En tragisk LSS-Utredning..

Rekordmånga nekas personlig assistans samtidigt som kommuner i allt högre grad tvingas investera i LSS boenden för att ta hand om barn som inte längre har rätt till personlig assistans. Barn tvingas därmed växa upp på gruppboenden när situationen till slut är ohållbar för familjen – som ensamt annars måste täcka hjälpbehoven.

Tuva, Loke, Elvira, och Oscar, listan kan göras lång över alla de fall som uppmärksammats medialt runt om i landet. Barn med svåra hjälpbehov som nekas personlig assistans, och förtvivlade föräldrar som går på knäna – samtidigt som de kämpar i en byråkratisk process för deras barns framtid.

90 % av de som ansöker om personlig assistans idag får avslag. Samtidigt har 700 personer förlorat rätten till personlig assistans – på mindre än två år. Medan Försäkringskassan gjort allt för att minska sina kostnader så har kommunernas kostnader för personlig assistans ökat. Varför? För att de tvingas ta ansvaret när staten sviker och lämnar personer med funktionsnedsättningar i sticket.

Under drygt 10 år har Försäkringskassan successivt skärpt sina bedömningar och tvingat allt fler till svåra rättsprocesser. Och när Försäkringskassan går segrande ur rättssalen så vinner deras hårdare bedömningar laga kraft. Successivt har gränsen för rätten till personlig assistans förskjutits och allt fler med stora hjälpbehov tvingas nu förlita sig på deras anhöriga.

Hur kunde det bli så här? Och vad gör vi för att förändra denna fullständigt oacceptabla situation?

Nu kom LSS-utredningen med sitt svar: Inget barn under 16 år ska längre ha rätt till personlig assistans!!! Och detta är bara ett av de hårresande förslagen i en utredning som med all rätt sågas i fotknölarna. Jag återkommer till de andra förslagen i utredningen men vill redan nu klargöra min slutsats av denna utredning:

Hur f-n är det möjligt?! Gör om, gör rätt. Skicka denna utredning och alla dess handlingar till Fortums värmeverk i Stockholm. De har uppenbarligen behov av något brännbart.

 

Länkar:

Rekordmånga nekas personlig assistans

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6703087

Barn nekas personlig assistans – tvingas flytta till boende

https://www.ekuriren.se/eskilstuna/barn-nekas-personlig-assistans-tvingas-flytta-till-boende/

Tuva 6, svävar mellan liv och död – utan personlig assistans

https://www.expressen.se/nyheter/tuva-6-svavar-mellan-liv-och-dod-utan-assistans/

Loke 4, får livsfarliga anfall – nekas personlig assistans

https://www.expressen.se/nyheter/loke-4-far-dodliga-anfall-nekas-assistans/

Elvira 4, är blind och döv – familjen nekas personlig assistans

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1qwGJ/elvira-4–ar-blind-och-hjarnskadad–familjen-nekas-personlig-assist

 

6 kommentarer

  1. Fredrik

    Sitter inte ditt parti i regeringen? Som om de senaste fyra åren inte tagit FK i örat (genom lagstiftning)? Var är ert (ditt) ansvar för denna situation som nu råder?

    • Nils Seye Larsen (inläggsförfattare)

      Hej Fredrik! Du har helt rätt i att vårt parti tyvärr länge varit helt inaktiv i denna fråga och därmed delaktig till att man inte tidigare försökt förbättra situationen. Jag kan bara beklaga detta. Men under de senaste åren upplever jag att vi äntligen vaknat till och tagit denna fråga på allvar. För oss var det viktigt att få till en ordentlig utredning – utan sparkrav. Den här utredningen har inte levt upp till våra förväntningar. Här har jag en god tillit till Åsa Lindhagen, Miljöpartiets funktionshinderspolitiske talesperson.

      • Fredrik

        Bra! Jag förstår att i tider där ekonomi går upp och ner så måste alla branscher inom stat/landsting/kommun också agera utifrån detta på samma sätt som privata företag eller enskilda individer – men, det finns människor som inte har möjligheten att som dig och mig själva fatta beslut om sin vardag, allt ifrån unga friska till dem med olika typer av hinder i olika åldrar.

        Då är det av yttersta vikt att inte det sker en regional eller än värre en lokal bedömning utan att den är nationell. Min bostadsort ska inte ligga till grund för om jag beviljas assistans/hjälp utan den ska ligga i händerna på lag, förordning, regel eller föreskrift som gäller alla. Oavsett.

        Som anställd inom kommunal omsorg samt taxichaufför med ansvar för färdtjänst så ser jag dagligen hur människor kommer i kläm, försvarslösa människor. Jag gör det jag kan i mitt yrke som boendehandledare så klart, och jag har under i princip varje pass på taxi ur egen ficka betalat avgiften för färdtjänst därför att jag ser att den som åker egentligen inte har råd. För mig handlar det inte att överleva eller inte på 39kr, men för många äldre så kan det vara enormt tufft.

        För mig, oavsett min politiska färg, är barn, pensionärer och dem med olika typer av funktionshinder HELA Sveriges ansvar. Då ska jag som har det bra och betala min del, även om jag idag inte har barn i skolålder, någon anhörig med funktionshinder och föräldrar med hygglig pension. Jag ska ändå göra ”rätt för mig”. Genom staten.

        Jag klandrar alla partier, även de två som jag tycker är ”för” extrema för svensk politik. Bra svensk politik (enligt mitt sätt att se på det). Det borde vara möjligt för S, MP, C, L, KD och M att tillsammans komma överens om att just dessa grupper – barn, pensionärer och dem med funktionshinder – är statens ansvar. Skolan borde likt LGR80 och läroplaner före den ligga på staten. Då var den svenska skolan ett exempel som andra länder tittade på för att lära sig av. Och då skulle alla dem med barn, anhörig med funktionshinder och pensionärer ha EN huvudman. Staten. En huvudman som bedömer alla enligt samma mall. Inte som nu, varje enskilds kommuns mall.

        För, det är snart så att vi har samma typ av tänk som t ex Tyskland och USA med delstater och egna ”lagar och regler”. Och kommuner ska aldrig kunna konkurrera med varandra när det just gäller barn, dem med funktionshinder och pensionärer.

        • Nils Seye Larsen (inläggsförfattare)

          Tack Fredrik för en mycket intressant och läsvärd kommentar! Håller med dig både i att vi behöver ha detta på nationell nivå och att här behövs en bred politisk enighet.

    • Nils Seye Larsen (inläggsförfattare)

      Krister, vi har ett ansvar för att människor ska kunna leva ett värdigt liv – oavsett fysiska eller psykiska begränsningar. Det är vårt ansvar att se till att människor i behov av hjälp får den hjälp som de behöver i deras vardag för att kunna klara sig. Och det är vårt ansvar att se till att det finns tillräckligt med medel för att säkerställa att alla människor i behov av personlig assistans får det stöd som de har rätt till enligt lag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>