För ett par veckor sedan började marken gunga i KD. EU-parlamentarikern Sara Skyttedal polisanmälde då partisekreteraren Johan Ingerö för sexuellt ofredande, något som skulle ha skett i samband med firandet av EU-valet 2014. På Facebook skriver hon:

”För åtta år sedan valde en partikollega att, mot min vilja, försöka ta sig rätten till min kropp. Under alla dessa år har jag varit tyst. Försökt att förtränga vad som hände”.

Ingerö hade inte fått se polisanmälan men uppfattat att det handlat om ”någon form av ofredanden som hon menar ska ha skett för nio år sedan” och ”att det som påstås inte är sant”. Han skriver också att han och partikollegan som anmält honom haft en ”yrkesrelaterad konflikt i slutet av januari i år”.

Partiledningen hade då uppdragit till partisekreterare Ingerö att be Skyttedal ställa in den planerade intervjun ”30 minuter” i Svt, där hon skulle berätta om hur hon använt cannabis för att få hjälp mot psykisk ohälsa och slå ett slag för legalisering av cannabis i Sverige. Ingerö lyckades inte övertala Skyttedal att ställa in intervjun och hålla sig till partilinjen i narkotikafrågan.

Skyttedal gick i taket för att Ingerö än en gång ”gått över en gräns”. Plötsligt mindes hon vad som hände på efterfesten efter valvakan 2014 i en svit bokad av Göran Hägglund på Radisson i centrala Stockholm. Där hade hon tillsammans med 3 män på natten slocknat i en gemensam säng och vaknat av Ingerös hand på sitt lår.

Ingerö har själv skrivit om polisanmälan på Facebook:

”Det rör sig om en efterfest med stora mängder sprit som den här personen arrangerade och som jag och flera andra deltog i. Festen ägde rum i en hotellsvit efter valvakan i samband med 2014 års val till Europaparlamentet”.

Skyttedals polisanmälan lades ner, eftersom den anmälda gärningen, ”sexuellt ofredande” preskriberas efter 5 år. Borde hon inte ha känt till detta? Bara Ingerö och hon vet exakt vad som hänt, förutsatt att de lyckas komma ihåg något från efterfesten. Övr deltagare verkar ha haft bara dimmiga minnesbilder av händelsen.

Skyttedal har stått Busch mycket nära. Det var t ex hon som lyfte av locket om invandringspolitiken, liknade invandringen vid en ”skogsbrand”, argumenterade för en hårdare migrationspolitik, ledde kampen mot decemberöverenskommelsen och korkade på rikstinget 2015 upp en champagneflaska för att fira att ’decemberöverenskommelsen’ hade fallit. Liksom Ingerö har hon haft en frän profil på sociala medier. Hon har tagit sig hela vägen till EU-parlamentet. Ändå måste hon processa ett sexuellt ofredande i närmare 9 år, innan hon inser att hon utsatts för ett övergrepp och polisanmäler det. Undra på att det tar åratal innan beslut tas i EU-parlamentet! Var kanske Skyttedals vägran att ställa in intervjun i ”30 min”, där hon skulle argumentera för avkriminalisering av narkotika för eget bruk (vilket går emot partilinjen) och hennes polisanmälan av ett 9 år gammalt ”sexuellt ofredande” av Ingerö på en fyllefest i själva verket en tidig lansering av hennes personvalskampanj inför nästa års EU-val? Valde hon jaget före laget?

Nu gör Ebba Busch entré på scenen, men hennes olika och konstlade förklaringar till varför Ingerö plötsligt sparkades övertygar inte. Denna ”buschteater” påminner mest om gamla tiders buskteater. Ingerö rekryterades för att han var en kompetent kommunikatör, men nu behövde partiet snarare en organisatör. Under en frågestund med riksdagens journalister 22 mars kapade Busch Ingerö vid fotknölarna. ”Efter kraftiga dubier i december och januari” hade hon kommit fram till att Ingerö inte klarade sitt uppdrag. På frågan om Ingerö var en felrekrytering svarade Busch ”Ja”. Han hade misslyckats både med partiets kommunikation och organisation. Dessutom fanns en polisanmälan mot honom. Däremot finns ingen dom mot honom, eftersom anmälan lades ned.

Att i press, radio och TV säga att en av ens närmaste medarbetare varit en felrekrytering är ett tydligt bevis på uselt ledarskap och säger mer om henne än om Ingerö. Buschs råa karaktärsmord och skoningslösa behandling av Ingerö har med all rätt kritiserats både internt och externt. Han var en av hennes viktigaste medarbetare i formandet av det ”nya partiet”. Han var också hennes ”politiska livvakt” när hon granskades av DN för sin kostsamma hantering av elstödet. Hur ska Busch hädanefter med trovärdighet kunna tala om ”Hjärtlandet” och ”medmänsklighet”?

Tomas Nordenskiöld, politiksreporter på Expressen, säger i tidningens podcast  ”Politikrummet” att ”en av partiets högsta företrädare” i ett samtal ”off the record” varit kritisk till Buschs hantering av krisen och att flera andra inte tror på hennes motiv till att sparka Ingerö:

–Det är flera på hög nivå i partiet som säger till mig att det är uppenbart att Ebba Busch inte talar sanning när hon säger att Johan Ingerö var så undermålig att hon bestämt sig för att han skulle bytas ut oavsett allt det andra”, säger Nordenskiöld.

Som bekant åtalades Busch för grovt förtal i samband med sitt omskrivna husköp. Det slutade med att hon dömdes, men hon var tydlig med att deklarera följande:

-/Jag/ erkänner ett brott som jag i själ och hjärta anser mig oskyldig till.

Hon tog m a o inte fullt ansvar för sitt brott. Borde kanske partiet nu göra sig av med Busch på samma obarmhärtiga och skoningslösa sätt som hon gjort sig av med Ingerö, som inte dömts för något?

Jönköping är KD:s vagga och där oroas nu många partimedlemmar och partitrogna av att rapporteringen domineras av personkonflikter, fester med mängder av sprit, polisanmälan om sexuellt ofredande, lobbande för legalisering av cannabis, plötslig och skoningslös sågning av Ingerö m m. För att gjuta olja på vågorna åkte Busch dit i slutet av förra veckan. Lokal för mötet var ”Harrys”. Var det rätt möteslokal med tanke på att partiet vilar på kristen och frikyrklig grund och många partimedlemmar och sympatisörer behövde få ventilera sin oro och sorg över vad som hänt och händer i deras parti?

Sist men inte minst: partiets förtroende är nu allvarligt skadat. Klarar Busch av att återskapa förtroendet för KD både inåt och utåt? Är Busch idag rätt partiledare för Kd?