Elbristmyten och sanningen bakom de höga elpriserna

Av , , Bli först att kommentera 5

Återigen har Kommunalråd Anders Ågren (M) framfört sitt partis åsikter angående elfrågan i Sverige – att Sverige har elbrist och att vi därför bör bygga kärnkraft. Elbristen i den berättelsen bygger dessutom på att “Miljöpartiet bedriver en extrem politik och verkar för att kärnkraften ska läggas ner.” Det fascinerande är att inget i den berättelsen är sant.

Dessvärre är det idag många som tror att Sverige har ett elunderskott till följd av nedstängningen av kärnreaktorer i södra Sverige, vilket lett till att elpriserna under de senaste åren ökat. I den berättelsen vilar den största delen av skulden på Miljöpartiet.

Sanningen är dock att Sverige är en stor nettoexportör av el och att vår elexport stadigt ökat. Enligt Energimyndigheten beräknas elexporten öka från 25 till 38 terawattimmar bara under de närmaste två åren.

Däremot är det helt sant att elpriserna stundtals är höga, i synnerhet i södra Sverige. Det är något som är verkligt, konkret och svider i plånböckerna.

Så varför pendlar elpriset så mycket? Det finns två huvudorsaker: Det svenska kraftnätets begränsning och den avreglerade elmarknaden. En majoritet av Riksdagens partier, däribland Moderaterna, valde att avreglera elmarknaden, med argumentet att ökad konkurrens skulle ge lägre elpriser till konsumenten. De valde även att integrera vår elmarknad med det europeiska nätet, vilket innebär att priserna påverkas av läget i Europa. Dessutom bolagiserades kraftnätet.

När konservativa talar om svensk energipolitik påstås felaktigt att Sverige har en extrem och ideologiserad elpolitik. Men om vi kastar ut blickarna mot Europa kan vi se exempel på länder vi absolut inte vill ha som förebilder. Efter Fukushima-olyckan 2011 bestämde sig Tyskland för att lägga ner all kärnkraft under 2010-talet, utan att ha en färdig energistrategi, vilket gjort landet beroende av rysk gas och av projektet Nord Stream 2 som utgör ett hot mot säkerhetsläget i Östersjön.

Finland å sin sida har sedan två årtionden tillbaka strävat efter att bli självförsörjande på kärnkraft. Kärnkraftverket Pyhäjoki, bara lite över tio mil från Luleå, Piteå och Skellefteå, har varit i planeringsstadiet under vad som känns som en evighet. Den senaste nyheten är att byggtillståndet försenats till 2022, varpå kärnkraftverket nu tidigast beräknas stå färdigställt 2029. Olkiluoto 3 som skulle tagits i drift 2009 har försenats i mer än ett decennium och beräknas tas i drift 2022. Kostnaderna för denna nya reaktor har skenat till närmare 200 miljarder kronor.

Under det senaste decenniet har Finland i väntan på sin nya kärnkraft nettoimporterat totalt 171 terawattimmar.  Sverige valde en annan väg, en omställning mot förnybar elproduktion i kombination med energieffektivisering. En framgångsrik väg som lett till att Sverige under samma decennium nettoexporterat 148 terawattimmar.


Om vi skulle gå på linjen som Ågren, Åkesson och Kristersson förordar skulle vi få vänta i 15-20 år på dyr, olönsam och miljöskadlig kärnkraft. Samtidigt har Svenska Kraftnät nu fått in ansökningar på 135 gigawatt i havsbaserad vindkraft vilket motsvarar 500 terawattimmar i årlig elproduktion. Detta är mer än 10 gånger mer i årlig elproduktion än vad svensk kärnkraft totalt producerar i Sverige.

Det förbluffande är att det konservativa blocket envisas med att kämpa emot marknadens aktörer i deras iver att med skattemedel tvinga fram olönsam och miljöfarlig kärnkraftsel. De vill därigenom “ta ansvar” för Europas elbrist med våra svenska skattebetalares pengar. Enligt oss är det helt absurt.

Bli först att kommentera

Sorgligt dödsbesked, vila i frid Björn…

Av , , Bli först att kommentera 1

Igår nåddes jag av det tragiska beskedet att Björn Kjellsson hastigt avlidit under helgen.

Som gruppledare för Liberalerna i Umeå och ledamot i Hållbarhetsutskottet möttes Björn och jag ofta i politiken. Men vid sidan av våra politiska roller lärde jag känna Björn som en varm, djup och ödmjuk människa. En humanist med ett stort hjärta, en kunnig politiker vars engagemang drevs av en vilja göra skillnad. För människor, för individen. Funktionsrätt, HBTQI, minoriteter – för grupper som inte hade samma förutsättningar att få sin röst hörd i maktens korridorer, fanns alltid Björn där. Även hans viktiga kamp mot antisemitismen visade så tydligt hur djupt rotad hans idologiska grund och humanitära värderingar var i hans politiska engagemang.

Björn var också en av få i den politiska tuffa världen som vågade vara sig själv. Jordnära och öppen, det var så lätt och skönt att kunna prata med varandra om hur man faktiskt mådde och hade det. Men med Björn var det även lätt till skratt och glädje.

Det kändes tomt och vemodigt att rulla förbi ditt kontor igår Björn. Vi är många som saknar dig! Mina tankar går till dina anhöriga, nära och kära.

Vila i frid!

Bli först att kommentera

Nej till politisk styrning av Public Service

Av , , 2 kommentarer 3

Vi är ett öppet och demokratiskt parti där alla medlemmar har full rätt att komma med förslag till kongressen. Alla medlemmar har full rätt att tycka till om varandras förslag. Och på kongressen avgörs demokratiskt vilka förslag som bifalles eller avslås.

 

Public Service ska förbli fri och oberoende

Det är ytterst viktigt med fri och oberoende media i en demokrati. Här har public service en särskild roll då den ej ägs av någon privat aktör utan ägs av oss alla. Vi ska inte politiskt gå in och styra vad det är de ska fokusera på i sina nyhetssändningar.

Även i rådande läge med en klimatkris som kan få allvarliga konsekvenser för oss andra runt om i världen, kan vi aldrig tillåta oss som parti att styra vad public service ska rapportera om i sina nyheter.

Vi kan kräva att vi ska ha en objektiv, oberoende och granskande nyhetsrapportering. Då kommer det som en naturlig följd att för samhället viktiga nyheter rapporteras, så som Covid, kriminalitet, klimat, etc.

 

Ett demokratiskt och öppet parti

Miljöpartiet har c.a. 10 000 medlemmar och vår interndemokrati är stark. Vi har högt till tak och alla är välkomna att komma med förslag och idéer (motioner) till vår kongress som är vårt högst beslutande organ. Inför årets kongress har över 300 motioner inkommit. En av dessa som fått stor medial uppmärksamhet är ett förslag om mer fokus på det allvarliga klimatläget i SVTs nyhetsrapportering. Partistyrelsen har tydligt föreslagit att motionen ska avslås. Jag tillhör en av alla medlemmar i Miljöpartiet som i linje med partistyrelsen är klart emot denna motion. Partistyrelsens motivering är tydlig:

”Självklart tycker partistyrelsen det vore bra om media rapporterade mer om den allvarliga klimatkris vi befinner oss i. Men politiken ska absolut inte gå in och styra vad media skriver om.”

Det är en linje som jag fullt ut stödjer och tycker är självklar.

I slutändan är det vår kongress som avgör vilka av alla motioner som bifalles och som avslås. Fram till dess är det fritt fram för alla medlemmar att öppet förespråka eller avstyrka förslag som inkommit. Så fungerar vår interndemokrati, öppet och högt till tak. Det är något som jag uppskattar starkt med Miljöpartiet.

 

 

2 kommentarer

Krisinsikt behövs i klimatpolitiken

Av , , 2 kommentarer 3

I tisdags publicerades min debattartikel i VK, med anledning av IPCCs senaste rapport om det allvarliga klimatläget. För att kunna begränsa klimatkrisen och dess konsekvenser för mänskligheten, behöver vi självklart tydliga mål och visioner, konkret handling och fokus på lösningar. Men det behövs också en krisinsikt över den eskalerande klimatkrisen.

 

Nu har IPCC, FN:s klimatpanel, släppt den första delen av deras sjätte stora rapport. Det är åtta år sedan senast. Och återigen visar FN:s klimatpanel att läget nu är ännu allvarligare än då den senaste rapporten släpptes. En global uppvärmning på en och en halv grad kommer vi högst sannolikt att nå och passera under nästa årtionde.

Min och mitt partis strategi har varit att inte låta alarmistiska. Och särskilt inte apokalyptiska. Risken är att tas på mindre allvar, och att vi dessutom ses som det där enkelspåriga enfrågepartiet som vi som är på insidan inte känner igen oss i. Strategin har varit att istället prata visionärt om vart vi vill och konkret om hur vi vill nå dit.

Det finns så många fördelar med att ställa om – för oss alla. Fler gång- och cykelleder samt utökad kollektivtrafik leder till bättre luft och mindre buller. Vi får en stad som kräver mindre vägar, där det blir lättare för våra barn och unga att tryggt cykla eller gå till sina vänner och fotbollsträningar.

Vem vill inte bo i en grön stad med naturen runt hörnet?

Och med den nya gröna industrirevolutionen i norr, med batterifabriker och fossilfritt stål, så blir det lättare att visa att klimatomställningen även berör svenska jobb och företag. Vi lever i en tid där ett renodlat elbilsföretag, Tesla, nu i sommar uppnådde ett högre marknadsvärde än vad de sex högst värderade konkurrenterna var värda – tillsammans. Klimatomställning ger konkurrenskraft.

Vem vill inte att våra företag får rätt förutsättningar för att ligga steget före istället för att hamna på efterkälken?

I Umeå har Miljöpartiet i pratat om det pådrivande arbetet för att införa kommunalt samordnad varudistribution, infört klimatinvesteringar i mångmiljonklassen, ständigt prioriterat busstrafiken samt breda och säkra gång- och cykelvägar som är farbara även på vintern, och stärkt laguppställningen inom hållbar upphandling.

Miljöpartieti har försökt förklara varför just dessa lösningar är lågt hängande frukter som är viktiga att prioritera framför andra för att ställa om till ett hållbart samhälle.

Men ibland så är det som behövs allra mest inte visioner och lösningsfokus, utan snarare krisinsikt. Vi kan prata visionärt om hur ett grönt samhälle är ett bra samhälle, och vi kan diskutera lösningarna för att ta oss dit.

Men vad är det värt för någon utan krisinsikt? I brinnande klimatkris kampanjar Västerbottens nästa största parti för sänkta bensin- och flygskatter.

Många andra hör och upprepar IPCC:s formuleringar men formuleringarna verkar mindre närvarande när det verkligen kommer till kritan — när det handlar om att prioritera så är alltid något annat viktigare. Man påminns om vad chefen för FN:s miljöprogram UNEP, Inger Andersen, sa när klimatrapporten släpptes: ”Världen har hört – men inte lyssnat.”

Ja, vi måste se att det finns hopp. Och lösningar. Men också en fruktansvärd kris som blir värre och värre.

Nils Seye Larsen, gruppledare Miljöpartiet Umeå och ordförande i kommunstyrelsens hållbarhetsutskott

2 kommentarer

Fler laddstolpar behövs i Umeå och Västerbotten

Av , , 2 kommentarer 3

En artikel i VK i veckan lyfte upp ett viktigt och växande problem i omställningen av våra fordon. Medan försäljningen av elbilar tagit fart så släpar utbyggnaden av laddstolpar efter.

 

Elbilar och laddhybrider på framfart

Det har det senaste året skett en oerhört snabb utveckling när det gäller laddbara fordon. Utbudet har ökat markant med fler modeller och längre räckvidd. Samtidigt har efterfrågan ökat markant tack vare kombinationen av ett bättre utbud till rimligare pris och förmånliga villkor från staten.

Allt fler är intresserade av att införskaffa en laddbar bil och plötsligt ligger flera elbilsmodeller i topp över mest sålda i Sverige i år.

Ett positivt resultat av denna utveckling för oss i norr är den utveckling av batterifabriker som sker här, bl.a. med Northvolt där det även kan bli aktuellt med fler etableringar.

 

Brist på laddstolpar riskerar bli en bromskloss

Problemet är att utbyggnaden av laddstolpar har halkat efter – i synnerhet publika snabbladdningsstolpar. I våra nordliga breddgrader är det särskilt viktigt då avstånden är stora. För även om de flesta primärt laddar bilen hemma så måste man kunna ladda bilen effektivt när man färdas runt i regionen. Då är det inte bara viktigt med tillgång till publika laddstolpar utan de måste även kunna ladda bilen inom en rimlig tid.

Regeringen har genom både klimatklivet och nu ett ”vita fläckar”-stöd satsat på utbyggnaden av laddstolpar även i glesbygdsområden. Mycket viktiga satsningar som jag är glad att vi i Miljöpartiet drivit. Ändå så halkar utbyggnaden efter och här behöver region och kommuner öka takten. Här behövs en strategisk och långsiktig plan där vi hjälps åt för att skapa goda förutsättningar för våra invånare och företag att kunna införskaffa laddbara bilar.

 

Umeå måste öka takten

Umeå är en växande kommun och många av våra invånare och företag vill kunna göra klimatsmarta val. Dessutom har kommunen själv med en ny fordonspolicy förbundit sig till att ställa om fordonsflottan (samma policy gäller även för statliga myndigheter, däribland universitetet i Umeå).

Vi i Miljöpartiet har tryckt på för att vi får en samlad strategisk utbyggnad av laddinfrastruktur i kommunen. Förutom att bistå bostadsrättsföreningar och fastighetsägare i deras utbyggnad av laddstolpar behöver vi även öka takten när det gäller publika snabbladdningsstolpar. Det finns i vår förvaltning och våra kommunala bolag en god vilja och intention vilket är bra. Men nu krävs handling, för utbyggnaden har halkat efter och vi befinner oss i en tid där många överväger att införskaffa en laddbar bil. Utvecklingen går snabbt och då måste vi i kommunen hänga med, annars riskerar bristen på publika snabbladdningsstolpar att bli en bromskloss.

Om Umeå dessutom har ett intresse i att locka till sig en etablering av en batterifabrik så vore det bra om vi kunde föregå med gott exempel och möjliggöra för vår organisation, våra invånare och företag att smidigt kunna ställa om till laddbara bilar.

 

Avslutningsvis så vill jag vara tydlig med att övergången till laddbara bilar bara är en del av den omställning som vi vill göra i Umeå. Satsningarna på kollektivtrafik och förbättrade cykelleder är oerhört viktiga. De som kan färdas utan bil ska ges de bästa förutsättningar att göra så. Men för de i behov av bil så ska bästa förutsättningar ges för att elbilen ska bli ett självklart val.

2 kommentarer

Norrbotniabanan ska byggas – Norrland förtjänar mer än alternativ fakta

Av , , 4 kommentarer 3

Det är tyvärr inte första gången som vi fått bemöta osanningar och lögner av Moderaternas riksdagsledamot Edward Riedl. I VK har vi nu publicerat vårt svar på hans påståenden om Norrbotniabanan, vilken ni kan läsa här.

 

Norrbotniabanan – från idé till verklighet

I snart 30 år har Miljöpartiet tryckt på för att förverkliga Norrbotniabanan. Vårt tidigare språkrör Peter Eriksson som innan dess varit kommunalråd i Kalix, hade i riksdagen sedan 90-talet gjort sitt yttersta för att förklara varför Norra Sverige var i kraftigt behov av en ny järnväg längs med Norrlandskusten. Dels för industrin i norr, men även för att binda ihop de norrländska kuststäderna. Järnvägen i norr var kraftigt eftersatt och det var dags för en storsatsning på upprustning av befintliga spår – och en ny kustjärnväg längs med den botniska korridoren.

Men det var först 2005 som vi äntligen lyckades få med Norrbotniabanan i den nationella infrastrukturplanen. Och hade den fått gälla så hade vi redan nu kunnat se fram emot en invigning av hela Norrbotniabanan. Men så kom maktskiftet 2006 där Riedls partikollegor tog över och då hamnade Norrbotniabanan återigen i kylan. För under de åtta år som Moderaterna ledde Sveriges regering fanns aldrig ett intresse att gå vidare med detta för norra Sverige så viktiga järnvägsbygge.

Sedan 2014 har dock mycket hänt och nu äntligen är bygget av Norrbotniabanan igång! Det kunde inte kommit mer lägligt. För just nu pågår en grön industrirevolution i norr som enligt en artikel i SVT väntas skapa uppemot 100 000 nya arbetstillfällen. En grön industrirevolution som varit möjlig tack vare Miljöpartiets politik och våra två viktiga satsningar: Klimatklivet och industriklivet. I takt med denna industrirevolution kommer behovet av godstransporter att öka rejält. Därför behövs satsningarna på Norrbotniabanan, såväl som Nya Ostkustbanan och en ny stambana söderut.

I denna kontext är det därför förbluffande att läsa Riedls debattartikel om Norrbotniabanan, fylld av felaktigheter och falska påståenden. Så härnedan kan du läsa vårt svar.

Det vi gör nu är en satsning så att hela Sverige kan leva och utvecklas. Vi moderniserar Sverige och skapar förutsättningar för en stark och hållbar utveckling i norra Sverige, samtidigt som vi ser till att minska Sveriges klimatutsläpp. Satsningar som främst gynnar Stockholm – som Förbifart Stockholm och en gigantisk satsning på Arlandas utrikesflyg – är inte satsningar som vi i Miljöpartiet tror på och prioriterar. Det gör däremot Moderaterna.

 

Norrland förtjänar mer än alternativa fakta

Vi i Miljöpartiet ser Norrbotniabanan som en självklar del i satsningarna på norra Sverige. Edward Riedl (M) ägnar sig åt medvetna lögner. Det skriver Nils Seye Larsen, gruppledare Miljöpartiet Umeå och Elin Söderberg, Miljöpartiet Västerbotten.

I en debattartikel i VK (12/8) kommer Edward Riedl (M), riksdagsledamot från Västerbotten, med flera häpnadsväckande avslöjanden om Norrbotniabanan.

Det är ofta osmakligt när någon anklagar en svensk moderat politiker för att använda alternativa fakta. Ulf Kristersson gjorde förra året något väldigt ovanligt som statsministerkandidat då han betonade att en amerikansk sittande president, ökänd just för sina alternativa fakta, är dålig för världen. Kristersson är dessutom en partiledare som brukar betona vikten av sanningsenlighet och ett vuxet samtal.

Men Moderaterna i Västerbotten har valt en annan väg.

Deras ledande riksdagsledamot, Edward Riedl, ägnar sig konstant åt vad som är svårt att tolka som annat än medvetna lögner. Visst, en del politiker har en tendens att skönmåla något, eller ensidigt betona bara en sida av en mer komplex fråga. Men rena felaktigheter? Det är betydligt ovanligare.

I Västerbottens största dagstidning så har Riedl denna gång presenterat en fantasifull historia om Norrbotniabanan. Vi kan förstå att Riedl undviker att nämna att Norrbotniabanan fanns med i den nationella planen för infrastrukturen redan 2005 innan banan lades på hyllan av den dåvarande Alliansregeringen. Om så inte varit fallet hade vi troligen inom något år kunnat gå på tåget i Umeå och vara framme i Skellefteå 55 minuter senare.

Men Riedl går så långt att han kallar bygget av Norrbotniabanan en ”bluff”. Ingenting har gjorts och det saknas riktiga pengar. Allt är ett lurendrejeri för att kunna straffskatta Norrland.

Att Norrbotniabanan inte byggs måste komma som en överraskning för de grävmaskinförare och ingenjörer som flyttar 4 miljoner ton berg mellan Umeå och Dåva. Nästa del av banan, sträckan mellan Dåva och Skellefteå, ska börja byggas 2023-2025. Nu pågår planering och projektering för den sträckan, markrättighetsavtal ordnas, och 7 miljarder (över hälften av kostnaden) är redan avsatt.

Allt det här framgår tydligt för den som besöker arbetsplatsen eller Norrbotniagruppens hemsida. Som riksdagsledamot från Umeå, med fokus på infrastrukturfrågor, så vet Riedl såklart allt detta. Varför då komma med alternativa fakta?

Riedl påstår dessutom att Moderaterna nu tagit beslutet att fullt ut finansiera bygget av Norrbotniabanan. Men som Moderaterna själva skriver på sin hemsida så var finansieringen en del av ett erbjudande till Centerpartiet för att få dem att stödja en moderat regering efter regeringskrisen i somras. Vad som händer med Norrbotniabanan om ett konservativt block styr Sverige efter valet 2022 är oklart.

Vi i Miljöpartiet ser Norrbotniabanan som en självklar del i satsningarna på norra Sverige. Vi kommer fortsätta prioritera tåg framför transportmedel som har höga utsläpp och vi kommer att fortsätta prioritera ett ärligt samtal framför alternativa fakta.

Nils Seye Larsen

Gruppledare Miljöpartiet Umeå

Elin Söderberg

Miljöpartiet Västerbotten

4 kommentarer

Kabul har fallit – Även Sverige bär ett ansvar för kriget i Afghanistan och dess konsekvenser

Av , , 10 kommentarer 4

Ett krig för USAs egenintressen

Kabul har fallit. Kaotiska scener från huvudstaden vittnar om det hastiga maktövertagandet av talibanerna. 20 år efter USAs och dess allierades invasion av Afghanistan är talibanerna nu åter i full kontroll av landet.

Två decennier av inbördeskrig som lämnat efter sig uppemot 200 000 dödsoffer och ett land i spillror. Ofantliga resurser har satsats på kriget i Afghanistan och på det misslyckade återuppbyggandet av landet. Till vilken nytta? För många ses den kaosartade evakueringen från Kabuls flygplats som slutet av ett 20 år långt katastrofalt misslyckande i Afghanistan.

Men då är det viktigt att komma ihåg det som Joe Biden tydligt lyfte upp i gårdagens tal – och som även George Bush var tydlig med 20 år tidigare då kriget inleddes:

USAs mål var aldrig att återuppbygga landet. Deras uppdrag var att bestraffa och eliminera de skyldiga till terrorattentatet mot World Trade Center.

För detta drog de med sig alla dess allierade, däribland Sverige. Vår roll i kriget var således inte att återuppbygga ett Afghanistan fritt från en förtryckande fundamentalistisk regim. Vårt uppdrag var att hjälpa USA i deras egna intressen att bestraffa och eliminera de som angripit USA den 11e september 2001.

Den hastiga kollapsen av den afghanska armén och det afghanska styret är en direkt konsekvens av hur kriget inleddes 20 år tidigare. Samma krigsherrar och mujahedinrörelser som beväpnats och tränats av bl.a. USA för att bekämpa Sovjet under 80-talet, fick 2001 huvudrollen för att med full uppbackning militärt och ekonomiskt av USA och NATO besegra talibanregimen. Och dessa krigsherrar kom sedan att fullständigt förpesta det afghanska styret fram tills nu, då de i stort sett lämnade över makten till Talibanerna och flydde.

 

Sveket mot de afghanska flyktingarna

Sverige bär även ett ansvar för dess ytterst bristfälliga agerande mot tusentals afghanska flyktingar som sökt sin tillflykt här. Under fyra års tid har personer med uppenbar risk för avrättning av talibaner utvisats med motiveringen att ”i Kabul är det säkert”, trots att det varit uppenbart för våra myndigheter att det bara är en tidsfråga innan Talibanerna återtar makten i hela Afghanistan. Flickor med risk för påtvingade barnäktenskap, som förvägrades skolgång och riskerade horribla medeltidsaktiga bestraffningar i talibanernas skräckvälde, utvisades med samma motivering. ”I Kabul är det säkert”.

I flyktingdebatten har ofta argumentet ”de som har giltiga asylskäl ska givetvis få stanna” dykt upp. De afghanska flyktingar som jag ovan beskrivit ”saknade giltiga asylskäl” enligt den ytterst restriktiva tillfälliga utlänningslagen. För så länge det fanns platser i Afghanistan som ännu inte kontrollerades av talibanerna – så som Kabul – så ansåg man att de kunde leva tryggt just där. Fram tills nu.

Sverige ansåg Kabul som så pass säkert att man chartrade flyg för att regelbundet tvångsdeportera afghanska flyktingar till Kabul. Först när Talibanerna omringat huvudstaden och närmade sig själva flygplatsen upphörde formellt tvångsdeporteringarna.

Vi har tusentals afghanska flyktingar som tvingats till ytterligare en flykt – från Sverige där de skulle utvisats och skickats tillbaka till Afghanistan. Jag har själv fått bistå i att hjälpa en tolvårig flicka med hennes familj att fly från Sverige för att undgå att skickas tillbaka till talibanernas skräckvälde.

Sverige är ett av många länder i Europa som hjälpt USA i deras egenintressen i kriget i Afghanistan och som sedan svikit afghanska flyktingar som flytt krigets konsekvenser. För alla dessa länder är Kabuls fall och talibanernas maktövertagande en skammens och sorgens ögonblick. Förhoppningsvis en lärdom om vikten av att framöver inte i en känslosam stund låta sig rivas med i ett förödande krig som endast syftar att tjäna en stormakts egenintressen.

 

Avslutningsvis är jag väldigt tacksam för den kritiserade gymnasielagen som vi i Miljöpartiet drev igenom – vilken räddat många unga afghanska flyktingar från att utvisas och deporteras till talibanernas skräckvälde.

 

10 kommentarer

Umeå får en bättre strandpromenad

Av , , 3 kommentarer 4

För alla oss som gillar att promenera längst älven, så kommer goda nyheter. I den budget som Miljöpartiet och Socialdemokraterna lägger för Umeå så satsar vi på det natursköna älvsstråket som går genom Umeå. Vi satsar nu 2 miljoner kr per år för att utveckla strandpromenaden ”Alla broar runt”. Där ska vi väva ihop promenaden på båda sidor om älven – från Västra Länken, genom centrum, längs med Ön och vidare ut till Kolbäcksbron.

Dessutom satsar vi totalt 2 miljoner kr på naturområdet Bölesholmarna, och påbörjar arbetet med den nya Lundaparken.

Det här är inte bara enskilda satsningar utan en del av vår vision för Umeå. För vi i Miljöpartiet vill se ett hållbart Umeå där vi alla har naturen runt hörnet – vart än vi bor. Därför vill vi värna och utveckla de fantastiska naturområden vi har i vår kommun, vi vill satsa på våra parker och grönområden, vi vill rusta upp våra vandringsleder runtom i kommunen och vi vill förbättra vattenkvalitén i våra sjöar och vattendrag.

Vi vill se ett Umeå där vi kan känna pulsen av en större stad, men där det gröna samtidigt finns kvar och finns nära. Där en växande stad binds ihop med naturen istället för att tränga ut den. Vi vill se ett levande Umeå med naturen runt hörnet.

3 kommentarer

Nej till bergtäkt i Skravelsjö

Av , , 4 kommentarer 7

I dagens Folkbladet publicerade vi en insändare där vi tydligt beskriver varför vi i Miljöpartiet säger nej till en bergtäkt i Skravelsjö.

 

Skravelsjö är en av Umeås idylliska byar dit människor som söker en lugn och naturnära plats finner en god livsmiljö att bosätta sig på.

Betydelsen av natur, och i synnerhet orörd natur, där människor kan uppleva både frihet, lugn, rekreation och djurliv kan inte nog betonas. Att ha denna natur nära till hands med allt vad den erbjuder är av största vikt för att folk ska få ta del av dess positiva inverkan. Att bevara orörda naturområden i närheten av en snabbt växande stad så som Umeå är av största vikt för att Umeå ska fortsätta vara en attraktiv plats att bosätta sig på.

Att då öppna en bergtäkt på Fälltjärnsberget kring Skravelsjö, som ligger i omedelbara närhet av ett naturreservat och som är ett uppskattat och viktigt rekreationsområde inom Umeå kommun, är därför beklagligt.

En stor del av vardagsfriluftslivet utövas i det tätortsnära natur- och kulturlandskapet dit vi har cykelavstånd och som är av vikt för vårt välbefinnande. Att både ha tillgång till natursköna platser i bostadens omedelbara närhet och dessutom enkelt kunna komma ut till både ostörda och orörda platser är båda viktiga mål att uppnå för att uppfylla miljömålen God Livsmiljö, Levande Skogar, Tillgång till Natur, och ett Rikt Friluftsliv.

Den tilltänkta bergtäkten är planerad att vara i bruk under 25 år, och med aktivitet under dygnets alla timmar. Detta kommer leda till stora bullerstörningar både från täktverksamheten och från all den tunga transporten till och från täkten. Det är även en uppenbar risk att täktverksamheten kommer att göra åverkan på grundvattnet, vilket kommer att ha stor inverkan på byn i Skravelsjö, då många har egna brunnar för dricksvattnet.

Ytterligare en aspekt är att områdets skogsvägar används flitigt för häst och hundaktiviteter där en bergtäkt skulle försämra livskvaliteten till det sämre. Utöver detta har även länsstyrelsen uttalat sig i frågan och direkt avråder från en bergtäkt i området, just på grund av den inverkan det skulle ha både på natur och byasamhället.

I en växande stad förstår vi att behovet av byggmaterial och råvaror till infrastruktur är stort, och det är lämpligt att dessa råvaror hämtas från ett närområde både ur ett klimatperspektiv och ur ett samhällsperspektiv. Frågan är dock om vi här i Umeå är i behov av denna råvara och om Fälltjärnsberget är den lämpligaste platsen att utvinna den i från?

Med tanke på det stundande bygget av Norrbotniabanan är det osannolikt att det under den närmaste tiden kommer att råda brist på sådant material då krossat berg kommer att genereras i överflöd. Den mineralkvalitet som Fjälltjärnsberget uppvisar är heller varken hög eller unik, snarare tvärtom, vilket ytterligare understryker olämpligheten i en bergtäkt där.

Vi i Miljöpartiet Umeå motsätter oss att man tar Fjälltjärnsberget i bruk för en bergtäkt då detta både förstör möjligheterna för god livsmiljö och upplevelse av orörda naturlandskap. Vi vill i stället se en utveckling av Skravelsjöområdet genom att man snarast påbörjar det planerade bygget av en cykelväg ut till byn så att det på ett tryggt och säkert sätt skall vara möjligt att cykla mellan Skravelsjö och Röbäck.

Johan Asplund, ordförande Miljöpartiet Västerbotten

Lennart Frostesjö, ledamot miljö- och hälsoskyddsnämnden för Miljöpartiet i Umeå

Mariam Salem, ordförande Miljöpartiet i Umeå

4 kommentarer

Samebyarnas situation måste förstås och respekteras

Av , , 4 kommentarer 6

I gårdagens sammanträde med byggnadsnämnden uppstod en märklig situation där jag som exilskåning – väl medveten om mina bristande kunskaper i renskötsel – försökte förklara för nämnden om varför två olika samebyar kan ge olika yttranden om ett och samma område utpekat som riksintresse för rennäringen…

 

Det behövs en bättre förståelse för samebyarnas verksamhet och situation:

Umeå växer och utvecklas vilket är positivt, samtidigt som det medför utmaningar. När ny bebyggelse ska planeras så har vi en mängd olika parametrar och intressen att ta ställning till: Naturområden och naturvärden, jordbruksmark, vägreservat, befintlig bebyggelse, samlade tillväxtstråk för en god tillgång till samhällsservice, listan kan göras lång.

En av dessa aspekter att ta ställning till är områden utpekade som riksintresse för rennäringen. Vi har i Umeå ett antal olika samebyar som av och till beroende på säsong och klimat, nyttjar områden inom kommunens gränser för rennäring. Här finns därför områden som specifikt pekats ut och markerats som riksintresse för rennäringen. Hur viktiga är dessa och vilken funktion fyller de för rennäringen? Får de under inga omständigheter tummas på eller går det att kompromissa och komma överens? I så fall med vem?

För detta krävs en god förståelse av förvaltning och nämndsledamöter om samebyarnas situation och verksamhet. Det krävs en god dialog där vi lyssnar och lär oss. Därför lyfte jag i vårt senaste sammanträde ett önskemål om att vi i nämnden kan bjuda in och få till en god dialog med de samebyar som är verksamma i Umetrakten för att vi bättre ska kunna förstå deras verksamhet och situation.

 

Ett samtal som berörde mig djupt…

Idag samtalade jag med en kontaktperson till en av samebyarna och det samtalet var milt sagt tankeväckande. I min roll som gruppledare för Miljöpartiet och ordförande för hållbarhetsutskottet i Umeå så arbetar jag dagligen med miljö och klimat. Den stundande klimatkrisen gör mig ytterst orolig och klimatomställningen är nödvändig. Det går för långsamt – även i Umeå.

Men i mitt samtal pratade jag plötsligt med någon vars verksamhet drabbas ytterst hårt – här och nu – av klimatförändringarna. Hur deras förutsättningar så fullständigt förändrats de senaste åren som följd av klimatförändringarna var värre än till och med jag kunnat föreställa mig. En hel näring är hotad från kust till kust, från Nordnorge till Bottenviken.

Att plötsligt återkommande stå i en situation där man inte längre vet vart man ska ta renarna för att beta, då vintern vid kusten pendlar mellan att regna bort och sen plötsligt få extrema snömängder, där inlandets och fjällens snö och vegetation täcks av en för renarna ogenomtränglig isskorpa, att de senaste åren återkommande få fodra sina renar som annars fullt naturligt skulle funnit deras föda i naturen, som de gjort under tusentals år, var skrämmande att höra.

 

Kampen mot de stora skogsbolagen:

Nu är det inte bara klimatförändringarna som utgör ett direkt hot mot rennäringen och det vilda naturlivet i våra nordliga regioner, utan även det grova ohållbara skogsbruket från ett flertal stora skogsbolag – däribland statligt ägda Sveaskog. Vi som inte bor i inlandet, i synnerhet i den fjällnära skogens närhet har nog ingen aning om hur omfattande det är och hur mycket det hotar de känsliga naturmiljöerna där.

Det är dags att sluta upp – inte bara för klimatomställningen utan även för ett hållbart skogsbruk.

 

Kampen mot fördomar och hot:

Avslutningsvis är det skrämmande och fullständigt oacceptabelt att samer än idag utsätts för fördomar och i vissa fall även hot och trakasserier. Nu handlar min bloggartikel främst om vikten av en god förståelse över och respekt för rennäringen och samebyarnas situation. I synnerhet för oss som inom kommunen på ett eller annat sätt jobbar med bebyggelse och samhällsplanering. Men jag vill ändå lyfta vikten av att vi aktivt måste jobba för att bryta fördomar gentemot samer generellt. När det går så långt som olaga hot, trakasserier och våld så är det fullständigt oacceptabelt och måste tas på största allvar av vårt samhälle och våra myndigheter.

4 kommentarer