentarer 8

13 september 2018: Jag läser med förvåning Jan Hägglunds bloggartikel. Jag ringer Jan samma dag och föreslår att vi ses med Mariam för att reda ut det. Där kan Jan direkt ställa alla frågor han vill till Mariam. Han vägrar.

13 september 2018, kl. 21.50: Mariam skriver en kommentar på Jans blogg, med ett svar på hans blogginlägg:

”…Jag vill också klargöra för dig (Jan), på ett tydligt sätt som jag hoppas inte går att misstolka, att anledningen till att jag och andra var upprörda över uppläxningen av vad som gäller i Sverige var för att vi alla betraktar det som en självklarhet att i Sverige gäller svenska lagar och för att ingen har ifrågasatt eller vill ändra det…”

Jan vägrar acceptera detta svar, han fortsätter publicera inlägg efter inlägg där han påstår att Mariam är islamist eller islamist-medlöpare.

Oktober 2018: Vi sitter tillsammans i ett möte med miljöpartiet och diskuterar de eskalerande attackerna mot Mariam. Hon är frustrerad, ledsen och less över att än en gång hängas ut för åsikter som hon inte står för.

”Nils, jag har ju redan svarat Jan att jag självklart tycker att svensk lag ska gälla här i Sverige, och inget annat! Men han fortsätter bara. Jag gick ju med i Miljöpartiet för att jag delar dess värdegrund! Varför måste jag gå ut offentligt – EN GÅNG TILL – med något som borde vara så urbota självklart?”

”Jag förstår dig helt Mariam. Men se det inte som ett svar till Jan, se det som ett svar till alla därute som eventuellt undrar om var du står. Då är det tydligt för alla.”

Kort efter vårt möte skriver Mariam ett inlägg som hon går ut med på sin officiella kanal. Och jag väljer att publicera det på min VK-blogg. Där skriver hon följande:

”…Jag är otroligt glad och stolt över att vara svensk. Jag kommer alltid att göra mitt bästa för att tjäna mitt land Sverige och dess invånare. Jag har valt att engagera mig politiskt för det är där jag tror att jag kommer att kunna göra skillnad för flest människor i en positiv bemärkelse. Jag är otroligt tacksam över det rättssystem och de lagar vi har i Sverige och det är min absoluta avsikt att alltid sträva efter att upprätthålla dem…”

Jan, du fick ditt svar – för fem månader sedan. Men du körde på för fullt med ytterligare blogginlägg, debattartiklar och publiceringar i er partitidning.

Så varför? Du har konsekvent vägrat en dialog, vägrat lyssna på Mariams svar, ignorerat dem fullständigt och istället PÅSTÅR du att vi aldrig svarar – vilket är en ren lögn. Du är populär och du har många följare. Ger det dig rätten till att felaktigt klistra på en person åsikter som denne inte står för?

Du har gjort ditt yttersta för att klistra på oss en stämpel som är omöjlig att tvätta bort. Vi har gjort vårt yttersta för att svara tydligt och konsekvent. När ska den här soppan ta slut? Det är grymt påfrestande för oss alla att ständigt få bemöta dessa felaktiga anklagelser.

Det finns så många andra viktiga politiska frågor att diskutera. Jag är nog långt ifrån den ende som är innerligt less på detta eviga bollande mellan din och min blogg. Min telefon fungerar fortfarande, har du frågor så slå mig en signal. 

Du har fått dina svar.

 

Tåg till Stöcke och Sörmjöle – Genomförbart, kostnadseffektivt och miljövänligt!

Av , , 10 kommentarer 6

Det är med glädje som jag noterar den positiva respons som jag fått efter mitt senaste inlägg om en möjlig sträcka för pendeltåg för Sörmjöle – Stöcke – Umeå. Självklart väcks frågor om dess genomförbarhet, som jag här ska försöka besvara.

Först och främst, Umeå växer och har för ambitioner att fortsätta växa, men det finns en enighet i att det ska ske på ett hållbart sätt. Om än man har som mål att förtäta staden så är det viktigt att utvecklingen även bidrar till en positiv tillväxt i hela kommunen – inte bara i staden. I den ambitiösa översiktsplanen som antagits har man därför en förhoppning om att denna utveckling på landsbygden ska ske längs med olika stråk – för att lättare kunna tillhandahålla en god samhällsservice och goda kommunikationer. Dessutom har man för mål att hålla nere på biltransporter i staden, främst för luftkvaliteten men även för att biltrafik tar mer plats – mer yta – än kollektivtrafik, cykel och gång.

Kollektivtrafiken har utvecklats snabbt i staden Umeå, och i takt med att fler reser finns ett underlag för ökad turtäthet – vilket i sin tur gör att fler reser kollektivt. Men ute på landsbygden är det annorlunda. Underlaget är inte lika stort, turtätheten är avsevärt glesare, i vissa fall kan vi rent av prata om turgleshet – vilket i sin tur leder till att färre väljer att färdas kollektivt. Bussarna tar sin lilla tid att ta sig in till centrum vilket ytterligare minskar dess attraktion. Utöver det saknas pendlarparkeringar och i vissa fall saknas busshållplatsen – en enkel stolpe med en skylt står intill vägkanten.

Vill man vända denna trend så behövs satsningar på ökad turtäthet, bättre hållplatser och möjlighet till pendlarparkering. Men bussen i sig är inte alltid en så stark dragningskraft, det ska verkligen till en ordentligt utvecklad busslinje med många avgångar och korta restider för att bussen ska locka bilpendlare till att ställa bilen hemma.

Tåget däremot har en helt annan dragningskraft vilket är tydligt bevisat. Det har många fördelar – miljö, hastighet, bekvämlighet. Men infrastrukturen kan vara en saftig investering. Det är därför viktigt att tänka smart, kostnadseffektivt och genomförbart utefter de förutsättningar som vi har. Det skulle aldrig under några som helst omständigheter vara försvarbart att bygga en järnväg ut till Stöcke eller Sörmjöle, ej heller att rusta upp en gammal befintlig järnväg. Men nu finns här en toppmodern järnväg och då är det en helt annan sak.

Då står man inför vägvalet att satsa på att kombinera ökad turtäthet med buss till Stöcke och Sörrmjöle i kombination med pendlarparkeringar och ordentliga hållplatser – vilket är kostsamt och med ett osäkert utfall.

Eller så satsar man på två stationer med pendlarparkeringar, och nyttjar de pendeltåg som Norrtåg förfogar över. Ekonomiskt sett finns det en viktig fördel för Umeås ekonomi att bära med sig: Bygge av perrong med busskur intill spåret är något som bekostas av Trafikverket (vilket är precis det som man gjort när man byggt perrongen i Vännäsby). Det är upp till oss att ligga på dem. Då handlar investeringen plötsligt om två pendlarparkeringar, och driften av pendeltåg. Nu är investeringen plötsligt i linje med vad vi annars – med osäkert utfall – skulle ha bekostat för en satsning på den befintliga busslinjen. Men en pendeltågslinje har en helt annan dragningskraft än bussen.

I Umeå är de två största arbetsplatsområdena belägna i direkt anslutning till tågstationer – NUS/Universitetsområdet, samt centrala Umeå. Alltså längs med samma spår. Denna linje ligger dessutom i ett av de stråk som pekats ut av översiktsplanen. Vidare så är det två samhällen med planerade nybyggnationer av bostäder och de har en stor potential för vidare utveckling.

De flesta i arbetsför ålder som är bosatta i eller i närheten av dessa samhällen arbetspendlar till Umeå – med bil. Och här ska vi inte vara dömande, är alternativen så begränsade som de är idag så blir bilen det enda realistiska alternativet.

Jag står fast vid att vi måste kunna erbjuda hållbara alternativ, vi kan inte bara begränsa. Det skapar frustration och en känsla av stad vs land vilket är fullständigt idiotiskt. Menar vi hållbar utveckling då ska vi förverkliga det i hela kommunen – inte bara i centrala Umeå.

Det finns dessutom flera andra fördelar. Dessa samhällen är vackert naturbelägna och ligger i närheten av en kustlinje som är väldigt uppskattad av Umebor. Här finns våra mest populära stränder och havsbad, här finns strövområden och vandringsleder. Men allt detta är tillgängligt med bil, vilket kan leda till mycket biltrafik soliga sommardagar. Pendeltåg ger en möjlighet för stadens invånare att kunna snabbt och smidigt ta sig ut till kustlandskapet. Man kan ta med sig cykel på pendeltåg vilket är betydligt svårare i en buss.

Dessutom finns här en möjlighet att förändra busslinjerna – istället för att ha en buss som sakta färdas från Sörmjöle hela vägen ut till Sörböle, vidare upp förbi Strömbäck och tillbaka mot Umeå via Stöcke kan man nu istället använda sig av en modell som används i många svenska regioner – med mindre anslutningsbussar som är kopplade till tågtiderna. Då kan man ha en anslutningsbuss mellan Norrmjöle och Sörmjöle, samt en anslutningsbuss från Sörböle via strömbäck, Ström till Stöcke.

Vårt tågsystem utvecklas till en beprövad struktur med nationella snabbtåg (Regina), regionöverskridande regiontåg (Coradia Nordic), samt lokala pendeltåg (X11). När väl i framtiden järnvägen ut till Holmsund är i tillfredsställande skick är det dags för en ny linje i vårt pendeltågsnät. och när Norrbotniabanans station i Sävar invigs har vi tillgänglig tågtrafik norrut, västerut, österut och söderut. Dessa kan sedan kopplas till anslutningsbussar och ha tillgång till pendlarparkering.

Det är då vi på allvar kan skapa möjligheter för människor att färdas kollektivt och miljövänligt till och från centralorten. Tågstationerna i Umeå är kopplade till den lokala kollektivtrafiken, och med innovativa idéer så som exempelvis lånecyklar på tågstationerna i staden som man kan ticka ut med sitt månadskort blir de kollektiva färdsätten allt mer attraktiva.

 

Två avslutande förslag:

  1. Hörnefors: Har vi en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle så skulle dess slutstation kunna vara Hörnefors. Där finns redan en fullt utbyggd station. Då leder det till fler tågavgångar till/från Hörnefors, och ett större resenärsunderlag för denna pendeltågslinje.
  2. Ett förslag som kan vara värt att utreda är möjligheten till en perrong för pendeltåg vid Strömpilen / Gimonäs. Denna station skulle kunna användas för linjerna Sörmjöle – Stöcke – Umeå samt Holmsund – Umeå. Det kan dessutom skapa möjligheter för människor att snabbt färdas mellan centrala Umeå och Strömpilen / Gimonäs.

Självklart ska förslaget om en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle – ev. Hörnefors utredas noga innan man ens överväger beslut.