Allsköns funderingar om politik

Så kapas ett parti – Jakten på Makten VI

Så kapas ett parti      Jakten på Makten VI

Finslipning inför partiinterna valet 2001                        

Alla Partistföreningar har sina årsmöten i början av året, men det enda många av föreningarna numera erbjuder sina medlemmar är möjligheten att betala medlemsavgift. Därför är det bara de ’närmast sörjande’ som i rent bevakningssyfte har ett intresse av att besöka de händelsefattiga årsmötena tillsammans med särskilt utvalda ombud, som mobiliseras från ett tätt nätverk av lojala ’falangister’. Dessa beordras att gå på årsmötena för att rösta på kandidater och besluta i frågor de inte är insatta i, eftersom de inte självmant går på dessa årsmöten. Genom maktspel och väl förberedda åtgärder i det fördolda skaffar man sig på så sätt kontroll över beslut och tillsättningar av kandidater för att på förhand förvissa sig om hur utgången av omröstningar och nomineringsmöten kommer att sluta. Trots att de ’utkommenderade’ ombuden saknar mandat både från väljarna och medlemmarna, kommer de att avgöra hur makten ska fördelas inom Partiet efter de allmänna valen.

De föreningar som enligt Hux Fluxklanen inte redan har rätt medlemmar i sina styrelser får det under våren 2001. Det är nämligen sista chansen att se till att ’rätt’ ombud och ledamöter deltar i de möten som ska hållas och som direkt kommer att påverka provvalet i september 2001 och valet 2002. De som tillhör rätt falang förs nu fram till sina planerade tätpositioner för att kunna toppa Partiets valsedlar.

Under 2000 har det hastigt skapats några nya Partistföreningar, där främst studenter och andra ungdomar är med. Ingemar har genomskådat orsaken bakom dessa akuta födslar av Partistföreningar. Det gäller att få så många föreningsstyrelser, föreningsbudgetar och ombud att styra över som möjligt, innan höstens provval och nomineringsmöte äger rum. Han misstänker att Klanen med Ante i spetsen än en gång kommer att använda sig av det koncept som de utvecklade redan innan förra provvalet, men han låter dem hållas tills vidare.

Innan de olika Partistföreningarnas årsmöten hålls, träffas Klanen för genrep. De finslipar några detaljer och gör några förändringar för att säkerställa att valberedningarna ute i föreningarna lägger fram förslag på ’rätt’ ledamöter och för att förvissa sig om att de har tillräckligt många ’säkra’ utkommenderade ombud på varje årsmöte.

-Jag tror att vi har tänkt på allt, säger Ante. Alla vet sina uppgifter och jag har kollat att alla valberedningar har sett till att ’rätt’ personer väljs in som ledamöter i styrelserna och utses till ombud.

-Allt går som på räls utom i Kristinas förening, men litet spill kan vi acceptera i det här läget, säger Ted. Tids nog kommer det att bli ordning i leden. Låt dom hålla på så länge!

-Det är bra, säger Allan. Det där får ni fixa. Jag har viktigare saker att göra.

När alla årsmöten genomförts är det dags att hålla årsmöte i Föreningsrådet, som består av valda representanter, det vill säga lojala ’säkra’ styrelseledamöter, från de olika föreningarna och deras styrelser. På Föreningsrådens årsmöten väljs nämligen de ledamöter som ska ingå i nomineringskommittéerna för kommun, landsting och riksdag i samband med provvalet. Sin vana trogen har Klanen noggrant förberett och säkrat att valberedningen lägger fram förslag på ’rätt personer’ och att lojala ledamöter lovat närvara på Föreningsrådets årsmöte för att rösta igenom förslagen.

I februari får Klanen av Katarina Ström på Partistkontoret i Björksta veta att Partisthögkvarteret nu skickat ut regler och rekommendationer inför höstens provval.

-Se till att du inte nämner nåt om det till nån! Föreningarna får dom inte ännu, säger Ante till Katarina.

-Men det måste dom få. Det står i stadgarna, protesterar Katarina.

-Per och jag ska bara gå igenom dom först och se till att allt verkar OK, förtydligar Ante. När vi är klara med dom, får du skicka ut dom.

-Jag måste skicka ut dom nu, protesterar Katarina.

-Gör bara som jag säger, svarar Ante kort. Annars vet du vad som händer.

Partisthögkvarterets regler och rekommendationer är tryckta på liggande A4-sidor med tre      kolumner på varje sida; en för Riksdagsprovvalet, en för Landstingsprovvalet och en för Kommunprovvalet. Allt är mycket överskådligt, tydligt och lättläst. Man kan rad för rad jämföra kolumnerna och direkt se likheter och olikheter i de bestämmelser som reglerar hur de tre valen ska gå till. Hux Fluxklanen diskuterar ingående hur de ska åtgärda utskicket för att ingen ska upptäcka förändringarna.

-Om vi ska lyckas med vårt upplägg, måste vi smyga in ändringar här och där. Bara lite så ingen upptäcker det. Sen måste vi skriva om det i löpande text på stående A4 så att reglerna för Riksdagsprovvalet kommer först, sen Landstingsprovvalet och sist Kommunprovvalet. Då blir det omöjligt att jämföra valen och se att det försvunnit några ord på några ställen.

Ante tar för säkerhets skull själv itu med ändringarna. Klanen vill inte att Katarina ska få reda på att de har gjort en del justeringar för om något ska ändras, måste Regionrådets styrelse först diskutera och godkänna ändringen och sen ska allt protokollföras. Detta måste till varje pris undvikas.

På Föreningsrådets årsmöte i april 2001 väljs Ted, Allan, Gunnel, Ingemar och Tora Mohlén, (björkstapartist och ’allt-i-allo’ som servar i bakgrunden), till ledamöter i nomineringskommittén för kommunlistan. Eftersom de alla planerar att kandidera till kommunen, innebär detta att de efter provvalet kommer att sitta och nominera sig själva. Det  är inte förenligt med Partiets rekommendationer och förekommer knappast i någon annan förening, där det finns så många ’ojäviga’ medlemmar att välja bland.  Eftersom Hux Fluxklanen med järnhand styrt Partistföreningarnas styrelsesammansättning, blir det inga problem att med hjälp av de säkrade ombuden lägga fram och rösta igenom alla förslag, som Klanen förberett inför Föreningsrådsmötet.

När Klanen genom hårt styrda årsmötesval i Partistföreningar och Föreningsråd försäkrat sig om kontroll i alla led, är det dags för Regionrådsmöte i maj 2001. Stämmohandlingarna sänds ut ett par veckor före mötet och innehåller inte den minsta lilla antydan om avsteg eller förändring av de stadgar, regler och rekommendationer som Partiet centralt utfärdat för hanteringen av medlemsprovval och nomineringar. Inte heller på mötet nämns ett enda ord om ändring eller avsteg. Partiets stadgar, regler och rekommendationer klubbas därför igenom utan kommentarer eller invändningar, vilket förs in i mötesprotokollet.

Efter Regionstämman är det dags för kandidaterna i Björksta att skaffa hemsidor. Partiet har tagit fram profil och hemsidesadresser för detta. Ante och Ted har redan fixat sina hemsidor och nu vill Ingemar, Kristina m fl också starta hemsidor, men det stöter på patrull. Katarina presenterar olika förklaringar och ursäkter, mer eller mindre konstlade, till att det inte ännu går att få hemsidor.

Veckorna går utan att Katarina lyckas fixa detta och irritationen växer bland de kandidater som väntar. Hon avslöjar, när Ingemar pressar henne, att Ante och Ted inte haft tillstånd att göra sina hemsidor, att deras hemsidor inte har rätt grafisk profil och att de därför måste tas bort. Men tiden går utan att Antes och Teds hemsidor tas bort. Eftersom de är de enda som har lyckats fixa till sig hemsidor och hemsidesadresser, ser de också till att få med dessa i provvalsbroschyren, en möjlighet som ingen av de övriga kandidaterna har.

Katarina tycker det är jobbigt att ständigt konfronteras med kandidater, som vill ha hemsidor på Partistwebben och som gång på gång påpekar hur Ante och Ted favoriseras framför alla andra.

-Du vet vad som gäller, säger Allan. Fortsätt bara att neka! Du kan väl dra till med lite olika förklaringar. Säg att hemsidesadresserna inte är klara, eller domänen, eller vad tusan du vill. Fixa det bara!

-Men jag har inga ursäkter eller förklaringar kvar att ta till, invänder Katarina.

-Det är bäst att du gör som vi säger, svarar Allan hotfullt.

Ingemar och Kristina fortsätter att kräva hemsidor utan resultat. För att få litet lugn och ro uppmanar Katarina dem till sist att vända sig till Partisthögkvarteret för att få hjälp, men där får Kristina veta att det bara är Regionrådet som kan bevilja hemsidor och hemsidesadresser. Katarina förstår att Kristina genomskådat hennes lögner och drar därför till med att Kristina måste ha missförstått alltihopa. Ingemar och Kristina inser att de är föremål för negativ särbehandling och att de inte kan göra något för att ändra på detta.

I juni 2001 väljs Kristina oväntat till vice ordförande för Partistkvinnorna. Hon blir både glad och överraskad. Ännu mer överraskad blir Hux Fluxklanen. Trots sin stenhårda kontroll i

alla led och positioner har de missat att detta var på gång och därför inte kunnat avstyra det. Ante rasar för denna utnämning innebär bland annat att Kristina kommer att ha en plats i Partiets styrelse och få tillgång till en hel del värdefull information och kunskap före honom. Dessutom har hon i Björkstabladet meddelat att hon tänker kandidera till kommunalråd. Hans ilska och aversion mot Kristina bara växer och han svär på att hon minsann snart ska få känna av vad som gäller. Han ringer Ingemar och ber om ett möte. Han tänker tala om för honom hur han ser på hans medverkan till Kristinas nya uppdrag. De träffas ute på stan över en kopp kaffe.

-Jag förstår att du kuppat in Kristina i Partistkvinnornas styrelse, säger Ante utan att förspilla någon tid på meningslöst kallprat.

-Kuppat in? Sånt har jag aldrig sysslat med och kommer heller aldrig att göra, svarar Ingemar indignerat. Med Kristinas egenskaper och kompetens behöver man inte kuppas in. Hon har gjort sig känd i Partiet genom sitt arbete under utbildningen i Partistkvinnorna och har kommit in helt på egna meriter.

-Det tror jag vad jag vill om, svarar Ante skeptiskt. Men varför sa du inget om att det var på gång?

-För att det här i första hand är en angelägenhet för Partistkvinnorna och dom har ni i Björksta aldrig visat något intresse för. Tvärtom. Det är knappt man får nämna dom, påpekar Ingemar torrt. Om ni hade haft minsta intresse av dom, hade ni nog varit uppdaterade på att hon skulle väljas in i styrelsen. Ni kanske ska prioritera lite annorlunda i fortsättningen.

Ante, Allan och Ted brukar vara ytterst snabba att skicka ut pressmeddelanden, när det finns något nytt att meddela från Partiet och björkstapartisterna. Ibland är pressmeddelandena färdigskrivna till och med innan nyheten, som ska meddelas, hunnit inträffa. Uppenbarligen anser de inte att Kristinas nya uppdrag är en viktig nyhet, trots att björkstapartisterna aldrig haft någon person på en sådan post tidigare.

Hux Fluxklanen tycker tydligen heller inte att det är värt att meddela att en av deras partikamrater fått en plats i Partiststyrelsen. Ingen i gruppen förutom Ingemar berör Kristinas nya uppdrag med ett ord. Det är anmärkningsvärt med tanke på hur de betraktar och lyfter fram sina egna insatser och utnämningar. Dessutom innebär Kristinas nya position att hon kan tillföra gruppen mycket ny information och kompetens.

-Se till att aldrig nämna ett ord om Kristinas nya uppdrag! säger Allan.

-Ingen risk, svarar Ante och Ted med en mun.

Ungefär samtidigt ska en av Partiets trotjänare, Birgit Elofsson, som i åratal varit anställd på Partistkontoret i Björksta, permitteras eftersom det inte finns tillräckligt med jobb för henne längre. Hon har något år kvar till pension, när hon slutar. Ingemar, som kan organisationen utan och innan, reagerar och tycker det är konstigt att Birgit inte har tillräckligt med arbetsuppgifter.

-Jag förstår inte det. Vi har kyrkoval i augusti, medlemsprovval i september och nomineringsmöte i oktober. Det måste ju finnas hur mycket jobb som helst.

I augusti förstår han hur det hela hänger ihop. Då anställs Ante för att sköta kyrkovalet och medlemsprovvalet, där han själv kandiderar. Ingemar blir mycket upprörd. Han tycker det är ytterst stötande att avskeda Birgit på grund av arbetsbrist och en månad senare anställa Ante för att sköta de uppgifter Birgit alltid skött. Han anser också att det är högst olämpligt att anställa just Ante för att ta hand om provvalet eftersom han är en av ’toppkandidaterna’ i valet.

-Anställningen ger honom tillgång till allt som har med provvalet att göra. Det ser inte bra ut, varken för honom eller för Partiet. Det är oetiskt och innebär konkurrens på olika villkor. Det strider mot Partiets ideologi och varje anständig människas uppfattning om vad som är lämpligt, tänker han upprört.

Någon förståelse för sina synpunkter får han inte hos ’dom som bestämmer i Björksta’. Däremot drar han på sig en hel del ilskna kommentarer och påhopp, men han står på sig och får dessutom flera andra med sig. Det har dock ingen betydelse och hejdar inte på minsta vis de tre Bockarna Buse. De tuffar målmedvetet vidare mot följande års valplattform.

Att kapa ett parti på detta sätt är ganska riskfritt om man först säkrat makten och kontrollen över partiets processer och sett till att skaffa sig lojala, ‘nyttiga idioter’. Det krävs ‘slughet’ och kunskap om processerna och närvaro på alla strategiska möten och platser. Det hade Hux Fluxklanen strategiskt säkerställt åren före det aktuella valet. Korrupt, bedrägligt och antidemokratiskt men långsiktigt ekonomiskt hållbart.

 

 

 

4 kommentarer

  1. Bergis

    Svensken känner ett obehag. I SVT nyss kunde man se en koranskola och en rektor som bekymrade sig över att koranstudierna tog all tid från det vanliga skolarbete. Elever hade uttryckt det som så att man inte behöver lyssna på någon som är vit Det hade man tolkat in i koranskolan. Den som håller i koranskolan skyller på att att infödda svenskar också har aktiviteter efter skolan såsom musik och idrott. Ja det är sant. Men kommer man från ett främmande land så är inte koranskola förstahandsvalet. Förstahandsvalet måste vara att lära sig det svenska språket och svenska värderingar.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Just det! Svenska, svensk skola och svenska värderingar ska vara förstahandsval. Om man t ex gör avdrag på bidrag kommer det nog att bli lättare att få invandrare att anstränga sig för att kunna integreras.
      Försvarshögskolans färska rapport ”Mellan salafism och salafistisk jihadism – påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället” som gjorts på uppdrag av MSB visar att salafismen och antalet våldsbejakande islamister i Sverige har tiodubblats på tio år! Det är upprörande och mycket illavarslande. Dags att rösta fram politiker som har mod att föra en politik som är bra för Sverige ist för fega politiker som offrar landet av rädsla för vad media ska tycka och skriva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>