Allsköns funderingar om politik

Rör inte min försvarsmininster!

På en presskonferens i onsdags (26/7) meddelade Alliansen att de skulle rikta en misstroendeförklaring inte bara mot infrastrukturminister Johansson och inrikesminister /dr/Ygeman utan också mot försvarsminister Hultqvist, då de ansåg att dessa statsråd förbrukat sitt förtroende. Detta kritiserades direkt av förre moderate försvarsministern Odenberg, som tycks anse att Hultqvists omdömeslöshet var tillfällig och att Hultqvist därför behöver undantas. På sin Facebook har Odenberg f ö ett foto där han och Hultqvist umgås under lättsamma former /nyheteridag.se/.

Hultqvist ingick tillsammans med 4 andra ministrar i det säkerhetspolitiska rådet. Dess uppgift är ta gemensamt ansvar och fatta gemensamma beslut när det gäller kommunikation och samordning. Därigenom ska information inte kunna fastna i de s k ’stuprören’ inom regeringskansliet. Jag anser det osannolikt att Hultqvist i egenskap av försvarsminister och medlem i säkerhetspolitiska rådet skulle välja att i nästan ett år undanhålla sin statsminister information om det största säkerhetsläckage som skett i Sverige i modern tid och som innebar ett hot mot Sveriges säkerhet. Och varför blev inte Löfven topp tunnor rasande över att Hultqvist gjort det i så fall? Löfven visade tydligt och konkret på presskonferensen att han kan bli riktigt arg. Nej, här finns något som inte stämmer.

Genom att behålla Hultqvist hade Löfven antagligen hoppats att åtminstone centern och liberalerna skulle dra tillbaka sina misstroendeförklaringar mot Hultqvist. Löfven verkar ha haft en viss framgång. Alliansen säger nu att deras misstroendeförklaring mot de tre statsråden kvarstår – om inte nya fakta framkommer. Dessutom väntar de med att genomföra misstroendeförklaringen tills riksdagen öppnar igen. I intervju med Expressen (28/7) menar Hultqvist nu i efterhand att han kanske borde ha tagit upp Transportstyrelsens IT-läcka i det säkerhetspolitiska rådet. Så dags! Att sedan regeringen med statsministern i spetsen valt att inte ta upp det förrän media gick ut med det i början av juli är ytterst graverande. Det borde leda både till folkets ilska och till en misstroendeförklaring mot Löfven som ytterst ansvarig.

Det var mycket magstarkt av Löfven att kritisera och ifrågasätta legitimiteten i Alliansens misstroendeförklaringar innan KU granskat hur regeringskansliet hanterat haveriet hos Transportstyrelsen. Han betonade att Hultqvist inte begått något konstitutionellt fel och borde därför få sitta kvar i regeringen. Löfven blandade helt enkelt ihop misstroendeförklaring med KU:s granskning i ett försök att vilseleda oss alla. KU granskar statsrådens tjänsteutövning och arbetsrutinerna i regeringskansliet. En misstroendeförklaring kräver inte att ett statsråd gjort några formella fel eller brutit mot grundlag eller lag. Om KU beslutar att kritisera ett statsråd brukar man säga att statsrådet prickas. En ”prickning” skulle kunna resultera i en misstroendeförklaring från oppositionen, men det har hittills aldrig inträffat enl ett debattinlägg i Sydsvenskan (27/7) av Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet.

Misstroendeförklaring är en av demokratins hörnpelare, men Löfven har under sin tid vid makten visat att demokrati inte är primärt. Trots att han regerar i en parlamentarisk demokrati har han med en dåres envishet och tvärtemot ”värdegrunden” hållit SD och därmed minst en femtedel av väljarna utanför mycket av den demokratiska processen. Däremot har han inte vägrat att ta emot och dra nytta av SD:s stöd i en del omröstningar i riksdagen.

Löfven borde inse att det varken är ”oseriöst” eller ”omdömeslöst” att använda sig av misstroendeförklaringar. Sju gånger tidigare har misstroendeförklaringar skett i Sverige, men ingen av dem har lyckats samla en majoritet i riksdagen. De har därför bara lett till att oppositionen höjt tonläget och trappat upp ordkriget. Denna gång finns däremot en riksdagsmajoritet (Alliansen + SD) som innebär att Hultqvist kan tvingas att avgå. Men den majoriteten kanske spricker p g a yttre tryck innan misstroendeförklaringen mot Hultqvist behandlas av riksdagen.

Löfven är nu synnerligen upprörd över att Alliansen orsakat en politisk kris. När argumenten är svaga – höj rösten! Det är ett av hans försök att avleda uppmärksamheten från krisen som är ett direkt  resultat av att det största säkerhetsläckaget i modern tid skett under hans ledarskap. Ingen vet idag hur stor skada detta haveri medfört. Regeringen mörkade det gigantiska haveriet i det längsta. Det är endast tack vare media som riksdagen och folket fått vetskap om det. Dessutom försöker Löfven dölja hur inkompetent statsförvaltningen är för att rädda skinnet på de berörda statsråden och tjänstemännen. Det tycks vara viktigare att värna partiet och dess företrädare i det politiska etablissemanget än rikets säkerhet. Därför reducerar han ansvarslösheten i svensk statsförvaltning till ett politiskt spel och ”käbbel” om hur många ministrar som borde avgå.

Löfvens försök att skjuta budbäraren och skylla på andra visar med all tydlighet ännu en gång att Löfven saknar självinsikt, ansvarskänsla och ledarskapsförmåga. Han verkar heller inte förstå vad det innebär att leda en minoritetsregering. Därmed har han förbrukat det lilla förtroende han hade. Han borde ha varit den förste att drabbas av en misstroendeförklaring. Kan vi hoppas att SD riktar en misstroendeförklaring mot Löfven? Jag anser i likhet med Johan Westerholm att det är vad Löfven förtjänar som ytterst ansvarig för det som inträffat. Dessvärre torde inte en riksdagsmajoritet stödja den, inte minst just för att det är de oberörbara sverigedemokraterna som väckt den. I dagens Sverige går det mesta av politiken ut på att inte samarbeta med eller att vägra vara beroende av ens passivt stöd från SD. Hur vettigt verkar det och hur kan vi väljare gå med på detta?

10 kommentarer

  1. Gerd

    Ingen normalbegåvad människa anser att statsministern inte känner till detta tidigare. Regeringen sammanträder varje torsdag. 52 gånger per år. Alla berörda statsråd utom blondinbellan Johansson sitter i det säkerhetspolitiska rådet. Löfven dumförklarar svenska folket, media och de politiska partierna. Det kan stå sig dyrt vid valet nästa år. Han klarar inte ens av att se skillnaden melan en KU anmälan och riksdagens möjlighet till misstroende ( dvs att avsätta) ett statsråd.
    Har vi kvar någon demokrati. Rättsväsendet fallerar. Om man jämför Trafikverkets generaldirektör med till ex en riksdagsledamot.
    1. Gd tar olagliga beslut som rör rikets säkerhet och uppmanas av åklagaren att erkänna brottet. Då får hon åtalseftergift dvs böter i stället. Med en lön på 150.000kr i månaden (?) får hon ynka 70.000kr i böter. Lite senare då allt uppdagats så får hon sparken med 2 årslöner. Inget vet hur stor skada som skett och hur mycket det kostat och kommer att kosta för att återställa detta som hon avsiktligt medverkat till.
    2. En riksdagman med c:a hälften i lön är onykter och går på krogen. I kön blir han verbalt antastad av en kille som är aktiv inom FI. Bråk uppstår. FI killen polisanmäler riksdagsledamoten för misshandel. Han åtalas och fälls för ringa misshandel. Påföljd , jag tror att det blev kring 40.000kr. Till saken hör att huvudvittnet är FI killens sambo, även hon aktiv inom FI. Säkerhetsvakten såg inget av det påstådda.
    Vad kan man dra för slutsatser av detta. Vårt rättsväsende anser att ett fyllebråk i en krogkö är ungefär lika allvarligt som när,en generaldirektör utför (och erkänner) brott mot rikets säkerhet. Fyllebråket anses även som mycket allvarligare än gruppvåldtäkter, misshandel och gängrån och misshandel mot gamla människor mm.
    Vad är det för fel och varför tas inte demokratins grunder på större allvar i dagens samhälle!

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Ja, idag häpnar man ofta när man läser om vissa brott och dess påföljd.

  2. Petter

    En försvarsminister som vapenvägrat på grund av samvetsskäl till på köpet. Vilken politisk såpopera Tyvärr verkar det vara dags att hitta några skarpa hjärnor som styr Sverige, men var finns dessa . Inte i S M L KD SD i alla fall sopor hela bunten , börjar faktiskt bli oroad om detta fortsätter .

      • Petter

        Jadu!! ,blir väl att kasta pil :) . Men lutar nog åt C för närvarande men hoppas på lite starkare namn i detta parti. Människor som har varit ute i verkligheten och inte ungdomar som blir politiker för att de inser att detta är bra betalt arbete. Kallet saknas i dagens politik

        • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

          Jag brukar säga att PPM, Position, Pengar och Makt, är orsaken till att många försöker göra politisk ‘karriär’. Den karriären ger dem långt mer pengar och makt än de skulle få i det civila. Det är oftast inte de vassaste hjärnorna som hamnar i politiken för de har mer lockande och spännande karriärer att välja på i det civila.
          Dagens karriärpolitiker är som du påpekar ofta ungdomar utan erfarenhet av verklighet och arbetsliv, som går från ungdomsförbund till att bli ‘karriärpolitiker’. Det blir allt tydligare.

  3. Basic Rules

    ”Alliansen borde riktat misstroende mot Löfven..
    Det yttersta ansvaret för den mycket allvarliga IT-skandalen är statsministerns. Att Alliansen inte riktat misstroende direkt mot Löfven kan ­endast förklaras av panisk skräck över att själva behöva axla ansvaret för att styra landet.” Det skriver debattören Stefan Hedlund, han är tillika professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet. Artikeln återfinns i dagens SvD under debatt.

    Man kan bara hålla med – vad ska man med en ”opposition” inte vill ta regeringsansvaret ?

    Debattören avslutar artikeln med:
    ”Som det nu är styrs landet av borgerliga politikers fasa för att bli brännmärkta som rasister, fascister, nazister och bruna råttor. Det är denna fasa som gör att ansvar för det som skett inte kan utkrävas, och att Stefan Löfven trots situationens allvar lugnt kan sitta kvar. Det bådar mycket illa för svensk demokrati”.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      I inlägget skriver jag just att misstroendet borde ha riktats mot Löfven men risken att han i så fall avgått/utlyst extraval var så stor att Alliansen inte vågade göra detta. Det hade kunnat innebära att de hade tvingats ta över regeringsansvaret, vilket i sin tur inneburit att de blivit aktivt beroende av SD:s stöd.
      Alliansen såg misstroende förklaringarna som en chans att ‘sätta dit’ Löfven och regeringen utan att riskera eget regeringsansvar.
      Att C och L sedan börjat skademinimera genom att säga att de ska dra tillbaka misstroendeförklaringen om nya fakta kommer fram innan den behandlas av riksdagen när den öppnar i sept visar ett anmärkningsvärt vankelmod. Fakta kvarstår att Hultqvists förtroende är förbrukat och det blir också Alliansens förtroende om de först går ut på bred och enad front för att ett par dagar senare och kanske p g a eftertankens kranka blekhet ge sken av att de hoppas att nya omständigheter ska rädda dem genom att ge dem en godtagbar anledning att skona Hultqvist och därigenom rädda sitt skinn. Men vi väljare är för smarta för att svälja det.
      Alliansen hade nu sin chans att visa styrka och beslutsamhet men de misslyckades. Vem vill rösta på politiker som drivs av rädsla, feghet och taktik?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>