Allsköns funderingar om politik

Taltrattar, floskler och mediaträning

I takt med att partiernas ideologier försvagats och politiken har blivit ett ’jobb’, har retorisk ’make-over’, coaching och mediaträning kommit att spela en allt större roll. Partierna ändrar sin retorik efter den vind som blåser bland väljarna och efter alla opinionsundersökningar som görs. De tvära politiska kast och 180-graders U-svängar vi bevittnat det senaste halvåret vittnar om detta. Och mycket mer av samma politiserade populism lär vi se innan nästa val.

För drygt en vecka sedan intervjuades Mp:s nyvalda språkrör Isabella Lövin och Gustaf Fridolin i Svt:s Agenda. Programledaren Anna Hedenmo försökte med stort tålamod men utan större framgång få svar på sina frågor. Både Fridolin och Lövin rabblade inlärda floskler och ramsor som inte svarade på de frågor Hedenmo ställde. Hur hon än vände och vred på frågan huruvida Mp och S redan i höstas gjort upp om Vattenfalls försäljning av sina tyska brunkolstillgångar vägrade språkrören ge ett rakt svar, d v s ja eller nej. Det blev en pinsam intervju och stämningen i studion försämrades märkbart ju längre intervjun pågick.

En annan politiker som i intervjuer ofta rabblar inlärda ramsor och luftpastejer är Anna Kindberg Batra. I intervjuer upprepar hon gång på gång svar som inte har med själva sakfrågan att göra. När intervjuaren påpekar att hennes svar inte är svar på den fråga som just ställts, ändrar hon bara ordföljden i det hon just sagt och rabblar det igen. Hur förtroendeingivande är det?

Inte heller Stefan Löfven kommer att gå till historien som en stor talare eller retoriker. Han misslyckas då och då t o m att hålla reda på de dokument där hans tal finns nedskrivna. Hur förtroendeingivande är en sådan politiker och statsminister?

Så här skrev Johan Hilton i en mycket tänkvärd debattartikel i DN 17/5:

 -Har någon hört någon svara på något i en partiledarutfrågning på sistone, alltså svara på riktigt? I stället en outsinlig flod av monologer om ingenting tills den tidspressade programledaren tvingas påannonsera nästa inslag. Personligen har jag svårt att bestämma mig för vad jag tycker mest illa om – den korkade arrogansen inför väljarna eller att politikerna på fullt allvar tror att de är listiga när de står och vevar retoriska läsefrukter från grundkurs 1A i medieträning.

Politik handlar om förtroende och retorik om konsten att övertyga, inte om att till varje pris undvika att tala om vad man står för. Vem kan känna förtroende eller låta sig övertygas av ’söndercoachade’ och medietränade taltrattar och partimegafoner? Vart har politiker med entusiasm och glöd som brinner för sina frågor tagit vägen? Hur kan det komma sig att Sverige har så få politiker värda att lyssna på? Varför är politiker så skräckslagna för att säga vad de tycker och tycka vad de säger, m a o att stå upp för sin politik? Nog måste vi kunna kräva att våra främsta politiska företrädare ska kunna möta väljare och journalister med annat än luftpastejer och inlärda ramsor. Den bristande respekt som dagens etablissemang visar för både demokratin och väljarna är oroväckande.

Man kan tycka vad man vill om den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump, men med sin personliga, kaxiga stil, sin kritik av etablissemanget och sin förankring i verkligheten ser han idag ut att ha en chans att bli USA:s näste president. Vår politiska elit består i huvudsak av ängsliga kontrollerade politiker som saknar såväl erfarenhet av verkligheten som ledarskapsförmåga. De ser sina förtroendeuppdrag som tillsvidareanställningar och deras största ambition är att vinna nästa val för att trygga en fortsatt plats vid köttgrytorna. Då blir det viktigaste att snabbt kunna vända kappan efter vinden och att inte vara alltför tydlig med vad man står för. Ständig politisk ’make-over’ och politiska U-svängar blir allt vanligare.

Det är ingen hemlighet att nuvarande politiska etablissemang satsar många hundra miljoner på mediaträning till stor glädje för den snabbt växande gruppen av mediacoacher, retorikexperter etc. Det är heller ingen hemlighet att många i mediabranschen idag lämnat sina jobb för att istället mediaträna politiker. Mediafolket vet hur media fungerar och vad som fungerar i intervjuer, inte minst vad journalister klipper bort. De vet också hur man förpackar sitt budskap för att nå ut. Frågan är bara hur länge vi skattebetalare är villiga att betala för att bli manipulerade och förda bakom ljuset av denna omfattande och dyra ’make-over’.

Till skillnad från svenska politiker styrs Trump främst av sin energi, sin vilja, sin egen övertygelse, sin tro på sig själv, sin energi och sin annorlunda stil. Han har blivit framgångsrik just för att han är annorlunda, utmanar etablissemanget och säger vad han tycker, inte för att han är mediatränad, kontrollerad och ängslig för vad man ska tycka om honom.

Svenska politiker sneglar ofta på USA när det gäller politik och valkampanjer så när får vi en ’Trump light’ här? Det skulle vara uppfriskande. Inte minst vore det spännande att se hur våra kontrollerade, ängsliga och söndercoachade politiker skulle hantera en sådan kandidat.

 

8 kommentarer

  1. Bergis

    Jag vill säga att flosklerna genomsyrar hela samhället. Ta bara en sån sak som privata företags värdegrund. Oftast är det bara floskler för att stärka det egna varumärket. Anställda i dessa företag vet att det bara är floskler och ljug, men dom kan inte berätta om det p.g.a. sin lojalitetsplikt gentemot företaget. Så ser värdegrundsdemokratin ut. Hela samhället bygger alltså på floskler. Politiska partier som är fräcka att säga att deras politik är ”på riktigt” blir därför utfrysta.

  2. Erik

    Trump har inget att förlora. Han kan gå på i ullstrumporna och blir han president kommer den dagen då han kommer att ikläda sig politikerrollen. Att handskas med oenighet.

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Man blir nog modigare om man har allt att vinna och litet att förlora. Dessutom behöver han inte politiken för sin försörjning som många i den svenska politikerkåren gör.

  3. Roland Larsson

    Det skulle verkligen behövas en Trump inom svensk politik, en politiker som tror och verkar för sin övertygelse, som tror helt på sig själv och framförallt sitt fosterland, som ser Sverige som det är och ser hur landet gradvis förfaller, kulturellt, historiskt, ekonomiskt och etniskt. Som ser hur kriminaliteten ökar, hur otrygghet, rädsla och osäkerhet sprids bland allt större grupper inom vårt samhälle. Det behövs politiker (och vanliga medborgare) som vågar se verklighet och inte ryggar för motstånd från det politiskt korrekta mediedominerade landskapet. Som vågar utmana, genomskåda, och bekämpa det närmast fascistiskt bedrivna media- och politikeretablissemang som svart(brun)målar alla inlägg och kommentarer som medborgare med andra åsikter gör. Det är svårt, det är mycket, mycket svårt, det finns många, många i Sverige idag som kämpar, ofta i sitt inre, men ändå ser verkligheten, men vågar inte uttrycka sig och känner sig verkligen alienerade, vem vågar man prata med, det är som i ett krig. Vad vågar man säga när man träffar någon obekant tex. det ökar otryggheten, man vågar inte längre vara sig själv.
    Det kan vara intressant att se hur en av Svenska medias företrädare beskriver Trump: tex. Ola Nordebro (VK) : Trump är en av de mest osympatiska, ovärdiga presidentkandidaterna i USA:s historia. En seger för Trump i USA vore extremt farlig, på grund av hans personliga olämplighet. Personlig olämplighet! Kan man, eller bör man, i Svenska medier överhuvudtaget ha åsikter över amerikanska medborgares åsikter och preferenser. Är det inte Svenska mediers uppgift att förmedla observationer utan samtidig försök till uppfostran av Svenska läsare.

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Det är länge sedan PK-media var objektiva och neutrala. Idag är de agendastyrda och beroende av presstöd.
      Håller helt med dig om att det inte anstår oss att uttrycka oss kritiskt om amerikanska medborgares åsikter och preferenser. Även flera av 7-klöverns företrädare har ju då och då uttryckt sig negativt och föraktfullt om SD:s väljare. Reinfeldt har t o m i sina memoarer (Halvvägs) nedlåtit sig till att skriva mycket respektlöst och föraktfullt om dem som röstar på SD. Jag skrev om detta här på bloggen i höstas.

  4. Mia K

    Hej asasuh! Du har som vanligt rätt i din analys av dagens politiker! Jag saknar också politiker, som har erfarenhet av att arbeta och studera med studiemedel, då många aktiva, som exempelvis Annie L, fått sina juriststudier bekostade av skattebetalarna. Det är viktigt att veta hur vi, som röstar, har det på riktigt!

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Idag träffas och umgås det politiska etablissemanget mycket mer med andra politiker (också över partigränserna) än med sina väljare. Undra på att det blir som det bli! Det märkliga är att vi accepterar det!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>