5,1 % – Stödet ökar för Miljöpartiet

Av , , Bli först att kommentera 5

Det har varit relativt lugnt med opinionsmätningar under juli, sommaren är här och även opinionsinstituten behöver semester. Två undantag är Demoskop (11 juli) och Sentio (16 juli).  Dessa mätningar har tydligt präglats av det politiska spelet om Sveriges migrationspolitik.

Miljöpartiet valde att stå fast vid vår linje – där vi är redo att ta ansvar för en långsiktigt hållbar migrationspolitik som fortsatt förmår att vara humanitär, rättssäker och följa de internationella konventioner som vi förbundit oss till.  Väl medvetna om att opinionsvindarna vänt där allt fler nu förespråkar en restriktiv migrationspolitik, valde vi ändå att stå fast vid vår ideologiska humanitära och solidariska grund.

Detta verkar ha uppfattats positivt av våra väljare då demoskops mätning såväl som Sentio indikerat ett ökat stöd för oss i Miljöpartiet.

I Sentios julimätning ökar vi markant till 5,1 %. Dessutom har flera distrikt har rapporterat att de fått en tillströmning av nya medlemmar vilket är oerhört glädjande!

För mig kändes det viktigt att vi vågar stå fast vid vår ideologiska värdegrund. Och det tror jag har uppskattats av vår väljarbas. Det visade också utåt något som internt har känts så självklart: Vi är inte ett enfrågeparti som lägger all fokus endast på klimat & miljöpolitik. Vi har en grön ideologisk grund som genomsyrar all vår politik -även inom skola, välfärd, omsorg, arbetsmiljö, företagande, m.m.

Det är viktigt att vi fortsätter visa vår politiska bredd. Ett regeringsdugligt parti som tar ansvar för Sverige samtidigt som vi står trygga i vår ideologiska grund. Ett parti med en klar vision för framtiden som agerar nu för att rusta vårt samhälle för de utmaningar och hot som vilar i horisonten. Ett parti som ställer om, moderniserar och utvecklar vårt samhälle.

I det politiska spelet var det alldeles uppenbart att Moderaterna var på offensiven. Deras svängning mot SDs migrationspolitik i kombination med deras försök att utmåla oss som ett extremt parti, en ”grön elefant” som Socialdemokraterna är beroende av.

När man tänker efter, hela Ms resonemang är så långsökt av flera skäl:

  1. M tvingade S att förhandla bakom lyckta dörrar med spillrorna av forna Alliansen. Vi stängdes utanför. Att förhandlingarna bröt samman beror uteslutande på att parterna i rummet misslyckades med att uppnå ett resultat. Det är ett misslyckande som de själv får ta på sig.
  2. Det var alldeles uppenbart att M inte ville nå en överenskommelse, något som bekräftas av de andra i rummet – C, S och L. Varje gång S gick M till mötes dök ständigt nya krav från M upp. Deras enda mål var att bekräfta deras påstående: Att S sitter i knäna på Mp.
  3. För 9 år sedan meddelade Moderaterna stolt att de nått en migrationspolitisk uppgörelse med Mp – för att stänga ute det som man då uppfattade som extremt: V och SD. Vi tog vårt ansvar då, och fick självklart ge efter på ett flertal viktiga punkter. Men målet var viktigare för oss: En bred politisk uppgörelse som tog ansvar för Sverige – samtidigt som högerextrema krafter stängdes ute.  2015 tog vi ansvar igen och gick med på den tillfälliga asyllagen och gränskontrollerna. Vi tvingades givet den rådande situationen göra ett rejält avsteg från vår ideologiska grund vilket straffade oss rejält i både tapp av röster och medlemmar. Men vi gjorde det för att vi tar ansvar. Så vem är egentligen extrem? Och vem vänder kappan efter vinden? Från Reinfeldt till Kristersson har mycket hänt…

För Socialdemokraterna är det ett svårt läge. Socialdemokratin är en solidarisk och humanitär rörelse. Samtidigt har opinionen kraftigt svängt hos Socialdemokraternas väljarbas. Därför är detta en fråga som Socialdemokraterna troligtvis skulle vilja ha fått avklarad så snart som möjligt. Jag kan därför förstå att man gick med på att förhandla separat med M, C, L och Kd. Men tyvärr gick det inte hem, utan det slutade med att Moderaterna fick det hela dit de ville.

Så då borde väl Moderaterna ses som de självklara vinnarna? Tyvärr inte. De ökade lite, Kd backade lite. Den stora vinnaren visade sig vara – SD. Det borde inte komma som en överraskning för Moderaterna. För varje gång de närmat sig SDs politik så har de måhända gjort ett litet kortsiktigt hopp i opinionsmätningarna för att så småningom falla tillbaka. Varje gång de på detta vis givit legitimitet åt SDs politik har resultatet långsiktigt blivit detsamma: SD växer och växer. Moderaterna är inte längre Sveriges näst största parti.

Bli först att kommentera

Rikshems ”renovräkning” i Umeå har blivit en riksnyhet

Av , , 3 kommentarer 7

I söndags kunde vi i DN läsa om hyresgästerna på Mariehem som drabbats av ett oacceptabelt tillvägagångssätt från Rikshem för att renovera lägenheter i syfte att maximalt höja hyrorna och därmed öka värdet på deras fastigheter.

Hade det varit en engångsföreteelse så hade man kunnat som Rikshem prata i termer av att det blivit ”olyckligt”, ”dåligt kommunicerat” och att de ”tar lärdom av det som skett”. Problemet är att det just inte är första gången som Rikshem beter sig så. Ett väldigt uppmärksammat fall gäller deras renoveringar av fastighetsbeståndet i området Gränby i Uppsala. Förutom att det gällde klassiska miljonprogramshus vilket bara det är likt situationen i Umeå, så är det hela konceptet och tillvägagångssättet som är slående likt.

Då tilldelades de som följd av renoveringen i Gränby det föga smickrande Svenska Greenwashpriset (år 2015). Samma år tilldelades Rikshem en annan utmärkelse – European Property Investment Awards för Sverige – för att ha haft högst totalavkastning av svenska fastighetsbolag. Gränby var ett av renoveringsprojekten som betalade sig mer än väl – för något som sedermera kommit att kallas för renovräkning.

Vad som gör det så anmärkningsvärt är att Rikshem ägs av – 4e APfonden och AMF.

Vad är det egentligen som hänt på Mariehem? De äldre fastigheterna köptes upp av Rikshem 2017. Det fanns en hel del renoveringsbehov, bland annat av de gamla fönstren som började dra kallt, fasader som var slitna, m.m. Dock hade den tidigare fastighetsägaren i ett flertal av lägenheterna redan gjort vissa mindre renoveringar – vitvaror som bytts ut, samt en del som gjorts i vissa badrum.

Initialt verkar Rikshem inte särskilt intresserade av att renovera trots efterfrågan av hyresgäster. Till slut har en del hyresgäster tröttnat och på egen hand rustat upp sina lägenheter med målning, tapetsering, med mera.

Så plötsligt meddelar Rikshem att de ska göra omfattande renoveringar av lägenheterna och nu går det väldigt fort. Men det är inte det nödvändigaste så som fönster och fasader som Rikshem vill renovera – utan badrum, kök och hall. Ny planlösning, klinkers och golvvärme, nya vitvaror. Och så kommer kallduschen för hyresgästerna: Som följd av renoveringarna kommer hyrorna att stiga med uppemot 40-45 %.

Här kommer det intressanta: Med det nuvarande bruksvärdessystemet utgår hyran från lägenhetens bruksvärde. Medan vissa typer av underhåll och renovering inte anses nämnvärt höja bruksvärdet finns det andra typer av renoveringar som så kallade standardhöjande åtgärder. Dit hör i stort sett samtliga renoveringsförslag från Rikshem. Det gör däremot inte exempelvis fönsterbyten eller fasadrenoveringar. Rikshems renoveringar följer därmed ett tydligt syfte – att maximalt höja hyrorna och därmed värdet på fastigheterna de äger.

Hyresgäster med svagare ekonomi har ej längre råd att bo kvar. Som följd av renoveringen och den därtill medföljande chockhöjningen av hyran tvingas de lämna deras lägenhet och flytta ut. Därav termen renovräkning.

Men det är inte enbart de omstridda renoveringarna som är beklämmande utan även deras metoder och bemötande av hyresgästerna. Korta förvarningar, information under under jul- och nyårsledigheten, påtryckningar vilket medfört att många hyresgäster känt sig tvungna att göra ett snabbt val: Godkänn avtalet och gör lägenheten tillgänglig för renoveringar, eller säg nej och ditt fall far till Hyresnämnden för prövning. Informationsmöten där väktare stått i ingången och där dörrarna stängts för media.

Ytterligare en beklämmande aspekt rör miljö- och hållbarhet. På Rikshems hemsida finns bolagets policymål om välfungerande och långsiktigt hållbarhetsarbete.

”Vi ska inom ramen för vår verksamhet bidra till FN:s globala mål för hållbar utveckling”, står det på Rikshems hemsida. Vid ett informationsmöte ställde sig en hyresgäst upp och sade något så talande för situationen:

”Hur kan ni kalla det hållbart och energismart att inte byta ut de dragiga fönstren – som är det som verkligen behöver åtgärdas i lägenheterna – men sätta in golvvärme, som vi dessutom ska betala för eftersom det går på vår hushållsel?”

Lägg därtill att Rikshem vill göra samma på Mariehem som man ur miljösynpunkt varit hårt kritiserade för i Gränby, Uppsala. I motiveringen till deras utmärkelse som årets greenwash:

Genom att i renoveringen riva ut fungerande köksinredning istället för att renovera dem går de emot sin egen miljöpolicy.”

Det är mycket som är anmärkningsvärt med Rikshems agerande. Men de är inte ensamma.

För hyresrenoveringar av fastigheter i miljonprogramsområden håller på att bli big business. Billiga fastigheter i inköp som snabbt ökar i värde som följd av renovräkningar drar till sig internationella riskkapitalbolag. Blackstone, tyska Vonovia, med flera. Det är klart oroväckande.

Jag kan starkt rekommendera den artikelserie som DN nu har gällande den svenska hyresmarknaden:

Hyresgäster ofta förlorare i striden om renoveringar

Tidigare FN-sändebud chockat över svensk bostadspolitik: ”Lägenheter har blivit en plats att parkera kapital”

Nu genomförs en namninsamling för att stoppa Rikshems renovräkningar i Umeå och Sverige vilken hittills skrivits under av nästan 800 personer. För dig som vill läsa mer om namninsamlingen kan du klicka på följande länk:

https://www.mittskifte.org/petitions/stoppa-rikshems-och-pensionsfondernas-renovrakningar-i-umea-och-sverige

Avslutningsvis: Till slut valde meddelade Rikshem att de även nu kommer att genomföra fönsterbyten i deras renovering på Mariehem. Det innebär dock att hyran höjs med 127 kr. Samtidigt har Rikshem meddelat att de kommer att ge en hyresrabatt de första fem åren på 127 kr.

Glädjande om Reko-ringen i Umeå!

Av , , Bli först att kommentera 2

Reko-ringen är ett fantastiskt koncept där en direktlänk skapas mellan matproducenter och konsumenter lokalt. Det har successivt spridits över hela norden och är populärt även här i Umeå. I en facebookgrupp med över 13 000 medlemmar förhandsbeställs varor, sedan möts konsumenter och producenter för samordnad varuutlämning varannan vecka.

Reko-ringen spelar  en viktig roll för våra lokalproducenter och jag hoppas innerligt att Reko-ringen kan få fortsätta utvecklas och växa.

Det är ett relativt ungt koncept som är innovativt där sociala medier används för att knyta ihop kunder och producenter. Samtidigt är det utmanande för både regelverk och klassisk handel. Det var sorgligt att få läsa om polisanmälan, men nu känns det oerhört glädjande att förundersökningen lagts ner. Samtidigt lär det inte vara första gången som nya innovativa koncept som främjar såväl lokalhandel som miljö – delningstjänster och cirkulär ekonomi – hamnar i kläm i det regelverk som successivt under decennier byggts upp.

Dessa initiativ är dock oerhört viktiga i omställningen till ett hållbart samhälle och i vår väg bort från klassisk slit- och slängkonsumtion med långväga transporter mellan produktion och konsumtion. Det är därför viktigt att vi tar detta och andra exempel där goda initiativ stöter på patrull i byråkratiska regelverk – för att ta lärdom och öka flexibiliteten och anpassningsbarheten i våra regelverk och traditionella handelsstrukturer.

Jag önskar Reko-ringen i Umeå all lycka framöver i deras arbete med att knyta lokala band mellan konsumenter och våra ovärderliga lokala jordbrukare!

Dödshjälp – En svår fråga som behöver utredas.

Av , , 1 kommentar 3

I förra veckan skulle svårt ALS-sjuka Per Maritz ha dött, 64 år gammal. Men pandemin satte stopp för hans resa till Schweiz och dödshjälpsorganisationen Dignitas. Vid lunchtid i tisdags avslutade han istället sitt liv i sitt hem genom att dricka en dödlig dos starkt sömnmedel som han fått utskrivet av sin läkare. Läkaren är nu polisanmäld och kan förlora sin läkarlegitimation.

I Sverige är dödshjälp förbjudet, vare sig det är assisterad dödshjälp som i detta fall eller eutanasi som exempelvis Dignitas i Schweiz utför.

Miljöpartiet har länge varit ensamma om att driva frågan om att tillsätta en utredning om dödshjälp, för det är en svår fråga. Nu stödjer även Liberalerna detta, och några andra partier har börjat utreda detta internt i deras parti.

Det är ingen enkel fråga. Många avvägningar och förtydliganden behöver göras – såväl etiska som juridiska. Det känns därför helt rätt att utreda frågan ordentligt. 

Exemplet med ALS-sjuka Per är intressant. Just ALS är en fruktansvärd sjukdom med en plågsam nedbrytning av kroppen och en dödlig utgång. Jag har träffat flera personer med ALS som inspirerat mig något enormt i deras acceptans inför deras svåra läge, samtidigt som de fortsatt att kämpa så långt det går – tills livsklockan slutligen tickat sitt sista slag.

Det är definitivt inte alla med en så svår, obotlig och smärtsam sjukdom med dödlig utgång, som känner en vilja att avsluta sitt liv kontrollerat innan sjukdomen en dag till slut gör det. Men för dem som absolut vill detta finns idag endast alternativet med ett eget självmord, eller att boka in sig på en ”dödsklinik” utomlands.

Men det finns unika situationer och kontexter som är svåra. En dag fick jag se en dokumentär om en person i Sverige som grund av en olycka var gravt funktionsnedsatt – långt värre än jag. Ingen känsel eller rörelseförmåga från nacken och ner. Däremot medförde skadan svåra konstanta nervsmärtor. Efter flera år i livet var han fast besluten om att han nu ville avsluta det. Han förklarade i dokumentären hur han såg på det hela: En tacksamhet för de många goda år han haft i livet. Men det tillstånd som han nu permanent befann sig i var outhärdlig. Så det var dags att göra det som ändå förr eller senare skulle ske: Avsluta sitt liv. Han hade bokat in sig på en dödsklinik utomlands och man fick följa hans resa till slutskedet.

Just det där med att så innerligt vilja avsluta sitt liv men inte själv kunna utföra det på grund av att man rent fysiskt inte kan är ett svårt dilemma. Vem ska då utföra det? Anhöriga, läkare eller någon specialklinik?

En annan viktig aspekt rör just risken för att dödshjälp sker i en kontext där det råder minsta tvivel om att det faktiskt är individens högsta önskan. Att någon annans vilja kanske kan ha spelat en roll. Där är sådana situationer som till varje pris måste undvikas.

Även när det gäller läkarens etiska roll är det en svår fråga. En läkare ska rädda liv – så långt det går. Vem ska nu plötsligt vara beredd att medvetet avsluta det i förtid?

Jag har själv inte svar på dessa frågor. Just därför vill jag att de ska utredas. Vissa vill kategoriskt stänga dörren för att man ”tycker” att all dödshjälp är moraliskt fel – oavsett situation eller kontext. För mig känns ett sådant kategoriskt ställningstagande oetiskt och främmande.

1 kommentar
Etiketter: ,

Kraftig minskning av plastpåsar – skatten är en framgång!

Av , , 2 kommentarer 3

Enligt Håll Sverige Rent och deras årliga ”skräprapport” så är en majoritet (59 %) av Sveriges befolkning positiva till den nya skatten för engångspåsar i plast. Förra veckan fick vi äntligen de första siffrorna på hur skatten har slagit ut, och det står nu klart att antalet engångspåsar i plast som konsumeras har minskat kraftigt.

På två månader har kunderna förändrat sitt shoppingbeteende dramatiskt. Försäljningen av plastpåsar har mer än halverats sedan skatten på plastbärkassar infördes.
– Det som är intressant är att vi kan se ett ändrat kundbeteende. Kunderna tar med sig något att bära i, säger Helena Esscher, presschef på Coop till SVT.

Miljöpartiets politik har bevisligen haft precis den effekt som vi hoppats på, vilket är väldigt bra för både hav och klimat!

– Vi står inför ett akut miljöproblem där människors hälsa och djurs överlevnad står på spel. Miljoner djur får varje år i sig plastpåsar och mikroplaster vilket är en katastrof, säger Miljöpartiets språkrör Per Bolund.

Även i Sverige är nedskräpning med plastartiklar i naturen ett stort problem. Plast som till slut rinner ut i vattendrag, sjöar och hav. Håll Sverige Rent genomför årligen en ”skräprapport” där de presenterar data över allt skräp som samlas upp i tätorter, parker, naturområden, stränder och vattendrag. Där framgår det tydligt att plast är ett stort problem. Engångsartiklar i plast så som bland annat plastpåsar är bortsett från fimpar och snus det vanligaste skräpet.

Det är inte bara i naturen och haven som engångspåsar av plast gör skada – utan även när de slängs. I Sverige förbränns det mesta av våra plastpåsar. När de förbränns bildar det koldioxid som släpps ut. Det är många påsar som konsumeras i Sverige:

Årsförbrukningen av plastpåsar i Sverige ligger på totalt c.a. 764 miljoner, vilket motsvarar 74 påsar per person och år!

Med vår politik har vi på två månader lyckats halvera mängden engångspåsar i plast – samtidigt som skatten genererar nya intäkter till staten. Miljöpartiet bevisar än en gång att vår politik har effekt. Det är precis den handlingskraftiga klimat- och miljöpolitiken som Sverige behöver.

2 kommentarer

Hederskulturen har ingen plats i Sverige

Av , , Bli först att kommentera 5

Vår jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (Mp) bär ett viktigt ansvar i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det känns därför oerhört bra att Åsa och regeringen med handlingskraft skärper lagen och förstärker skydd för barn som bl.a. riskerar utsättas för könsstympning eller giftas bort . Idag publicerade Åsa Lindhagen (Mp), Morgan Johansson (S), Johan Hedin (C) och Juno Blom (L) en debattartikel där de beskriver regeringens och januariöverenskommelsens senaste konkreta åtgärder i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Så här skriver de i deras debatt som publicerats i Aftonbladet:

Den 1 juli trädde nya regler i kraft som ska motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Barn och unga som riskerar att föras utomlands för att könsstympas eller giftas bort kan nu få utreseförbud. Men mer måste göras för att tackla de problem som hederskulturer medför. Därför är vi överens om att ta fram en nationell strategi mot våld mot barn, som även ska omfatta dessa frågor.

Alltför många barn och unga i Sverige får en uppväxt som präglas av kvävande kontroll från föräldrarnas sida. Hedersnormer sätter snäva ramar för den unges tillvaro. Ramarna upprätthålls med hot eller våld, och alltför ofta cementeras de i att barnet tvingas in i ett äktenskap.

I Sverige finns därför tusentals barn och unga som – trots att vårt land är ett av världens bästa att växa upp i – lever i skräck över vad deras egen familj tänker göra med dem.

Det kan vi aldrig acceptera. Hederskultur har inte någon plats i det svenska samhället. I vårt land ska alla individer ha samma grundläggande fri- och rättigheter. Om detta får det inte råda någon tvekan. Inte heller får olika måttstockar gälla för olika grupper. Vi sänder en tydlig signal till myndigheter, kommuner och regioner att aldrig visa tolerans för intolerans.

Vi vill också vara tydliga med att hedersrelaterat våld är allvarlig kriminalitet som aldrig får ses som enbart ett jämställdhetsproblem. Det är inte bara kvinnor och flickor som drabbas av hedersvåld, utan även pojkar och män. Inte minst hbtq-personer är en utsatt grupp. Hedersproblematiken kräver därför en annan attityd, och andra verktyg.

Den 1 juli trädde nya regler i kraft som ger samhället just sådana verktyg.

Nu kan barn som riskerar att föras utomlands för att könsstympas eller giftas bort beläggas med utreseförbud. Den som för ut ett barn ur Sverige i strid med ett utreseförbud kan dömas till fängelse.

Den 1 juli infördes också en särskild straffskärpningsgrund som innebär att straffet för ett brott ska skärpas om ett motiv för brottet varit heder. Detta gäller oavsett vilket brottet är.

Dessutom har det nya brottet barnäktenskapsbrott införts. Därmed blir det straffbart att förmå eller tillåta ett barn att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse.

De nya reglerna bygger på våra partiers överenskommelse i januariavtalet. De följer på en rad åtgärder som regeringen vidtagit mot hedersrelaterat våld och förtryck. Ett antal myndigheter har fått i uppdrag att motverka sådan problematik, och arbete pågår för att införa ett särskilt hedersbrott, för att bara nämna något.

Men det viktiga är inte hur många åtgärder som vidtas utan att det som görs faktiskt gör skillnad för de utsatta. Och där kan vi inte vara nöjda. Särskilt är det ett problem att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ofta bedrivs i stuprör. De myndigheter som kommer i kontakt med problemen måste samverka bättre.

Våra partier har därför enats om att ta fram en nationell strategi mot våld mot barn, som inbegriper hedersrelaterat våld och förtryck.

Strategin ska anlägga ett helhetsperspektiv och möjliggöra en sammanhållen politik, bland annat genom att tydliggöra olika aktörers ansvar, identifiera brister och föreslå insatser för att förebygga att barn utsätts och stärka förmågan att stödja dem som utsatts. En utredare kommer i höst att ges i uppdrag att ta fram en sådan strategi.

Så tar vi politiker ansvar och förbättrar samhällets stöd till de barn som far illa. Och så värnar vi lika fri- och rättigheter för alla barn och unga i Sverige.

Morgan Johanssonjustitie -och migrationsminister (S)
Johan Hedin, riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson (C)
Juno Blom, riksdagsledamot och partisekreterare Liberalerna (L)
Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister samt minister med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation (MP)

Bli först att kommentera

Kärnkraft för en dag?

Av , , 3 kommentarer 5

Just som jag tänkt njuta av denna sommardag kände jag mig nödgad att än en gång besvara ett i mängden av mer eller mindre märkliga angrepp på Miljöpartiets politik. Denna gång är Smetana (Kd) i farten igen, som må hända av okunskap hoppat på det felaktiga påstående om kärnkraften, Miljöpartiet och oljekraftverket i Karlshamn. Jag kan för övrigt konstatera att han sannerligen haft gott om tid denna sommar då han slängt känga efter känga åt oss i Miljöpartiet om allt från Arlanda, räddningspaketet till SAS – och nu kärnkraften.

Låt oss då börja med att ställa några frågor som Carl Bildt logiskt borde ha klurat på innan han gav sig i kast med sin famösa artikel om Oljekraftverket i Karlshamn, frågor som även Smetana borde ha ställt sig:

1: Varför var de flesta kvarvarande kärnkraftreaktorerna i Sverige nedstängda de dagar när vi hade brist på el? För de finns ju där och är fortfarande i bruk. Svaret är enkelt: De var nedstängda för ett förlängt underhåll. Så låt oss då gå in på nästa fråga…

2: Varför var de i ett förlängt underhåll? För kärnkraftsreaktorer brukar hållas stängda för underhåll mitt under sommaren då elpriserna är så låga att det är olönsamt att driva reaktorerna. Men då priserna varit konstant för låga under hela våren för att kärnkraftsel ska vara lönsamt beslutade man sig för att stänga ner i förtid och förlänga underhållstiden. PÅ GRUND AV OLÖNSAMHET, inget annat.

3: När priset nu rusade under några dagar – varför körde man inte igång reaktorerna? Svar: Man kör liksom inte igång en kärnkraftsreaktor bara sådär för någon dag när priset är tillräckligt högt – för att sedan stänga ner reaktorn igen någon dag senare.

4: Varför betalar Svenska kraftnät 300 mkr. till Ringhals för att hålla igång en kärnkraftsreaktor? Inte för att det finns en efterfrågan på el, men för att man behöver upprätthålla en viss effekt för att kunna få ner el från norr där vi har en överproduktion.

5: Har vi brist på el i Sverige? Svar: Nej, vi har aldrig exporterat mer el än vi gör nu. Problemet är vårt eftersatta kraftnät som gör det svårt att få ner all överskottsel i norr till södra Sverige där behovet är större. Vi behöver ett bättre kraftnät – inte ny kärnkraft!

6: Men om nu vinden blåser för lite någon dag, hur löser vi det bäst framöver? Svar: För det första behöver vårt svenska kraftnät förstärkas. För det andra, I Sverige har vi snabbt byggt ut mycket vindkraft, men nästan all vindkraft är landbaserad. Det är billigare att bygga på land, men det blåser mer stabilt ute till havs. Det finns redan idag planer på och efterfrågan för att få bygga ut vindkraftsparker ute till havs vilket skulle göra vindkraftsproduktionen mer stabil. För det andra behöver vi utveckla lagringsmöjligheter och tekniker för att lagra el i större skala. För det tredje är det på sikt viktigt att få igång ett system med differentierad prissättning av elpriset över dygnets timmar för att skapa incitament för kunder att konsumera mer el de timmar på dygnet när priset är lägre och minska konsumtionen när priset är högre. Detta kommer förr eller senare behövas alldeles oavsett om vi ökar elproduktionen eller ej – på grund av kapacitetsbristen i vårt elnät – för att möta dygnseffekttopparna.

7: En sista fråga: Vad har Miljöpartiet med oljekraftverket i Karlshamn att göra? Inget. Vi har inte tvångsstängt ner de reaktorer som nu står stilla, det är inte vi som gjorde Sveriges energiproduktion till en fri marknad, vi har inte bidragit till att kraftnätet är eftersatt, vi har inte ens bidragit till att vinden stått stilla i några dagar.

Nu kommer vi till något intressant i politiken i Sverige: De högerpartier som ständigt öppet förespråkar den fria marknadens vill ha de överallt – även i skolan, i vården och annan offentlig verksamhet. Men den fria elmarknaden som bevisligen fungerar – så pass att kärnkraften är utkonkurrerad – är uppenbarligen inget för dem. Istället förespråkar de en planekonomisk struktur där marknaden inte ska få styra – utan istället ska vi planekonomiskt tvinga fram en konstant dyr elproduktion till överpris som skattebetalarna får stå för – samtidigt som vi tvingar energibolag i norr varav flertalet kommunalt ägda så som Umeå energi till att sälja el till underpris då utbudet här i norr kraftigt överstiger efterfrågan.

Det är inget annat än fullständigt vansinnigt. Tur då för Sverige att inte Smetana (Kd) eller Bildt (M) sitter i regeringen.

3 kommentarer

Volymmålet drivs för att splittra regeringen

Av , , 1 kommentar 5

I år befinner sig enligt UNHCR drygt 80 miljoner människor på flykt runtom i världen. Antalet flyktingar globalt har stadigt ökat och är nu betydligt fler än det uppmärksammade året 2015. Men de kommer inte längre till Sverige.

Att det blivit svårare att ta sig in i EU är givetvis en förklaring, men medan antalet asylsökande i EU har sjunkit med drygt hälften sedan 2015 så har det minskat med nästan 90 % i Sverige. Så varför söker sig inte flyktingarna längre till Sverige?

Hittills i år har 2 523 asylsökande beviljats uppehållstillstånd i Sverige vilket är historiskt lågt. Fortsätter trenden så kan i år bli det år med lägst antal beviljade asylansökningar – under de tre senaste decennierna. Förutom att antalet inkomna asylansökningar stadigt minskat har även bifallsandelen stadigt minskat. Färre söker sig hit och färre av de som kommer får beviljat uppehållstillstånd.

När Sverige år 2015 införde ID-gränskontroller och tillfälligt ändrade utlänningslagen vilket innebar att fler fick avslag och de tillstånd som gavs endast var tillfälliga så skickade det en tydlig signal till flyktingar runtom i världen: Sverige är inte längre en säker tillflykt. Att den signalen nått fram är väldigt tydligt och det är den andra viktiga förklaringen till att antalet asylsökande minskat med nästan 90 %.

Det är därför så märkligt att en politisk majoritet först nu när antalet asylsökande är lägst på över 30 år verkar vilja införa ett volymmål och en stramare migrationspolitik. Än mer absurt blir det att ihärdigt kalla Miljöpartiet för ett extremistiskt parti som vägrar ta ansvar. Glöm inte bort vem Alliansen stolt samarbetade för att nå en migrationspolitisk uppgörelse 2010: Miljöpartiet. Eller som Alliansen och Socialdemokraterna stolt samarbetade för att nå en migrationspolitisk uppgörelse 2015: Miljöpartiet.

Att vi i Miljöpartiet nu reagerar mot de förslag som Moderaterna vill driva igenom är för att de är absurda och inhumana. Att asylsökande ska leva på tillfälliga uppehållstillstånd som ska förlängas vart annat år och aldrig får möjlighet att söka permanent – alldeles oavsett situationen i hemlandet – är inte bara inhumant, det är dessutom kontraproduktivt då det avsevärt försvårar individens eller familjens möjligheter att integreras i Sverige. Volymmålet, de evigt tillfälliga uppehållstillstånden, det skärpta försörjningskravet och försvårandet av familjeåterförening är inte förenligt med asylrätten, strider barnkonventionen och är en migrationspolitik som fram tills för bara något år sedan endast stod skrivet i Sverigedemokraternas partiprogram.

Det är alldeles uppenbart att vindarna vänt i Sverige. Men medan Moderaterna väljer att vända kappan efter vinden och bygga sitt partiprogram på opinionsmätningar så väljer vi att stå fast vid vår humanitära ideologiska värdegrund. Vi väljer att stå fast vid en politik som bygger på fakta snarare än fördomar och ovidkommande tycken.

Så varför driver Moderaterna på för fullt nu med deras hårda migrationspolitik? Och varför vill de tvinga Socialdemokraterna att inte förhandla med oss i Miljöpartiet? Svaret är enkelt, de vill splittra regeringen. Det är något som Socialdemokraterna borde ha listat ut innan de gav sig i kast med att dansa med i Kristerssons vals.