Tankar

Av , , 4 kommentarer 13

Pratade med syrran i dag. Började tänka på allt man har ihop. Så odrägligt det måste ha varit att ha en lillasyster som är 7 år yngre, alltså i den mest nyfikna åldern när man själv är på väg in i tonåren.

Mitt "första" minne är när jag gallskrikande "mamma, mamma" sprang genom huset och in i köket och gömde mig bakom mamma. På andra sidan mamma stod då min äldre syster och hade säkert gärna "vridit nacken av mig". Detta minne är ständigt återkommande så det hände tydligen lite nu och då under en period. Det märkliga med den hågkomsten är att mamma alltid stod i köket, vid diskbänken. Nog måste hon väl ha lämnat den platsen någon gång i alla fall.

Nästa minne, då jag själv var på väg in i tonåren, var när syrran skulle hjälpa mig med matten (ve och fasa för matte!). Hon var pedagogisk och vänlig och försökte leda mig rätt i matematikens irrgångar. Jag bara skrattade, fnissade så där hysteriskt som ffa unga tjejer kan göra."Fniss, fniss" tills vi hamnade i samma scenario igen. "Mamma, mamma".

Som syskon växer man upp i samma familj, men ändå kan man ha helt olika uppväxt beroende på var föräldrarna själva befinner sig i livet. Så var det för oss och vi levde nog lite i parallella världar. Men vid 20 år bodde jag i Stockholm, levde med Livskamraten och vi hade flyttat in i en ny lägenhet i Vårby Gård. Syrran kom och hälsade på med sin lilla dotter och tänka sig….

…som genom ett trollslag så blev vi vänner, inte bara syskon. Vi umgicks som två vuxna människor med varandra. Vi pratade, gick iväg till badstranden med lilla E, var på museum och hade det helt enkelt väldigt trevligt tillsammans.

Avstånd betyder ingenting,
vi kan gå olika vägar,
för du är ändå alltid nära
och har din speciella plats
i mitt liv

Så här kan man också uttrycka sig:

Även när du är sjuttio
är du bara sju i din systers ögon
/Pam Brown

 

Titta bara

Av , , 6 kommentarer 13

Gick en runda i trädgården igår, kollade överallt mycket noga. Betraktade anemonerna, scillorna, pingstliljorna, vitsipporna, knopparna på rosenbuskarna, de spirande tulpanerna, julrosen som har börjat skifta i rosa, ganska härligt va? Vilken livskraft!

Jag har en del drömmar om trädgården, drömmar som inte är så lätta att förverkliga här uppe i norr. Det är drömmen om rosor, rosor och åter rosor, slingrande överdådiga clematis i olika färger och lavendeln som doftar där jag strosar omkring i min trädgård, iklädd stråhatt och långklänning.

I verkligheten så är det gummistövlar och oömma jeans som gäller, men det kan man blunda för.

I mina tankar så växer rosen Venusta Pendula och honungsrosen metervis upp i körsbärsträdet, deras vackra milda blommor avlöser den överdådiga körsbärsblomningen. Mitt i alltihop växer en clematis som blommar tidigt, samtidigt med körsbärsträdet, överdådigt, magiskt.

Kan man tänka sig, de två rosor jag har planterat mot körsbärsträdet ser ut att ha överlevt vintern och idag såg jag något:

Titta, det är clematisen som har börjat skjuta gröna skott mitt ibland rosorna! Kan jag få uppleva åtminstone lite grand av min dröm. Kanske inte så överdådigt som jag skulle vilja, men ett överdåd enligt norrländska mått. Hoppas, hoppas, hoppas!

Inget blev som jag planerat

Av , , Bli först att kommentera 11

En av de viktigaste sakerna för mig, i arbetslivet, är att ha möjlighet att själv styra upplägget av arbetsuppgifterna. Så har jag jobbat de senaste 20 åren så det skulle vara svårt att lära om till rent rutinarbete nu.

Men ibland kan det bli fel ändå. Jag hade planerat min dag exakt, med kameran i  handen och revisionsblanketter i högsta hugg, skulle jag ut och titta på "verkligheten", dvs den verksamhet där jag arbetar.

Men, men tiden för månadsrapporten närmar sig så jag började fylla i den. Tror ni inte det krånglade på ett, säger ett, ställe i rapporten. Hur många gånger jag än försökte uppdatera den formel som låg till grunden för uträkningen så ville ändringen inte slå igenom i dokumentet. Finns det något värre?!  Tala om teknostress….. Ända fram till lunch blev jag sittande och försökte uppdatera en jämrans graf. Eländes elände.

Efter lunch började jag fundera på upplägget av ett möte senare till veckan. Vips så var den arbetsdagen över. Känslan av att ha presterat något vill inte riktigt infinna sig i dag. Nåja, det kommer väl en ny dag i morgon. Nya tag, ska försöka hålla mig till dagens plan, men göra det i morgon istället. Det blir nog bra, man kan inte lyckas jämt.

Pollenallergi? annat?

Av , , 5 kommentarer 13

Vet inte vad som har hänt, men det har börjat rinna tårar ur ögonen när jag går ut. Det rinner och rinner, och jag får torka kinderna oavbrutet. Har jag blivit allergisk?

När jag är ute och jobbar i trädgården så får jag rinnsnuva. Nu har jag kommit in efter att varit ute och försökt snygga till efter fjolsommarens vattenläcka och mina ögon känns irriterade. Jag har duschat och bytt kläder för att försöka få bort allt eventuellt som irriterar, men det känns ändå i ögonen.

Är det någon som vet hur det känns när man är känslig mot pollen, jord, annat?
Jag har ingen erfarenhet, men vill gärna bli av med det. Speciellt de rinnande ögonen är väldigt irriterande.

Jag förstår inte…

Av , , Bli först att kommentera 13

Klockan är nu 19.10. För fem minuter sedan lade jag ner lille J i resesängen tillsammans med hans två nallar, satte på musiken och stängde dörren till rummet. Inte ett pip, inte ett knyst hörs från rummet. Precis som hans storasyster L. Jag trodde att hon var ett alldeles speciellt barn som var så lätt att lägga, men tydligen inte. Föräldrarna har lyckats få båda barnen att bara slappna av och sova när det är dags.

Är det musiken som gör det? Jag har undrat det förr och jag undrar det återigen. Är det den konsekventa hanteringen, samma rutin, ibland i resesäng hos mormor/morfar eller hos farmor/farfar eller borta på annan ort, men ändå; rutinen är densamma. Musiken är densamma.

Så var det inte med mina egna två barn. Båda två fick man ligga inne hos till dess att de somnat. Mången god kväll har man sovit bort på det sättet. När de blev större så fick vi gå och titta till dottern var 5:e minut. Dröjde vi för länge så kom hon strosande och tittade anklagande på oss.

Jag har rekommenderat dottern att också använda denna sövande musik, men jag tror inte att hon anammat idén. Hoppas nu bara att lille J tar lite sovmorgon i morgon bitti. Om han är uppe tidigt, så hoppas jag att han får sällskap av farfadern som också brukar vara vaken tidigt.

Lördag morgon och allt är lugnt

Av , , 2 kommentarer 13

I dag händer det spännande saker. Lille J ska komma och sova över hos oss, farmor och farfar. Det är premiär så det är lite nervöst. Tänk om han vaknar i natt och inte vill låta mig trösta honom, vilken mardröm….. Men det är en lugn och sansad liten gosse så det ska nog gå bra.

Jag håller nu på och  plockar bort alla mina påsar med garner, virknålar och saxar så man har koll på läget. Gossen är nyfiken av sig så det gäller att se till att han inte kan göra illa sig på mina handarbetarsaker som just nu ligger lite utspridda överallt.

När jag håller på och stökar omkring så hittar jag den lilla väska jag hittade i Dubai. En av de saker som säljs, i smyg men ganska öppet ändå, är kopior av allehanda fina väskor med härliga namn som Dolce&Gabana, Gucci etc. Dessa försäljare blev som galna när de såg mig, tyckte antagligen att här är en människa som behöver hjälp att styla upp sig.

Min favoritväska under vistelsen var nämligen denna chica skapelse i säckväv, den förpackning som skapats för att rymma exakt 6 vattenflaskor av märket Masafi och alldeles perfekt att ha med sig, passade lika bra på dagen som till en mer uppklädd outfit på kvällstid.
 

Förstår ni varför väskförsäljarna blev som galna när de såg mig? Det förstår inte jag, hellre denna praktiska, trevliga lilla väska som enkelt kan vikas ihop och läggas i fickan för att vid behov användas och fyllas med diverse små trevligheter än att gå och stila med en kopia av något känt märke.

Trevlig helg!

Ord

Av , , Bli först att kommentera 13

Ord är så viktiga, har ni tänkt på det? Tänk att läsa en bok där orden rinner som porlande vatten i en bäck, över stenar, med små barkbåtar dansande på vattnet.

Man blir varm i själen, man mår så gott av orden ibland.

Men ord kan också vara vassa, skära som knivar rakt igenom hjärtat. Så hårda, så oresonliga. Inte minst det skrivna ordet kan bli så fel, saker låter så definitiva, det finns inte utrymme för nyanser, man kan inte läsa av minspel eller kroppens språk.

Ont gör det.

Egentligen är det märkligt, vi har bara 28 varianter av bokstäver och ändå kan vi forma en hel värld med de 28 små spretiga staplarna och krusiduller. Det kallar jag magi.

 

Töntfaktorn ökar med åldern?

Av , , 2 kommentarer 15

Ibland funderar jag, händer det något efter att man blivit 55+, något med ökning av en specifik töntfaktor? Vissa saker ska man kanske inte berätta, men jag kan inte låta bli. Skratta med mig eller bläddra vidare till någon annan blogg.

Ett par kvällar sedan så satt Livskamraten och jag i varsitt rum och tittade på olika TV-program. När jag stängde TVn och lämnade vardagsrummet så upptäckte jag att jag hade "makten" (fjärrkontrollen) i handen. Nåja, jag bara lämnade den i allrummet, bredvid den andra TVn och tänkte att jag tar bort den sedan.

Dagen efter kom jag hem från jobbet och Livskamraten satt i sköna fåtöljen med makten i handen och muttrade: jag förstår inte, den här har bara lagt av, jag har bytt batterier flera gånger, men den fungerar inte.

Jag kastade en blick på fjärrkontrollen och konstaterade att "den där ska vara till den andra TVn". Rackarns vilken utskällning, här hade han hållit på av och till under dagen med att försöka få ordningen på den rackarns mojängen…………bla bla bla.

Efter en stund berättade han att inte nog med den förb….de fjärrkontrollen, han hade också försökt ladda mobilen på Telia, men inte lyckats. Flera gånger hade han försökt men icke.

Nåja, jag försökte vara snäll och menade att jag kunde göra ett försök. Sagt och gjort, in på Telia, knappade in och resultatet blev "tekniskt fel, ring 90200". Jag gav mig inte utan bad Livskamraten skriva upp sitt mobilnr (jag kan det inte, har det inlagt som kortnr i min telefon), ringde Telia, satt i kö och väntade. Det blev slutligen min tur, jag uppgav mobilnumret och den vänliga kvinnan sa "det numret finns inte hos Telia".

Va?! finns inte hos Telia. Då gav jag upp och lämnade åt honom att kontakta rätt leverantör.

Dagen efter säger Livskamraten, "nu har jag laddat telefonen, det var Telia, jag hade ju skrivit 070, men det ska vara 073". Ridå!

Inte kan jag minnas att vi gjorde sådana tabbar tidigare, eller om vi gjorde så har jag förträngt det. Livet blir i alla fall, om inte enklare, så lite roligare på detta sätt!

Geist sökes!

Av , , 6 kommentarer 13

Det känns som att jag har tappat geisten. Är det någon som har sett den? Den syntes senast 1 maj, iklädd fritidskläder och gummistövlar. Är i desperat behov av den nu för att kunna komma igång med trädgårdsarbetet här hemma.

Det ska krattas, det ska rensas i rabatterna, jag måste återställa framsidan som grävdes sönder när vattenledningen gick sönder, rosorna ska snart tuktas (har vi musöron på björkarna ännu?), pelargonerna planteras om – det är då man behöver geisten.

Kanske dyker den upp till helgen? Lite varmare väder kanske kan locka hit den.

Jag vill inte vara hemma! Jag vill vara i SpanskaVillan och plantera och vitriolmåla och måla sockeln och lägga trallen och sätta fast vindskyddet på flotten och……….

Nej, koncentration, koncentration, koncentration, här och nu är det som gäller. Se till det som finns runtomkring, uppmärksamma det som händer, t ex handtvättardagen i morgon. Skönt, jag har längtat efter att få tvätta händerna ordentligt! Skulle gärna vilja göra det lite oftare än en gång/år visserligen, men ett bra initiativ i alla fall!

Småhandlat

Av , , 6 kommentarer 10

Var till sta’n idag och handlade en madrass till dagbädden till SpanskaVillan. Köpte också ett litet orientalinspirerat bord till, kan vara bra att ha två stycken när man ska ligga och slappa i solen bland en massa kuddar.

Nu är det bara att sy frottéöverdraget till kuddar och madrass, att köpa trätrall och att gjuta färdigt med stenar och betong så den lilla platån inte rasar ihop.


En hel del att göra, se den lilla "muren" längst till höger i bild med den gjutna blomkrukan ovanpå. Sådant finns överallt, kan ni tänka er vilket arbete som ligger bakom och så fint det ska ha varit då på 50-60-talet.

Inte nog med madrass och bord, jag köpte små svarta blomlådor också, 2 st för 99,-, bra pris. De ska jag fylla med lavendel. Eventuellt kanske jag provar att gjuta några stadiga stativ att ha blomlådorna i. Känner mig nöjd, nu har jag hjälpt till att hålla världsekonomin på rätt köl igen!

I kväll är det hockey, dvs Livskamraten ser på hockey och jag sitter bredvid och håller ena ögat i en bok och det andra i en tidning och ibland nickar jag instämmande när Livskamraten utbrister: "såg du?"

Presentation
  • Jag lever här och nu.
  • Jag har ett ansvar för hur mitt liv utvecklas.
  • Jag vill så mycket.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se