Inkomster och utgifter 🤑

Av , , 2 kommentarer 12

Träffade en person som jag velat tacka under 6 års tid, igår. Så nu fick jag framför detta tack.

Den 10 oktober 2015, skrev jag följande.

”Jag går ju varje dag och lägger om min mage, och jag har inte hört annat än att dom snittat upp ungefär 10 centimeter, ja, det är väl som ingenting, har jag tänkt. Däremot har jag fått se reaktionerna på alla som ska titta till det där, och jag sa till Nicco igår att egentligen skulle jag ha fått filma allas ansikten, där jag ligger på britsen och dom plockar bort omlägget.

Alla har sett något konfunderade ut, och i onsdags frågade sköterska mig, om jag visste vad dom gjort. Nä, sa jag, inte annat än ett snitt. Men hur ser det ut då, frågade jag. Hon måttade med händerna och visade ett hål, ungefär stort som ett äpple, och det går ner till bukhinnan.

Nå, igår hade jag ju tid på kirurgen och där stod han och kliade sig i huvudet och visste faktiskt inte heller hur tusan dom tänkt sig detta. Ja, sa han, det kan visst läka ihop, men…det kommer att ta evigheter och vem vill gå runt med ett hål på magen.

Han ropade in en annan kirurg, med speciella skills då det gäller buken, och dom båda ifrågasatte varför man inte kunde sätta in en vac-pac, eller vad det nu heter. Och detta ska dom nu beställa hem, så eventuellt får jag en sån på måndag.” slutcitat

Denna måndag var 3 dagar senare och min väska som jag sedan fick ha inkopplad dygnet runt i över 2½ månad, men utan den här, vet man inte hur lång tid läkningen hade kunnat ta. Så jag är evigt tacksam att Johan, dök in och kom på den utmärkt goda idén att fråga om väskan var ett alternativ.


Denna Johan var då läkaren som tog emot mig igår. Han började säga innan vi ens kommit in i hans rum, att dig, har jag tagit hand om förut, då jag la om din mage. Jojo, jag hade haft mina aningar om att det kunde vara just han, då jag hörde namnet, men jag var inte hundra säker.

Tackade honom, berättade att varför jag hade detta färskt i minnet var för att FB påminner mig nu under dessa dagar, att det var 6 år sedan jag fick genomgå allt detta. Och att jag faktiskt, trots allt jag skrev och skämtade om, trodde att detta skulle bli min död. Dagen jag åkte in, var inte kul, alls. 330 i sänka kan nog sänka en och annan. Nå, det där är over and done with, och det slutade ju bra ändå.

Jag blev i alla fall, igår, fortsatt sjukskriven i 2 veckor till. Då ska detta reven, vara läkt, däremot kan man känna av skadan i flera månader. Men det blir säkert bra, det här med.

Någon som skött sig utomordentligt bra, är Theresé. Dottern som har tusen järn i elden, och på allt det, så är hon hockeytränare, ibland, för flera olika lag. Förra helgen vigdes åt denna cup F16.


Jag fick hem ett gäng med olika smaksatta kryddor och salsor. Åberg kan, han.

Jag kan rekommendera dom shyssta lökarna till er som gillar rostad lök med upphettad smak.


Tog en kaffedrink på kvällskvisten, inte alls så pjåkigt, minsann.


Nu har Åke tagit en papperspåse med grejer och knatat iväg till Nailheads för att vimla, sälja och ja… denna dag kommer vi att gå minus, han har redan shoppat nåt. Men, den handlingen kommer att innebära tävling för mig, nästa säsong, så, ok då..

Ett tillägg, dom säljer även hamburgare därnere, så ni som inte shoppar, kan ändå köpa en lunch, inte så dumt va. Fast om dom ser ut precis så här, tror jag inte, det var vår middag i förrgår 😁


Ha en fin lördag, regnet till trots.

Suveränt duktig illustratör.. 😉

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag ska ju få, eller få och få, jag får nog så lov att betala, en krona till min tand. Och igår var det äntligen dags för att städa ur den gamla tanden, sätta på provisorium och om 2 veckor ska jag ha den nya på plats.

En timme innan det var dags att bege sig så fick jag en migrän aura. Så irriterande, jisses. Man ser, eller åtminstone är det så för mig, fluoriserande färger, som sitter i kugghjul och andra formationer och dessa snurrar då runt runt. Dom syns även om man blundar och man kan inte fästa blicken på dom, men dom stör synfältet nå hemskt.


Visst är jag en suveränt bra illustratör va, hahaa….

Nå, jag sa till Åke att worst case scenario så somnar jag väl hos tandläkaren. Brukar nämligen bli fruktansvärt trött, efter en sån där uppvisning.

Fast somna där, var inte så lätt. En drar ner överkäken det som går och åt sidan, den andra puttar överkäken åt nåt annat håll, näsan dras ut till ett streck och det känns som om man inte får hundra procent syretillgång.

Det gick då hyggligt att sitta i stolen, jag trodde att det skulle kännas mer i ryggen. Men jag hade talat om för henne vad jag gjort, så hon var väldigt försiktig och gjorde alla höjningar och sänkningar med försiktighet.

Vi fick lov att skratta lite också, jag hann berätta om mitt grodhopp ner i frysdisken på Willys, då revbenet på framsidan fick sig en fraktur. Hon hade gjort EXAKT samma sak, och det var dessutom inne på Willys. Haha.. inte kul för henne men roligt att höra att det faktiskt finns fler än jag.


Hon hade nu problem med att sätta provisorium på den tanden så det fick bli en metallplatta. Hon sa att nu ser du ut som Hajen i Bondfilmen. Mja… vissa likheter är det allt.. 😆


Vilken tur att det inte är en framtand vi snackar om, utan längst in, så den syns inte annat än att den glimmar till ibland. Ser ut som om tanden är inlindad i folie.

Igår var det 3 år sedan detta las ut.

Fotograf Niccolina Lundmark Hällsten

Och igår, påminde jag mina FB vänner och andra, att min ståndpunkt idag, är precis densamma. Lägger ut den texten, även här. För det kan nog inte sägas tillräckligt ofta.

För 3 år sedan publicerades en artikel om mina åsikter vad gäller personliga assistenter. Jag jobbar nu åt #godassistans @godassistansinorr men är rätt tvärsäker på att jag har medhåll, även från dom. Jag tycker att människor som söker sig till detta yrke, ska ta sig en riktig funderare innan dom bestämmer sig.

Är du verkligen rätt person på rätt plats? Är du beredd på att låta en annan människa bestämma hur du ska göra i dennes hem? Visst vet du att det är din arbetsplats men, det är också någons hem. Hur hade du velat ha det om rollerna hade varit ombytta? Tänk efter innan, så långt det går.

Brukarna blottar sina själar för okända människor, som sedan kanske bara ger upp för detta var inte som man trott. Jättesvårt att säga innan, jag vet. Fast svårast är det för alla brukare som ser människor komma och gå…svängdörrarna borde bytas ut till vanliga dörrar. Man kan öppna dom men inte utan att trycka ner handtaget. Slutsaxat ✂️

Fick lite respons på inlägget, och visst är det så att detta inte enbart handlar om personliga assistenter. Jo i mitt fall, och i min text, eftersom det är ett yrke man utför i just någons hem. Men det där sociala jobbet, det du gör inom sjukvård och skola, är också ett yrke där man kommer människor nära.

Det faller oftast på brister av resurser. Man sätter in vikarier, det finns för lite folk, det blir mycket spring och tyvärr… det är våra barn, våra nära och kära, och även vi själva, som söker sjukvård, som riskerar att falla mellan stolar och bänkar. För det blir fel, då tiden inte räcker till och någon ska välja vem som ska få gå före och vilka som kan få vänta.

Dessa val, kan tyvärr, bli ödesdigra om man väljer fel. Eller man missar viktig information, för att det skett ett personalbyte mitt i ett ärende.

I skolan är det också jätteviktigt att få ha samma lärare, och med enbart några få vikarier, som återkommer. Barn behöver även dom, trygghet, att lära känna dom människor som ska föra dom vidare i livet.

Jag har egna erfarenheter, självupplevda. Vi hade nämligen 33 olika vikarier, under våra första 3 år i skolan. Och man kan ju undra om det är av den anledningen, åtminstone jag, tappade intresset för att sitta i nån skolbänk. Det är bara ett fåtal lärare vi haft under 9 år, som jag kan namnet på. Dom övriga fanns bara där i periferin, och satte inga avtryck hos mig, och det är jättesynd.

Nä, nu ska frukosten intas, kaffet är redan druckit i två omgångar. Hoppas på en fin fredag, för er alla, och jag påminner om morgondagen, för hugade, köpsugna vänner och andra personer. Gör ett besök där.

Maria Lundmark Hällsten