Att kommunicera 2

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu är det dags att fortsätta skriva om kommunikationssvårigheterna mellan män och kvinnor. Sist jag försökte så försvann texten två gånger, men skam den som ger sig.
När jag skriver om svårigheterna i kommunikationen mellan kvinnor och män så menar jag inte svårigheter i form av trakasserier, sexuella övertoner eller dylikt. Jag kan exemplifiera:

För ett antal år sedan kom jag hem från jobbet. Det ösregnade ute, man hade just varit och gjort färdigt den nya, fina trottoaren i kvarteret. Vad som var mindre bra var att man hade höjt trottoaren så att vattnet rann in på vår infart. Huset ligger lågt så regnvattnet höll på att börja rinna över tröskeln. Jag ringde förstås till vem det nu var som höll på med vägarna och berättade vad som hänt. Man nr 1 ville först inte alls förstå vad jag menade men ropade till slut till man 2: en kärringdjävel vill prata med dig. Man 2 kom till luren och jag förklarade igen vad som hade hänt. Då svarade han med vänligt tonfall: men det förstår du väl att vattnet måste få rinna någonstans…… I vår källare kanske?! Till slut kom de i alla fall och åtgärdade den höga kanten.

Men vad jag menar är att om det hade varit min livskamrat som hade ringt så hade varken man 1 eller 2 uttryckt sig på det viset. Men vuxna kvinnor kan få en liten klapp på huvudet ibland; "lilla gumman".

Visst, ibland kan vi kvinnor få fördelar av det beteendet också. Genom att låta som "jag vet ju ingenting om detta" så kan man få hjälp av snälla män i alla möjliga sammanhang. En metod som faktiskt en del kvinnor använder vill jag mena. En tistel åt dem!

Men när kompetenta vuxna kvinnor blir behandlade lite grand som barn eller mindre vetande vuxna, då beklagar jag verkligen oss människor. Tänk så mycket klokhet och kunskap som inte släpps fram. Kram till alla er kompetenta människor, oavsett om ni är män eller kvinnor. Alla behövs!

 

Äntligen söndagkväll!

Av , , 2 kommentarer 6

Vilken helg detta har varit; jättemysig fredagkväll med besök på IKEA (2:a gången denna sensommar), med hotellboende, med mysig middag på restaurang. Inte fel att få känna sig som en vuxen någon gång.

Lördagen var magisk när jag nu fick se min senaste förälskelse i verkligheten. Jag hade naturligtvis min kära kamera i handen när jag fick gå in och titta på alla underbara 50-talsdetaljer och sydländskt inspirerade rum. Men tror ni att jag tog något kort? Inte ett enda! Jag blev så skärrad av hela besöket att jag bara gick runt i stugan som en zombie och surrade om "underbart", "fantastiskt".

Söndagen har varit intensiv med ett ständigt flöde av folk. Till middagen var vi 14 personer och det var inte planerat minsann. Ibland är man så flexibel att man nästan slår knut på sig själv. Inte undra på att nu när alla har åkt iväg så känner jag mig som en urvriden trasa. Men jag har i alla fall hunnit med att lämna ett bud på drömkåken, så nu är det bara att hålla tummarna.

Nu ska jag slå mig ner i soffan, slötitta på TV:n och kanske virka en mormorsruta eller två. För tro det eller ej, jag har börjat virka en filt. Kram från mig, en trött dam i sina bästa år!

 

Förälskelse

Av , , Bli först att kommentera 7

Tror ni på kärlek vid första ögonkastet? Det gör jag. För en dryg vecka sedan så drabbades jag. Jag satt lite slött och lät blicken fara lite hit och dit och då plötsligt så slog den till; kärleken med stort K. Fullkomligt rusig blev jag, hjärtat bankade, tankarna rusade fram och tillbaka; är det möjligt….kan det vara vad jag alltid drömt om….. är det äntligen min tur…..Men objektet finns utanför Sundsvall….och jag är ju fast här; villa, arbete…..

Men är det kärlek så är det! Punkt, slut, jag mailade iväg och stämde träff och nu har jag varit utanför Sundsvall, jag har sett objektet för mina drömmar. Ett litet hus av en sort som jag inte visste fanns förrän nu. Ett litet hus i sydkontinental stil, vitputsat, med drag åt funkis-hållet, t o m de ursprungliga 50-talstapeterna fanns kvar! och detaljer i egenhändigt tillverkat klensmide! med den allra underbaraste trappa med detaljer i svart och guld ner till en alldeles egen strand, med jacuzzi nere vid stranden och de mest fantastiska funkis-lampstolpar vid entrén. Oh, mitt hjärta börjar bulta så snabbt igen, jag tror jag svimmar! JAG VILL HA!!!!

Men tänk om andra också vill? Tänk om andra har mer pengar än jag?????? Ångest, ångest, ångest (fast av den hanterbara sorten).

Jag som redan i bilen på väg hem hann lägga betong för att stärka infarten, byta ut den trasiga biten vid skorstenen, hann sätta in mulltoa och tvättställ i förrådet innanför köket, hann designa uteduschen á la Ernst med plåt och lättbetong. Hängde upp ljuskronan i smidesjärn i uteköket….

Bäst att besinna sig, sätta sig ner i lugn och ro, väga för- och nackdelar, titta över allt arbete som ska göras, hur mycket man är villig att betala, sund och förnuftig som man är. Men det kan inte hjälpas, i mina tankar har vi redan byggt den nya bryggan och sitter på bastuflotten mitt ute på sjön med en kall öl i handen…..eller ligger i jacuzzin och tittar ut över den mörka sjön….Sådan är kärleken! Man vet aldrig när man drabbas. Kram till oss alla som trånar efter något, oavsett vad!
 

Att kommunicera

Av , , 4 kommentarer 7

 Nu har jag slitit och släpat med att lägga in en länk till Youtube. Mitt första försök hade jag verkligen filat på men det bara försvann ut i bloggosfären. Mitt andra blev betydligt kortare för mitt humör blev allt sämre. Jag provar nu igen och säger bara att jag låter George Bush och Condoleezza RIce åskådliggöra hur svårt det ibland kan vara för män och kvinnor att kommunicera. Någon dag när jag är bättre till humöret ska jag återkomma till detta ämne. Kram till alla kompetenta duktiga kvinnor som understundom får sig en klapp på huvudet av det andra könet!

Kedjebrev

Av , , 1 kommentar 7

Vi har väl alla fått kedjebrev som lovar att något gott kommer att hända en viss dag ett visst klockslag bara man skickar brevet vidare till 5-7 trofasta vänner, duktiga kvinnor eller annat. En annan typ av brev är förstås dem som utlovar all världens olyckor om man inte vidarebefordrar brevet inom en viss tidsrymd. Idag fick jag ett kedjebrev som firade "knäppskallarnas" dag. Tack för det min vän, varför fick jag det?!  Men det fanns en annorlunda liten knorr i brevet som jag gärna vill dela med mig av till er.

Lukt

Av , , Bli först att kommentera 5

När man vuxit upp i Holmsund så är det oundvikligt att man får en viss relation till Obbola-fabriken. Den relationen bestod väl på 50-60-talet mest i uttrycket: Sulfat luktar mat, sulfit luktar sk-t, fast tvärtom. Mer sofistikerad var jag inte. I stort sett varje gång vi åkte mellan Holmsund och Umeå så brukade det komma ett stråk av lukt vid Villanäs. Det hörde till vardagen och det var inget mer med det.

Nu vet jag förstås vilket arbete som läggs ner på att inte doften ska spridas vidare ut på samhället, men trots idogt kämpande, så sker det ibland. Imorse när jag åkte över Obbola-bron så tittade jag ut över älven och tänkte; så vackert, älvens vatten krusade sig lite och det vilade en sagostämning över hela sceneriet med virvlande dimslöjor där man kunde föreställa sig älvens féer dansande. DÅ kom en doft, en lukt, en stank invältrande i bilen som nästan knockade mig. Eller som en arbetskamrat uttryckte sig när jag berättade episoden vid kaffet; då kom en doft av förruttnelse, av döden och  jag blev medveten om alltings förgänglighet. Så poetiska kan vi vara på min arbetsplats. Ibland måste man skämta även om allvarliga saker.

Detta väckte tankar på den sommar när jag var höggravid med dottern. Vi bodde inne i centrala Umeå, det verkade bli en fullkomligt stekhet dag och jag beslöt mig för att åka till mamma och pappa i Holmsund och bara lata mig i solen. Soppåsen tog jag med mig när jag gick ut ur lägenheten. Tanken var förstås att kasta den i soptunnan, men när jag kom till bilen, så hade jag den fortfarande i handen. OK, jag kastar den hemma hos mamma och pappa då.

Iväg bar det, men på raksträckan vid Gimonäs så påbörjade bilen framför mig en omkörning, och blev påkörd av mötande bil. Inget allvarligt, men snäll som man är, så stannade jag naturligtvis för att höra om någon behövde hjälp. Ja, om jag kunde ta med frun hem till Holmsund så vore det bra.

Sagt och gjort, vi gick till min bil som under tiden stått i den stekheta solen och när vi öppnade dörren, oj, det luktade inte gott kan jag tala om. OK, det var bara att veva ner fönstret och åka iväg. När vi kom till Villanäs föreslog damen att jag skulle stänga fönstret för nu luktade det bestämt väldigt mycket Obbola. Det blev en väldigt krystad stämning i bilen när lukten inte avtog, utan tilltog och tilltog och…… Ridå  och kram till alla oss som är tacksamma över att vi kan känna dofter, även om vi inte alltid hör syrsorna!

Knivslöjd, salsa, memoarer

Av , , 3 kommentarer 6

Så många fina förslag på intressanta hobbies jag har fått. Jag tackar och bockar (niger). Några ämnen har fallit bort, exempelvis både knivslöjd och fotografering.
Men jag får fortsätta att fundera, jag har tänkt fram och tillbaka, tagit ett litet tankesprång ibland, men mest blir det tankegång på stället!

Några saker vet jag dock att hösten kommer att innebära:

– fortsatta besök på biblioteket och även fortsatt koll på utbudet av nya böcker. Att jag redan fyllt 6 Billy bokhyllor med böcker ska inte få hindra mig. Böcker kan man alltid skapa utrymme för

– eventuellt afrikansk dans, roligt, bra för?, mot? eventuell benskörhet och ingen komplicerad finmotorik

– sticka en filt med "mormorsrutor". Rutorna är ju moderna igen och garn har jag gott om

– ta mig i kragen och beakta det kulturella utbudet

Förslaget att skriva memoarer låter mycket spännande och lockande, men känns lite för stort just nu. Men när jag gick igenom en låda med gamla böcker som jag fått av en äldre släkting så hittade jag en kalender från 1946, märkt Skelleftehamns Kol A.B. Inuti fanns utklippta recept prydligt inklistrade och recept fint nedtecknade med en snirklig, prydlig handstil. Det visade sig att det var farmors receptbok! Den skulle jag kunna göra något av för att dela med mig till mina barn. Även efter mamma finns en oerhörd mängd recept (och stick- och virkbeskrivningar). Jag tackar för förslaget Gunnel! Jag har skannat in en sida från 1-2 februari, 1946, med ett recept på sås till inkokt fisk (6 port). När man ser sådant här så inser man att vi människor är ganska lika varandra. Vi har nog våra små receptböcker lite till mans (och kvinns).

Afrikansk dans, virka mormors-rutor, matlagningskurs, språkkurs?

Av , , 5 kommentarer 6

Det stora tungsinnet kom helt plötsligt och sänkte sig över mig. Vi går mot en mörkare, kallare årstid då jag inte längre kan vara ute och stöka på i min trädgård. MEN VAD SKA JAG GÖRA DÅ?

Börja gympa, läsa språk, ta upp handarbetet…? Jag blir så avundsjuk ibland när jag hör andra människor prata om sina intressen och hobbies. Själv hoppar jag runt och gör lite av det ena och lite av det andra. Tittskåp oh, så roligt. Jag samlar små miniatyrer och fixar ett skåp, men se’n då? Man kan ju inte ha hur många tittskåp som helst heller. Måla en liten ranka på hallväggen, trevligt men hur många rankor kan man ha? Sticka ett par sockar, OK det är gjort och nu då? Kanske planera för lite renovering i vardagsrummet…..eller bygga om köket….eller köpa en sommarstuga….eller……

Samla på tomtar – been there, done that, bygger upp tomtelandskap varje jul. Samla på något annat? Samlar redan på thékannor….. OK, får väl sy några kuddar och gardiner för att matcha nya vardagsrumsmattan. Hur i fridens namn gör man för att för att få ett brinnande intresse för något? Ja, förutom för familjen då förstås…Några tips någon?
Några av de tomtar som är med och bildar mitt tomteland

Tråkiga skyltar bytes mot nya

Av , , Bli först att kommentera 6

Idag gick vi en promenad förbi Västerbacken, och när vi korsade järnvägsspåret borta vid sågen så insåg jag att, nu finns det ingen skylt där som talar om hur vi cyklister ska passera spåret! Hur ska detta gå? När jag växte upp och man cyklade mot "spiken" så passerade man alltid skylten "Cyklister, tvärsa spåret". Klart och tydligt besked om hur man ska bete sig, sådant gillar jag. För några år sedan togs den tydliga skylten bort och man satte upp något krystat som jag varken minns eller förstod. Men nu finns alltså ingen skylt alls. Tråkigt.

Många skyltar är så negativa, varför ska det vara på det viset? Se på skyltarna på Umedalens Skulpturpark: "Tillåtet". Toppen,  mera sådant! Vid ett besök i en djurpark i Nairobi för en herrans massa år sedan så fanns det massor med "positiva" skyltar;  "Kasta gärna in skräp till krokodilen, men du får själv städa upp efter dig". Positivt, men med en liten knorr på slutet så att säga.

När vi gick längs en liten gångväg så växte där ett stort träd med en stor gren växande över stigen. Där satt en skylt "Hoppa inte upp och skada grenen med ditt huvud". Bra skrivet, man blev faktiskt glad av dessa förbudsskyltar.

Något för oss alla att tänka på kanske? Varför skriva "Beträd ej gräset" när man lika gärna kan säga "Gå gärna på våra fina grusgångar medan gräset växer i lugn och ro".
Varför skriva "Mata ej djuren" när man lika gärna kan skriva "Låt apan se på när ni ger personen till vänster om er en kaka". Möjligheterna är oändliga, det är bara att låta idéerna flöda. Kram till er alla söndagslediga!