Så här såg loungemöbeln ut i morse när jag tog kaffekoppen och skulle gå ut och sätta mig. Barr, barr och mera barr. Det blev till att sopa ordentligt innan några dynor kunde läggas ut. Nog märks det att hösten är på väg alltid.

Idag dök killarna upp från trädfällningsföretaget och vi fick en bra offert. Vi ska ta bort inte mindre än 4 träd plus ett av grannens. Ja, vi tar ju inte bort grannens träd utan att han godkänt det förstås. Han jobbar i kväll så vi får prata med honom i morgon.

I morgon ska vi provköra en bil, en Dacia Duster. Vi har verkligen tänkt fram och tillbaka på vilken bil vi ska leasa för de kommande tre åren, men efter att ha pratat med en Dacia-ägare så bestämde vi oss för att åtminstone provköra en. Det ska bli spännande och jag hoppas att den kommer att kännas bra så slipper vi fundera mera.

Här blommar det fortfarande, rosen Louise Bugnet sätter nya knoppar och jag plockar hela tiden in nya kvistar så vi får njuta av dem även inomhus. De doftar så underbart. Man måste ta vara på det som är gott här i livet.

Det stormar idag. Vi inväntar svar på en offert om trädfällning och det är med lite oro som vi väntar på deras besked. Vi har ju våra höga träd som bara kan falla åt ett håll, nämligen över huset, så vi bävar lite när stormvindarna drar fram. För att inte tala om alla kottar som med avse värd kraft slungas mot taket på uterummet. Måtte vi få träden fällda innan det händer något. Det värsta är ju att det inte finns något utrymme att fälla dem på. Det blir till att kapa en bit i taget och fira ned bitarna.

Idag kände jag behov av lite shopping. Det bar alltså iväg till Birsta och handlades lite av varje; byxor åt Livskamraten, jacka, sockar och skor (3 par) åt mig. Plus förstås massor av batterier. Det börjar bli dags att plocka fram alla slingor och då krävs det en hel del batterier. Vi rustar oss för hösten / vintern.

Ack ja, hösten är nog här nu. Slut på alla mysiga fikastunder ute i solen. Vi fikade framför TVn idag och då började en gammal film, Lille lorden. Där blev jag sittande. Jag älskar de gamla, svartvita filmerna. Visserligen kan det vara lite överspel ibland, men dialogerna är ofta välformulerade, jag njuter av deras konversationer. En gammal nörd, det är vad jag är.

Så har jag varit borta några dagar igen. Fått vara tillsammans med några av mina älskade barnbarn. Tiden flyger när man är tillsammans. Ordentligt med frisk luft har det blivit och rejält med godis i lördags. Fick se mig själv i ”spegelrummet” på Energicentrum och tänkte ”rundlagd äldre tant” innan jag insåg att det var mig själv jag såg.

Hjälp! Jag ser inte ut som jag känner mig! Nu måste jag sluta äta godis, äta mindre mat, sluta ta fikabröd till eftermiddagskaffet och framförallt; öka längden på mina promenader, kanske öka takten också.

Japp, så får det bli men först går jag tillbaka till sängen och vilar en stund.

När man som jag är intresserad av släktforskning så kommer man i kontakt med många, för oss idag, okända ord. Rote, inhyses, förgångsman, allt måste man slå upp och granska betydelsen av. Men det har kommit så många nya ord gällande nutiden också;

– tsunami, idag vet alla vad det är men före den fruktansvärda händelsen i Thailand 2004 så visste inte vi vanliga människor vad det var

– pandemi, tidigare så skulle jag nog sagt epidemi om Coronaviruset

– incest och pedofili, helt okända ord när jag växte upp, ändå måste det ha förekommit även då

– podd, låter som något man gör – ska vi ut och podda i kväll?

– influencer, måste vara det mest överflödiga ord som finns. Hur detta kunnat bli ett yrke som man dessutom tjänar stora pengar på, är för mig en gåta

För att inte tala om alla ord inom datateknologin! Deleta, mejla, e-mojis, streama, surfplattan, aaaaaaahhhhhh, man försöker hänga med men det går bara inte. I den världen ligger man alltid lite efter.

Jag känner en viss alienation till allt detta nya. Går och lägger mig på soffan och läser en feel-good-bok istället. Inga svåra ord, gammeldags känslor, där känner jag mig som hemma. Ute stormar det så det är bäst att hålla sig inomhus.

Ny dag, nya bekymmer. Nej, där ljög jag. Inga nya bekymmer har tillkommit. Idag har vi monterat lampan på den nya spaljén och that´s it. Inget mer har gjorts denna den nionde september 2020. En del slötittande på Hemnet och Facebook. Har planterat om en blomma och det känns bra. Har även börjat flytta in ömtåliga växter till uterummet. Men än känns det för tidigt att göra färdigt för vinter. När solen tittar fram så känns det varmt och skönt. Även idag har vi suttit ute på Patio de la Rosa och druckit eftermiddagskaffe.

På fredag ska jag åka upp till mina barnbarn, ser fram emot att få tillbringa helgen tillsammans med dem. Ska köpa med mig lite gott så vi kan frossa och må gott, trots distansen.

Till sist, lägger ut en bild på min okända ros. Den är så vacker, jag skulle så gärna vilja veta vad den heter. Det enda negativa med den är att den saknar doft. Man får njuta ändå.

Min senaste inköpta ros, Hansarosen, har en knopp som snart kommer att slå ut. Jag längtar efter att få se den helt utslagen. Fortsätt sköta om er.

Positivt är att Corona verkar minska i Sverige. Jag hoppas vi alla orkar hålla ut och fortsätta med att hålla distans. Måtte vi bli av med eländet snart. Hoppas också att omvärlden lyckas med sitt arbete att minska spridandet av smittan.

En annan positiv nyhet är att den förgiftade ryske politikern verkar kunna komma ur sin koma. Håll tummarna för honom och för hans familj. Ja, håll tummarna för att den ryska regimen inte lyckas tysta oppositionen.

Mera positivt, att olika länder kan enas i fördömandet av hanteringen av opposition i Belarus. Man måste beundra de människor som orkar engagera sig och kämpa mot idioti vecka efter vecka. Hoppas att det amerikanska folket kan göra på liknande sätt och göra sig av med den farlige barnunge de har vid makten. Den hemske mannen skrämmer mig. Jag kan tänka mig honom starta en konflikt ”bara” för att landet ska enas mot en gemensam fiende och glömma bort att de har den farligaste individen vid rodret.

Ja, det var lite politiska tankar, vet inte var de kom ifrån. Idag tog jag med en lista med saker jag tänkt köpa på IKEA. Märkligt nog verkade alla andra vilja ha just de sakerna. Det enda jag fick med mig därifrån var 3 buntar servetter. Konstigt, jag har aldrig varit med om att allt jag velat ha var slut.

Så det blev en tur till Bauhaus och där köpte vi en lampa med skymningsrelä att sätta på vår klematis-spaljé. Expediten menade att ”om man kan sätta i en kontakt så klarar man av att sätta upp lampan och reläet”. Där överdrev han nog enkelheten lite. Vi sitter nu här med elgrejor som måste monteras av elektriker. Jaha, då blir det ingen lampa i kväll i alla fall.

Vi hade väntat oss en regnig dag idag, men väderleksgubbarna hade inte rätt idag heller. Solen är framme, det är varmt och skönt och vi har tillbringat mesta delen av dagen i loungegruppen. Frånsett den dagliga promenaden förstås. Vi hade så trevligt besök igår. Jag hoppas verkligen att kontakten kan utvecklas till vänskap. Ibland är det bara så att man träffar någon/några och det känns som att allting stämmer. Man kan prata direkt med varandra som om man känt varandra länge. I dessa tider jublar man när man träffar nya människor. Lustigt hur det blivit. En äppelpaj har jag åstadkommit idag. Nu när det går mot höst och vinter så måste jag öka på de husliga aktiviteterna.

Den dagliga rundan på gården visar att den nyplanterade klematisen Summer Snow ”Paul Farges” växer så det knakar. Tänk att jag ska klippa ned den helt till våren, suck, jag gruvar. Denna sommar har jag ju varit framme med sekatören vid två tillfällen då jag klippt bort nya, friska skott av misstag. Det gör att jag bävar lite för att beskära växter, men jag har bestämt att eftersom jag varit så dålig på att beskära växter tidigare år så ska 2021 bli året då alla växter som behöver beskäras, ska beskäras.

Tills vidare njuter jag bara

Rosen utan namn som har så tunga rosor att den inte orkar hålla dem uppe. Hoppas så att den ska överleva vintern. Då ska jag bygga den ett fint stöd så att man får se blommorna ordentligt.

Snow Pavement som haft en viloperiod, men nu återkommer med nya, väldoftande rosor. Tänk om jag kunde buteljera doften och ta en liten sniff då och då under vintern. Drömmar…

Visst finns det en religion som förespråkar att man ska göra sig av med världsliga ting? Det ligger nog något i det. Tänk bara på lyckan när man varit iväg på Återvinningen med ett antal säckar, oj vilken lycka! Idag gjorde vi oss av med något som mest bara stått i ett hörn och inte gjort en människa glad. Så skönt att det är borta! Så mycket roligt vi kan göra för de 45.000 kr vi fick. För att inte tala om hur nöjd köparen var, tyckte sig ha gjort ett riktigt fynd. Nu känner jag hur jag börjar kasta blickar omkring mig – har vi något mer som vi inte använder men som någon annan kan ha glädje av.

Lite grand av pengarna gjorde jag av med direkt. For iväg och köpte generöst med vita tulpanlökar. Blommor, växter hör inte till de saker som man ska göra sig av med. Nej, mer och mer och mer. Nu stundar lördagskvällen. Jag önskar er en trevlig kväll.

Spaljén med den gamla klematisen Brunette blev färdig igår. Den sitter fast i en enda hög på en metallställning, men jag fick loss några slingor och har fäst dem i den nya ställningen.
Nästa sommar kan den klättra upp för spaljén och välla framåt. Det kommer att bli bra. Massor av tidningar har jag lagt i tunnan och fyllt på med täckbark. Till våren får den lite benmjöl, kogödsel och jord så ska den få växa sig riktigt stor och blommande. Den har alltid varit väldigt blomrik, men eftersom den stått lite skymd så har ingen uppmärksammat den. Men nu ska det bli annat, nu ska den synas.

Så roligt det var att träffa mina tanter från Läsecirkeln igår. De längtar så efter att vi ska kunna börja träffas, men vi har ingen lokal. Den kommunala Träffpunkten är stängd september månad. De hade till och med förslag på författare och vi enades om att börja läsa noveller. På det sättet slipper vi (läs: jag) återberätta det vi läste gången före. Nu ska jag ta itu med att hitta någon lämplig novellsamling så när vi får tillgång till lokal, då är vi beredda att börja träffas.

Idag känns det som att jag kommit till ro med detta med distans och avstånd. Äntligen, det har ibland varit som att det kliat i själen av längtan…. av längtan efter vad då? Mer aktivitet, mer närhet. Kanske är det för att nu har alla återgått i arbete, barnbarnen är i skolan och är upptagna med sina aktiviteter. De kan inte komma hit för de har fullt upp själva. Är det vad som orsakat att klådan i själen har minskat, att det faktiskt känns ganska okej att vi är själva här och stökar på i lugn och ro.

Visserligen blev det en besvikelse över att föreställningen Macbeth på Norrlandsoperan flyttas till nästa höst, jag skulle så gärna vilja ha den att se fram emot. Men, det får bli nästa höst då. Man ska ju ha något att se fram emot även då.

Det regnar lite idag så jag har ställt in projektet med att fixa klinkersplattor vid muren. Men spaljén till min gamla klematis som vuxit i en tunna i flera år nu, den spaljén ska jag göra. Rensa bort ogräs i tunnan, fylla på med tidningar och täckbark samt ge den en fin ställning att klättra på, det blir bra. Den är så vildvuxen, som en garnhärva, men jag har hittat några lösa stjälkar som jag ska leda upp längs spaljén. Fram med bultsax och najtråd, här kommer jag!