Cruisingen i Umeå, 2007, det är såklart Theresé som håller i kameran. Tyvärr har dom tagit bort musiken, men har man lite fantasi eller en egen spelare med 60-tals musik så kan man ju spela sin egna version.
Cyclotron
Har precis fått lära mig ett nytt ord, cyclotron…smaka på det ni!
Önskar att jag hade ett pris och att dettta kunde vara en tävling, om hur många som vet vad det är.
Theresé ska kanske få åka upp hit via jobbet och montera, just en cyclotron. Det är då en apparat som ger ifrån sig laserstrålar som sedan ska visa på om en patient har cancer. Man sprutar tydligen in flour i patienten, vilket cancer tycker om, och genast börjar den äta på fluoret som i sin tur ger ifrån sig signaler som då syns på skiktröntgen. Theresé kommer förmodligen att rätta mig här, det var eller är inte så lätt att förstå när man ska få något förklarat via telefonen som man aldrig har hört talas om. Jag ville ju absolut kalla detta för en röntgen men det var så långt från sanningen som jag kunde komma.
När hon berättade det här om fluoret så sa hon att det även funkar med socker och då kan man ju genast börja undra, om det är så att cancer, tycker om socker eller flour, är inte detta i sådana fall förkastligt att äta? Kan det vara orsaken till många cancer sjukdomar eller förlopp, om man redan fått den diagnosen? Bara undrar.
Sedan, på tal om själva ordet och att man lärt sig något nytt, så kanske det inte vore så dumt, att införa ett nytt ord varje dag eller vecka, som man kunde få lära sig, man kan väl inte bli dummare av det…tror jag. Får se om jag kan komma på något nytt till imorgon eller så kan väl någon här, komma med ett. Ha det gött!
Nu blir det åka av
Theresé har gjort denna film (bland många andra) om dragracing då hon åkte runt på olika tävlingar och körde lite live rapporteringar därifrån. Kolla in och njut, glöm inte att sätta på ljudet!
Frispel!!!
Man säger ofta att någon eller något fått frispel, och det är i negativ mening. Min chef suckade högt igår och sa att hennes dator fått frispel, jamen frispel är ju något bra svarade jag, det är gratis och man har ju arbetat för att få det.
Hon skrattade gott och tyckte att jag skulle skriva det i min blogg, så därför gör jag nu det., så får ni dessutom höra hur våra samtal utspelar sig under arbetstid.
Uppsala resan med bilder
Fortsättning på uppsala resan.
Vi hade ju Theresé Dkw, med oss på nedfärden till Järlåsa. Här är får hon en kort instruktion över spakarna.
Vi åkte ut en provtur på fredagen och lämnade ett rökmoln över hela Järlåsa, om det nu är någon där som funderar på vart röken kom ifrån. Nu är den stationerad i ladan i väntan på genomgång.
Familen Jonsson, hade åkt ner till Järlåsa och lånat släpen av Anders, sedan fortsatte dom ytterligare 40 mil där dom hämtade upp en valiant som dom köpt som dragracing bil till Emilie. Den tog vi då ta som retur last till umeå. Så här ser den ut.
Dom har väl tänkt skruva och jobba på den i vinter. Dom kom tillbaka till Järlåsa med bil och släp, på fredagskvällen, laddade med kaffe och fick låna en fylld termos av Theresé och Anders. Sedan upptäcte dom på lördagsmorgonen att dom glömt något väsentligt, nämligen den inre korken. Undrar just hur mycket kaffe som var kvar i termosen eller om dom lyckades ha den stående hela vägen. Sen var det så att det främre, högra däcket var ganska platt så nu har Åke den teorin att bilen smittade bussen, för det var just det främre högra däcket som det blev punka på, för oss också, hm….
Så här såg det då ut med punkteringen.
Mjo, det är tomt.
En inte alltför annorlunda bild på Åke.
Tur att det finns resurser, fick låna pick upen för att åka in till Uppsala och köpa ny slang och montera den.
Avslutar denna blogg med en bild på deras katt, Diesel, som verkar måttligt road av all uppståndelse. Ha en bra dag!
Headbangers i bussen
Om vi hade haft en fest i bussen med 40 inbjudna, danssugna, headbangers och festen skulle ha pågått fram till morgonsidan, då hade jag kunnat förstå att detta skulle ha kunnat hänt, men inte på det här viset. Vi sitter inne i huset med Anders och Theresé och avnjuter söndagsfrukosten medan bussdäcket sakta men säkert töms på luft genom ett hål som blivit i slangen.
Jennifer kommer inrusade och säger med ett litet flin på läpparna, att det är punka på bussen, jo tjena säger vi alla, det är ingen som tror på henne utan vi tänker att hon hittat på något nytt bus så vi sitter kvar. Men då tar jag mammas mobil och tar ett kort, säger hon och rusar iväg. Hon är tillbaka på en röd sekund med bildbeviset och vi fattar då att hon menat allvar. Det är punka och när vi kommer ut så lutar bussen, betänkligt åt höger medan luften pyser ut från däcket.
Här hade det nu funnits bilder på eländet om jag hade kommit ihåg att ta upp kameran från bussen, men dom kommer senare.
Att få tag i någon däckfirma som har öppet en söndag. Är knappt värt att tänka på men Anders ringer runt lite för att förhöra sig om saken, men ingen vet av något däck eller slang, förutom på en skrot, där han får tipset om Såifa, den enda firman han tror, ska kunna ha däck dimensionen som vi behöver. Den är nämligen mindre är vad som är vanligt idag, och därför lite svårare att få tag i.
Vi bestämmer oss för att vänta till måndagen, för att slippa en dyr akut utryckning, och Åke tänkte prova att laga slangen, med ett repset för cykeldäck. Hålet i slangen är litet men sitter knepigt till, alldeles vid ventilen. Innan däcket är löst, slangen uttagen, hålet lagat och det är dags att sätta tillbaka grejerna så har halva dagen gått. Anders är dessutom lite orolig då det ska dit en ring innan man fyller slangen och den ringen har dödat människor då den helt plötsligt har flugit loss från däcket. Så vi står på behörigt avstånd och han sätter fast munstycket till kompressorn med en skruvmejsel.
Sju kilo luft ska in i däcket och med ett kilo kvar så sprätter det till och luften pyser ut igen. Lappen höll inte för trycket så det är bara att lämna det som det ser ut.
Stiger upp halvsju på måndagsmorgonen, kokar kaffe och lånar sedan Anders pickup och åker in på Såifa. Det är drygt 2,5 mil dit. Jo dom har slang men det skulle ta några timmar för killen var ensam där och hade en del annat som också skulle göras. Men när han får höra att vi ska åka ända upp till Umeå och slangen är det enda som står i vägen så ska han försöka skynda på lite. Vi åker tillbaka till Järlåsa, fixar frukost och får upp Jennifer från sängen. Han ringer vid elvatiden och då är det klart att hämtas.
Trädgårdssällskapet, som våra grannar kallar sig, skickar ett sms via Jan A, och undrar vad som hänt, någon har läst det lilla jag skrev efter händelsen och det väckte väl en del frågor. Jag skickar bilden som Jennifer tog och skrev att det var punka men att ingen lyft på ögonbrynen då detta hände, han svarade, ingen är förvånad. Jag hade också skickat ett sms till chefen, med samma bild och där jag skrev att det är ju det jag sagt hela tiden, ingenting får vara tvärenkelt och smärtfritt. Hon ringde upp och sa att hon skrattat då hon fick sms:et och det är klart, vad skulle man annars göra?
Vi säger i alla fall, att vi hade tur trots allt, vi hade ju kunnat stå någonstans efter vägen, det hade kunnat pysa ut under natten och då hade även ytterdäcket kunnat skurits sönder av fälgen, nä som sagt, allt hade kunnat se annorlunda ut.
Halvtvå hade vi packat ihop våra saker, Åke har fått däcket på plats och vi kunde starta upp bussen och bege oss hemåt. Vi landade i Umeå 22,15, lämpligt trötta och sluta i ryggar och bak. Sov gott hela natten och hade gärna sovit 3 timmar till men så roligt får vi inte ha det.
Nu är det en ny arbetsdag men det är tur att veckan blir lite kortare än normalt. Ha det bra!
Ingen matjord i fickorna
Utan att avslöja allt för mycket, så kan jag då säga, att våra kameler inte hade tillräckligt med vatten och vi är nu ståendes i Järlåsa och tar oss inte härifrån just nu, inte som det ser ut iallafall. Vi får se om vi kan fixa lite hjälp och vi kan också ta emot lite tur om det finns någon som kan skänka oss det.
Mera info kommer sedan, nu ska vi gå upp och handla lite sallad till dagens lunch. Ha det gött!
Nattlig bordtennis turnering
Nu är åtminstone jag vaken. Bordtennisturneringen började klockan fyra inatt. Då katterna släppte bollen i köket och därmed startade turneringen. Någon av dom fick in två rejäla träffar mot vår sovrumsdörr (tack för det televerket), och då var det inte så lätt att sova.
I, säkert två års tid, så har en av katterna satt igång att jalma (fast jag tycker att den skriker) 5-10 minuter efter att vi gått i säng. Och vi har då beskyllt Eloise för detta, ljudet låter som henne och hon har en tendens att vara lite smågnällig.
Och för ca tre veckor sedan då det var dags igen för det nattliga skriket, så smög jag upp ur sängen, satte handen på dörrhandtaget och inväntade nästa skrik…det kom aldrig. Så efter fem minuter, tvärrycker jag upp dörren, bara för att finna Enya, stående därutanför. Alltså var det inte Eloise som lät, utan den andra katten. Och Eloise hade helt oförskyllt fått smaknamnet, Pip Larsson, och har fått heta det under all denna tid, hm. Sorry Elosie!
Dom må se gulliga, söta och rara ut, men skenet kan bedra. Och nu när vi åker bort så kommer Birgitta att passa dom, mest bara för att se till att dom inte hänger i gardinerna men givetvis också för att ge dom lite mat.
Nu ska jag spilla upp kaffet i termosen, väcka upp Jennifer så hon får packa sin lilla väska och sedan blir det frukost innan avgång. Ha en trevlig helg, det tänker vi ha!
Och se, nu är även Åke på benen.
Skrotlådor och Älgskav
Vi har en sån där låda, nä nu ljög jag, vi har flera, såna där lådor med skrot, eller som Åke skulle vilja säga, "bra att ha grejer", och nu håller jag på vara ganska less på alla dom där lådorna, så jag började i förrgår, med att ta fram den största brickan vi äger, den är 60cm x 40 cm, med andra ord STOR. Sedan tog jag lådan bredvid spisen och tömde den upp och ner på brickan. Och jag lovar, jag kunde inte begripa hur allt detta hade rymts i denna låda.
Den var så knökfull att man knappt fick igen den och i den fanns då, grytlappar, saxar, pennor i drivor, häftklammer, säkerhetsnålar, tavelkrokar, plåster, batterier, kammar, möbeltassar, smycken?, spik, ja listan kan göras lång. Det lustiga är att den har varit så full och det enda som jag egentligen använder därifrån är grytlapparna och saxarna, och trots att man inte haft riktig koll på innehållet i lådan, så har man alltid sagt då någon letat efter en specifik sak, kolla i lådan bredvid spisen!
Men nu, ser ni, finns det inte så mycket att kolla efter, i den lådan, nu är den kliniskt ren och innehåller enbart sånt som vi använder nästan dagligen och en liten burk med "bra att ha" krokar och skruvar. Den är så tom att jag var tvungen att öppna den flera gånger medan jag stod och väntade på att kaffet skulle koka upp, bara för att vänja mig vid tanken på tomma, rena lådor.
Så, nu ska jag ta mig an en annan låda, nämligen min egna som är under mikron. Och, tyvärr, den är lika full men med lite andra saker såsom papper, tidningsurklipp, säkerligen en drös med pennor där också, kort, vykort, återigen smycken (jag fattar inte varför jag ska ha såna problem med att lägga dom på ett och samma ställe), och en massa annat strunt som jag inte använder och nu ska det bort.
Den var så knökfull att man knappt fick igen den och i den fanns då, grytlappar, saxar, pennor i drivor, häftklammer, säkerhetsnålar, tavelkrokar, plåster, batterier, kammar, möbeltassar, smycken?, spik, ja listan kan göras lång. Det lustiga är att den har varit så full och det enda som jag egentligen använder därifrån är grytlapparna och saxarna, och trots att man inte haft riktig koll på innehållet i lådan, så har man alltid sagt då någon letat efter en specifik sak, kolla i lådan bredvid spisen!
Men nu, ser ni, finns det inte så mycket att kolla efter, i den lådan, nu är den kliniskt ren och innehåller enbart sånt som vi använder nästan dagligen och en liten burk med "bra att ha" krokar och skruvar. Den är så tom att jag var tvungen att öppna den flera gånger medan jag stod och väntade på att kaffet skulle koka upp, bara för att vänja mig vid tanken på tomma, rena lådor.
Så, nu ska jag ta mig an en annan låda, nämligen min egna som är under mikron. Och, tyvärr, den är lika full men med lite andra saker såsom papper, tidningsurklipp, säkerligen en drös med pennor där också, kort, vykort, återigen smycken (jag fattar inte varför jag ska ha såna problem med att lägga dom på ett och samma ställe), och en massa annat strunt som jag inte använder och nu ska det bort.
Bort ska vi också, imorgon. Och våra högt, flygande planer (skriver flygande trots att vi åker buss) är att vi ska ta oss härifrån, vid 9 tiden och vara framme i Järlåsa runt 17 tiden. Hm…jag ska dessutom ta med en älgstek som vi ska göra Älgskav av, till middag, så jag sa åt Theresé, om, (och då hoppas jag verkligen att detta bara är en liten parantes och inget större) något inträffar eller vi helt plötsligt råkar ut för något tids fördröjande så lär väl jag få stå och skära upp älgsteken i 85km/timme, någonstans efter E4:an. Jag har faktiskt redan provat på att koka kaffe under samma förhållanden, det var ett litet konststycke, att stå där och parera svängarna, man måste ha en hel del ”nyp” kraft i tårna för att hålla sig kvar på samma ställe 😀
Önskar er alla en trevlig, kommande helg så får jag informera om vår helg, när vi är tillbaka på plats igen.
Första barnet, ett test.
När jag nu ändå var inne på det här med barn och hur vi vuxna beter oss mot dom, ibland. Så kom jag att tänka på när Theresé var liten. Om eller rättare sagt när, hon föll eller gjorde illa sig på något sätt så sa man alltid, nämen det där gick ju bra, det är ingen fara, och du klarade det där.
Det gjorde vi för att vi trodde att hon då inte skulle jaga upp sig och tro att det var något farligt, alltså för att trösta henne på något sätt.
I vuxen ålder har hon sagt till oss att hon inte trodde att vi brydde oss om henne då vi sa så, att det var precis detsamma om hon gjorde illa sig eller inte för vi negligerade det. Där ser man vilka fel man kan göra. Men som jag svarade Helen igår, det första barnet blir en test, man föds inte med vetskapen om hur man ska gå tillväga med att fostra eller ta hand om barn.
Men som tur är så har hon ju sagt det och nu har vi vetat det då det gäller Jennifer. Alltså kör vi inte den metoden med henne, utan gör hon illa sig så bekräftar vi det på ett helt annat sätt.
Sen är det ju också så, fast man ibland inte tänker på det sättet, att jag kan ju inte tala om för någon annan, hur ont den människan har, det är ju deras smärta. Jag kanske tål peppar medan någon annan grinar över lite salt. Vi är ju så olika.
Min kusin, Anders, för att ta ett exempel, tålde inte pepparn, när han vände på morteln för att se vad som var i den när farmor nyss hade krossat svartpepparkorn :D, men han blev nog en erfarenhet rikare.
Det gjorde vi för att vi trodde att hon då inte skulle jaga upp sig och tro att det var något farligt, alltså för att trösta henne på något sätt.
I vuxen ålder har hon sagt till oss att hon inte trodde att vi brydde oss om henne då vi sa så, att det var precis detsamma om hon gjorde illa sig eller inte för vi negligerade det. Där ser man vilka fel man kan göra. Men som jag svarade Helen igår, det första barnet blir en test, man föds inte med vetskapen om hur man ska gå tillväga med att fostra eller ta hand om barn.
Men som tur är så har hon ju sagt det och nu har vi vetat det då det gäller Jennifer. Alltså kör vi inte den metoden med henne, utan gör hon illa sig så bekräftar vi det på ett helt annat sätt.
Sen är det ju också så, fast man ibland inte tänker på det sättet, att jag kan ju inte tala om för någon annan, hur ont den människan har, det är ju deras smärta. Jag kanske tål peppar medan någon annan grinar över lite salt. Vi är ju så olika.
Min kusin, Anders, för att ta ett exempel, tålde inte pepparn, när han vände på morteln för att se vad som var i den när farmor nyss hade krossat svartpepparkorn :D, men han blev nog en erfarenhet rikare.
Ha en bra dag!
Senaste kommentarerna