För första gången denna mandatperiod har den rödgröna röran enats om att de ogillar lika. På en presskonferens 21 aug krävde de fyras gäng (S, V, Mp och C) Richard Jomshofs, ordf i justitieutskottet, avgång p g a hans islamkritiska, faktabaserade uttalanden.

Mp beskriver initiativet som ’historiskt’. Det historiska skulle möjligen vara att C samarbetar med V och att de fyra, som knappt är överens om något, nu är eniga om att Jomshof är skadlig för landets säkerhet och måste avgå som ordf för justitieutskottet. Någon gemensam politik kan de fyra inte presentera, men politisk teater och spel för gallerierna kan de genomföra.

Jomshof har ingen tanke på att lämna sin post och oppositionspartierna har ingen reell möjlighet att avsätta honom, men de kräver en omröstning om hans ordförandeskap. Omröstningen ska äga rum på justitieutskottets möte imorgon (31 aug). Hela denna ’charad’ om Jomshofs tweet riskerar i värsta fall att väcka ännu mer uppmärksamhet och hat utomlands, i synnerhet om kvartettens krav misslyckas och Jomshof kan sitta kvar på sin post.

Oppositionens avgångskrav är först och främst ett billigt och ovärdigt sätt att stjäla uppmärksamhet, att ge sken av enighet och att splittra Tidöpartierna. Det tydliggör att de fyra allvarligt underskattar folkets förmåga att se vad som sker bakom det som synes ske. Inte minst visar detta att oppositionspartierna saknar politiska förslag och lösningar för landets allvarliga läge. (S)luggerpolitik är inte långsiktigt hållbar och visar hur tomt ’Maktalenas’ tal om ’det bästa för Sverige’ är.

Tror de fyras gäng verkligen att bokstavstrogna fundamentalister i muslimska länder ser Jomshof som det verkliga problemet? Är inte det en orealistisk överskattning av Jomshofs betydelse? Mot bakgrund av koranbränningar, Erdogandockor, viftande med PKK-flaggor m m torde Jomshofs tweet vara en bagatell. Tyder oppositionens sinne för proportioner snarare på bristande omdöme? Nej. Det avslöjar enbart deras brist på ansvar och konkret politik för ’det bästa för Sverige’.

Syftet bakom de rödgrönas teaterföreställning var att sätta regeringen i klistret i ett mycket svårt läge både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt (SvD 26/8-23):

”För Socialdemokraterna handlade utspelet om Richard Jomshof framför allt om att sätta regeringen i en besvärlig sits, genom att tvinga fram ett ställningstagande från Liberalerna, enligt uppgifter till Expressen.

Borta är tidigare ädla motiv och ett djupt känt ansvarstagande för Sverige. Att regeringen skulle få problem med sin ”sits” var inte en konsekvens. Det var själva syftet. I rådande läge kan det inte beskrivas som annat än ansvarslöst.”

Oppositionen har kritiserat regeringen för att inte genomföra vad de lovade i valet förra året fort nog. De fyras ovärdiga utspel kommer inte att göra regeringens arbete lättare eller snabbare. Å andra sidan lämnade de rödgröna många problem efter sig trots sina 8 år vid makten. Inte minst försenade Andersson vår Natoansökan p g a Kremls hot mot Sveriges rätt att själv bestämma sin säkerhetspolitik. Dessutom blev Andersson i nov 2021 statsminister genom att S ingick en överenskommelse med dåvarande politiska ’vilden’ Amineh Kakabaveh (V). Därmed säkrade Andersson den röst som fattades för att hon skulle väljas till statsminister.

I juni 2022 blev Kakabaveh åter tungan på vågen inför en misstroendeomröstning om Morgan Johansson, dåvarande justitieminister (S). Hon krävde då att partisekreterare Tobias Baudin offentligt skulle intyga att ovanstående överenskommelse fortfarande gällde. Några timmar innan omröstningen mot Johansson gick Baudin ut och gjorde som Kakabaveh befallt. Hennes stödröst innebar att Johansson kunde sitta kvar och omintetgjorde oppositionens misstroendeförklaring. Priset för detta och för S fortsatta maktinnehav? Hisnande 3,6 miljarder kronor! Vem stod för dessa 3,6 miljarder? Skattebetalarna?

I överenskommelsen ingick också stöd till den turkiska organisationen PKK och ett löfte om ett fördjupat samarbete med det demokratiska unionspartiet PYD, det största politiska partiet bland syriska kurder. Turkiet likställer PYD, som av vissa statliga aktörer klassas som terrorister, med PKK och påpekade att Kakabaveh i många år varit aktiv mot Turkiet.

https://esvd.svd.se/p/svenska-dagbladet/2022-06-11/a/sverige-ses-som-pkk-s-storsta-stod-i-europa/1001/543823/28846113

S överenskommelse med Kakabaveh 2021 har utan tvekan påverkat Turkiets hantering av vår Natoansökan. Tidöpartierna har dock avhållit sig från att sänka sig till att göra politisk teater av ’Maktalena’ Anderssons och sossarnas köpslående om makten. Det hedrar Tidöpartierna.