Utöya – När vilda ”konspirationer” får ett dödligt resultat

Av , , 5 kommentarer 10

För åtta år sedan utsattes Norge för det mest hänsynslösa terrorattentatet någonsin – mer förödande än något annat attentat i HELA norden under de senaste århundraden. Terroristen var en vit etnisk norsk ung man och angreppet var riktat mot norska ungdomar, något som för oss allra flesta är fullständigt ofattbart.

Det är således självklart att följdfrågan blev: Är attentatsmannen psykiskt sjuk eller instabil? För hans paranoida världsbild och hans hänsynslösa agerande kan omöjligt vara ”normal”.

Men den rättspsykiatriska bedömningen konstaterade att terroristen inte var just psykisk sjuk, men radikal extremist. För radikal fanatism kan i värsta fall leda till för mänskligheten fullständigt ofattbart och besinningslöst agerande – förutom för just terroristen. För i dess värld tenderar hen sjukt nog göra mänskligheten en tjänst.

Var går gränsdragningen mellan en psykisk störning och en paranoid men medveten ideologisk radikalism? Och hur kan en sådan radikalism föda övertygelse och aktion från internets mörka sida?

En av expertvittnena i rättegången var den norske frilansjournalisten Öyvind Strömming som skrivit en bok om högerextrema och islamfientliga nätverk i Europa.

Öyvind har under många år fördjupat sig i just denna fråga och det som han beskriver är något som tyvärr mynnat ut i ytterligare ett flertal attentat runtom i vår omvärld – i Sverige, Italien, USA och Nya Zeeland för att nämn några exempel. Så här beskriver han resultatet av sin forskning:

– I mina efterforskningar hade jag närmat mig det mörka nätet, där bloggare och skribenter var helt uppfyllda av islam och muslimer som problem och hade täta kontakter med varandra, men också med högerradikala och högerextrema partier i Europa. Tre saker bekymrade mig. Det första var denna ideologis våldspotential, uttryckt i oroande konspirationsteorier och hat riktat mot invandrare, men också mot myndigheter och politiker. Det andra var att denna våldspotential och terrorhot fick passera helt obemärkt, varken politiker eller media verkade särskilt intresserade. Det tredje som bekymrade mig var hur detta tankesätt, eller i alla fall delar av det, närmade sig den politiska mittfåran, säger Öyvind.

För mig som politiker i Umeå känns den verklighet som Öyvind beskriver sorgligt nog alltför välbekant. Vilda konspirationsteorier med ytterst vag ”bevisning” som får passera obemärkt. Politiska rörelser som hårfint balanserar vad man driver i våra demokratiska församlingar – politiskt inom korrekthetens ram – med det som man sedan sprider i bloggar och sociala medier – vilda och fullständigt ogrundade konspirationsteorier.

Det är en hårfin balansgång som ofta tippar över. I vårt mångkulturella samhälle, hur säkerställer vi att de demokratiska grundvärderingar som byggts upp i vårt svenska samhälle värnas? Vi får inte vara naiva för externa religiösa influenser. Vi måste våga se, granska och tackla hot som uppstår mot vårt demokratiska svenska värderingsmässiga fundament. Till exempel när det gäller pojkar och flickors lika rätt till makt över sitt eget liv – en grundläggande värdering i vårt svenska samhälle. Det finns många frågor som i sig är högst relevanta såsom hedersrelaterat våld och förtryck, den rådande antisemitismen och homofobin, kampen mot all form av våldsbejakande extremism – så även islamism – etc.

Men det måste finnas en balans och då måste vi ha en lika stark medial och politisk nolltolerans mot alla former av vilda ogrundade fanatiska konspirationsteorier. Precis som Öyvind själv konstaterar:

– Vi måste utmana konspirationsteorierna och myterna som sprids om invandrare och islam, avslöja lögnerna. Vi lever farligt om vi normaliserar och banaliserar konspirationsteorier och högerextrem ideologi. Då banar vi väg för extrema politiska krafter, något som flera parlamentariska partier faktiskt gör i dag, säger Öyvind.

Så sant. Och det är precis vad jag förväntar mig av lokalpolitiken och vår granskande media framöver. Det är dags för att vi på allvar börjar tackla och syna de rådande vansinniga konspirationsteorierna som sprids i Umeå.

Biltåg i Sverige – Ett miljövänligt, bekvämt och trafiksäkert alternativ.

Av , , 9 kommentarer 5

Järnvägen har en viktig roll för omställningen till hållbara transporter. Satsningar på upprustning av vår järnväg, utbyggnad och förstärkning av våra stambanor samt satsning på höghastighetståg mellan Sveriges storstadsregioner möjliggör för mer gods- och persontransporter via järnväg.

Att få över mer godstransport från lastbil till järnväg är viktigt för miljö och det avlastar vårt vägnät. Med snabbare tågförbindelser blir tåget mer konkurrenskraftigt gentemot flyget.

Hur gör vi då med de långväga personbilstransporterna? För i vårt långa land är det många som reser med bilen, och ibland – av olika skäl – behöver man faktiskt ta med sig bilen på resan.

I Finland har man nattågstransporter mellan Helsingfors och Rovaniemi. Där kör man ombord  bilen på tåget och sedan har man en bekväm tågkupé med sängar, dusch och toalett. Man reser miljövänligt, bekvämt och trafiksäkert. Med hjälp av denna tåglinje som även avgår från Åbo och Tammerfors får man över personbilstrafik från väg till järnväg.

car traincabin sleep

Skulle detta kunna vara möjligt även i Sverige? Med ett nattåg från exempelvis Skellefteå skulle alla som behöver färdas med bil mellan huvudstaden och norra Sverige slippa över 8 timmar bilfärd längs med E4. Istället kan man bekvämt köra ombord på tåget och sova lugnt hela resan. Elbilar skulle dessutom kunna laddas under färden.

När väl satsningen på Nya Ostkustbanan är genomförd kan ett tåg med en hastighet på 200 km/h utan stopp trafikera Umeå – Stockholm på c.a. 3-4 timmar. På samma tid är det idag möjligt – utan stopp – att trafikera Malmö-Stockholm. Ett alternativ skulle då kunna vara biltåg dagtid på sträckan Malmö/Lund – Stockholm – Umeå. Förutom miljövinsterna samt att man avlastar vägnätet så finns det en rad fördelar för bilresenärerna.

  1. Man kan sitta bekvämt i ett tåg och chilla istället för att sitta i bilen bakom ratten i flera timmar.
  2. Man sparar tid då tågresan går klart snabbare än att köra sträckan med bil
  3. Det är mer trafiksäkert för resenären då man undviker risken för trafikolyckor

Vilket alternativ som är mest optimalt behöver givetvis utredas, men biltågen skulle kunna vara ett möjligt tillskott i morgondagens tågtransporter i Sverige.

Ny kärnkraft löser inte vårt största problem – elnätets kapacitetsbrist

Av , , 3 kommentarer 1

För två dagar sedan nåddes vi av nyheten att svensk vindkraft sätter nya rekord. Vi tillverkar nu lika mycket vindkraftsel som Norge och Danmark tillsammans. Under de sex första månaderna 2019 producerades 10 Twh och om utvecklingen står sig kommer 20 Twh vindkraftsel produceras i Sverige under 2019, långt över något tidigare år.

Det är en imponerande utveckling och vindkraften har ökat sin andel av elproduktionen i Sverige från 0,3 % år 2001 (0,5 Twh) till 11 % år 2018 (17 Thw). Står sig utvecklingen för 2019 så ökar vindkraftens andel av elproduktionen i Sverige troligtvis ytterligare.

Vindkraftsproduktion Sverige

I artikeln med färsk statistik om vår svenska elproduktion slår man även fast följande:

”Samtidigt som det kommer rapporter om brist på el i vissa delar av landet slår den svenska elexporten rekord. Bristen beror på att ledningarna inte alltid räcker till, inte på att det produceras för lite el.”

Vi har alltså en kapacitetsbrist i elnätet – inte i elproduktionen! Därför borde debatten lägga fullt fokus på hur vi löser elnätets kapacitetsbrist.

Ytterligare en följande viktig sak som tas upp i artikeln är följande:

”En viktig förklaring till den ökade elexporten är Finlands behov av el från utlandet till följd av landets kraftigt försenade utbyggnad av kärnkraften.”

Samtidigt så har vindkraftsproduktionen i Finland halkat rejält efter, nu kommer 5,6 % av Finlands elproduktion från vindkraft. Det hänger på sätt och vis ihop med Finlands val att satsa på kärnkraften. Redan år 2005 beslutades om att bygga en ny reaktor (Olkiluoto 3) som planerades att tas i drift c.a. 2009-2010. Nu hoppas man kunna starta driften någon gång under 2020 – alltså mer än tio år försenat! Men eftersom planen var att Finland genom denna reaktor skulle få ett rejält tillskott i sin elproduktion redan 2010 så har det med största sannolikhet påverkat utvecklingen av deras vindkraft. Därför kom det igång betydligt senare i Finland än i Sverige.

Jag har i en tidigare artikel beskrivit liknande förseningsproblem vid andra planerade kärnkraftsbyggen i Europa. Men låt oss gå tillbaka till Sverige. För diskussionen om ev. ny kärnkraft i Sverige är i nuläget helt irrelevant, det finns ingen ekonomisk bäring i det och det är något som ligger minst ett decennium bort – även om vi beslutar oss nu för en ny reaktor..

Problemet är elnätets kapacitet. Det är det som behöver lösas! Det är det som vi borde diskutera. Varför domineras då energidiskussionen av om vi ska bygga en ny reaktor eller ej?

Sedan 2001 har mycket hänt. Mobilerna hade gjort sitt intåg och de flesta hade nu en dator hemma. Jag minns väl min mobil, en tegelsten till storlek – min älskade Ericsson… Nu har vi alla mobiler som vi använder och laddar i mycket högre utsträckning. Konsumtionen av elprylar har ökat dramatiskt från början av 2000-talet, paddor, fler TVn, fler datorer, fler prylar i hemmet och på jobbet som går på el. Men hur ser då vår elanvändning ut och hur har den utvecklats under samma tidsperiod?

Elanvändning Sverige

Den har intressant nog minskat över tid, dock med stora årliga variationer. Och en viktig förklaring till detta ligger i energieffektivisering av bostäder och tillverkning. Om vi då ser till vår elproduktion och vår elanvändning så innebär det att vår export successivt ökat. Om vi tittar på Sveriges nettoexport av el under 2001-2018 så ser den ut som följer:

Nettoexport el

Så vi har gott om el i Sverige, men det når inte fram dit den behövs i tillräckligt stor utsträckning. Istället exporterar vi allt mer till utlandet.

Varför driver då Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna frågan om ny kärnkraft? För miljön? Vi får ofta höra att kärnkraft är mer miljövänligt än tysk kolkraft. Men i Sverige tillverkas nästan al el på ett fossilfritt sätt. Innebär det då att man vill bygga mer kärnkraft i Sverige för att exportera mer el? Hur löser det då Sveriges problem med kapacitetsbrist som vi har – nu?

Är det för att lösa kapacitetsbristen i Skåne? Det är sant att när Barsebäck var i bruk så tillverkades mer el i Skåne där man nu har en brist i storstadsregionerna. Ser man kärnkraften som en lösning där så innebär det att man vill ha en ny reaktor i anslutning till Malmö eller Lund. Men än en gång, även om vi skulle bestämma oss nu så skulle en ny reaktor vara minst 10-20 år bort. Det löser inte de problem vi har – nu.

Ett utbyggt elnät – Energieffektivisering – Energy management

Där har vi tre viktiga ord för att lösa de problem vi har – nu. Vi måste bygga ut vårt elnät, men även det kommer att ta sin tid. Fram till dess så är energieffektivisering och i synnerhet energy management nyckelord för att hushålla med den el som vi har. Först och främst, vår elanvändning varierar stort under ett dygn – så även vår elproduktion. Energy management handlar om digitala lösningar och differentierad prissättning under dygnet för att sprida ut elanvändningen över dygnet. På lång sikt kan energy management även innefatta möjlighet att använda sig av batterier i t.ex. elbilar som står uppkopplade i garage för att – vid kapacitetsbrist – nyttja el som är lagrad i bilarnas batterier. Mer flexibla system där fler kan bidra med egen elproduktion, lagring och utspridning av elanvändningen.

Avslutningsvis, ibland låter det som om att fjärde generationens kärnkraft är tillgänglig och beprövad. Men det är fortfarande i forskningsstadiet och det är avancerade konstruktioner vi pratar om. Det är inte bara att smacka upp en sån reaktor utan det är något som eventuellt är möjligt – i framtiden.

Men vindkraften är här och nu, den växer för fullt – på marknadsmässiga grunder. Det är bra att drömma ibland, men de vägval vi gör nu är viktiga för framtiden. Då är vindkraftens och elnätets utbyggnad betydligt mer viktigt, realistiskt och genomförbart. Det är inte rocket science, det är beprövad teknik som funkar – här och nu.

 

Almedalen – Nu pratar alla om klimatet. Äntligen, det var på tiden…

Av , , 2 kommentarer 3

Årets Almedalen visar tydligt hur viktig klimatfrågan har blivit i debatten. Från att tidigare ha varit en fråga som få pratat om och få brytt sig om har klimatfrågan på ett år seglat upp till att bli en av de viktigaste. För politiken – och för väljarna.

Moderaterna lyfter upp kärnkraft, Liberalerna elektrifiering och ny teknik. Miljöpartiet vill finna en väg ut ur ”slit- och släng” konsumtionen medan vänstern ger klimatfrågan ett klassperspektiv. Det ska bli intressant att höra vad Annie Lööf har att säga i Almedalen.

Nu äntligen börjar klimatfrågan få den dignitet som den förtjänar. Vi har lämnat ifrågasättandet och förnekelsen, nu börjar vi diskutera HUR vi ska tackla klimatförändringarna. Och i en mätning från Aftonbladet/Inizio står det nu klart att klimat- och miljö snabbt blivit en av de viktigaste frågorna för väljarna.

Denna utveckling är väldigt positiv och nödvändig om vi ska lyckas med omställningen till ett klimatneutralt samhälle. Men det har tagit sin tid och denna fördröjning innebär att vi har mer att göra på kortare tid om vi ska nå tvågradersmålet.

I praktiken är det inte mycket som förändrats i frågan. Klimatet förändras precis som befarat och utsläppen fortsätter att öka. De scenarios som presenterats om möjliga konsekvenser ifall inget görs börjar sakta men säkert förverkligas. Vi har vetat om det länge och för Miljöpartiet har det varit en av våra viktigaste frågor. Därför har vi jobbat hårt politiskt för att få till en klimatpolitik som vänder den negativa trenden nationellt och lokalt. Det har inte varit populärt och är man ensam om att driva en fråga är det svårt att få till en förändring.

Men nu när det äntligen finns en bred politisk enighet så har vi en gyllene möjlighet att vända trenden och ställa om vårt samhälle.

Även i Umeå har tonläget förändrats och finns det ett brett politiskt stöd för omställningen till ett klimatneutralt miljövänligt och socialt hållbart Umeå. Vi är flera från olika partier som vill se resultat. Det bådar gott för konstruktiva samtal om hur vi går till väga för att göra Umeå till en ledande kommun i omställningen till ett hållbart samhälle.

 

Vad kan vi lära oss av Helsingborg?

Av , , Bli först att kommentera 2

Under sommaren passar jag nu på att förena nytta med nöje. Det har varit varmt men trevligt att återse familj och vänner. Nu har vädret svängt och då passar det ypperligt att besöka olika städer som lyckats väl i deras miljöarbete. Först ut var Helsingborg där jag fick en härlig pratstund i det mäktiga stadshuset (byggt 1897 i nygotisk stil) tillsammans med Marcus Friberg – gruppledare för Miljöpartiet i Helsingborg.

marcus_friberg_mp_foto_16x9_2_william_persson_small

Helsingborg –  Sveriges miljöbästa kommun för tredje året i rad!

I en läsvärd artikel från Aktuell Hållbarhet kan man läsa om de framgångsfaktorer som legat bakom Helsingborgs topplacering. Här pekar miljödirektören Henrik Frindberg bl.a. ut den unika satsningen på ett livskvalitetsprogram, som för samman miljö och folkhälsa och tydliggör miljöarbetet för kommuninvånarna. Detta är ytterst intressant och borde vara något för Umeå – nu när vi har ett hållbarhetsutskott med fokus på just miljö och folkhälsa.

Marcus Friberg lyfte upp den breda politiska samsynen om att Helsingborg ska vara ledande i miljö och klimat som en annan viktig faktor. Eftersom det är en av Helsingborgs åtta prioriterade mål så är det väl integrerat i kommunens samtliga verksamheter. Det var ytterst givande att få höra om Miljöpartiets politiska arbete i Helsingborg!

Marcus berättade bland annat om vikten av att backa upp den kompetens som finns i kommunen inom miljöarbetet och ge förutsättningar för den miljöstrategiska utvecklingsavdelningen. Istället för att som parti fokusera för mycket på att få igenom sina specifika frågor, exempelvis vegetariska dagar i skolmåltid, är det bättre att tillsammans med verksamheten arbeta fram förslag för klimatsmart och hälsosam mat. I slutändan leder det likväl till minskat kött i måltider som lagas i kommunen, men det får genomslag och verkställs istället för att stoppas efter en het debatt.

För Miljöpartiets del i Helsingborg – precis som i Umeå – var det viktigt att samarbeta väl och visa på att man är redo för ett gemensamt ansvarstagande. Det blir inte lika lätt att synas på barrikaden med sin plakatpolitik. Men det ger ett avsevärt bättre resultat i det långa loppet och man får igenom betydligt mer av den politik man vill bedriva.

Vi samtalade även om hur man får till ett välfungerande och demokratiskt politiskt arbete i partiets fullmäktige- och kommungrupp.

Det var väldigt lärorikt och jag är tacksam för det långa samtalet med Marcus.

Dagen avslutades på ett klassiskt skånskt sätt – genom att tura på färjan Aurora. En färja som går på el och snabbladdas i hamnen. Snacka om en lugn, gemytlig och miljövänlig resa!

Aurora

 

Landsbygdens bilberoende sträcker sig längre än vägen till och från jobbet

Av , , 4 kommentarer 5

Den 26 juni presenterades den statliga utredningen om ett förslag till nytt system för reseavdrag. Det var på tiden då dagens regler bär med sig många brister. I praktiken gynnar det nuvarande systemet mest de med höga inkomster som färdas med bil till jobbet. Avdraget som är avsedd att kompensera för långa avstånd till jobbet kom att nyttjas mest av de som bor i utkanten av de största städerna istället för att komma landsbygdens invånare mest till hands.

I det nya förslaget finns det därför många goda tankar och förbättringar:

  1. Skattelättnad istället för skatteavdrag ger lika ersättning oavsett om ens inkomst är låg eller hög.
  2. Den baserar sig på avståndet och ges ut oavsett vilket färdmedel man använder.
  3. Den kompenserar för bristfällig kollektivtrafik.
  4. Du kan få ut en ersättning även om du färdas med kollektivtrafik längre avstånd till jobbet – vilket varit i praktiken omöjligt med dagens avdragsgräns på 11 000 kr.

Men det nya förslaget räcker bara en bit på väg. Det behövs en vidare insikt om landsbygdens bilberoende. För när man bor i Dikanäs, Trehörningsjö, Slagnäs eller någon annan stans en bra bit från närmsta tätort, så är det inte bara resan till jobbet som är lång. Alla resor är långa – och för dessa är du helt beroende av din bil.

Det kan tyckas märkligt att jag som miljöpartist lyfter upp detta. Men som aktiv grön i Norrland kan jag lova att jag fått min beskärda del av agg för de höjda bränsleskatterna. För vissa var det mer ett hat än ett ogillande – en ilska vi tyvärr blev påminda om dagligen inför valet i höstas.

Det finns mycket att säga om denna ilska. Det fanns många som drog nytta av den, politiska grupper som vann billiga poäng på att förvränga vår politik och uttalanden. Mycket var överdrivet, och stundtals kändes det mer som ett utlopp för en frustration som pyrt en längre tid på landsbygden över en politik centralt som inte ser till de stora utmaningar som råder på landsbygden. En negativ utveckling som sträcker sig längre tillbaka i tiden än Miljöpartiet funnits.

Samtidigt så finns där ändå en befogad kritik mot de höjda bränsleskatterna. För de slår hårdare mot de som faktiskt är beroende av deras bil för att överhuvudtaget ta sig någonstans. För de som har långa avstånd – vartän de far. Och så länge skattehöjningen inte möts av alternativa insatser för landsbygden så blir det en skattehöjning som slår orättvist mot landets befolkning, beroende på om vi bor centralt eller glest.

Samtidigt utgör vårt fossilberoende ett större hot på lång sikt – i synnerhet för vår landsbygd. Det politiska läget i vår omvärld ger en fingervisning om hur farligt detta beroende är. Världens största oljeexportörer är till största del diktaturer eller länder som är delaktiga i väpnade konflikter: Ryssland, Saudiarabien, USA, Irak, Iran, Förenade Arabemiraten, Venezuela, m.m.

Vi rustar oss allt mer mot det militära hotet som vi uppfattar i öst – Ryssland. Samtidigt är vi fullständigt beroende av deras olja. Och när nu ett antal större amerikanska krigsfartyg står utanför Irans kust – med en oberäknelig Trump i spetsen – samtidigt som Saudiarabiens oljeinfrastruktur hotas av drönarattacker från Houthi-rebeller i Yemen, så står världen inför en uppenbar risk för en väpnad konflikt av större skala. Skulle det ske är det inte svårt att räkna ut vilka konsekvenser det får för oljepriset. I ett sånt läge är landsbygden ytterst utsatt.

Den gröna skatteväxlingen behövs för framtiden. Satsningen på omställningen av vårt samhälle, utbyggnad av alternativa energikällor och en infrastruktur för att dessa ska finnas tillgängliga i hela Sverige, samt satsningar på innovation och utveckling är nödvändiga för landsbygdens överlevnad. Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna levererat en rad olika satsningar för utveckling inom dessa områden, flera av dessa med fokus just på utvecklingsstöd riktat mot glesbygdskommuner.

Men det tar tid innan det kommer på plats, samtidigt så slår skattehöjningen här och nu. Därför behövs det mer för landsbygden än det rådande förslaget om skattelättnad för arbetsresor. Och när bränslekostnaderna fortsätter att stiga – av långt fler skäl än enkomt bränsleskatten – så blir läget än mer svårt för landsbygdens bilberoende invånare.

Men en sak är viktigt att komma ihåg: Landsbygdens utmaningar är långt mer komplicerade än bränslekostnader och bränsleskatt. Minskande och åldrande befolkning, brist på arbetskraft för en rad yrken, en allt mer begränsad samhällsservice, och ibland strukturella problem i samhällen som försvårar utgångsläget. Dessutom är många av landsbygdens näringar känsliga för det extrema väder som allt oftare riskerar uppstå när klimatet förändras.