Etikett: lådor

Gör vi inget annat än äter???

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 juni 2020 kl 10:17, Bli först att kommentera

Var uppe med tuppen igår och fortsatte med buss städet. Inte alla år man gått igenom dom skåparna, men nu har jag påbörjat nåt som jag tänkt, jättelänge. Inte klar än, men på god väg och nu är sakerna mer överskådliga.

Dessutom finns det som vanligt en massa skräp som man bara drar runt med, i onödan. Hundra olika plastmuggar, tredubbla uppsatser med bestick och 5 gånger så många engångs bestick. Gör vi inget annat än äter???

Pratade med killarna som jobbar här utanför i förrgår, och grävmaskinisten skulle snacka med dom andra. Vi är som tvungna att ha en väg ut, härifrån. Dom började nämligen gräva där Åke tagit sig in, i måndags.

Pratade med 2 andra igår och ja, dom skulle greja det. Var inte gjort då jag kom hem efter 20 igår, men steg upp 8 i morse och japp, nu har dom varit här och fixat, härligt!

Gick över på Ica efter mitt jobbpass, införskaffade ättiksprit, en ingrediens till den vegetariska gubbröran, som Nicco vill ha till imorgon. Så efter en kopp kaffe satte jag igång.

Gjorde en amerikansk coleslaw, sååå god, en gubbröra på inlagd sill, sedan den vegetariska gubbröran, stekte en nötytterfilé, som sedan ska marineras och tvärgrillas imorgon, till middagen.

Så det skalades potatis som jag tärnade innan kokning. Det kokades ägg, hackades och diskades ut emellan…puh, men nu är det nog klart. Det jag hade tänkt hinna göra hemma.

Man får hela tiden tänka på vad som är lättast att göra här, och vad man kan tänka sig att stå i stugan och göra. Där finns inget varmvatten i kran och inte i närheten, lika många skålar och annat.

Vi ska upp till Malå en sväng, hade vi tänkt, det är därför det är lite mer jobb, just nu. Är alltid bra att få komma upp och städa ( jag verkar inte göra annat), så är grovgörat gjort innan nästa sväng. Gräset ska klippas och lite sånt där. Jag sa till Nicco att vi börjar rulla så fort vi är klar, för jag vill städa medan det är ljust.

Hon informerade mig då, att solen i Malå går ner 23:56, och går upp igen klockan 01:36, så…städa innan det blir mörkt, du har några timmar på dig. Hahaa...

Får se om jag får iväg nåt blogginlägg därifrån. Beror på uppkopplingen och tid, förstås. Och skulle jag mot all förmodan, inte få ut ett inlägg imorgon, så önskar jag er, här och nu, en mycket trevlig midsommar!

Lite skämmigt är det, jag vet :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 maj 2020 kl 10:03, 2 kommentarer

Minne från 10 år tillbaka och vi var på väg upp till Maltträsk och skulle fira valborg med Brälla och Lena:

”Bättre vägavsnitt efter Vindelvägen, var svårare att hitta men vi fixade kaffet galant. Olivia, Niccos kompis som följde med upp till Maltträsk, funderade däremot hur stackarn det gick till.

Hon böjde sig fram och sa, du, hur kan kaffet stanna kvar i muggen? Ja svarade jag, man parerar ju när det blir knöligt ute på vägen. Aha sa hon, men om det hade varit mina föräldrar så hade kaffet flugit upp i taket.

Hahaha, ja dom kanske inte har samma gymnastiska talang eller så har dom kanske inte för vana att dricka kaffe under bilfärd och hon gissade bara att detta skulle vara en för svår uppgift för dom.”

Ett bevis på en liten talang i alla fall 🙂 man vet liksom åt vilket håll det drar. Ungefär som när jag vill påstå, att jag en gång i tiden, hade bra bollsinne. Badminton, tennis, pingis, landhockey, you name it, man visste bara vart bollen skulle hamna, på nåt konstigt sätt.

Nicco besitter många talanger, en av dom är ju att få igång oss på olika projekt. Och här har hon nu gått in som projektledare. Vi ska städa upp i det lilla utrymmet under källartrappen.

Och detta utrymme får vara hur litet det vill, men det rymdes mucho mucho med grejer där. Vad sägs till exempel om 2 såna här lådor, dom har stått därinne och jag har aldrig sett dom. då fattar ni, va?

Krukor och blomkorgar till förbannelse. Men nu har jag rensat och sparat dom där 50-60 tals krukorna från Rörstrand, och några till:

Resterande ska en komma och hämta idag, jag la ut en annons på FB, typ varsågod, och tjopp så var det gjort, tog 10 minuter.

Flaskor med både känt och okänt innehåll, likörer, saft, blablabla, det är nu på g att tömmas:

Och jag sparar dom flaskor jag tycker är fina, här några exempel, dom har fått legat i maskindiskmedel under natten:

Nu till nåt skämmigt :O Nicco vill påstå att det är vi som är skyldiga till dom hutlösa priserna på plastkassar. Jag tror att vi kanske kan ha 250-300 plastkassar därnere, ojojoj. Ska jag kränga dom för 4 kronor styck nu, hahaa…jisses!

Dom där jäkla påsarna, har hängt med oss i säkert 20 år, och ja, så galet, använd en gång, från affären. Och det var väl då, back in the days, då påsarna inte kostade nåt överhuvudtaget, eller några få ören. Nåja, vi ska använda upp dom, och jag tänker aldrig mer köpa en plastpåse, sådeså!

Önskar er alla en fin måndag!

Bättre att tänka det värsta och det blir bättre, än tvärtom!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 november 2018 kl 10:32, Bli först att kommentera

Åke satte på nya vinterdäck på Audin igår, innan jag skulle skjutsa ut Sally på flyget. Känslan jag fick då vi lämnade gården var att däcken satt fastlimmade, kändes trög nå hemskt.

Nå, vi kom fram, i reception talade kvinnan om för dom före oss, att barnen, förmodligen skulle få stiga på sist av alla och man skulle inte bli orolig och tro att dom blivit bortglömda. Ja, tänkte jag, det var ju som sist, inga problem. Sedan frågar hon om ”mamman” ska gå med dom själv eller?

Och där uppfattade Sally frågan som om man kunde få välja om man ville skicka barnen själva genom tullen och liksom, säga hej då, redan där. Jag förklarade att dom fick frågan eftersom dom var 2 vuxna där, och om bägge hade velat följa med så skulle hon skriva ut 2 boardingkort.

Jag såg en lätt besvikelse i Sallys ögon, jag lovar, hon ville gå själv, inget knusslande. Haha, fast jag sa ju att det funkar inte riktigt, dom som jobbar där kan ju inte ta ansvaret för er barn, fram tills man ska borda planet.

Vi tog oss igenom tullen, men jag fattar inte varför det alltid ska vara sån stress…upp med lådor, ut med saker, lägg dom i rätt låda, ingen jacka på datorer, blablabla.

Och sen väntade vi vackert på en soffa. Sally ville ställa sig i kön, men jag sa då vad jag hört, barnen går förmodligen på sist. Då berättade hon att så var det inte alls på Arlanda. Aha, sa jag, men här hörde jag ju vad kvinnan i receptionen sa, och sist jag följde med dig så fick ni gå på sist.

Jaha, sa hon, och satt kvar en stund, sedan tyckte hon att det kunde vara bra att gå på toaletten. När hon försvunnit, ropade dom upp hennes namn, Sally Hällsten, kan du vara vänlig och komma till gate 4…

Stress, plocka ihop hennes saker och reste mig upp, hon kom ut och jag sa att dom ropat på henne…-Ja, jag hörde det, sa hon! Och jodå, barnen skulle plötsligt på, först. För mig snurrar dom till det, hela tiden. Men det gick ju bra i alla fall 😀 Och jag är mer övertygad än tidigare, att Sally förmodligen, skulle kunna fixa alltihop, på egen hand.

På vägen hem, kollar jag lamporna som lyser på panelen, dom där 2 som dom inte kunde hitta nåt fel på då jag hade den inlämnad på verkstaden. Dom lyser ju så färgglatt, fortfarande, men nu tyckte jag att det lyste än mer. Och ja, det gjorde det och jag fick svaret på varför bilen gick så trögt.

Åke hade ju lagt in handbromsen då han bytte däck, jag som aldrig använder den, hade inte ens en tanke på att den skulle ligga i…*suck*

Nåja, ibland ska det ju jäklas bara för att, jag är inte ett dugg förvånad, överhuvudtaget. Men det kanske är rätt så bra att man inte är det, förvånad alltså, för då är inte heller förväntningarna så höga, och går det dåligt så visste man det, och funkar alltihop blir man glatt överraskad 😀

Ha det gott, allihop!

Falska saker florerar på nätet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 augusti 2018 kl 07:57, Bli först att kommentera

Fortsätter med projekt städa skåp och nu övergick det lite till lådor också, jisses, vad saker man har. Jag efterskänkte 6 kastruller, dubbelbottnade med märket Olofström, säkert inköpta på 60 talet. Det tog 2 minuter så var det en som ville ha dom och minuterna efter fanns det 2 på kö.

Ja, jag kan förstå det, kastruller får du inget för om du annonserar ut dom, men att köpa nya, kostar klöver. Hittade kastruller som kostade över tusenlappen då jag googlade på det, och på tradera, fick nån 30 spänn. Jojo!

Dom här var i alla fall fruktansvärda att använda, säkert bra på sitt sätt, dubbelbotten innebär ju att dom fördelar värmen och håller varmt, längre, men snacka om gympass för armar och händer, dom väger ju flera kilon. Nej, jag är glad att dom kunde komma till användning hemma hos någon annan.

Jag var ju chaufför också, och då det var dags för hämtning, undrade mamma om jag kunde ta med några rabarber, till henne och hennes kusin. Jovisst, rabarber har vi gott om, så jag kapade en hel bunt.

Så undrade dom om jag visste vad dom skulle göra med dom, och nä, hur skulle jag kunna veta det. Rabarberpaj, är väl det mest vanliga, kan jag tänka mig, och ja, nån typ av kaka skulle det bli, men sedan skulle dom koka falsk hjortronsylt.

Jag trodde nu först att man skulle blanda i detta med hjortron, och man bara drygade ut sylten med det andra, fast så var det inte. Och nu blev ju jag sugen på att testa, så jag googlade på nätet och hittade recept:

Och här en bild på resultatet, ser ju ut som hjortronsylt:

Smaken då, ja, helt ok, tycker jag och ska testa den till havregrynsgröten. Man kan dock vara mer sparsam med sockret, min blev för söt. Man ska ha lika delar rabarber och morötter och socker. Som till exempel, 1 kg rabarber, 1 kg morötter och 1 kg socker, samt 1 dl vatten. Jag spädde på med mera rabarber, men det var fortfarande för sött. Nå, man behöver inte använda så mycket ”sylt” på gröten då.

Hoppas på en bra dag, för er alla!
På pinterrest.se hittade jag den

Jo jädrar i min lilla låda!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 augusti 2016 kl 08:06, Bli först att kommentera

Jag och säkert alla i, har väl någon gång hört dessa uttryck.

* Att Skita i det blå skåpet
* Liv i luckan
* Jädrar i min lilla låda

Nu undrar jag vad skåp, luckor och lådor har att göra med detta? Att skita i det blå skåpet, handlar ju om att ha gjort bort sig. Liv i luckan, då är det fart och fläkt, och den där sista, nej, jag går bet på den 😀

Sen höll man på som barn, och säkert ni också, dom där gångerna då man ville ha sista ordet. Hundra gånger mer än ni kan säga, tusen miljoner gånger mer…och nu, vad vi sa: Stopp i kanin, pang…lås! Det var som spiken i kistan, slut, stopp, over and done whit, typ. Undrar vad man stoppade in kaninen i, hm…?

Som ni förstått bor vi väldigt nära en bilväg, och att höra trafiken, är nåt man inte kommer ifrån. Rätt så trevligt ibland, beror på vilken typ av bil som kommer 😀

För några kvällar sedan, blev det ett högt mullrande och vi tittade på varandra, sedan blev det högre…en burn out:

Och vi ställer oss upp och står i fönstret och väntar…och väntar, den första bil som kommer är en ”vanlig” bil, ja ni vet, Saab stuk eller Peugot, va…var det den där? Säger Åke och jag hinner tänka att det var det värsta. Sen kommer den lilla röda, min favvo, från andra hållet och vi visste alldeles bestämt, vem det var som levt om 😀

Bilder hittade på pinterrest

Idag ska det städas i Norum, jag hämtar upp mamma och skurhinken, dom andra ska städa i garaget, ta skrot och sånt som ligger och skräpar, därute. Åke har en ledig dag, idag, precis som jag,fast det blev inte så mycket ledigt då heller. Alltid är det nåt!

Önskar er alla en fin tisdag!

Små samlingar…av olika slag

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 mars 2016 kl 08:57, 6 kommentarer

Det var inte så varmt som det såg ut, igår. Jag gick ut på bron med termosen men vände i dörren. Det fick räcka med promenader med Winstone.

Åke stöka i garaget och jag tog mig an ett köksskåp. Fruktansvärt stökigt, där saker bara blivit intryckta, och när man ska ha nåt därifrån, har man fått hålla emot med handen, för att det inte ska rasa ut på golvet. Ja jag vet, det är lättare att hålla efter från början, men det börjar alltid med en grej som hamnar där den inte ska vara i väntan på att en bättre plats ska dyka upp. Och när den väl gör det, så har man glömt bort den första saken.

Detta projekt tarvade nya ställen att få in saker i, så våra 2 teakbyrås i tv rummet, fick också en genomgång, välbehövligt, kan jag säga. Och vad hittade jag nu i dessa lådor och skåp?

Jag kom då underfund med att vi måste gilla tejp, i denna familj, en hel låda full.

Och sedan glasögon…but why?

Kolla in brillorna, några av dom från Åkes farfar:

Ozzy Osbourne släng dig i väggen 😀

Och när jag fått i ordning lådan med glasögon så hittade jag 4 stycken till, och jag vet att det ska finnas 1 eller 2 par till, någonstans.

Nu är projektet något sånär avslutat, en kartong ska ner i källaren och 4 pärmar ska jag rensa på papper.

Fattar inte varför man ska spara gamla fakturor, dom är ju inte ett kvitto på att dom är betalda, inte då man betalar via internetbanken.

Kommer ni ihåg lönedagen, oftast den 25 varje månad, för 25 år sedan, och kön på posten kunde gå ut genom dörren, alla skulle betala sin räkningar. Stackars postkassörskorna, som fick knappa in OCR numren i vild förtvivlan, snacka om att förstöra sina händer och fingrar.

Tänk vad enkelt allt hade varit om alla personer, hade sina egna personnummer som OCR på fakturorna, visst, man kan lägga in e-faktura, men det gäller inte hos alla. Och med dagens teknik, kunde man säkert lägga in sitt OCR i internetbanken, och låsa det, så slapp man allt knappande.

Nå, detta ämne gled jag över på, då jag satt med alla räkningar igår, tur att det bara är en gång i månaden 😀

Hittade även 2 medaljonger…? Likadana fast gjorda i olika material, undrar om någon kan tyda texten som står på baksidan?

Önskar er alla en trevlig annandag påsk!

Jag var obrydd, även då…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 januari 2016 kl 09:05, Bli först att kommentera

Åke gillar popcorn, ja, det är vi många som gör, men han kanske diggar dom lite mer än den större delen av populationen. Så Nicco gav honom 2 stycken 1 meters påsar samt popcorn muggar, till julklapp:

Då sa Nicco, då han tog fram dom att hon tyckte synd om mig, då hon tittade på påsarna. Jo hon hade ju fått höra om den gången jag och kusin Anna, cyklade 2-3 kilometer, från stugan till Springliden, där vi skulle köpa lördagsgodis, och jag valde en sån där lååång popcornspåse.

Vi hann cykla 300 meter på hemvägen, då påsen åkte in i framdäcket och det sprutade popcorn över hela grusvägen…visst var det en besvikelse, men jag tror ändå att jag, även på den tiden, var rätt så obrydd. Det hade som redan hänt och vad kan man göra åt den saken…skratta 😀

Vi bjöd över oss själva till Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil, igår. Det är inte så ofta Theresé och Sally är här och att det passar in i tiden att man träffs. Så igår var en ypperligt bra dag för en kaffedejt och lite prat.

Jag åkte sedan ut och jobbade 2 timmar och kom hem till kaffe och sockerkaka, som Theresé gjort, jodå, hon fick tala om att det var en Tigerkaka, vi åt…minsann:

Fast en mixad sådan 😀 Hon tog en form som det var läckage ifrån och fick göra ett byte, så då blev smeten blandad, ordentligt 😀

Sedan hade hon grävt fram en bild på en katt, på pinterrest, det var den här:

Och jag kontrar med dessa, på våra katter, fast dom har valt större saker att krypa in i:

Den här sista bilden har Nicco tagit

Önskar er alla en fin måndag!

I all ära, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 januari 2014 kl 08:49, Bli först att kommentera

Gammeldags skafferi i all ära, men det är inte kul då det är minus grader ute, för då sjunker temperaturen i skafferiet så öppnar man dörren dit, så gäller det att veta vad du ska ha, så du snabbt kan slänga igen dörren, jag gissar på en temp mellan 2-5 grader, och skafferiet är större än kylskåpet.

Noterade även igår, att dom två lådorna som är under skafferiet, drar kallt som sjutton då man öppnar dom, tur att det är Åke som sitter på den sidan av bordet, hm… kanske därför han får rysningar vid matbordet och känner sig hurven och frysen 🙂

Skall också infoga att ventilen längst upp i skafferiet är övertäckt… men vad hjälpte det?

Förenat med livsfara…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2012 kl 06:22, 6 kommentarer

Att öppna ett skåp här hemma kan ibland vara förenat med livsfara… man vet aldrig vad som hoppar ut. Ibland är det ju porslin och andra gånger kan det vara plastpåsar, eller något ätbart.

Man kan freda sig genom att hålla upp en hand innan du öppnar skåpet, eller så kan du hoppas att det är något mindre hårt som kommer ut. Om inte annat så får man ju träna på reaktionen.

Som för några dagar sedan då jag drog ut kaffepaketet och fick med mig ett öppnat spagetti paket, och det ramlade så stråna kom ut genom öppningen men… där var Maria snabb som fanken och satte upp en armbåge mot skafferidörren och lyckades med konststycket att pressa fast hela paketet med allt innehåll på väg ut, mot skafferidörren.

Och det spelar som ingen roll, hur än jag försöker hålla efter och kasta bort, stöka undan och hittar nya platser så är alla våra skåp för små. För att inte snacka om lådorna vi har i köket. Är det någon här som har tänkt på det, att ju äldre en lägenhet eller hus är, ju mindre var lådorna på höjden.

Som köket i storstugan, byggt 1936, uppe i Malå, den diskbänken är anpassad efter en människa som inte var längre än max, 1,55. Lådorna i lägenheten vi hade, kanske var gjord för en på 1,65-1,70, och det huset var byggt 1965. Det här huset byggdes 1957 och nu har lådorna krympt igen, eller rättare sagt höjden på diskbänken.

Undrar vad standardmåttet på en diskbänk är idag… för människorna blir ju onekligen inte bara äldre och äldre, utan växer en del på höjden också.

Detta medför då vissa problem. Knivarna som rymdes i vår ”gamla” knivlåda i lägenheten, ryms inte i knivlådan här, utan då kör man fast lådan med jämna mellanrum då man ska dra ut den, vilket i sin tur innebär att andra knivar får lämna plats för tomrum men sedan behövs ju en ny plats till dom…och där kan vi då snacka om rockad på alla saker. Jaja, i-landsproblem har man ju också hört talas om, och det är väl just det här.

Nu är det frukostdags och sedan tid att åka iväg på jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Nåt att skratta åt

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 april 2010 kl 15:03, Bli först att kommentera

Nu är all färg slut, hm…och två lådor är kvar, omålade. Det får bli en till burk i inköp. Lådorna hade jag ställt ner på golvet i köket, igår kväll. När jag sedan gick in i köket innan läggdags så noterade jag dom i mörkret och tänkte att dom där ska jag varna Åke för.

Sen går jag till diskbänken och fyller en vattenflaska, vänder mig om och smäller in knäet i yttersta lådan så det blir ett litet sår där. Under knäet alltså, inte i lådan 🙂

Kommer in i sovrummet, skrattar och säger till Åke vad jag hade tänkt varna honom för men sedan så går jag ju in i dom själv.

Vi ligger och läser et tag, sedan kliver han upp för att gå på toa. Jag hör honom spola sedan tassar han in i köket och *krasch* låter det och jag kan bara gissa att även han har hittat av lådorna. Och jag hade rätt.

Varför flyttar man då inte på hindren när man nästan förutsett vad som komma skall? Lathet, man hoppas att det fixar sig ändå eller man vill ha något att skratta åt.

Etikett: lådor

Gör vi inget annat än äter???

Lite skämmigt är det, jag vet :O

Bättre att tänka det värsta och det blir bättre, än tvärtom!

Falska saker florerar på nätet!

Jo jädrar i min lilla låda!

Små samlingar…av olika slag

Jag var obrydd, även då…

I all ära, men…

Förenat med livsfara…

Nåt att skratta åt

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten