Hemma igen efter en intensiv helg i, ”Hans” drabbade, Lainejaur med omnejd.

Inga bilder eller filmer i världen, kan visa hur det verkligen ser ut. Man måste vara där för att förstå. Och med det skrivet, kan man bredda vyerna och ta in, att allt elände man ser på tv och andra medier, inte heller är hela, sanningen. Bränder, naturkatastrofer, ja allt sånt, är sannolikt, minst ett snäpp eller hundra snäpp, värre på plats.

Vi drabbas gemensamt, men vissa drabbas betydligt mer än andra. Nu pratar jag mer om den ekonomiska biten samt jobbet som blir, efteråt. Såg intervjuer på nyheterna igår kväll då vi kommit hem. En av dom som fick frågor är Mikael Forsgren. Han bor 2 hus nedanför vår stuga. Precis i kurvan, där man kan börja se lon, som är mammas sommarhus. Om man kommer från andra hållet.

Brorsan la ut en länk till en drönarfilm, från bland annat vårt Lainejaur och början från Uddvägen där vi varit. Från luften förstår man mer, omfattningen, på detta lilla område, och då förstår man hur det måste se ut, hela vägen där stormen drog fram. Det är ett STORT område som är härjat.

Tog ut 2 dagars semester till, så jag är ledig idag och imorgon. Enbart i förebyggande syfte. Tänkte att kroppen skulle ta en del stryk av allt arbete. Visst, mitt knä och höft har gjort att jag inte fått mer än 4-5 timmars orolig sömn. Det värker och krampar, MEN…

Här känner jag definitivt en skillnad på vad som varit och hur det faktiskt känns idag. Vad träning kan göra för nytta. Jag trodde att jag skulle ha fruktansvärt ont i rygg och armar. Då man använder hela kroppen där man drar stora tunga grenar, kastar saker upp på brännhögen, står på huvudet och guu´vet alla konstiga ställningar man haft. Fast det känner jag inte av, överhuvudtaget. Vilken vinst man gett sig själv!

Ber om ursäkt för att dom senaste inläggen, enbart handlat om detta. Men det är svårt att släppa. Allt vi pratat om däruppe. Hur vi upptäcker att det vi önskat att förändra i en framtid, där har ”Hans” gått fram. Jag ville åtgärda altanen, tack ”Hans”, det blir en ny sådan.

Vi skulle göra något åt dungen. Vi hade fantasier om en uteplats därinne, men man måste röja först. Tack Hans, du gick rätt igenom dungen!

Träden vi skulle fälla, redan i somras, men annat kom i vägen. Tack Hans, du gav oss en spark i baken. Dom lutar rejält!

Vi lägger ditt badkar härunder kanoten, sa jag till Nicco då vi skulle städa undan efter semestern. Sedan klämde vi fast hängmatteställningen ovanpå. Jag klappade på ställningen, ruckade lite på den och sa: -Den här far ingenstans! Och tänk, precis där över for Hans, men kanoten och det därunder, låg kvar.

Vi hade brädor kvar från vårt staketbygge här hemma. Dom tog vi med upp. Dagen vi skulle åka hem sa jag till Åke att dom där lägger vi in i dit förråd. Han ville inte det, först, han tyckte dom låg bra där. Nä, sa jag, det är väl bättre att dom får ligga under tak. Så vi lastade in dom och ja…hade vi inte gjort det, hade dom legat härunder.

Det blir så många TÄNK och så många OM, att man inte kan greppa det. Men jag ska också tillägga, att vi människor är alla olika. Jag säger absolut inte, att ”Hans” var uträknande och besparade vissa från värre saker medan andra fick ta dom större smällarna, för att nån däruppe har bestämt det. Nej, det är väl mera att livet är så här! Ibland har man tur, och andra gånger en väldans otur. Tror inte heller att talesättet ”att man fått sin beskärda del”, innebär att i slutändan, går allt på ett ut. Nej, att livet är orättvist, det vet vi med alla säkerhet. 

Vy, juli – 23

Vy, augusti -23

Vy från ett av våra fönster, juli -23

Samma vy, en månad senare

Sen VET jag också att nån var väldigt snäll mot oss. Först fick vi hjälp av min storebror och hans familj, samt Nicco förstås, att få dasset på rätt köl.

Jag tväröppnade bara dörren och kikade in, men stängde igen. Det höll på bli mörkt och klockan var mycket. Såg inte fram emot städning av dass, men det finns knappast nån som gillar att städa och röja efter kaos, så… Steg upp dagen efter, kokade varmvatten för att diska men säger..nej, jag tar vattnet till dasset. Det ser ut som om det är regn på väg. Jag vill hinna göra klart därute. Öppnar dörren igen, och det enda, mina vänner, som jag behöver göra är att dra tunnan på plats, hänga upp spegeln på väggen och lägga tillbaka hyllan.

Sopa av den vägg som legat mot backen, då den hade lite gräs på sig. Och sedan torkade jag bara bort lite damm från bänk och hylla. Sopade golvet och sen var jag klar. Inte ens den fina metall lådan jag fick av Theresé, för att ha torv till dasstunnan i, hade tippat omkull, den stod så prydlig och stängd, inne i hörnet där den brukar stå. Vilket Hallelujah moment!

Nu mina vänner har jag beklagat mig klart och tackat ”Hans”, färdigt. Tog en sista bild då vi gled ut från Lainejaur området, och den kan uppfattas som lätt ironisk eller som en sarkastisk hälsning från ”Hans” eller moder jord. Överst på skylten står det: Välkommen till…

Ha en fin måndag, allihop! ps. Här nedanför lägger jag in bilderna jag la ut igår och förrgår, samt youtube snuttarna. För att få det samlat och dokumenterat, i ett och samma inlägg. Bilderna kanske inte säger er någonting, då man inte vet, vad det är man ser, förutom träd, förstås. ds