Sverige skakas nu av upplopp till följd av koranbränningar genomförda av dansksvenske Paludan, invandrade Momika m fl. Polisen har svårt att hantera situationen och landets säkerhet är allvarligt hotad. Som en följd av detta och p g a påtryckningar och hot från muslimska diktaturer verkar vår pressade regering överväga att begränsa demonstrationsfriheten och inskränka yttrandefriheten. Varför ska vi göra våld på vår demokrati p g a hot och hat från ledare och människor i diktaturer som inte respekterar mänskliga rättigheter? Också många svenskar kritiserar koranbränningarna men inte på samma aggressiva sätt.

Alla ideologier och religioner måste få ifrågasättas och kritiseras, förlöjligas och hånas i en demokrati. Om bara det som inte upprör tillåts eller tolereras, existerar ingen yttrandefrihet, vilket kännetecknar diktaturer. Där riskerar man livet om man kritiserar eller hånar religionen och makten och kvinnor mister livet om de inte klär sig på rätt sätt.

’Den vuxne i rummet’, statsminister Kristersson, deklarerade myndigt i sin regeringsförklaring i okt bl a följande:

– Sverige kommer aldrig acceptera att aggressiva stater kränker demokratiska länders frihet och självbestämmande. Makt går inte före rätt. Svenska intressen och demokratiska värderingar är kärnan i politiken.

-/Sverige ska/ tydligt stå upp för de värden vi tror på och vi ska göra allt vi kan för att påskynda demokratins och frihetens revansch.

Stor i orden då men rätt liten på jorden idag, när verkligheten och islam med sitt våldskapital drabbar oss.

På Facebook, Instagram och pressträffar basunerar den politiska ledningen med Kristersson i spetsen nu ut att ”allt som är lagligt är inte lämpligt”. Vi, folket, måste m a o vakta våra tungor för att inte förolämpa t ex Erdogan m fl. Vi ska ta ansvar och tänka oss för, innan vi säger något. Varför sätter Kristersson m fl inte ner foten mot dem som attackerar våra ambassader och personal? Själva problemet utgörs av dem som hotar ”demokratins och frihetens revansch” och ”trampar på de värden vi tror på”. Sanningen är nog att den ”vuxne i rummet” och hans entourage styrs av rädsla och låter därmed kränkta religiösa människor sätta agendan för oss.

–Det finns inga genvägar. Det är genom dialog – öppna och konstruktiva samtal – som vi kan stärka våra band, står det i slutet av inbjudan. Betoningen ligger på interreligiös och interkulturell samverkan.

Mot bakgrund av de senaste koranbränningarna inbjöd regeringen ganska omgående till ett digitalt möte med ambassadörer för de 57 medlemmarna i IOC, Islamiska samarbetsorganisationen. I denna samarbetsorganisation ingår diktaturer som t ex Iran, Saudiarabien och Sudan liksom många andra odemokratiska länder, där grundläggande mänskliga rättigheter saknas. Mötet hölls i fredags (4/8).

”Vi har haft ett konstruktivt och bra möte”, skriver Billström i ett pressmeddelande och säger att det var ett bra tillfälle för regeringen att förklara och klargöra Sveriges förhållningssätt i frågan. Billström förtydligade att regeringen tar kraftigt avstånd från de koranbränningar som ägt rum i Sverige och framförde att justitiedepartementet har inlett ett arbete med direktiv till en utredning om en översyn av ordningslagen (DN 6/8).                                                                                                                                                  Vad innebär denna s k ’översyn’ undrar vän av ordning?

Islams intolerans drabbar idag även nordiska länder. Då islam är en religion med stort våldskapital, tänker de flesta med självbevarelsedrift sig noga för, innan de gör eller yttrar något som kan kränka religiösa muslimer. När Billström och socialminister Forssmed (KD) ’mötte’ representanter för en rad religiösa samfund, fanns det t ex inte en enda prideflagga på mötesbordet trots att Pridefestivalen just skulle börja. Är det att ”tydligt stå upp för de värden vi tror på?” Borde man inte ha tagit chansen att tydliggöra att i Sverige får man älska vem man vill utan att dömas till döden? Eller hade det inneburit att mötet inte blivit ”konstruktivt och bra”?

Det är snart 3 år sedan Frankrike blev ’syndabock’ för upprörda muslimska länder p g a att president Macron tydligt stod upp för franska tidningars rätt att publicera karikatyrer även av profeten Muhammed. Varför tog inte vår dåvarande statsminister tydlig ställning för Lars Vilks rondellhund? Till skillnad från vår regering vägrade Macron att vika ner sig och stormen bedarrade så småningom. Varför gör inte vår regering likadant? Varför är den så lättskrämd och räddhågsen? Inte minst på senare tid har vi fått många bevis på att i vissa kulturer ses eftergifter som en svaghet, som ofta leder till krav på ännu fler eftergifter.

Johan Westerholm, Ledarsidorna.se, skriver (2/8-23) så här om inskränkningar i grundlagen:

”Förslaget innebär att den svenska staten institutionaliserar en godtycklig bedömning av vad som ska censureras, vem som ska tystas och vilka yttringar som ska stoppas. 

Tanken på att inskränka grundlagen – vilket detta i praktiken innebär – för att inte provocera totalitära staters känslor så starkt att de begår våld mot Sverige är att lägga sig platt.” 

Inför ovanstående digitala möte diskuterades också ’islamofobi’, en ’diagnos’ som nu flitigt används av politiker, nyhetsuppläsare och debattörer. När får vi en definition av denna ’psykiska åkomma’?

Min definition av ’islamofobi’ är att det är en ’diagnos’ som ofta ställs av fundamentalister som kräver underkastelse och inte tolererar någon som helst kritik av islam. Syftet är att avskräcka och skambelägga alla som har mage att kritisera islam. Hittills har islamisternas taktik varit mycket framgångsrik, inte minst i Sverige.

Det är hög tid att vi svenskar tar fighten och står upp för våra värderingar, vår demokrati och vår yttrandefrihet istället för att ge efter för trycket från hårdföra diktaturer. Min rekommendation till islamister som ogillar yttrandefrihet, demokrati och våra svenska värderingar är att söka sig till ett muslimskt land.

Avslutningsvis konstaterar jag att ’Maktalena’ för en gångs skull inte ens anfaller regeringens agerande i denna fråga. Vågar hon inte riskera att stöta sig med landets muslimer/islamister och riskera deras röster genom att uttala sig om korankrisen? Inte heller ’Strandfjällan’, ’Molgan’ och ’drYgeman’ har uttalat sig i frågan. Det är snudd på sensationellt.