Annika Strandhäll (S), frisör, fackföreningsfunktionär, därefter statsråd och chef för socialdepartementet 2014 – 2019, socialförsäkringsminister 2014 – 2017 och socialminister 2014 – 2019. I hennes fall är det tydligt att en socialdemokratisk minister tillsätts utifrån partibok snarare än kompetens.

Under förra mandatperioden kritiserades den rödgröna vänsterregeringen hårt för Försäkringskassans behandling av människor som var för sjuka för att jobba men för friska för att få sjukpenning. Försäkringskassans dåvarande generaldirektör Ann-Marie Begler beordrades därför att kapa de skenande kostnaderna. Sagt och gjort. Hon genomförde exakt vad vänsterregeringen beordrat och de hårdare reglerna orsakade snabbt en folkstorm.

För att rädda sitt och regeringens skinn inför valet 2018 bytte socialminister Strandhäll raskt fot. Efter en politisk U-sväng sparkade hon den erkänt duktiga och aktade generaldirektören Begler på helt politiska grunder och återinförde generösare bidrag till personer som ansåg sig sjuka.

Strandhäll kallades till Konstitutionsutskottet för att förklara sitt agerande. Hennes jonglerande med sanningen fick flera tjänstemän i Försäkringskassans ledning att gå ut och anklaga henne för att ljuga för KU. Hon hävdade i KU bl a att det rådde ”samsyn” om att Begler skulle lämna sin tjänst hos Försäkringskassan. Begler dementerade detta och uppgav att förflyttningen skedde mot hennes vilja. Strandhäll regerade dock vidare; är man en mäktig sosse är man inte utbytbar. Att avsätta en sosse ses snarast som ett direkt hot mot demokratin.

Apropå demokrati, hur hade förresten Strandhäll uttryckt sig t ex på Twitter (där hon f ö är känd för att kasta sig över tangenterna innan hon hunnit koppla in hjärnan), om en minister från Ungern eller Polen sparkat en myndighetschef av partipolitiska skäl och sedan likt Strandhäll ljugit om orsaken till sparkningen?

När Strandhäll tillträdde som klimat- och miljöminister före jul 2021, framkom det att hon sedan 2018 haft nio skulder, s k betalningsförelägganden, som gått till Kronofogden. Hon verkade själv mäkta förvånad över detta. Aftonbladet avslöjade dessutom att hon redan 2013 fått en betalningsanmärkning, något som hon dessförinnan förnekat. Tidigare i år rapporterade DN att hon än en gång hamnat hos Kronofogden p g a en obetald faktura. Strandhäll drog till med en ny vals om varför hon missat detta. Hur kan en minister tillåtas agera så oansvarigt och lögnaktigt?

Nu är Strandhäll inte den första S-ministern som saknat kontroll över sin ekonomi. ”Sverige kan bättre” säger Magdalena Andersson. Ett så stort parti som S borde rimligen ha många lämpliga ministerämnen i sina led. Att ’recycla’ undermåliga ministrar är snarast ett tecken på att såssarna inte kan bättre och då vore ”det bästa för Sverige” att rösta bort dem.

Under sin första vecka som nyutnämnd klimat- och miljöminister fick Strandhäll frågan om hur många kärnreaktorer Sverige hade i drift respektive hade stängt ner:

–Åh herregud, det här borde jag ha koll på!”, svarade hon, lätt genererad, i livesändning.

Strandhälls senaste insats skedde i Almedalen för ett par veckor sedan. Dit kom hon med flyg för att debattera energipolitik. Ingen flygskam där inte. Inget föredöme heller trots att hon är klimat- och miljöminister. I debatten mot moderaternas energipolitiske talesperson Carl-Oskar Bohlin pressades hon om de skenande elpriserna. Hennes inlägg avslöjade hennes bristande kompetens inom området och fick rättmätig kritik. Efter denna debatt ställde hon plötsligt in sina övriga framträdanden. Bättre fly än illa fäkta.

En person som inte har koll ens på sin egen ekonomi ska snarast ha en god man, inte ansvar för ett lands stora och viktiga /ekonomiska/ beslut. Låt oss se till att både Strandhäll och S-regeringen försvinner i valet i september!