Allsköns funderingar om politik

Attackera, tortera, förnedra och dominera

Statistiken bekräftar att grov brottslighet bland unga växer lavinartat. Sedan 2015 har antalet unga som rånas i stockholmsområdet tredubblats; fr 284 personer jan – sept 2015 till 845 personer jan – sept 2019. Rånen mot unga personer är enl polisen ofta hänsynslösa och förövarna ofta mellan 15 och 17 år. Att barn begår allvarliga brott skyller makthavare och tjänstemän ofta på att samhället inte gjort sitt och att barnen själva är offer. Så naivt och lättvindigt får man dock inte hantera detta växande och ytterst allvarliga problem.

Rånöverfall, där unga män utsätts för omfattande våld och kränkningar av gärningsmän i grupp, har blivit allt vanligare i Sverige. Ett av de senaste exemplen på denna nya form av rånöverfall hände nyligen i Göteborg, där en 18-åring omringades av ca 10 personer som tvingade offret att följa med ned i ett parkeringsgarage. Där misshandlades han och rånades på allt utom sina kalsonger. För att kröna förnedringen skar förövarna av honom en del av ena örat. Enl GP hittade en polispatrull senare biten av örat. Naturligtvis vägrar polisen att lämna ut signalement på de misstänkta gärningsmännen. Det tolkar verklighetens folk numera som att förövarna inte är ’svenskar’.

Den underbemannade och överbelastade polisen i Göteborg har i sommar fått hantera 108 personrån förutom all övrig gängrelaterad brottslighet. Enl polisen handlar det om antisociala och småkriminella invandrarungdomar, som opererar i gäng och driver runt på stan.  De letar upp rånoffer t ex vid bankomater och jagar ofta i flock under kvällar och nätter.

Lunds universitet publicerade 2005 en studie om ungdomar som rånar. Titeln var Vi krigar mot svenskarna. Kniv, som de trycker mot halsen, används ofta och en del av taktiken är att omringa offret, vilket gör det svårt för förbipasserande att se vad som pågår. Många av personrånen eller misshandel mot person handlar om att visa sin makt, dominera och förnedra sina offer, t ex genom att tvinga dem att kyssa förövarnas fötter, något som gärna filmas. Det är också en maktdemonstration som handlar om vi och dom, grupptillhörighet och status, ett uttryck för en ”hämndlysten klasskamp med etniska dimensioner”.

I Danmark har man en ny brottsrubricering, ”dominanskrimnalitet”, eftersom många brott mot person, t ex rån och misshandel, handlar om att visa makt och förnedra sina offer. Expressen har intervjuat en kommissarie fr Göteborg, Thomas Pettersson, som rapporterar att man sett samma utveckling där som i Danmark. Rebekka Weidmo Uvell (uvell.se) skriver:

-Raseriet de känner kommer från att de känner att de “inte är accepterade” och de känner sig själva förödmjukade av de klasskillnader de ser. Att infödda svenskar av svenska föräldrar bor bättre, har bättre ekonomi, deras föräldrar har bra jobb och de själva har ett betydligt mer privilegierat liv. För att majoriteten av deras föräldrar inte jobbar utan lever på bidrag. 

De vill hämnas och tar ut ilskan på helt oskyldiga jämnåriga barn. De krigar. 

I hela landet har antalet barn under 15 år misstänkta för våldsbrott nästan fördubblats på 5 år. Carin Götblad, regionpolischef i region Mitt, berättar att det är ”ganska förfärliga saker vi talar om”. Det innefattar mordhot, knivrån, kidnappningar och andra ”ganska förfärliga saker”. Både brottsoffer och gärningsmän blir allt yngre. Vem hade t ex kunnat tro att Sverige idag skulle ha 12-åriga knarkkurirer eller 16-åringar som utför beställningsmord? I Expressen i ett reportage från Angered (25/12-16) berättade lokalpolischef Ulf Merlander bl a följande:

-Unga killar står i kö för att bli kriminella.

Regeringens förslag är att man ska kunna tvinga unga brottslingar till stöd och samtalsbehandling utan föräldrarnas samtycke. Tror de ansvariga verkligen att barn och unga som ägnar sig åt ”ganska förfärliga saker” ska omvändas av socialtjänst, stöd och samtalsbehandling, träff med pizza, mer resurser till familjer, hopp med käpphäst m m? Då finns det inget hopp för Sverige.

”Det svenska tillståndet”, där personer med utländsk bakgrund är tydligt överrepresenterade bland ungdomsligor och våldskriminella, har länge speglats och diskuterats i vår omvärld:

”Den svenska brottsepidemin och dess koppling till invandring dominerar inte bara de svenska nyheterna, utan når långt utanför landets gränser. Numera rapporteras regelbundet i internationella medier om svenskt gängvåld och problemet diskuteras i akademiska kretsar utanför landet” ( Öner, SvD 24/11).

Ungdomsligorna, ’dominansvåldet’ m m är resultatet av den ansvarslösa integrations- och migrationspolitik som pågått i åratal. Den handfallne Löfven hävdar dock med en dåres envishet att ursprungsland inte är viktigt i sammanhanget; han vill inte ”etnifiera” debatten. 2017 vägrade Morgan Johansson att publicera statistik om brottslingarnas etniska bakgrund. Den senast publicerade studien, Rapport om Invandring och Brottslighet (Adamson, 2019; Engellau, 2019), som presenterades i Almedalen i somras, bygger till stor del på Brås tidigare undersökningar och tillämpar metoder utvecklade av BRÅ. Rapporten visar att den allra farligast gruppen idag är inte utlandsfödda, utan barn till dem; invandrares barn med två utländska föräldrar har högre brottslighet än invandrarna. Särskilt brottsbenägna ifråga om mord, dråp och rån är människor från Västra Asien (inklusive Turkiet, Iran, Irak, Syrien och Afghanistan), vilket också tidigare studier konstaterat. Men Löfven verkar inte ha tagit del av vad som avslöjas i media, vad som sker i verkligheten eller vad olika studier kommit fram till, så han ”har inte sett det komma”! ’Sverigebilden’ är hans verklighet.

Barn och ungdomar som växer upp i Sverige har tills nyligen varit mer eller mindre förskonade från våld. Enl vår svenska värdegrund är våld av ondo, t o m i självförsvar. Våra barn och ungdomar är därför dåligt förberedda för från våldsverkare som drivs av raseri och viljan att hämnas på majoritetssamhället. Att inte kunna hantera eller slå tillbaka de unga, ofta afghanska, våldsmännens attacker ses som ett svaghetstecken. Att våldsmännen i grupp ger sig på en ensam svensk ungdom måste väl ändå vara det yttersta tecknet på svaghet.  Ungdomsgängen behöver heller inte oroa sig för att åka fast, då de unga svenska offren sällan våga anmäla förövarna t ex av rädsla för repressalier. Det har gått så långt att polisen t o m rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort. Polisen erkänner m a o att man inte kan skydda hotade medborgare. Skamligt!

Under lång tid har myndigheterna försökt förminska denna form av brottslighet genom att uppmana föräldrar att avråda sina barn att ha dyra kläder, klockor, mobiler m m på sig, då detta ökar risken att bli rånad. Och vem kommer inte ihåg när dåvarande rikspolischef Dan Eliasson delade ut ”Tafsa inte-armband” till unga kvinnor som riskerade sexuella trakasserier eller våldtäkt? Likaså uppmanades kvinnor att inte gå ute ensamma efter mörkrets inbrott och att undvika vissa gator/områden.

Vill vi ha det så här? Verkligen inte! Men så länge lagbokens straffsatser inte tillämpas i praktiken, kan vi bara uppgivet konstatera att det nu krävs ett systemskifte inom svenskt rättsväsende.  Ett av de största problemen är den misstro mot bestraffning som dagens rättssystem uppvisar. Ett annat stort problem är straff- och mängdrabatterna. Vi måste helt enkelt införa en lagstiftning som kan hantera de våldsamma, ointegrerade unga män (inte sällan utan asylskäl) som begår ytterst allvarliga brott mot oss svenskar, som generöst erbjudit dem att ta del av vår välfärd. Bristen på respekt och föraktet mot oss är ren och skär rasism och borde straffas därefter. Dessa våldsamma och kriminella gäng förtjänar varken uppehållstillstånd eller silkesvantar. De ska placeras i fängelse och utvisas.

Nya former av kriminalitet kräver nya lösningar och svar. Det är dags för staten och de politiskt ansvariga att sätta ner foten och visa vem som bestämmer. Men till detta krävs nya politiker och tjänstemän som prioriterar folkets och landets bästa.

Läs också:

https://uvell.se/2019/11/13/raseri-inte-ran/

https://detgodasamhalletdotcom.files.wordpress.com/2019/06/rapport-om-invandring-och-brottslighet.pdf

26 kommentarer

  1. Jonsson

    Sverige är bortom all räddning. För regeringen saknar insikt. Eller? Det viktigaste har blivit att hålla SD kort. Regeringen kan inte erkänna eller åtgärda problemen som SD påtalar. För S/Mp vore ju rasister själva om de ger SD minsta rätt och medhåll. Det hjälper föga att regeringen har fått kompetensförstärkning av Jökarna. Makten och mittensamarbetet var och är Löfvens mål. De 7 har dessutom skapat problematiken (våld, utanförskap etc), tillsammans under decennier.

    Sensmoralen i sagan om Bockarna Bruse är inte som Löfven påstod, att inte lämna problem till efterträdare. Sensmoralen är, att den som gapar över mycket oftast mister hela stycket! Och av S/Mp är snart blott minnen kvar.
    Men 3 år till av S/Mp/Jök-vanstyre återstår nu.
    Löfven/Andersson öppnade nyss upp för inträde i bankunionen. Något som ju Reinfeldt förberedde. Så Grattis! – övriga länder som får öppna bankvalven och fixa Sverige, det nya Grekland. Aka ”den humanitära stormakten”.
    Förnedrandet av offer har ibland just som syfte att få folk att flytta från hyreshus, bostadsområden.

    Sjöstedt (V) påstod sig förvisso vilja rikta misstroende mot en S-minister. Men, det kommer han förstås inte att gå vidare med, aldrig någonsin.
    Nya politiker, tjänstemän och rättsskipare står överst på min önskelista. Fast de lär dröja.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Att såssarna et al inte lärt sig att det är meningslöst att gång på gång upprepa samma sak och förvänta sig ett nytt resultat. De har inte stoppat SD utan tvärtom bidragit till deras utveckling.
      Betr Sjöstedt förstår jag inte att han inte inser att hans trovärdighet är borta efter att han släppte igenom JÖK-boet. Men han kanske har nån ny lapp med hemliga löften fr Löfven i bakfickan nu ;O) Han skulle aldrig riskera att bränna alla band till såssarna. Jag tar mycket litet av vad Sjöstedt säger på allvar numera.

  2. Brorson

    Löfvén är körd. Men han sitter kvar, berövad all väsentlig information om läget i landet, så länge de stridande falangerna i partiet inte kan enas om en ersättare. Löfvéns sista chans att göra skillnad var jubiléet 2017, då det hade gått hundra år sedan den socialdemokratiska partiledningens epokgörande beslut att kasta ut vänsterfalangen ur partiet. Densamma bildade ett nytt parti, som kallade sig Sveriges Vänstersocialdemokratiska parti, som efter några år bytte namn till Sveriges Kommunistiska Parti – som var den svenska sektionen av den Moskva-ledda Tredje Internationalen.

    Sjuttio år senare bytte SKP namn till Vänsterpartiet Kommunisterna, Vpk, och den långa (ännu inte avslutade?) marschen bort från kommunismen tog sin början. I protest mot avstaliniseringen bildades utbrytargruppen KFML, ur vilken utbrytargruppen KFML(r), uttytt Kommunistiska Förbundet marxist-lenisterna revolutionärerna bildades tre år senare. Det huvudsakligen Göteborgs-baserade KFML(r) anklagade KFML för att inte hylla Stalin tillräckligt kraftigt som ett föredöme för de svenska kommunisterna.

    En av de ledande akademikerna i det i övrigt arbetardominerade KFML(r) var statsvetaren Ulf Bjereld, som hastigt och lustigt blev socialdemokrat, när en professors-stol var inom räckhåll. Så har cirkeln slutits. Revolutionärerna är tillbaka i S. Professor Bjereld är ordinarie ledamot i Socialdemokraternas Verkställande utskott, som representant för sido-organisationen Socialdemokrater för tro och solidaritet (f.d. Broderskap), som inte längre är någon religiös organisation för kristna socialdemokrater, utan snarare en täckmantel för vänsterextrema ateister, som stödjer den våldsbejakande extrema islamismen som något slags befrielserörelse.

    När S under våren 2018 hade antagit ett mycket bra (det enda som fattades var en punkt om återvandring) migrationspolitiskt program, hotade Bjereld med att förstöra sossarnas valrörelse, om inte programmet gömdes under. Vilket skedde, med följd att S förlorare massor med väljare till SD-Det hade varit bättre för både S och för landet som helhet om Löfvén inte hade vikit ner sig för hotet. utan låtit stalinisterna förstöra den socialdemokratiska valrörelsen och med det som förevändning kastat ut dem ur partiet.

    Löfvén har inte de hårda nypor, som kan krävas av en partiledare och statsminister. Han må ha varit hur bra som helt som facklig toppförhandlare, men i den fackliga verksamheten finns inte alternativet att slänga ut en besvärlig motpart. Man måste komma överens. Man kan inte heller rösta bort en besvärlig arbetsgivare, medan man däremot kan vädja till väljarna om ökat stöd i ett nyval. Jöken blev sannolikt det avgörande misstaget, som kommer att förpassa den svenska arbetarrörelsen till historien. S-väljarna ville ha nyval. De är oerhört besvikna.

    Motståndet inom regeringen och delar av socialdemokratin mot hart när alla åtgärder, som är nödvändiga för att vända utvecklingen, är segt. Jag vet inte vilka beslut SD har tagit om de dubbla medborgarskapen. Men utslätningen har definitivt gått för långt, om man inte står fast vid att de ska avskaffas. Eller är Jimmie själv sugen på att ha rösträtt i både Sverige och Ungern? Historien med den irakiske försvarsministern, som torde vara ansvarig för minst 320 demokrati-demonstranters död. och hans dubbla medborgarskap, borde stämma till eftertanke.

    De dubbla medborgarskapen, som man tydligen kan ha under olika namn. är ett utmärkt brottsverktyg. Vem använder den irakiske försvarsministerns svenska identitet idag? Men Sveriges regering har gjort klart att någon grundlagsändring beträffande medborgarskapen inte är aktuell. En grundlagsändring behövs för att någon ska fråntas sitt svenska medborgarskap.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Du bidrar verkligen med intressant information till min blogg. Tack! Uppskattas!
      Ja, Bjereld är inte lätt för Löfven och partiet att runda.
      Håller helt med om att dubbla medborgarskap har blivit ”ett utmärkt brottsverktyg”.

  3. Brorson

    1. I Veckans brott för ett par veckor sedan berördes domstolarnas ovilja att besluta om utvisning även i uppenbara fall, när det medges av nuvarande lag. Det är för jobbigt för domstolarna att granska försvarsadvokaternas invändningar. Mitt förslag är att domstolen ska endast ska besluta att ”Brottets allvar gör utvisning möjlig” och överlämna ärendet till Migrationsverket, som har sakkunskapen, om utvisning eller ej. Dessutom bör lagen medge utvisning i fler fall än för närvarande.

    2. Har varit på möte med en person, som har insyn i riksdagens arbete med migrationspolitiken. Han berättade att när en person kom från fängelset till Migrationsverkets förvar för personer som väntar på utvisning, fanns där ingen plats. Så då släpptes en person, som bara hade fått avslag på sin asylansökan och vägrat åka frivilligt, med beskedet ”Kom tillbaka på torsdag morgon, för på torsdag eftermiddag har vi bokat plats åt dig på planet hem”. Staten får betala för de tomma stollarna för den, som skulle utvisas plus medföljande poliser, när personen inte dyker upp.

    Borde inte Migrationsverket ha ett eget flygplan för hemtransport av enstaka personer eller mindre grupper? Jag har tittat på vad flygindustrin har att erbjuda och har hittat en större ”affärsjet” för upp till 14 passagerare, med en maxhastighet på över 800 km /tim. Tror att ASA Rocky lämnade Sverige med en privatjet av samma modell. En sådan maskin borde klara minst två transporter per dygn. För riktigt stora grupper, som ska utvisas samtidigt, kan man chartra ett större plan av den typ, som används för semesterresor till Mallorca.

    3. Det finns högst nio lediga platser i svenska fängelser med högsta säkerhetsklass. Sverige måste börjar hyra fängelseplatser i andra länder, i första hand i brottslingarnas hemländer. Förutom att det löser problemet med platsbrist i Sverige?

    4. Damberg, som för bara ett par månader sedan var helt emot att ersätta poliser med ordningsvakter, har nu ändrat sig och ska tillsätta en utredning om arbetsuppgifter, befogenheter och utbildning för ordningsvakter. Vilket i.o.f.s. är bra, men utredningen ska vara klar först i maj 2021.Han borde i stället ge Skolverket i uppdrag att redan under detta är ta fram ett utbildningspaket på två – tre månader för blivande ordningsvakter, så att de första kan tillträda sina nya tjänster senast i maj nästa år.

    Visserligen inser jag att även två – tre månader är för lite men dock betydligt längre än nuvarande utb. på två veckor plus teoretiska självstudier. Nuvarande utbildning är inte ens i nivå med de ganska vida befogenheter, som ordningsvakter redan har. Med en utbildning, som är mer i nivå med nuvarande befogenheter, skulle ordningsvakter redan i april – maj nästa år kunna frigöra poliser från många rutinmässiga uppgifter. På sikt vill jag se en ettårig polisutbildning för ordningsvakter – med samma befogenheter som poliser inom ett begränsat område.

    Vad ,ordningsvakter framför allt behöver mer utbildning och övning för, är hur man griper farliga personer utan att utsätta sig själ eller den som ska gripas för livsfara. Och naturligtvis måste de också kunna skilja mellan sjuka och berusade personer.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      1) Instämmer
      2) Man kan inte släppa en person helt fritt som ska utvisas. Det är helt galet! Det kan man bara göra med människor som vill återvända frivilligt.
      3) Hyra fängelseplatser i brottslingarnas hemländer är ett utmärkt förslag!
      4) Damberg pratar så mkt i likhet med övr i toppskiktet. Orera ist för att leverera fungerar inte i Absurdistan. Jag är så trött på alla utredningar och kommittéer som ska presentera sina förslag i framtiden när utvecklingen sprungit ifrån utredarna! Tänk om företag skulle drivas så!!! De skulle inte överleva lång tid.

  4. Helena Nilsson Springare

    ”Bristen på respekt och föraktet mot oss är ren och skär rasism”

    Den där meningen var ju huvudet på spiken.. Du skriver bra som vanligt på ett enkelt sätt som gör att man vill försöka förstå. Men det är så svårt. Jag fattar inte hur det kunnat bli så här.

    Ärligt talat så har jag ibland perioder när jag knappt orkar ta del av sådana här saker, men man måste ju. Det är det minsta man kan göra. Men vad mer??

    Hälsningar *trött som fan på ignoranta politiker med strutssjukan*

    Å tack för ännu ett informativt inlägg.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Vi är många som undrar hur det har fått gå så här långt. Ännu fler lär vi bli innan vi kan se nån ljusning.
      Du representerar nog många när du säger att du ibland inte riktigt orkar ta det av eländet, men du har i a f insikten att man måste informera sig så att man vet vad som försiggår. Det enda du därutöver kan göra är att prata med den del av din omgivning som tänker som du. Där kan du hitta stöd och uppmuntran när det känns tungt.
      Din blogg är trevlig att läsa för du skriver så rakt. ärligt och personligt. Så intressant att få ta del av ditt liv, som är ganska olikt hur mitt var i din ålder.

  5. Brorson

    5. Straffbarhetsåldern måste sänkas från 15 till 12 år. Så unga personer ska naturligtvis inte sitta i samma fängelser som vuxna förbrytare. Vem har talat om straff? Det finns en hel palett med påföljder för brott. Men möjlighet till inlåsning måste finnas. Om det sedan kallas straff eller vård eller rehabilitering kvittar, om det i praktiken är samma sak. De kriminella själva tycker att det är straff och reagerar mot att samhället blandar bort korten genom att inte kalla saker för vad de är. Straffets pedagogiska uppgift bör vara att tala om för dem att de är tillräckligt gamla och friska för att ta ansvar för sina handlingar.

    Detta är också en fråga om rättssäkerhet för den som ska frihetsberövas. Som nämndeman i en förvaltningsdomstol har jag deltagit i beslut att frihetsberöva en 14-åring, utan att det var riktigt klarlagt att just han hade begått alla brott som han enligt socialtjänstens utredning förmodades ha begått? Och 15-åringen, som nyligen sköts i Malmö och redan hade ett digert brottsregister, hade levt idag, om han varit inlåst. Hade han kunnat räddas, inte bara till livet, utan till ett laglydigt liv dessutom?

    6. Jag vägrar bli upprörd, när jag läser att somaliska föräldrar skickar sina söner till hemlandet för att de ska uppfostrar av släktingar där för att de inte ska dras in i kriminella gäng i Sverige. Släktingarna torde vara bättre uppfostrare än svenska genuspedagoger, som tutar i ungarna att de är illa behandlade och diskriminerade jämfört med svenska barn. Ett klasskampsperspektiv, som de inte kan relatera till, när de inte har släktingar som har varit svensk över- eller underklass.

    7. Men jag tycker förstås att vi ska stödja familjeåterförening – i hemlandet, när det är en säkrare plats än Sverige för unga pojkar och män att vistas i. Ett omstartbidrag på 70.000 kr från svenska skattebetalare för att starta verksamhet i hemlandet torde vara ren vinst för båda parter. Det är ungefär så mycket som det kostar det svenska samhället att gå arbetslös i Sverige under ett halvår. När jag säger detta till en vänsterpartist i bekantskapskretsen får jag till svar att förslaget är rasistiskt och onödigt, eftersom många somalier nu återvänder självmant. Finns inga som vill, men saknar ekonomiska möjligheter?

    8. Frivilligt återvändande är enda sättet för personer som har fått permanent uppehållstillstånd och inte har begått brott, eller rentav fått svenskt medborgarskap. Och att föredra för personer, som fått avslag på sina asylansökningar eller vars tillfälliga uppehållstillstånd har gått ut. Men hur kan vi veta att de verkligen har lämnat landet, när de förväntas att själva meddela Migrationsverket att de lämnat Sverige? Varför ska de göra den tjänsten till ett land som har avvisat dem?

    Jag är förstås mycket tacksam för att jag får framföra mina förslag på din blogg, men undrar bara hur länge till, som du står ut med mitt ”utnyttjande”. Men jag vet ju att du har många läsare och vi måste driva på. Du har väl min emejl-adress? Du skriver själv jättebra och väl genomarbetade inlägg. Nu har du tagit fram en ny aspekt, som förtigs både av media och andra debattörer, men som jag såg tydligt när jag läste Fittja-domen. Det bottenlösa föraktet från de utländska skurkarnas sida mot den svenska ”knarkhoran”.

    Och mot oss svenska män, som inte förmår att skydda ”våra” kvinnor bättre. Vilket är en hederssak i andra kulturer. Överfallsgruppvåldtäkter på svenska kvinnor har pågått länge, men det är först när unga svenska pojkar gruppöverfalls och misshandlas av utländska gäng, som våra officiella tyckare tycker att det har gått för långt.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      5) Helt rätt!
      6) Instämmer!
      7) Återvandring och familjeåterförening i resp hemland!
      8) Vi har noll koll över alla de som ska lämna landet men bara försvinner. Detta är ytterst oroande och ett allvarlig hot mot vår säkerhet och trygghet. Dessutom är det fullständigt absurt och mot folkets vilja att de politiskt o/ansvariga tvingar oss försörja så många, främst män, som ljugit om ålder och asylskäl och som dessutom föraktar oss och vår kultur och skickar sina barn till sina hemländer för att de ska få en riktig skolgång och uppfostran. Vi har aldrig fått rösta om detta och därför känner jag mig inte det minsta lojal med tvånget.
      Oroa dig inte! Du får gärna fortsätta att bidra med intressanta och informativa kommentarer på min blogg :O)

  6. Jonsson

    Jag förstår inte att en enskild ledamot (Bjereld), av sossarnas verkställande utskott ensam skulle ha så stor makt över partiet. Intressant att Tro och solidaritet äger sådan makt. Förvisso tror jag att Anna Ardin finns kvar ännu och styr och ställer. Det vill inte säga lite.
    Nyval är uteslutet nu. (S) vågar inte chansa. De kommer att gå in i viloläge. Det är nog inte bara Löfven som är körd. Sossarna saknar en partiledarkandidat. Körda.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Håller helt med dig. Jag tror också att Ardin styr hårt och Bjereld har står ju på god fot med islamisterna. Blir intressant att se vad som händer i nästa val om partiet Nyans lyckas ta sig in i riksdagen. Då kanske de bildar regering med S och Mp. Valboskapens röster har sitt pris. Men nu tror jag inte att såssarna lyckas behålla makten efter 2022. FAst osvuret är bäst.
      Nyval är uteslutet också för övr i JÖK-boet. De har allt att förlora och mkt litet att vinna.

  7. Jonsson

    Ett sånt samarbete vore förödande för Sverige. Ett sista dråpslag. Å andra sidan är (S) dömda att fortsätta sin nuvarande politik. Förblindade av makt.
    Kan bara hoppas att (S) redogör för en eventuell framtida fusion med Nyans. Och, det innan valdagen! Det krävs dessutom att media granskar Nyans. Seriöst.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      S kommer knappast att vara öppna om ev samarbete med Nyans innan nästa val. Det skulle ju kunna innebära att ännu fler av deras väljare går till SD. Bjereld kommer nog att sköta detta mkt diskret.

  8. Brorson

    För några år sedan skrev jag på en annan blogg, apropå När kan militära insatser rättfärdigas? att vi startar inte krig för att rädda några tusentals förföljda människor, utan dem tar vi hit som flyktingar. Poängen var givetvis att antalet asylbehövande är många fler än några tusen. 70 miljoner uppges vara flyktingar just nu, däribland dock inräknat s.k. internflyktingar, d.v.s. flyktingar i sitt eget land. Enbart i Ryssland torde det finnas 10 miljoner internflyktingar, i de centrala och nordvästra kristna delarna av Ryssland från de sydöstra muslimska delarna.

    Det fanns en tid, när svenska flyktingaktivister hade stora framgångar med att erbjuda asyl i Sverige för andra länders, och inte minst Rysslands internflyktingar. De s.k. apatiska barnen fanns huvudsakligen bland f.d. ryska internflyktingar, Trots att inget hemskt öde väntade, om de hade skickats tillbaka till Ryssland. Om vi alltså räknar bort internflyktingarna från de 70 miljonerna, måste vi lägga till alla dem som skulle vilja fly och förmodligen hade bedömts ha asylskäl, om de bara lyckats ta sig hit. Men de kan inte fly, av främst ekonomiska skäl. Därtill kommer de många miljoner som har ekonomiska resurser att lämna sina hemländer, men saknar asylskäl.

    Flyktingaktivisternas mest framgångsrika bluff är att det bara handlar om några få tusen, som lilla Sverige kan ta emot, och gör vi det, så är världens flyktingproblem lösta för minst en generation framåt. Det har vi hört sedan 1970-talet, och sedan dess har vi tagit emot ”några tusen” i flera omgångar. Men det har bara kommit fler och fler. Under hela tiden har vi saknat en seriös diskussion om hur vi kan hjälpa så många som möjligt på bästa sätt. Under senaste tiden har vi haft en diskussion om ”tak” för flyktinginvandringen, utan att debattörerna ens har relaterat till de två mest avgörande frågorna:

    1. Hur många måste vi ge asyl i Sverige, om vi räknar från dem som kunde ha fått skydd i sitt eget land eller i något land på vägen?

    2. Var går gränsen för svenskarnas vilja till egna uppoffringar för att hjälpa andra? Det är klart att den gränsen påverkas av svaret på fråga 1. Viljan till egna uppoffringar är givetvis större, om de som ska hjälpas verkligen behöver hjälp – från just oss.

    Men då återstår förstås frågan när, var och hur hjälpinsatserna ska göras, i flyktingarnas hemländer – och där innan folk börjat fly därifrån, i flyktingläger i ett grannland till hemlandet, eller till flyktingmottagning i Sverige. Jag tror att många svenskar inte förrän nu börjat upptäcka att det handlar om större uppoffringar än frivilla bidrag i insamlingsbössorna. Med en under lång tid ökande BNP och svällande offentlig sektor, har det inte förrän nu börjat handla om nedskärningar i befintlig välfärd utan snarare om uteblivna nya reformer

    Men frågan om svenskarnas offervilja ställs aldrig, inte ens av de politiker som vill (åter-) införa nya (gamla) skyddsgrunder, bl.a. för personer som inte kan få nödvändig sjukvård i sitt eget land. I många fall handlar det dock om begränsningar av de skattefinansierade sjukvårdsförmånerna, att avancerade och dyra behandlingar inte ingår, snarare än att avancerad vård inte kan fås ens av den, som kan betala ur egen ficka. Det är förvisso synd om de fattiga och sjuka, men måste de få behandling i just Sverige och under resten av deras liv – och med svensk sjukpension dessutom?

    Våra solidariskt (skatte-) finansierade välfärdssystem håller nu på att bli vår förbannelse, när Sverige har blivit hela världens socialbyrå. När man inte ens behöver bara bosatt i Sverige för att få del.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Asylrätten är helig även om asylskäl saknas! Det är inte någon stor del av de migranter som kommit sedan 2014 som har asylskäl, men de tillåts ändå överklaga i åratal och även om de misstänks ljuga t ex om ålder kan de få asyl. Jag blir så upprörd över detta. V och Mp i synnerhet är bra på att satsa andras pengar på detta. Varför ngn fr MENA ska fly hela vägen upp till Sverige, där klimat, kultur, religion, språk m m är väsensskilt fr deras egna länder, det kan jag för mitt liv inte förstå eller acceptera. Dessa ska få hjälp på plats el i närliggande länder och flyktingläger. Däremot hade vi kunnat ta emot kvotflyktingar, men nu har vi mer än nog med dem som inte ens har asylskäl men som ändå fått stanna eller stannar och håller sig undan.
      Måste erkänna att jag gläds åt historien med den irakiske försvarsministern för den visar hur fruktansvärt absurt det blivit i den humanitära stormakten.

  9. Brorson

    Sverige är ett av världens mest hårdrationaliserade länder. Politikerna står för långt från vanligt svenskt arbetsliv för att förstå det. Vi har ett överutbud på arbetskraft och arbetsgivarna är bortskämda. Men det får inte sägas . Politikerna tror att arbetsgivarna sitter på förklaringen, men de upprepar ju bara det som politikerna själva, att invandrarna inte kan jobba, trots att de har gjort det sedan tidiga barnaår och hela livet tills de kom till Sverige.

    Vem behöver en lågutbildad somalier för att köra en sopmaskin, när en arbetslös akademiker kan göra samma jobb? Den tiden är nämligen förbi när en akademiker med en icke efterfrågad ämneskombination ansågs överutbildad för ett enklare jobb. Det var när vi fortfarande hade lågutbildade chefer och arbetsledare, som var rädda för att bli satta på plats av bättre utbildade underställda. Nu sitter akademiker på chefsjobb, som inte kräver akademisk utbildning utan i stället praktisk erfarenhet av den verksamhet de ska leda. Och det har de ju inte. Ta som exempel Trafikverket och dess kompletta oförmåga att klara underhållet av våra järnvägar.

    Ylva Johansson, som bara har arbetat ett enda år utanför politiken, var en katastrof som arbetsmarknadsminister. Hon trodde att vi hade brist på arbetskraft i Sverige och måste importera ännu fler. Jag skrev i en tidigare kommentar om ordningsvakter, som med en utbildning på två veckor har i stort sett samma befogenheter inom ett geografiskt begränsat område som en polis med en utbildning på två och ett halvt år. Moderaterna hade en poäng i valrörelsen med sitt förslag att arbetslösa ska ”lära sig jobbet på jobbet”.

    Alla arbetslösa klarar inte det, men ganska många., speciellt de som är vana att ”hoppa in” på nya arbetsuppgifter, Som jag tror att många invandrare är från sina tidigare hemländer, fastän de inte har en chans på den svenska arbetsmarknaden. Och det beror ju förstås på vad slags jobb. Sossarna har väldigt länge använt arbetsmarknadspolitiken för att dölja den verkliga arbetslösheten, därigenom att arbetslösa i utbildning eller ”åtgärder” inte finns med i statistiken.

    Med dessa utbildningar skapas ytterst få nya jobb, som annars inte hade funnits, utan utbildningar ökar de utbildades konkurrenskraft på arbetsmarknaden, med följd att andra blir kvar längre i arbetslöshet. Detta kallas undanträngningseffekten, men den talas det tyst om sedan 2015, då ”den dåliga integrationen” har blivit alla partiers favoritförklaring till alla samhällsproblem. Trots att Sverige torde ha världens mest påkostade integrationspolitik.

    Det är patetiskt att höra Löfvén prata om att gängkriminaliteten, knarkhandeln och morden beror på att de unga ligisterna aldrig har sett sina mammor och pappor gå till jobbet. Hade de haft mer tid att se efter sina barn, om de hade gjort det? Löfvén är kanske inte gammal nog för att minnas nyckelbarnsdebatten under 1950-talet, alltså barn som kom hem från skolan innan deras föräldrar kom hem från sina jobb och hamnade i kriminalitet. Dock inte lika allvarlig som dagens kriminalitet.

    Anledningen till att vi inte får tala om undanträngningseffekten efter flyktingvågen 2015 torde vara politikernas patentmedicin mot alla samhällsproblem att nyanlända ska gå före svenskfödda och tidigare hitkomna invandrare i all köer, inte minst till jobb och bostäder. Men om något gör arbetsgivare misstänksamma, så är det kvoteringssystem och förturer för personer, som politikerna själva har dömt ut som sämre arbetskraft.

  10. Jonsson

    Löfvenregeringen står i ökande skuld till folket. Januariavtalet är droppen på vansinnet.
    Det enda rimliga är att avgå.
    Kommuner ska inte gå under, påstods Löfven ha yttrat. Men det är människor som går under, aldrig kommuner. Kommuner höjer skatter, drar in service, de går inte i konkurs.
    Reinfeldt I-II, Löfven I-II har orsakat och förvärrat problemen i Sverige. Boten finns inte hos de som försvagat Sverige.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Det enda rimliga är att avgå men när har politiker i allmänhet och makthungriga såssar i synnerhet, visat prov på någon rimlighet eller skam?
      Både Ruinfeldt och Löfven har åsamkat landet större skada än verklighetens folk förstått. Kristerssons ursäkt till dem som utsatts för M:s utfrysning av och anklagelser mot dem som ville och vågade varna för den okontrollerade invandringens konsekvenser framfördes under galgen. Inte minst har partiet hanterat en del av sina egna mkt hårdhänt.

  11. Brorson

    Riksdagsmannen Ali Esbati, v, kräver den nytillträdda arbetsmarknadsministerns avgång. Han vill behålla den statliga arbetarförnedringen i minsta byhåla. Och detta parti påstår sig (eller har dom slutat med det?) vara ett arbetarklassparti. Dom borde kanske prova på att vara arbetarklass innan de uttalar sig om vad som är bäst för densamma. Att sitta i något slags terapisamtal med någon AF-byråkrat?

    Faktum är emellertid att den förändring av den s.k. arbetsförmedlingen, som inte har till uppgift att förmedla jobb, vilken har föreslagits av C i samband med jök-avtalet, är – om inte helt bra – ändå det största steget i rätt riktning, som hittills har föreslagits. Jag skrev om detta på en C-blogg för några år sedan, och det visade på en ganska stor överensstämmelse mellan mina på egna erfarenheter grundade åsikter och Centerpartiets idéer om den hittillsvarande arbetarförnedringens framtid.

    Först och främst måste man skilja mellan myndighetsutövningen (beviljandet av diverse bidrag, etc) och servicefunktionen (förmedlandet av jobb), som bör övertas av kommunerna i den mån verksamheten inte tas över av privata företag, fackföreningar och näringslivsorganisationer. Men detta kräver förstås att pengar förs över från staten till kommunerna. Naturligtvis ska en arbetsförmedling föra samman arbetssökande med dem som söker arbetskraft. Rätt arbetssökande och rätt arbetsgivare. På samma sätt som en fastighetsmäklare för samman köpare och säljare – i stället för att peppa köparna att själva knacka på alla dörrar och fråga om huset är till salu.

    Som jag skrev i föregående kommentar är Sverige ett av världens mest hårdrationaliserade länder, med ett enormt överutbud av arbetskraft – ännu mer om vi också räknar med den dolda arbetslösheten. Den vars verkliga omfattning det är den statliga arbetarförnedringens huvuduppgift att dölja. Därigenom förnedras de arbetssökande. Alla söker ju inte jobb som arbetsförmedlare eller ens som säljare. Alla arbetsgivare är inte heller bra på att hitta rätt arbetskraft och torde därmed vara nästan livrädda för att anställa ”fel” person. Det kan bli väldigt dyrt.

    Det borde vara en arbetsförmedlings uppgift att hjälpa arbetssökande och arbetsgivare att finna varandra. Men det är en illusion att tro att särskilt många helt nya jobb därigenom skulle skapas. Kanske tvärtom. Genom att rätt person anställs från början skulle den genomsnittliga produktiviteten per arbetad timme höjas ytterligare.

    Som arbetsmarknadsminister visade Ylva Johansson sin totala inkompetens genom sina ständiga upprepningar om att det behövs fler arbetade timmar, när det i själva verket behövs färre arbetade timmar genom ökad produktivitet per arbetad timme. Och rationaliseringarna har nu också kommit till de stora kontorsarbetsplatserna och t.o.m till utbildningen. Robotarna väntar på sitt intåg i äldreomsorgen, o.s.v

    ”Inkurans” är ett begrepp inom bokföringen, och avser varor som legat så länge i lager så att de inte kan säljas ens till inköpspris, varför värdet på lagret måste skrivas ner. Till följd av den invandringspolitik, som försvaras med påståendena om arbetskraftbrist i Sverige, har vi fått en slags lagerhållning av inkurant arbetskraft, som får svårare att få jobb för varje år som går.

  12. Brorson

    Det är väldigt roligt att vi är överens om så mycket. Men jag tror att du inte riktigt hängde med, när jag förslog ett återvandringsbidrag på 70.000 kr. Jag fick idén, när jag för många år sedan läste att Frankrike hade infört ett återvandringsbidrag motsv. 30.000 kr, vilket torde vara dubbelt så mycket i nuvarande penningvärde. Och dessutom har ju EU infört ett återvandringsbidrag till alla som återvänder frivilligt från ett EU-land till Afghanistan, speciellt riktade till dem, som fått avslag på sina asylansökningar.

    Detta saboteras dock av dels den svenska gymnasielagen och dels av svenska flyktingaktivister, som lurar i de unga afghanerna att EU-pengarna är en bluff. Därför fortsätter tvångsutvisningarna till Afghanistan, med följd att de utvisade inte får några EU-pengarna. Dessa aktivister har därigenom begått ett brott, som kallas bedrägligt beteende. De borde spåras upp och dömas betala samma belopp i skadestånd till de lurade.

    Så säger lagen:
    - Bedrägeri är ett vilseledande, som är till skada för den vilseledde och vinning för gärningspersonen.
    - Bedrägligt beteende är ett vilseledande som är till skada för den vilseledde utan att vara till vinning för gärningspersonen. Tyvärr åtalas inte bedrägligt beteende av åklagare, om inte brottsoffret har anmält brottet. Och i det här fallet vet ju inte brottsoffren att de har utsatts för brott av ”hiälpeandarna” i Sverige.

    EU har tydligen en nyktrare syn än svenska politiker på den påstådda arbetskraftbristen i Europa och möjligheten att skaffa jobb till både den inhemska befolkningen och legala och illegala invandrare. Emellertid var mitt förslag inte avsett för dem, som fått avslag på sina asylansökningar utan avsett för dem som har permanent uppehållstillstånd och inte kan utvisas, om de inte begått brott. Eller har fått svenskt medborgarskap, för då kan de inte alls utvisas. Att invandrarna har blivit för många är .ö.h.t. ingen grund för utvisning.

    Naturligtvis måste de illegala ut. Med nuvarande prioriteringar inom polisen kommer det att ta minst 50 år innan alla kända 19.000 illegala har spårats upp, gripits och eskorterats ut ur landet. Vi vet varken hur många av dem, som har lämnat landet frivilligt utan att meddela detta till svenska myndigheter (och hur många av dem som har återvänt) , och hur många illegala som finns här utan att de någonsin ha varit kända av svenska myndigheter.

    Naturligtvis är jag också medveten om risken med återvandringsbidrag att det kan spridas rykten i världen att man kan komma till Sverige och leva några år på svenska skattebetalares bekostnad och sedan lämna landet med en mindre förmögenhet. Men vilket är alternativet? Om alternativet är att den invandrade arbetskraften ska ha förtur till jobb, och den politiken skulle lyckas, får vi undanträngningseffekten. Ännu fler arbetslösa och bostadslösa svenskar, som måste försörjas av det allmänna.

    I så fall risk att den svenska ursprungsbefolkningen kommer att se spå samma sätt som ursprungsbefolkningarna i andra invandrarländer, som arbetsskygga parasiter som saknar existensberättigande. Det. som du har skrivit i rubriken, kommer att bli väldigt tydligt.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Jag är inne på samma linje som du ifråga om återvandringsbidrag. Har inte SD frivillig återvandring på sitt program med bidrag till dem som vill återvandra och återetablera sig i hemlandet? Just nu håller partiet nog på att ‘slipa av kanterna’ för att anpassa sig till övr konservativa partier och därför har jag en känsla av att återvandringsfrågan hamnat litet i bakgrunden.
      Att de som fått avvisningsbeslut ska ut är självklart, likaså alla som är här illegalt eller invandrare som begår brott. Den som inte följer våra lagar och respekterar vår kultur m m ska inte vara här! Det skulle de heller inte vara om inte de lockades av våra generösa bidrag och vår välfärd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>