Allsköns funderingar om politik

Grabben i rummet bredvid

För snart två veckor sedan samlades regeringens ministrar med sina närmaste medarbetare på Harpsund för att förbereda sig inför kommande riksdagsår och budgetpresentation. Foton från samlingen visade en avslappnad och glad politisk skara. I samband med samlingen meddelade regeringen t ex att de avstår från två av de tre skattehöjningarna som Alliansen och SD vägrar godkänna. Dessutom har regeringen modifierat förslaget till flygskatt, allt inför hotet om misstroendeförklaring från Alliansen och SD. Skulle regeringens budget falla i höst väntar en politisk kris.

På Harpsund borde det också ha funnits tillfälle och tid att hantera den senaste utvecklingen i Transportstyrelsens IT-haveri. Men icke! Plötsligt förra söndagen (27/8) inleddes en ny akt av detta drama när regeringen blixtinkallades till ett extra regeringsmöte. Ett extra snabbt inkallat regeringsmöte på en söndag torde tillhöra ovanligheterna, speciellt för att avskeda en statssekreterare. Anledningen var att statsministerns närmaste medarbetare och högra hand, statssekreterare Emma Lennartsson, plötsligt avslöjat att hon ”glömt” att hon informerats av Säpo långt tidigare än hon sagt.

Tjejen som visste för mycket men glömt, eller inte förstod, att hon visste för mycket, vad hon visste eller varför hon informerats av Säpo, bekände på det extra regeringsmötet att hon underlåtit att informera grabben i rummet bredvid, d v s sin chef Löfven, om vad hon visste. Detta hade hon tydligen ”glömt” att berätta både innan och under samlingen på Harpsund. Lennartsson entledigades med omedelbar verkan och får inget avgångsvederlag. Det är ett hårt straff för någon som ”glömt”, eller inte visste, att hon visste eller som inte förstått allvaret i det hon visste.

Lennartssons snabba sorti har väckt fler frågor än den besvarat. Det är alldeles för många saker som inte stämmer och för många bortförklaringar för att det ska kännas trovärdigt. I en intervju med TT (30/8) sa Löfven:

-Man ska komma ihåg att det är så många ärenden som går runt i regeringskansliet, så jag tror att de flesta hade gjort samma bedömning som Emma Lennartsson.

Om Lennartssons misstag inte var så allvarligt och hon själv lämnade in sin avgångsansökan, vilket statsministern försöker ge sken av, varför entledigades hon då omedelbart och utan avgångsvederlag? Här ligger minst en hund begraven.

Eftersom hon varit Löfvens allt i allo väcker denna plötsliga avgång en hel del frågor. Vem tror t ex att Lennartsson inte visste det hon visste? Skulle hon ha fått sin höga position om hon haft svårt att förstå vad som pågår runt henne och statsministern? Att grabben i rummet bredvid, d v s Löfven, inte heller visste något är lika osannolikt. Är det kanske så att inte heller Löfven visste att han visste långt tidigare än han erkänt att han visste eller att han också ”glömt” vad han visste? Trodde partistrategerna kanske att man kunde rädda Löfven genom att offra hans närmaste medarbetare?

Det börjar bli svårt att hålla reda på alla turer nu. Först ut var inrikesminister Ygeman som under ett helt år misslyckades med att hitta ett säkert rum för att informera sin chef om att rikets säkerhet var hotad. Sedan infrastrukturminister Johansson som inget visste förrän i år trots att hennes f d statssekreterare visste, han som reste för nästan en miljon kronor under sin tid som hennes statssekreterare. Så har vi försvarsminister Hultqvist som inte tyckte att det var hans ansvar att informera Löfven om hotet mot rikets säkerhet. Och så Lennartsson, statsministerns viktigaste medarbetare, som vid ett par tillfällen informerades av SÄPO om säkerhetshot mot landet men som ”glömt” eller inte förstått allvaret i informationen och därför inte informerat sin chef, statsministern.

Säpo varnade redan i september 2015 för Transportstyrelsens outsourcing av register. I november 2015 ville Säpo att outsourcingen omedelbart skulle stoppas. Så skedde inte utan den startade kort därefter. När Säpo ville stoppa outsourcingen hade Ann Linde (s), då statssekreterare i Justitiedepartementet, uppenbarligen känt till dessa farhågor i flera månader. Linde ingick tillsammans med Lennartsson i statsrådsberedningen där statssekreterarna inom regeringskansliets olika departement träffas ofta och regelbundet för att stämma av olika ärenden. Är det troligt att Linde suttit på dessa varningar under flera månader utan att prata med statsrådsberedningen och kollegan Lennartsson om det?

Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé och Mikael Oscarsson, riksdagsledamot för KD,  skriver i SvD att det inte är omöjligt med ett misstroendevotum även mot EU- och handelsminister Ann Linde. Hon varnades uppenbarligen i sin tidigare roll som statssekreterare vid flera tillfällen av Säpo om IT-säkerhetsproblemen vid Transportstyrelsen. Trots att Linde var den högsta ansvariga för krishanteringen i regeringskansliet agerade hon inte.

Det senaste i härvan är att enligt den avsatta generaldirektören Maria Ågrens anteckningar ska Regeringskansliet via infrastrukturminister Johanssons f d statssekreterare Bromander ha pressat Transportstyrelsen att genomföra outsourcingen (DN 31/8). Tidspressen ledde till att Ågren kände sig nödgad att bryta mot lagen.

Det drar ihop sig till en dramatisk höst för regeringen. (S)törsta möjliga tystnad har inte varit en trovärdig eller framgångsrik strategi för Cirkus Löfven. Dags för dem att äntligen lägga alla korten på bordet och tala klarspråk. Dags också för Löfven att ta sitt ansvar. Hur ska han kunna leda landet när han inte ens klarar av att leda sin egen regering?

Jag instämmer helt i Alexandra Boscanins ledare i GP:

-Men det smått panikartade förfarandet i kombination med Lennartssons påstådda och plötsliga minnesförlust spär ytterligare på bilden av att regeringen försöker dölja information vad gäller hanteringen av skandalen på Transportstyrelsen. Det ligger i linje med hur man har agerat hittills. Ingen av de uppgifter kring IT-skandalen som blivit offentliga har kommit till allmänhetens kännedom direkt via regeringskansliet; media har grävt fram dem och först när det blivit oundvikligt har man från regeringens sida bekräftat dem.

 

2 kommentarer

  1. Basic Rules

    Du skriver som vanligt insiktsfullt och träffsäkert.

    Oavsett om Löfvén visste eller inte så visar detta på ett dysfunktionellt regeringskansli, stadsministern som chef har förlorat sitt förtroende, en misstroendeförklaring mot honom är därför i högsta grad på sin plats.
    Ett misstroende är just vad det är – en BRIST på förtroende, väl illustrerat i just denna löpande skandal, som även i ett historiskt perspektiv är ett alarmerande politiskt- och säkerhetspolitiskt haveri.
    En KU-granskning är något helt annat, vilket många inte begriper, tydligen inte ens regeringens samordningsminister Ibrahim Baylan.
    Han menar att det är oseriöst att inte invänta Konstitutionsutskottets granskning.
    Men det visar Baylans okunnighet om konstitutionen. Misstroendeförklaring ska enligt grundlagen inte förberedas. Det är det enda beslut riksdagen kan fatta utan att det bereds och utan att någon formella sakliga skäl anges för det. Motivet till detta förfarande är att markera att det handlar om förtroende och alls inget annat !
    Konstitutionsutskottet står för något annat, som sagt och man utreder regeringsmedlemmarnas agerande, och riktar kritik i handläggningsärenden.

    Vad jag förstår kommer nu SD, som ensamt parti väcka misstroende mot Löfvén, och då får vi se vad alliansen ytterligare en gång inte duger till !

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Tack för din utmärkta beskrivning av skillnaden mellan KU-granskning och misstroendeförklaring!
      Ja, jag har svårt att tänka mig att Alliansen tar chansen eller risken att överta makten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>