Delade en liten filmsnutt på fejjan i förrgår. Handlar om dagens användande av våra mobiler. Jag tycker ändå att det är tänkvärt, och jag skrev att jag skulle anamma det med att stänga av ljudet då jag hänger på kaffedejter och sådant. Jag gillar inte att det ska tas för givet att man är anträffbar, alla timmar på dygnet.

Han säger ju i filmsnutten att det inte hjälper att vända mobilen upp och ner. Du lägger ändå upp den på bordet och du kommer att svara om det ringer eller vända på den och titta vad det var som lät. Där tog jag till mig det han sa. För det är precis vad jag har gjort. Vänt på den…och gjort det för att jag trott att det varit för att visa respekt inför den som sitter mitt emot

Mm, vidare så vet vi ju allihop, att vi klarade oss förut med en fast telefon. Så varför har vi gjort oss så här tillgängliga? Kan det vara en del i, varför människor idag, känner stress?

Så, från och med igår, införde jag för min egna del, avstängande av ljudet om jag är ute och fikar eller äter med någon. Jag börjar där, och ser om jag utökar mitt frånvarande av mobilanvändandet. Enda förbehållet eller brytandet av det löftet, är om jag väntar ett viktigt samtal, som är lättast att jag svarar på för att till exempel slippa telefonköer.

Jag plockade upp Anna igår och vi åkte ut på Nybro där vi gårdagen till ära, firade den där, salladsdagen som är världsomfattande. Jodå, jag kom ihåg att stänga av mobilen

Vi pratade bland annat om boken, ”Är mor död” av Vigdis Hjort, som skulle tas upp på kvällens bokklubbsträff. Jag har som vanligt saker jag stör mig på i böckerna. Men efter att vi resonerat, och analyserat så höjde jag ändå mitt betyg på den. Viktig att tillägga är återigen, att läsa boken rent handgripligen är förmodligen det som ger mest i utbyte. Lyssnar man, kan det direkt bli fel om du inte gillar uppläsaren eller uttalet av vissa ord. I den där boken var det ett upprepande av mamma/mor, så vid jämna mellanrum hade man lust att bara stänga av.

Nu jobbar jag ikväll så jag skulle inte delta i träffen. Däremot har jag skrivit ner mina tankar och åsikter som jag sedan skulle skicka på messenger till gruppen idag. Jag hade på förslag att vi skulle skriva en bok (kanske en novellsamling) om våra mammor. Jag skulle döpa boken till Min morsa och inom parantes (och era mammor).

Vi har allihop en historia att berätta om våra föräldrar. Allt från bullmammor, dom som alltid fanns där och fångade upp sina barn, hårt arbetande, alla på sina sätt, närvarande och frånvarande, och varsevarande (för att använda Björn Natthikos ord). Spännande, sorliga och absolut vardagliga storys.

Hur den boken ens skulle sammanställas och bli i slutändan, har jag ingen aning om, men jag skulle absolut INTE, upprepa ordet mamma, morsa eller mor, 17 gånger per sida 🙃

Jag hann inte mer än skriva ner mina tankar så ställdes träffen in, och vi ska ändra datumet. Nå, då tar jag ändå med mig mina skrivna ord och kör högläsning på dom. Om vi får till en kväll då jag inte jobbar.

Gjorde nåt så enkelt och så gott, till middag igår. Man bör dock ha framförhållning. Den ska ligga i frysen, 2-3 timmar innan man gör den klar. Falsk fläskfilé fick det bli, med en supergod sås till. Jag skulle ha kroketter, eller Rösti, alternativt lyx potatismos till, men det bidde pommes. Mest på grund av mitt dåliga planerande av tillagningen.

Idag är det den årliga, världskända ”Rocka sockor” dagen. Har jag två udda sockor på mig? Oh ja…köpte till och med nya och för att få lite färg så valde jag barnsockor. Och tänk, jag som har 39 på mina skor, visste att jag skulle kunna ta storlek 32-35, dom passar perfekt. Till Winstone…mjaee

Men han ställer upp, i vanlig ordning ❤️

Och med det önskar jag er alla en fin torsdag och Rocka på med sockorna