Etikett: Anticimex

Boris är död!

Av , , 4 kommentarer 11

Ja, eller vi tror i alla fall det, men han kan ha klarat sig också. Boris, Niccos lilla husspindel, som levde där mellan hennes två fönsterrutor i sovrummet. Jag sa felaktigt att det var en skräddare, men det är ju såna som springer på vattnet.

Nä, men jag vet att jag sett på tv, just den här arten, som har långa framben, och bakbenen följer ett rundat mönster framåt, och dom skulle man vara sååå glad om man hade i huset. Men det var inte Nicco, i förrgår kväll…efter halvtolv och hon skulle hoppa i säng och ser att Boris inte alls är mellan fönstren, utan han sitter därinne och kikar på henne.

Hon kommer ner och ska alltså ha upp mig, att ta bort den, men hallå…jag har ju faktiskt en gång i tiden varit lite rädd för spindlar, och jag är väl inte helt orädd än, fast det beror på situationen och vart dom sitter. Jag vill inte arbeta med armarna ovanför huvudet för då VET jag, att spindeln kommer att hamna rakt på mig.

Nicco vill inte döda honom, men han ska ut…jo tjena, jättelätt. Hon sliter fram bordsfläkten och tror att den ska ha styrkan att blåsa ut honom då jag öppnat fönstret men det var ju riktigt komiskt, hahaa… att ens tro att det skulle funka.

Paniken…han går runt där, både inne och ute, till slut ledsnar jag och slänger igen fönstret då han sitter däruppe på kanten, men inte då, han klarade sig, upp med fönstret igen och Nicco kastar sig återigen över fläkten, håller den som man håller ett gevär och skriker: SÄTT PÅ FLÄKTEN!!! Ja, ni skulle ha sett, mer roligt blev det då sladden inte satt i kontakten utan låg typ 2 meter från uttaget 😀

Jag skrattade så jag höll på börja grina, kanske också av trötthet 🙂 Nå, nu togs det grova artilleriet fram, spray från Anticimex OCH hårspray. Boris hamnade på utsidan och där satt han under hela tiden jag var kvar där, och på morgonen sågs han inte till längre. Spårlöst borta och kommer inte att eftersökas.

Jag började städa ur bussen igår, alla skåpar, kylskåp och frys, dammsög och idag blir det att torka av golvet därinne och bädda sängarna.

Dom provstartade dragstern igen men den vill bara gå på startgasen, så Åke får rengöra saker igen och se om det hjälper. Camaron ska ut ur bussen och dragstern in, så lite pyssel blir det. Önskar er alla en fin dag!

Lååångtråkig…

Av , , 1 kommentar 8

Så var det lååångfredag, och den har man ju hört talas om…av andra, som då dom var små, inte fick göra någonting överhuvudtaget. Inte träffa kompisar, igen tv, ingen lek, fredagen skulle vara just lång, och tråkig.

Inget vi fick genomlida som barn, och inte idag heller, jag finner ingen anledning till det, men dom som vill må ju få göra så, om det är av medlidande eller tro, det vet jag inget om. Näpp, vi kör på precis som om det var en ”vanlig” fredag.

Ikväll ska vi käka påskbord, och mamma och Bosse kommer hit, samt Andy, så vi dukar för 8 personer. Passar bra att göra det idag eftersom jag jobbar imorgon. Skulle kännas lite stressigt att komma hem efter 17 och sätta igång med mat, fast det skulle också ha kunnat vara något jag tjänat på, Theresé och Nicco hade ju kunnat fixa…och Åke med 🙂

Tina Florin kom hit på lunch igår, vi käkade vårrulllar och till kaffet bitar av Rocky Roads som jag gjort:

021

Vi åkte på röda korset igår och titta vilken fin vattenkanna som fanns där, den la jag beslag på eftersom Theresé inte såg ut att vilja ha den:

020 021

Och sedan förstår ni, köpte jag två osedda affischer, dom låg inplastade och utan beskrivning…enligt mina ögon. Jojo, Justin Bieber på ena affischen och nån spelfigur på den andra, nåja, pengarna jag gav för dom kan ju komma till användning för någon behövande, så det må ju vara hänt.

Vid kaffedags blev det ett jäkla liv i skorstenen, eller ovanpå…ett gäng kråkor som gapa och lät, Nicco var orolig att nån av dom skulle komma ner i skorstenen och satte på sig skyddsdräkt för att kolla hur det såg ut uppe i ventilen:

001 002

Mm, kanske hon är ett ämne för Anticimex, dom kanske behöver en exterminator, hahaaa…

Hoppas på en fin långfredag, för er alla, själv ska vi göra en sväng ut till Rödånäs antik, Åke har hört att dom ska ha öppet i påsk, men om dom har öppet idag, vet vi inte, det får vi se då vi kommer dit.

Riktig närkontakt, utgången blev döden.

Av , , 6 kommentarer 11

 

Jag hade en riktig närkontakt med en sån där lockespindel, i förrgår, då jag skulle vara bussig och städa uppe på Niccos badrum. Jojo, *hurven*, jag stod på alla fyra och höll på torka golvet bakom toaletten, kom upp med handen på sidan av toalettstolen och DÅ… kom en stor s*t*n*s spindel och kravlade mot handen, HU!!!
Jag har ju sagt att jag inte längre är rädd för spindlar, och nej, jag är inte det, men dom kan väl för sjutton hålla sig på behörigt avstånd, jag vill inte bli överraskad och jag måste, tyvärr, dräpa dom stackare som kommer i min väg och det gillar jag inte.
Jag har ännu inte lärt mig att tacklas med just det problemet, själva dödandet alltså, så jag ryckte en parfym och besprutade den stackaren så där lagom att den blev alldeles vimmelkantig sedan kastade jag mig över den och nöp till… borta. Låter ju onekligen lite dramatiskt sådär, men jag gillar dramatik 🙂
Inte nog med detta, då gick Maria ner i källaren och hämtade upp den där elaka sprayen jag köpt från Anticimex, den där som är så giftig att man ska spruta fyra sekunder i ett rum på 30 kvadrat, sedan stänga alla dörrar och på en halvtimme ska allt levande, vara dött, jopp, och jag sprutade fyra sekunder i hennes lilla badrum så jag hoppas att grannarna bor tillräckligt långt bort 🙂
Den behandlingen ska jag upprepa om en vecka och då vore det väl själva… den, om vi inte slapp dom där sakerna… ett tag åtminstone.
Jag och Tina gjorde lasarettet igår, åkte Pater Noster hissen runt ett varv, och det gick förvånansvärt smärtfritt, jag trodde allt att man skulle kastas lite åt sidan då den skulle göra vändningen, men den gick obemärkt förbi. Sedan gick vi ner på tågstationen och åkte Willy Wonka hissen, glashissen som inte går rakt ner utan som rulltrappan, typ. Och den startar med ett ryck så det är bara att hålla i hatten.
Bilden tagen av Tina Florin
Vi passerade byggnaden och kom ner på Öbacka strand där vi promenerade runt i omgivningarna och avslutade sedan med en kaffe på tågstationen. Det är ju riktigt fint därnere vid älven.
Bilen tagen (lånad) av Tina Florin
Vid middagstid stod jag och tittade ut genom köksfönstret, såg en som var ute och gick med barnvagnen och tyckte att något inte stämde överens med bilden, det såg ljust ut, jag hade tänkt ropa till Åke och säga att det var som han sa, lite snö gör att det blir ljust, men jag gjorde inte det.
Vid middagen undrade han om jag sett att det var ljust härutanför… lyktstolpen har kommit på plats… YEEES, nu behöver vi inte leva i mörkret längre, och inte konstigt då att jag inte tyckte att bilden av barnvagnen stämde, jag såg ju den och inte bara en svart skugga.
Jag mejlade till Umeå kommun, gator och parker, för 15 dagar sedan:
Jag undrar om det är missat att sätta ut en lyktstolpe utanför vårat staket… det är bara mörker här utanför, och ett hål i gräsmattan med en kabel som sticker upp, och det har varit så i snart två år. Bilder på det finns på min blogg: http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/11/07/vilket-morker-1128140
Med vänliga hälsningar
Maria Lundmark Hällsten
 
Fick sedan till svar:
Hej
Jag ska undersöka har en känsla att det är ett gammalt fundament som är missat att ta bort
Vi håller på att titta över belysningen längs cykelvägar
Vi har börjat med prio ett cykelvägar
MVH
K***** E*****
 
Och det där trodde vi ju inte riktigt på så jag svarade:
Hej igen!
Nej, detta är inget gammal fundament, det har aldrig stått någon stolpe där förut, enligt min man som bott i huset sedan 1958. Så detta har dom grävt men inte gjort färdigt.
//Maria
Och se, nu står den där i sin fulla prakt, oj vad fint det blev, med lite ljus 🙂 Och oja, jag tror nog allt att det var som jag skrev tidigare i min blogg, att den där stolpen nog hade hamnat mellan några stolar och glömts bort, eftersom fundamentet varit där i 1½ år.
Jag önskar er alla en fin fredag!

Det finns dödliga sådana men…

Av , , 2 kommentarer 15

 

På Nybro igår vart det snack om bland annat, spindlar. Ingenting Anna är rädd för, och inte jag heller, inte numer, men man vill för det, inte ha dom på sig. Dom upplevs som illmariga, smarta, läskiga saker som bara väntar på rätt tillfälle för att få hugga. Nu kan man ju undra hur en sån liten sak ska kunna fälla en fullvuxen människa och det var nog under ett sådant resonemang med mig själv, som jag övervann rädslan…typ.
Jaja, det finns ju dödliga spindlar men inte här i alla fall, inte än, så det värsta man kan råka ut för är väl att man skulle kunna känna ett bett, men inget värre. Och bara i trängda situationer.
Anna berättade om ett litet möte med en sån där spindel som jag skrev om ifjol, att vi hade nere i källaren. Vi satt och filurade på vad dom kunde heta men kom inte på det, så jag har nu letat fram det jag skrev om dom och det var följande: Egentligen tillhör dom inte spindelsläktet, två ögon har dom, spinner inga nät utan jagar byten i nattens mörker. Anticimex kan tillkallas om man vill bli av med dom, och ja, det vill jag. Deras namn är lockespindel och så här ser dom ut:
Bilden ska jag för säkerhetsskull säga, är ritad… av mig, hahaa… det var ju nämligen så att Kerstin trodde att detta var en riktig spindel som jag plattat till, men det var lite fel.
Kommer ihåg en gång då Emma var liten, även hon skrämd av spindlar, men det kommer nog förmodligen av att vår kära mamma, var och är fortfarande rädd för dom. Vi var uppe i Malå och jag passade Emma (kommer inte ihåg vart våra föräldrar var), jag gissar att hon var runt 3-4 år och satt vid det tillfället på toaletten.
Plötsligt ropar hon, med lätt uppjagad röst att det sitter en spindel på väggen. Jag tar ett djupt andetag och vill naturligtvis inte visa henne att jag egentligen skulle vilja springa ut från huset… lämna orten, åka hem till Umeå, utan jag tar mig samman, öppnar dörren och kollar in monstret som sitter där och glor.
Jag känner med en gång att detta är något jag inte fixar att ta bort, jag skrattar lätt och säger: Nämen det där är ju bara en liten spindel, inget att bry sig om. Sedan vänder jag mig om och ropar: FREDRIK!!! Kan du komma. Min kusin Fredrik finns nämligen i huset och han dyker snart upp som en räddande riddare, och undrar vad jag vill. Jo, säger jag, det sitter en spindel där och Emma är rädd för den, kan du plocka bort den? Och det gör han, i ett nafs, jaaa, säger jag till Emma, där ser du, inget att bry sig om.
Hahaa… precis som hon nu trodde på det va, varför kunde inte jag i så fall plocka bort den. Eller så var hon för liten och skärrad för att lägga ihop ett plus ett, och trodde på vad jag sa. Jag önskar er alla en fin tisdag!

Inte fascinerade för fem öre

Av , , 2 kommentarer 8

 

Igår började jag på Boom, sedan fortsatte jag uppe en trappa och gick in på barnens hus. Jag var varken först eller ensam där… konstigt 🙂 Köpte det jag skulle ha och vandrade vidare ner på djurmagazinet.
Det är nämligen så, att våra två katter, som i snart sju års tid, har delat på kattlådan, helt plötsligt inte tycker att det är ok, eller vad det nu handlar om. Det är en av dom, vi vet inte vem, som bajsar utanför lådan… inte pinkar, utan bara det andra.
Först tänkte jag att det säkert bara följt med ut ur lådan, dom är ju som bekant, rätt så lurviga och det kan fastna allt möjligt på dom, men nu är det snudd på, varenda dag, och nu är jag less på det.
Därför har jag nu köpt, två… splirrans nya kattlådor, en åt dom var, hehe… men nu återstår ett problem, hur ska dom veta att dom har varsin? Det räcker ju knappast att tala om det för dom, eller sätta upp en lapp med deras namn på lådan, hm… dom skulle ha fått ha ett kodlås och en magnet runt halsen.
Jag började i alla fall med att städa upp, därnere, dammsög, sanerade katthår, torkade golvet, och då ville dom prompt komma ner, hela tiden, fast jag hade låst luckan och stängt dörren.
När så lådorna var preppade och klara, så bar vi ner dom, sedan tog vi varsin katt och gick nerför trapporna, och föste in dom i varsin låda. Dom var snabbare ute än Lucky Lukes skugga, sedan hoppade dom upp i varsitt klösträd och stannade där under en timme. Så fascinerade var dom av sina nya lådor.
Nu vet jag inte hur dom gjort, jag får väl kika efter då jag går ner dit, och se om bägge lådorna är använda annars ska jag bara skifta plats på dom.
Theresé ringde för säkert två månader sedan och undrade om jag hade nåt uppslag på en slogan om havrefras, dom hade en sådan bob, som pris på Coop i Uppsala. Jag totade ihop en ramsa som hon sedan kortade ner lite och igår ringde hon… dom vann bobben, haha… suveränt! Vilken fin julklapp till Sally.
Idag ska jag åka ut på Anticimex, jag pratade med dom igår om dessa lockespindlar som finns i källaren och han sa att, dels är dom jättesvår att bli av med, om man inte vet vart dom kommer in, sedan ska det vara en explosion eller för all del, invasion, av dom, innan det åtgärdas. Nu har vi ju inte sett så många och vi har gissat att dom kommit in via skorstenen.
Så han tipsade om ett pulver eller puder, som man kunde strö ut, nere i skorstenen och det är precis vad vi ska göra. Han sa också att det varit mer än vanligt av dessa djur i sommar, det beror säkert på värmen som var, så vi hoppas på lite mindre, nästa sommar, tack så mycket… televerket.
Sen jobbar jag eftermiddag så jag vet inte om jag hinner så mycket mer, ska ju ordna mat också, och kanske gå in till Bo-Lage och köpa en snaps till maten på nyårsafton, det hinner jag väl göra nästa vecka också, men det jag gör idag, är ju sedan bortgjort. Ska fundera på saken. Ha en fin dag, allihop!

Inkräktare i huset

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Jag noterade i somras att det fanns rätt så gott om spindlar på huset, såna där långbenta saker med bara en rund kropp, dom spinner inga nät så jag har inte vetat vad dom gör för nytta egentligen.
Såna där saker kommer jag ihåg att det fanns gott om på Mariehem också, då jag var liten, ett år var det så mycket att dom fick ringa en utrotare som kom och besprutade husen. Folk kunde inte sitta ute på sina balkonger, dom rymdes ju inte 🙂 eller så var det för att det inte var speciellt kul att dela balkong med krypen.
Niccolina har ropat på mig några gånger då hon upptäckt inkräktarna i hennes badrum, och givetvis ropar hon på mig, jag som nästan nyss kommit över min skräck, för dessa saker. Dom är i alla fall någorlunda lätt att ta död på, långsamma som sniglar, men jag tycker inte om det. Förmodligen har dom kommit in till henne då hon haft toafönstret öppet.
Nu har jag stött på två stycken nere i tvättstugan, den första orsakade en förstörd duk. Den råkade nämligen ha satt sig på duken som hängde på tork och jag vill inte ta i dom där sakerna. Men jag kan inte lämna dom utan måste ta bort dom… döda dom, jag vet, jag är en riktig mördare. Som tur var, den gången, så hittade jag i tvättstugan en myggdödare, modell 60 eller 70 tal, den pytsade ut lite gift vid varje tryck och tyvärr, duken luktar inte gott längre, men spindeln gav då upp.
Igår upptäckte jag nästa spindel, återigen i tvättstugan, men nu på väggen, den fick sig tio rejäla dunkar av kattmats påsen, så nu sitter den fastlimmad på väggen… huvva. Sen gick jag upp och sökte på nätet efter vad detta är för djur, och egentligen tillhör dom inte spindelsläktet, två ögon har dom, spinner inga nät utan jagar byten i nattens mörker. Anticimex kan tillkallas om man vill bli av med dom, och ja, det vill jag. Deras namn är lockespindel och så här ser dom ut:
Dom känner sig inbjudna om dörrar och fönster står öppna så det är väl därför dom kommit hit. Nere i katternas korridor och på övriga ställen där dom får vistas, har jag aldrig stått öga mot öga mot en lockespindel, förhoppningsvis har katterna roat sig med dom.
Nu vet jag ju att egentligen är det bra djur, dom tar andra rackare som vistas här, men jag gillar inte att bli överraskad av dom, och man vet aldrig heller hur många dom kan bli om man låter dom vara, näpp, jag ska ringa Anticimex och höra vad dom säger.
Idag önskar jag alla farsor en riktigt bra farsdag med go´ fika, förhoppningsvis trevligt sällskap av era barn och kanske, kanske, en liten present.

Sveriges torraste ställe

Av , , 6 kommentarer 6

Vi måste ha Sveriges torraste hus, eller så är vi i alla fall på god väg. Ni vet, vi hade ju hit en besiktnigsman från Anticimex, som besiktade huset och sa att han aldrig sett ett sånt fint och torrt hus, inga fuktskador eller sånt som var på gång att bli något.

Detta, trots att det inte finns några ventilationsfönster eller köksfläktar etc, inte i hela huset. Men för att försäkringen skulle gälla så skulle det installeras pax fläktar på toaletterna, detta är gjort, och av så kallade fackmän.

Min farmor och farfar hade pax fläkt på toan och den var kopplad till lysknappen, så när man tände lampan satte den igång och vice versa.

Våra fläktar är automatiska, dom ska känna av då det är fuktigt och slå igång. Men herremin…jeee, vår fläkt härnere går ju för jämnan. Hur är det möjligt i ett hus som inte uppgetts ska innehålla någon fukt? Man behöver ju bara tänka på att öppna munnen för att borsta tänderna…så slår den igång. Sånt överskott på saliv har vi inte, jag lovar.

Eller är det bara så enkelt att dessa nya fläktar, inte suger så värst bra och därför måste stå och gå, 23 timmar av 24. Någon som vet?

Och med detta sugande så borde vårt hus snart vara torrt som fnöske 🙂

Obegripligt

Av , , 2 kommentarer 3

Det är snudd på obegripligt hur snabbt tiden går…just nu. Jag blev tvärt kallsvettig då jag insåg att deklarationen ska vara inlämnad, senast nu på måndag.

Behövde ju inte innebära några större problem men då man flyttat runt papper och saker i flera månader nu, så gäller det ju att veta vart man lagt dom. Nu är i alla fall min deklaration gjord, jag deklarerade via internet. Så skulle jag göra Åkes deklaration, men det sket sig. Han var tvungen att ha en e-legitimation, och det har jag nu suttit med i snart en timme och jag kommer inte längre än att programmet är installerat…men sen då?

Jag får ingen förfrågan om lösen eller användarnamn etc, så nu ger jag fasen i det här så får han skriva under i vanlig ordning och sen får vi posta den.

Jag har gått igenom en kartong, fulladdad med dukar, nu på morgonen. Vi ska nämligen försöka få fram väggarna därnere i källaren för imorgon kommer en kille från Anticimex och ska genomföra en liten besiktning, något dom gör gratis, för det ingår i villaförsäkringen som vi tagit.

Och hur det nu kan rymmas så många dukar i en kartong, är också något oberipligt, dom var manglade till det platttaste ni kan tänka er, nästan så att man inte kunde få tag i ett hörn för att kunna veckla ut dom. Många åker ut, men en del sprarade jag, vissa med annorlunda mönster på tygerna och andra, väldigt gamla och fina.

Nu ska jag gå ut och sätta mig i solen ett tag, det kan behövas. Ni får ha en bra torsdag!

Maria Lundmark Hällsten