Vi har haft glädjen att ha lilla L hos oss lördag till söndag. Tänk en liten två-åring, så kreativ, så pratsam, så glad! För första gången fick vi ta  henne till oss i sängen när hon vaknade mitt i natten. Finns det något underbarare än att höra en liten småtting ligga alldeles tätt intill och snusa. Det är nästan så att man inte vill sova utan bara ligga och njuta av att höra henne.

Men tänk när det lilla underverket inte vill sova på dagen längre utan använder sig av sitt senaste argument - Jag gillar inte......

Hur kan man motstå ett sådant argument? Inte kan jag det, så det är nog tur att föräldrarna är lite mer principfasta. I och för sig kan jag väl förstå dem; har man hört att varken det ena eller andra gillas så kanske det är lättare att tycka att det inte är ett hållbart argument. Jag tycker bara att det är gulligt; klart hon slipper om hon inte gillar. Så är det när man är farmor eller mormor!

I fjol så bestämde jag mig; nu får det vara nog med tomtar. Jag ska inte köpa fler för jag behöver inte fler. Men, i dag när jag var på "StorKonsum" så mötte jag denna lilla tomte som kastade sig huvudstupa i min vagn och ville med hem.

Hur skulle jag kunna neka honom det? Så nu står han på spishyllan ovanför kaminen och ser nöjd ut. Än så länge är han ensam men vänta bara....

Han tar ju inte så mycket plats, men jag såg en större tomtegumma uppe på en hylla och hon sneglade också förväntansfullt på min vagn. Jag får nog ta en omväg nästa gång jag går och handlar, annars......

Nu väntar vi på lilla L, hon ska komma och sova hos oss i natt. Lite spännande är det, för nu var det länge sedan hon var alldeles själv hos oss. Längtar.......

Så skönt det har varit med en ledig dag. Sådant perfekt väder det har varit dessutom, perfekt när man bara behöver vara inne och stöka. Jag har faktiskt hunnit jättemycket, tagit fram adventstakarna och bytt gardiner. Helt plötsligt när jag tände adventstakarna i eftermiddags och snön virvlar runt utanför fönstret så kom julkänslan över mig.

Nu börjar det snart bli dags att plocka fram mina älskade tomtar. Denna jul har vi ju två stycken småttingar så nu är det extra roligt att få pynta. Tänk, om allt går väl, så kommer vi att ha tre småttingar nästa jul, vem kunde ha trott det!? Tre småttingar och tre tonåringar, milda makter, jag känner mig som min egen mamma...

Kvällsfriden sänker sig, middagen är avklarad, bastun på påslagen, kan livet bli bättre en fredagkväll?

Önskar er alla en skön helg!

Har ni tänkt på en sak, det är inte ofta man säger att "jag är nöjd". Men så är det; jag är nöjd med min arbetsvecka!

Eventuellt tar jag en ledig dag i morgon för att orka med kommande veckor och, OM jag tar en ledig dag, så är det för att jag kan och har förtjänat det!

Milda makter, det låter lite "skrytigt", men så är det inte. Jag har gjort vad jag kan, fullt ut, och resultatet känns bra. Så är det.

Om jag är ledig i morgon så kanske jag till och med orkar ha lite egna aktiviteter till helgen, det vore inte heller fel.

I dag blev det fel. Jobbade över tre timmar, kom  hem till ett fint dukat bord; levande ljus på bordet, god mat och ett glas vin. Tänk så bra man kan ha det.

Vad händer när maten är uppäten och vinglaset tomt? Jo, jag somnar förstås i soffan, inte så trevligt för Livskamraten direkt. Nu är jag alltså ganska nyvaken, men klockan närmar sig 22.00 så det är väl lika bra att gå och lägga sig igen!
Inte mycket att blogga om!

Så fel det kan bli ibland!

Det är mycke' nu! Så kan man lugnt säga. Just nu är vi inne i ett mycket aktivt arbete på företaget och det kräver sin man (kvinna). Det är jätteroligt och jag hoppas på ett bra resultat.

Jag hoppas också att det blir lugnare nästa vecka. Vi som har hjärnskador orkar inte med lika mycket som man gjorde före skadan uppstod. Tur att man (jag) har bra support i livet.

Leve Livskamraten!

Finns det något viktigare än att kunna kommunicera med sina medmänniskor
på rätt sätt?

Men så svårt det kan vara. Tänk om det fanns en enkel mall:

- säg A så sker B utan att C eller D missförstår

Ack, ack, ack!

Vägen till Åsele var nästan magisk i går, söndag. Vi åkte upp för att gratulera svågern på hans födelsedag och det var en underbar resa. Solen kom fram och gav det där magiska ljuset som det kan bli ibland. Björkarna var klädda i iskristaller och snön såg vit och fin ut. Två rävar fick vi se, fina med riktigt lurviga svansar. De såg välnärda ut.

När vi kör så där längs vintervägar så får jag en viss känsla ibland. Det känns som när vi åkte till fjälls på sportlovet. En känsla av förväntan, en känsla av gemenskap, en känsla av; ja vad ska man säga - familjeliv. Ungarna i baksätet, ibland skrattande åt en massa fånigheter, ibland grälande så Livskamraten brukade säga: slutar ni inte så får en av er åka resten av vägen i takboxen.

Stanna vid affären i Hemavan för att köpa några färskvaror. Sedan - att komma till stugan, den lite kyliga luften inomhus, att göra upp eld, att värma upp den färdiglagade middagen, öppna vinflaskan, ungarna diskuterande om vem som skulle ha överslafen - jag saknar det! Får man säga så - jag saknar den tiden!

Vet inte varför, men jag är lite sentimental i dag.

Svågern fyller år, jämna tal är det, så i dag blir det kalas. Nu är det bara att göra sig i ordning, ta med presenten (det blev en "kluckande" sådan i år) och förbereda sig på go'saker.

Det har blivit lite väl mycket go'saker de sista två veckorna så nu är det aktivitet som gäller. I går blev det två långa promenader. En promenad tog vi på kvällen när vi upptäckte att vi bara satt och slötittade på TV, timme efter timme.  Jag hade dessutom min pågående, otäckt bra bok i knät för den kändes bra mycket mer spånnande än TV:n. Då stängde vi av TV:n och tog en promenad istället. Skönt, sedan tog jag min bok och kröp i säng istället för att sitta och stirra på något som jag inte var intresserad av.

Vi borde nog stänga av våra kära TV-apparater lite oftare, man blir allt bra slö av den. Nej, fram för läsning istället. Praktiska små saker där man själv kan välja det som är intressant, läsa en stund, prata en stund, fortsätta läsa, gå en promenad - känns mycket bättre.

En ledig, underbar dag. Igår började jag läsa en bok av Jo Nesbo "Pansarhjärta". Jag tycker att han är en mycket bra deckarförfattare, men i denna bok har han överträffat sig själv när det gäller att hitta ett fruktansvärt sätt att ta ihjäl folk på, burr för Leopolds äpple.

Tankarna började snurra - finns Leopolds äpple i verkligheten, är det ett verkligt gammalt tortyrredskap? Om inte, hur all värld kunde författaren hitta på ett sådant ruskigt verktyg? Tankarna snurrade vidare; är han gift, brukar han berätta för sin hustru om vilka mordtekniker han tänker använda? Läser hon hans böcker eller blundar hon för den delen av honom? Nåja, det är inte min sak att lägga mig i, men nog känns det skönt att inte Livskamraten sitter och spånar kring ruskiga tortyrmetoder.

Känner behovet av lite mjukare tankar, lyssnar på denna mysiga låt från ett mycket
mycket uppmärksammat sommarbröllop.

Lyssna och njut!

Fredag - jag tog ledigt i dag och har ägnat dagen åt diverse "egna" saker, sådant som man behöver göra då och då. Bakom mig har jag två intensiva veckor ur arbetssynpunkt. Faktum är att dessa veckor har varit så intensiva att arbete är allt jag hunnit / orkat med. Det privata, egna livet har legat i malpåse. Tiden hemma har ägnats åt att slappa, sova och samla krafter inför kommande dag.

En sak har fastnat i mitt huvud; jag har aldrig hört så många människor som presenterat sig med ålder tidigare. Brukar vi göra det? Inte minns jag att det varit så tidigare, men nu har jag varit på en rad föreläsningar och alla börjar att presentera sig med med; mitt namn är bla bla bla och jag är X år gammal.

Gissa vad - jag har varit äldst i varje gruppering, utom en! Jag har varit ÄLDST i varje gruppering!!!

Inte nog med att jag varit en ganska sällsam (läs; ensam) varelse inom branschen (kvinna), nu är man dessutom äldst. Vad har hänt? Jag är mellan 55 och 60 år, var håller ni andra i den gruppen hus? Har jag missat något? Är det meningen att vi ska krypa in i våra stugor och ägna oss åt boule redan nu?

Nej, jag tycker nog att vi har en  hel del erfarenhet och viktig kunskap att bidra med så än tänker jag inte lägga av. Sorry, min(a) kära kolleg(a)or, än tänker jag inte lägga av. Även om det inte känns aktuellt att klättra högre på karriärstegen så är det roligt att jobba, roligt att göra nya saker, roligt att få göra sitt bästa. Så är det! :-)

En vecka har tillbringats på en mycket stor, mycket fin konferensanläggning. Jag hade tänkt fota den enorma lunchbuffén mot slutet av veckan. Men så visade det sig att vi fick bara äta i den fina matsalen måndag-tisdag så jag missade fototillfället. Övriga dagar fick vi en mindre variant av lunchutbudet. Men jag tog ett kort ändå av det härliga efterrättsutbudet. Man kan vänja sig vid den goda belgiska chokladen, det är ett som är säkert.

Tänk så kloka vi ändå är. Tänk att vi inte anammat Halloween-firandet fullt ut utan faktiskt skiljt den i tid från Allhelgona och att vi dragit ned på inköpen av spindelväv, pumpor, svarta ljus och annat.

Jag kan inte påstå att Allhelgona har betytt något för mig tidigare, det har mest varit en trevlig helg med många tända ljus. Nu, sedan mamma och pappa gått bort, så betyder den något. Det är en fantastisk upplevelse att besöka kyrkogården och se alla dessa vackra ljus som glimmar i mörkret. Det känns varmt, tryggt och vackert. Det är bra att vi fått behålla den helgen som en lugnets helg.

Detta med "bus eller godis" är väl heller inte fel. Jag tycker egentligen inte om när barn/ungdomar går runt och ringer på dörrarna, men..... Detta år hade jag missat Halloween-helgen helt så när det ringde på dörren hade jag inget godis hemma. Vad göra? Jag ville inte ha något "bus" heller så jag sade som det var, jag har inget godis men kom tillbaka nästa helg så ska jag ha hemma.

Sagt och gjort, jag köpte hem en massa godis, 3 stora påsar, inte en unge har kommit förbi, så nu har jag själv ätit hur mycket godis som helst!

I dag är det stora "packardagen", nu ska kläder läggas fram och provas. Jag måste tänka genom: det här kan jag ha på den första gemensamma middagen, detta kan jag ha på team-building-aktiviteten, detta under flygresan och det måste passa till första dagen, detta får bli onsdagens klädsel, detta kan jag ha kvällen med "fri aktivitet" (den kväll jag helst vill ligga på hotellrummet med en bra bok och bara slappa, men det brukar jag vara ensam om att vilja, så det blir säkert någon middag inne i Bryssel, elände, elände).

Är jag "osocial", varför tycker jag att det är så skönt att få ta en promenad i lugn och ro, duscha eller bada, slänga mig på sängen, njuta av tystnaden, kanske ha en liten belgisk chokladbit bredvid mig och bara zappa mellan TV-kanalerna, lösa Sudoku, läsa ett par kapitel i min bok? Varför längtar inte jag efter att, återigen, slänga på mig ytterkläderna och ta en taxi ut någonstans för att ta en öl eller två tillsammans med alla dessa människor som man tillbringar dagarna tillsammans med - från hotellfrukosten tills dagens aktivitet är avslutad vid 18 - 18.30-tiden? Jag tycker om människor, men ibland är det bara så skönt att få vara "sig själv en stund. Är jag ensam om att tycka det?

Steg upp strax efter 9 denna soliga morgon, sitter här i morgonrock och fasar för att klä på mig och gå ut och vara aktiv, känner hur abstinensen kliar i hela kroppen. Är det efter den livade tjej/dam/tantmiddagen igår kväll? En kväll som även denna gång fick en viss påverkan på min röst (det har hänt att jag vaknat helt utan röst efter dessa middagar).

Nej, abstinensen kom efter att ha läst VK:s bloggar på morgonen. Jag LÄNGTAR efter att skriva!!!! Hur kan det  ha blivit på detta sätt? Hur kan det kännas som ett sug i kroppen efter att få dela med sig av sina tankar? Förstår ingenting.

Jag åkte till Tyskland förförra veckan. Åkte till Arlanda på kvällen, steg upp kl 05.00 på morgonen, checkade in, stod i kön för att gå ombord på planet när jag plötsligt blev uppropad att komma fram till gaten. Jag, tillsammans med två kollegor, rymdes inte på det överbokade planet utan fick vackert stanna kvar på flygplatsen. Fy sjutton, vilken känsla! Inte trevligt alls när man har fullplanerat program framför sig. Våra väskor fick åka iväg, men inte vi! Det har aldrig hänt mig förut, och jag kunde knappt tro att det var sant. Usch, men vi kom iväg med nästa plan, tack och lov.

Väl i Frankfurt fick jag göra en ny bekantskap, nämligen med en stor och fin GPS. Den kvinnliga presentatören klarade av att lotsa oss helt perfekt från flygplatsen till bruket, från bruket över till hotellet i Holland, från hotellet till bruket och slutligen till flygplatsen igen. Helt spikrakt kunde chauffören köra på helt obekanta vägar, fantastiskt! Inte minst det att vi kunde välja vilket språk hon skulle tala. När man skulle svänga till höger så sade hon det: "sväng höger" men när det var vänstersväng sade hon: "gör dig beredd, gör dig beredd att svänga till vänster". Då stramade vi upp oss allihop i bilen och var beredda, läckert. Jag funderade faktiskt på att köpa en GPS, de hade billiga sådana på Schiphols flygplats, men vi hittar ju mellan Umeå-Holmsund-Sundsvall ganska bra vid det här laget, så det blev ingen. Annars hade det varit en bra julklapp.

Denna helg hade jag tänkt använda till att ladda batterierna inför kommande vecka, men vi hade middagsfrämmande i torsdags (trevligt), middag i går, fredag (trevligt med underbar mat och dryck) och nu ska vi ha middag hemma igen i kväll. Nåja, söndagen finns ju att vila på. Sedan bär det iväg på en veckas utbildning. Kameran ska med så får vi se om jag kan lägga in någon fin bild på det fantastiska lunchutbudet på anläggningen. Nu har skrivklådan minskat så jag tackar för mig och önskar alla en trevlig helg!