Etikett: Broparken

Jag, ett avskräckande exempel? 🤔😂

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi pratade om motorcyklar på jobbet igår. Jag berättade om klumpen jag får i magen, den här årstiden. Då man på håll, kan höra en MC komma efter vägen och sedan drar han på järnet. Min klump kommer därför jag förväntar mig att höra en stor smäll då motorcykeln med förare, går av vägen eller krockar med en bil. Det har hittills aldrig hänt, men det är känslan jag får.

Vi fortsatte prata om olika händelser, jag nämnde att jag såg en tjej som körde upp för Mc kortet. Hon var inte alls så stor i strumplästen fast motorcykeln var både stor och tung. Jag står borta i rondellen vid brandstationen och dom kommer upp till den från andra hållet. Hon stannar men når inte ner ordentligt och hela paketet tippar omkull. Sen får hon inte upp den, hon orkar inte.

Då hann jag nog tänka flera saker, första tanken är dock, varför… hur kan man sätta sig på något man inte vet att man kan hantera? Nästa tanke eller känsla är att jag tycker synd om henne. Måste ha varit jätte stressande och kymigt. Kan ju dessutom ha varit på grund av det hon inte lyckades ta upp den…det blev stress!

Jag sa att hade det varit jag hade jag säkert fått upp den fast satt mig bak och fram, bara för att jag gör saker tvärsom…ibland…(eller ofta). Här ett litet litet bevis på det, även om ni kanske tror att jag riggat men det har jag inte 🫣 Och nej, en upp och nedvänd bok är ju inget man går i taket på, men det var själva grejen. Hur svårt hade det varit att ställa den rätt väg. Tur att jag inte jobbar på biblioteket. Kunde ju göra folk galna i så fall, hahaa…

Jag och Nicco använde dom berömda Apostlahästarna igår och gick ner till Strandpromenaden via Broparken och sedan hem, gåendes längst Strandpromenaden. Så fint nere vid älven

Men inte utan att man kände sig halvlurad. Ni vet, då solen skiner in genom fönstret, jag var jättetrött och tänkte att jag behövde lite luft…och sol. Fast det blåste så jag hade i alla fall vett att ta på vinterjackan och vantarna. Kallt var det, men friskt och jag vaknade till liv.

Fick ett meddelande på messenger nu på morgonen. Alldeles för bra för att inte dela med mig av den. Men tveksam på om jag vill hänga ut nån, hm. Så jag censurera lite, haha, det handlar ju inte om vem, utan snarare om hur lätt det kan vara att missa saker. Det vet ju jag redan, och här hänvisade personen till just jag (som avskräckande exempel) och mitt sätt att agera, då jag missade att vara källkritisk, till 1a april 😅 Dont mind att personen stavade fel i konversationen och skrev Monkeysports Business det var säkert autokorrekten…

 

 

Apropå jobb och affärer, kolla vilka dedikerade och hängivna arbetare det finns i världen

Hahaa..eller var det ett önskemål från deras arbetsgivare, månntro 🤔 😅

Ha en fin fredag, allesammans!

Nu ska vi ut och se…

Av , , Bli först att kommentera 16

Theresé taggade mig i två bilder på fejjan igår. Med Rune Johanssons tillåtelse delar jag dom med er, här. Och det var på årets första Gammlia.


Väldigt snyggt fotat  📸👌 Kollade in lite fler bilder han tagit däruppe, och han fotar lite mer detaljer runt om kring. Kul med variation, tänker jag, hans bilder poppar verkligen ut.

Larsa Berggren, även han en fena på att fota, la ut den här bilden från Storgatan. Och ibland ser det ut så här, andra bilar hamnar lätt i vägen, och det är därför, allt man fotar som rör sig, är verkligen ”in the moment”. Men han lyckades ju ändå få till det 🤘


Vi åkte över på andra sidan älven, under onsdagens cruising, Winstone ville se hur det såg ut där.

Ja, sa vi, där vi gick, det var första gången för oss, gående till fots. Inte alla platser i stan som man vart och travat på.


Jag hörde ryktas om att det kanske skulle byggas hus där, och då kan man onekligen undra om dom tänkt över detta, ordentligt. Visst, att tjäna pengar gör dom förmodligen, älven drar folk. Men vad händer med alla grönytor.

Det var ju även prat om ett höghus i broparken. Inte för att jag skulle ha något emot att bo där själv, men…

Nåja, tur att vi har det hus vi har, med eget litet grönområde utanför dörren, hehe.


Förhoppningsvis ska vi få sitta där ute ikväll, då vi kör en liten invigning av partytältet. Så dagen lär gå åt till lite förberedelser inför det. Partytältet ska byta plats och hamna på kortsidan. Om solen får för sig att komma fram i eftermiddag, så är det där man vill sitta.

Nu ska jag och Winstone ut, och se vad temperaturen ligger på. Inte alltför sällan, så ser det värre ut än det känns, så vi hoppas på att det är en ”inte alltför sällan morgon”, i detta nu.

Ha en fin lördag, allihop!

 

Vilken burnout!!!

Fick ett litet uppdrag och grävde lite i det förflutna. Det handlade om den kvällen, den 26 april, 2010, då Åke fick gashäng på Camaron och klippte två bilar på Näckrosvägen…jisses vilken resa. Kort men intensiv.

krock1 krock2 krock3 krock6Nu när jag ser spåren på vägen så fattar man att det var några gruvsamma ögonblick för Åke. Det är ju inte spår efter en burnout, utan bromsspår, där han har bägge fötterna på bromspedalen, men lik förbannat fortsätter bilen att gasa och fara iväg.

Jag gick längre bak i tiden och hittar denna text och bild, en vecka innan.

”Igår bogserade vi över camaron till verkstan så Åke fick plocka ner mellanaxeln, ta bort den ursprungliga turbinen och sätta in den nya. Här ser ni skillnaden på storleken:

turbinDen till höger, den mindre, är den vi nu ska ha. Sen sitter den nya race startmotor på plats och nu ska det in en ny växelspak. Det går framåt, och nu sa Åke igår att han tyckte det skulle bli roligt att få starta upp den för att höra ljudet, jag hoppas verkligen att det blir just roligt, inte bra om det skulle bli okul :-)” Slutcitat

Jojo, okul var ju precis vad det blev! Oj vilken resa, både den på Näckrosvägen och det som fick bli efteråt. Men vi hade många hjälpsamma vänner som inte bara hjälpte till rent ekonomiskt utan även lånade ut delar så att jag skulle få tävla. Underbart, med såna vänner 😀

Jan A, fyndar saker på sina promenader, igår hittade han denna lilla sked:

32718490_1922804017750195_1004469413174312960_nJag höjde genast mina ögonbryn för att vi har en exakt likadan sked. Den är asgammal, (typ 10 år :D) har haft ett färgglatt tryck på skaftet men det är bortnött efter många års användning. Så då tänker man ju hur stora är oddsen att det finns fler som jag…jag har velat slänga bort den där fula skeden men det har aldrig blivit av. Och uppenbarligen finns det fler som vill spara in i det längsta.

Nå, vi använde just den skeden i förrgår, då vi satt ute och grillade burgare till lunch. Jag går för att ta fram skeden, fota den och lägga ut den som kommentar på Jannes inlägg, men guess what…skeden finns inte i diskstället och inte i besticklådan. De är spårlöst försvunnen!!!

Jag visar Nicco bilden och ja, hon ser ju samma som jag, och inte heller hon förstår hur detta gått till. Hm… har den hamnat på gräsmattan, och sedan har nån skata stulit den och släppt ner den i Broparken, där fyndet gjordes??? Många frågetecken på den.

Tills det var middagsdags, och jag plockar fram dipsåsen som var kvar från förra dagen och se, där i skålen, låg ju skeden, hahaa…mysteriet löst, för denna gången 😀 Fast lite synd ändå, att jag får fortsätta dras med den, svårt att slänga saker som kan användas även om dom inte är fina 😀

32859253_10156295969211585_968450395795881984_nHoppas på en bra dag för er alla!

32821408_10156296071916585_48250835129335808_n

 

Maria Lundmark Hällsten