Den 28 november förra året ’kom S ut’ med att deras integrationspolitik inte fungerat och att de därigenom bidragit till Sveriges integrationsproblem. Enl en intern rapport, En ny riktning för Sverige 2030, författad av riksdagsledamoten Lawen Redar (S), beror detta haveri på SD:s inträde i riksdagen.

–När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt.

Alltid någon annans fel. Men nu lovar S att:

-Sverige ska bli mer som Sverige.

–/vi/ vill genomföra insatser vi tidigare inte gjort i en skala vi tidigare inte sett.

Allt nedskrivet i Redars rapport.

SvT ägnar redan samma kväll ynka 70 sekunder åt att Sveriges största parti tvärvänt i en av sina viktigaste frågor. På sociala medier har det riktats hård kritik mot statliga SVT och SR för att man inte skärskådat påståendena från S. Åkessons förslag om att riva moskéer får däremot 24 minuter med kommentarer från flera analytiker och tyckare. Vem kan ta Public Service på allvar efter denna undermåliga och oprofessionella skillnad i granskning?

Att ’betongpartiet’ efter åratals förnekelser plötsligt insett att deras migrationspolitik varit rena haveriet innebär en positionsförflyttning och förändrar radikalt det politiska landskapet. Detta borde väl ändå ha varit en större sensation för SvT än att Åkesson vill utrota islamism och de moskéer, där den frodas och sprids. Det är ovärdigt av Public Service att behandla politiska partier så olika och att undanhålla oss tittare så viktig information. Eller kan det möjligen vara så att inte heller P S tar sossarnas tvärvändning på allvar utan misstänker att det kanske är retorik snarare än faktisk politik det handlar om?

Stefan Löfvens Europa byggde inga murar och bara under hans tid som statsminister utfärdades uppehållstillstånd för ofattbara 814 216 personer. Innebär S tvärvändning att partiet nu ska börja ställa krav på alla invandrare att anpassa sig till svenska förhållanden och lagar? Nej, sådana krav på invandrare lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är vi svenskar som mer aktivt ska blanda oss, läs ’tvångsblandas’, med invandrare och nya befolkningsgrupper, d v s samma politiska grundidé i ny språkdräkt.

På senare tid har vi sett hur t ex finansborgarrådet Karin Wanngård (S) i Stockholms kommun lagt fram förslag på att miljonprogram ska byggas ihop med villor. 2023 meddelade sossarna att stadsdelarna Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta skulle slås ihop till nya stadsdelen Järva. I november meddelade S och deras samarbetspartier i Sandviken (som spåddes tjäna så enorma pengar på invandringen) att elever på mellanstadiet i Västanby, där majoriteten av eleverna är svenskar, ska bussas till en skola i ett utsatt område. Barn och medelklassinvånare ska hjälpa S att genomföra den integrationspolitik som partiet misslyckats med. Svensk medelklass och skolelever tvingas som vanligt agera ’stötdämpare’ när S ska ta itu med segregationen.

Sossarnas taktik och retorik går nu ut på att lansera viss självkritik utan att erkänna att integrationsdebatten var tabu redan i november 2002, hela 8 år innan SD kom in i riksdagen. Då använde Göran Persson benämningen ”social turism” för att motivera EU:s införande av övergångsregler som skulle hindra missbruk av svensk välfärd. Laila Freivalds, som då var utrikesminister, reagerade och menade att uttrycket ”öppnade för främlingsfientliga krafter som skulle kunna utnyttja situationen”. SSU och dåvarande Broderskapsrörelsen höll med om kritiken. Därför är Lawen Redars påstående att partiets integrationspolitiska haveri beror på SD i högsta grad rena bluffen.

Den 29/11-23 skriver Johan Westerholm följande på sin Ledarsidorna.se:

”De interna utrensningarna av kritiker påbörjades inför valrörelsen och den ordinarie partikongressen 2009. Jag var då inbjuden på ett arbetsinternat på Bommersvik för att testa några av de kampanjmetoder i Sverige som utvecklats av Barack Obamas kampanjstab inför valet 2010. Konceptet skulle provköras under valrörelsn till Europa-parlamentet 2009.

Vid internatet, där bland annat Aftonbladets dåvarande ledarredaktör Karin Pettersson deltog togs de första stegen att göra sig av med Nalin Baksi ( f Pekgul) som då var ordförande för S-kvinnor. Andra idag namnkunniga var Johan Ulvenlöv, LO:s tidigare valledare samt Sara Gunnerud som senare under en tid var studieförbundeet Ibn Rushd kommunikationschef. 

Baksi togs Inte upp separat i en formell mening utan i pauserena så tog flera deltagare, alla kvinnor och ingående i Rebella-nätverket, upp allt från samarbetsproblem med Baksi till att hon skulle vara islamofob.

De menade att hon gjort sitt och skulle ersättas med Lena Sommestad, tidigare miljöminister (S).”

”Och Lawen Redar? Redar var redan då (2011) en del av den nya kommande partielit som Carin Jämtin pekat ut. Och tidigt ute med att kritisera de som vågade ställa kritiska frågor med att de lät som Sverigedemokrater.

Även om mycket i Socialdemokraternas arbete ter sig nödvändigt och i fleras ögon tillräckligt finns en ny beröringsskräck. Att Redars m.fl historia kommer upp till ytan och att någon kommer beskriva i detalj hur det gick till när andra kritiska medlemmar, som Carina Hägg och Ann-Sofie Hermansson mer eller mindre motades ut ur partiet i ”bad standing”.

Förnedrade och bespottade.

Det är först den dagen som de som var arkitekterna bakom utrensningarna från 2009 och framåt själva är utrensade som Socialdemokraterna kan förnyas. Vilka dessa är är väl känt, om inte annat av dom som blev offer.

Och ansvaret för att det sker? Det ligger hos Magdalena Anderson som nu behöver bevisa om hon är en del av lösningen. Och inte huvudproblemet.”

Detta lär vi nog vänta förgäves på.

Ref: https://ledarsidorna.se/den-socialdemokratiska-inkvisitionen-klarar-sig-utan-granskning-igen/