Etikett: arbetslag

Om dom hade funnits på riktigt, jösses 🤣

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke drog fram grillen och satte upp två brädor i staketet som givit vika av snötyngden, igår. Jag åkte upp och handlade på Kvantum, inför middagen, sen hann jag sitta ute på bron en stund. Det var ordentligt varmt. Riktigt najs, faktiskt!

Några tulpaner är på gång i den lilla rabatten

Det blev Entrecote på grillen igår. Åtminstone för jag och Åke. Sivert och Ewa gjorde det lätt och grillade hamburgare. Till detta hade jag gjort en potatisbakelse, den ska absolut göras fler gånger. Grovriven potatis, Västerbottensost, creme fraiche. Ägg, salt och peppar. Sen ner i portionsformar.

Jag hade en enkel efterrätt också. Ville ha nån typ av mousse med Daim i. Så jag köpte en Marabou Daim chokladkaka och mörk choklad från Lindt med havssalt. Smälte det i vattenbad, rördes ihop  med vispat ägg och lite florsocker, sen ner med hård vispad grädde. Skulle ha toppat med en jordgubbe eller hallon om jag haft det hemma, men det hade jag inte. Så det bidde en bit av chokladkakan istället då. Det blev bra, gör jag om den så använder jag nog mer av den mörka chokladen.

Pratade lite om sommarens göromål och hur vi ska få ihop ett arbetslag som är på plats samtidigt, inte tvärenkelt. Det är målning av Storstugan som står på tur. Byte av en del brädor och sånt. Storstugan i bakgrunden, killen i förgrunden behöver knappast någon presentation va 😅

Ja vi får väl ta det som det kommer och göra det vi hinner. Alla kanske inte kan samma helg, så är det bara. Jag tror i alla fall att jag och Åke far upp och stannar några dagar, då jag ändå är ledig flera dagar i stöten, då jag gjort min jobbar helg.

Vi bör ju hinna kolla upp vad vi behöver till vår sönderblåsta altan, och kanske hinna röja lite väg för det bygget. Den här gången blir det i alla fall en höjning av altanen så den kommer i fas med det översta steget. Så blir vi av med ett trappsteg som dessutom varit lite väl smalt. Vi brukar ju ha ett litet bord och stolar däruppe. Enda stället som kan skydda mot stilla regnstril.

Det blev en lugn kväll i övrigt, jag ska jobba idag, så då vill man vara pigg och arbetsför. Kul att man då vaknar efter 2 timmar av att man har kramp i benhinnan på vänster ben och stortån ställer sig rätt upp. Alltså på riktigt

Jag kliver upp och ställer min andra fot på tån och härdar ut krampen. Lägger mig igen och då blir det exakt samma sak fast nu med högerbenet. Jag får göra om proceduren, men nu tog jag ormsalva och smorde på, sen blev då resten av natten lugn. Fantastiskt vad roligt det kan vara ibland. ”Skrev hon och log med ett snett leende och himlade med ögonen”

Apropå fantastiskt, såg några roliga bilder i flödet. Dom här ni vet, ”om teckningar som barn gjort” vore på riktigt.

Hahaa… jösses!

Med dom, mina vänner, önskar jag er alla en fin lördag och må solen skina även på era huvuden idag! Och till er som inte dragit upp persiennen än, be aware, hehe…

Före…och efter…och sen blickar vi framåt

Av , , 2 kommentarer 9

Hemma igen efter en intensiv helg i, ”Hans” drabbade, Lainejaur med omnejd.

Inga bilder eller filmer i världen, kan visa hur det verkligen ser ut. Man måste vara där för att förstå. Och med det skrivet, kan man bredda vyerna och ta in, att allt elände man ser på tv och andra medier, inte heller är hela, sanningen. Bränder, naturkatastrofer, ja allt sånt, är sannolikt, minst ett snäpp eller hundra snäpp, värre på plats.

Vi drabbas gemensamt, men vissa drabbas betydligt mer än andra. Nu pratar jag mer om den ekonomiska biten samt jobbet som blir, efteråt. Såg intervjuer på nyheterna igår kväll då vi kommit hem. En av dom som fick frågor är Mikael Forsgren. Han bor 2 hus nedanför vår stuga. Precis i kurvan, där man kan börja se lon, som är mammas sommarhus. Om man kommer från andra hållet.


Brorsan la ut en länk till en drönarfilm, från bland annat vårt Lainejaur och början från Uddvägen där vi varit. Från luften förstår man mer, omfattningen, på detta lilla område, och då förstår man hur det måste se ut, hela vägen där stormen drog fram. Det är ett STORT område som är härjat.

Tog ut 2 dagars semester till, så jag är ledig idag och imorgon. Enbart i förebyggande syfte. Tänkte att kroppen skulle ta en del stryk av allt arbete. Visst, mitt knä och höft har gjort att jag inte fått mer än 4-5 timmars orolig sömn. Det värker och krampar, MEN…

Här känner jag definitivt en skillnad på vad som varit och hur det faktiskt känns idag. Vad träning kan göra för nytta. Jag trodde att jag skulle ha fruktansvärt ont i rygg och armar. Då man använder hela kroppen där man drar stora tunga grenar, kastar saker upp på brännhögen, står på huvudet och guu´vet alla konstiga ställningar man haft. Fast det känner jag inte av, överhuvudtaget. Vilken vinst man gett sig själv!


Ber om ursäkt för att dom senaste inläggen, enbart handlat om detta. Men det är svårt att släppa. Allt vi pratat om däruppe. Hur vi upptäcker att det vi önskat att förändra i en framtid, där har ”Hans” gått fram. Jag ville åtgärda altanen, tack ”Hans”, det blir en ny sådan.


Vi skulle göra något åt dungen. Vi hade fantasier om en uteplats därinne, men man måste röja först. Tack Hans, du gick rätt igenom dungen!

Träden vi skulle fälla, redan i somras, men annat kom i vägen. Tack Hans, du gav oss en spark i baken. Dom lutar rejält!


Vi lägger ditt badkar härunder kanoten, sa jag till Nicco då vi skulle städa undan efter semestern. Sedan klämde vi fast hängmatteställningen ovanpå. Jag klappade på ställningen, ruckade lite på den och sa: -Den här far ingenstans! Och tänk, precis där över for Hans, men kanoten och det därunder, låg kvar.

Vi hade brädor kvar från vårt staketbygge här hemma. Dom tog vi med upp. Dagen vi skulle åka hem sa jag till Åke att dom där lägger vi in i dit förråd. Han ville inte det, först, han tyckte dom låg bra där. Nä, sa jag, det är väl bättre att dom får ligga under tak. Så vi lastade in dom och ja…hade vi inte gjort det, hade dom legat härunder.

Det blir så många TÄNK och så många OM, att man inte kan greppa det. Men jag ska också tillägga, att vi människor är alla olika. Jag säger absolut inte, att ”Hans” var uträknande och besparade vissa från värre saker medan andra fick ta dom större smällarna, för att nån däruppe har bestämt det. Nej, det är väl mera att livet är så här! Ibland har man tur, och andra gånger en väldans otur. Tror inte heller att talesättet ”att man fått sin beskärda del”, innebär att i slutändan, går allt på ett ut. Nej, att livet är orättvist, det vet vi med alla säkerhet. 

Vy, juli – 23

Vy, augusti -23

Vy från ett av våra fönster, juli -23

Samma vy, en månad senare

Sen VET jag också att nån var väldigt snäll mot oss. Först fick vi hjälp av min storebror och hans familj, samt Nicco förstås, att få dasset på rätt köl.

Jag tväröppnade bara dörren och kikade in, men stängde igen. Det höll på bli mörkt och klockan var mycket. Såg inte fram emot städning av dass, men det finns knappast nån som gillar att städa och röja efter kaos, så… Steg upp dagen efter, kokade varmvatten för att diska men säger..nej, jag tar vattnet till dasset. Det ser ut som om det är regn på väg. Jag vill hinna göra klart därute. Öppnar dörren igen, och det enda, mina vänner, som jag behöver göra är att dra tunnan på plats, hänga upp spegeln på väggen och lägga tillbaka hyllan.

Sopa av den vägg som legat mot backen, då den hade lite gräs på sig. Och sedan torkade jag bara bort lite damm från bänk och hylla. Sopade golvet och sen var jag klar. Inte ens den fina metall lådan jag fick av Theresé, för att ha torv till dasstunnan i, hade tippat omkull, den stod så prydlig och stängd, inne i hörnet där den brukar stå. Vilket Hallelujah moment!

Nu mina vänner har jag beklagat mig klart och tackat ”Hans”, färdigt. Tog en sista bild då vi gled ut från Lainejaur området, och den kan uppfattas som lätt ironisk eller som en sarkastisk hälsning från ”Hans” eller moder jord. Överst på skylten står det: Välkommen till…


Ha en fin måndag, allihop! ps. Här nedanför lägger jag in bilderna jag la ut igår och förrgår, samt youtube snuttarna. För att få det samlat och dokumenterat, i ett och samma inlägg. Bilderna kanske inte säger er någonting, då man inte vet, vad det är man ser, förutom träd, förstås. ds

 

Maria Lundmark Hällsten