Etikett: vänner

Gråt inte över spilld…🍺

Av , , 2 kommentarer 10

Jahapp…2 augusti och det råkar vara Ölens dag idag. Ja ni vet ju att öl är inte längst upp på favoritlistan, även om jag idag kan välja ut såna som faller mig i smaken. Förut tyckte jag nog att dom flesta smakade dåligt, rakt av. Hahaa…

Har en liten kort anekdot om en öl. Har garanterat berättat den förut men den passar ju som bra en dag som denna, då Ölet uppmärksammas. Vi hade haft middagsbjudning och kvällen till ära hade jag köpt några öl som serverades till maten. Jag gjorde som jag ofta gör än idag, köper det som ”ser” gott ut men har egentligen ingen aning om vad jag faktiskt drar hem.

Denna öl hette Bomble Bee, även fast jag trott att den hetat Bumble Bee, så jag har stavat fel

 

Nå, Janne smsade och undrade vad ölen jag bjudit på hette, och jag skrev Bumble Bee, skickade iväg det och hann se i ögonvrån att mobilen skrivit Bombnedslag istället. Så kan det gå, fast jag hann ju se det och korrigera med ett nytt sms. Hade varit mer snopet om han gått och frågat om dom hade några Bombnedslag hemma

Hann träffa Annika och Håkan en kort sväng igår. Hon bjöd mig på en lunchmacka i farten. Det är inte varje dag vi ses eller pratas vid. Klart man minns den tiden vi hängde med varandra 5 dar i veckan. Jag hade ynnesten att jobba hos henne under några år. Inte sammanhängande men till och från.

Det var verkligen en kul och underhållande tid. Mycket skratt och dumheter. Men även tider att reflektera över saker, vi klurade och vi filurade på en hel del. Hon renoverade sitt stora badrum, införskaffade en bubbelpool och gjorde så fint därinne.

Hon var inte sen på att vilja prova detta underverk. Så hon pausade sitt jobb och gick och tog sitt ett välförtjänt bad. Why not, liksom. Jag kan tillägga utan att ljuga, att hon absolut var välförtjänt av det. Hennes arbetstider var inte huggna i sten, och jag var ju där och kunde fortsätta med mitt.

Jag å min sida, har kanske inte i hela mitt liv, varit rak på sak, men har under årens lopp blivit lite så. Vadå, jag säger väl som det är…och det kanske inte blir rätt alla gånger heller.

Det ringde nämligen en person som ville tala med Annika. Vad tror ni att jag svarar? Jomen jag säger naturligtvis att dom får ringa upp, Annika ligger i badet

Fotnot: Det är INTE Annika i badet och det var INTE heller ett sånt badkar jag skrev om, men jag har inga bilder på det 😁

Berättar förstås det för Annika då hon kommer tillbaka och hon blev inte hel glad, haha… Sen skrattar även hon lite åt det men förbereder mig på saker jag kunnat säga istället. Typ…Annika sitter i ett möte just nu och får återkomma. Eller Annika har åkt iväg på en affärslunch så jag ber henne ringa upp sedan.

Ja, ni fattar, så ringer ni hit och jag inte har riktigt tid att prata just då, för att jag sitter och ser på film, så kan ni räkna med att jag kan dra en nödlögn. Typ, sorry jag fick precis besök, eller jag ska iväg på ett viktigt möte nu, affärsluncher kan jag döpa om alla kaffedejter till…right, ska vi säga så

Nej, Annika tillhör den lilla skara av människor som jag verkligen imponeras av. Hon kan lära en mycket och hon ger fasen inte upp. Och nej nej, man har inte heller skyldigheter att i detalj tala om vad man gör alla tider på dygnet. Ligger man i badet får man dra en nödlögn, så de så!

Apropå vänner, dom där som man har få av, men som känner en in och ut. Så är även Tina en av dom. Hon är i detta nu på väg eller har anlänt till Belgien, där hon och hennes man ska bo under 3 år. Även fast hon nu har slitit som tusan för att ordna allt inför den tillfälliga flytten, hunnit träffa barnbarn och sånt, så har hon ändå tagit sig tid att skicka mig min idag, absoluta favvokrydda och nåt mer som syns lite vagt i bilden. Det är bara mina vänner som vet vad det kan vara 😉 Tack Tina, du är Guld värd 🫶🧡

 

Avrundar dagens inlägg med att önska er alla en fin dag och dessa ord: ”Man brukar ju så vackert säga att man inte ska gråta över spilld mjölk. Men jag tänker att det kanske blir mer tårar av detta!” Inte för alla, men kanske får några 😂

Medan kaffet kallnar 🫣😁

Av , , 8 kommentarer 13

Vi var så noga med att packa ner alla saker Åke skulle ta med på färden igår. Snyggt och prydligt, var sak på sin plats. Det viktigaste, klädombyten, mediciner, laddare, el tandborste och faktiskt Winstones mat, hamnade i resväskan.

Jag tog Winstone en snabbrastning innan dom åkte. Det sista jag gjorde var att fråga ifall han nu glömt något…snabbt svar, nopp. Och sedan fick han in växeln och försvann i fjärran

Min efterlängtade ”egentid”, spenderades med att städa. Ja, det är sant. Tänk att få göra alla moment på samma dag. Det händer inte då man är fler på samma ställe och det ska lagas luncher och middagar, kokas kaffe och annat. Nu kunde jag lägga fokus på det jag hade för händerna.

Började som sig bör, med all dammtorkning. Tog utvalda ställen, gick igenom växterna när jag liks skulle torka av fönsterbrädorna. Hm…blommar garderobsblomman, det hade jag ingen aaaaning om 🤨🤔 Fast den där har nog torkat, ser det ut som

Slog igång tvättmaskin, försökte rengöra ugnsluckan samtidigt som jag försökte hitta på nåt att äta till lunch.

Går sedan in i matrummet där snabeldraken stod parkerad, och höll på få hjärtsnörp. Där låg nämligen den packade resväskan som Åke skulle ta med

Jag ringer honom för att fråga om han vet att han glömt något hemma. Dom hade precis passerat Sundsvall då jag berättade den dråpliga nyheten. Nej, det visste han ju inte. Vilket i och för sig, inte alls var så konstigt. Han hade väl inga business i den att göra under resan ändå.

Hur löser man detta… han hade dessutom varit och tagit ut medicinerna i måndags. Jag provar ringa Theresé men hon sitter i möte. Då ringer jag 1177 för att fråga om dom möjligtvis vet, ifall han kan plocka ut mediciner igen, trots att det är gjort i närtid. Hon säger att det inte borde vara några problem, ifall dom tror på hans historia, sen har han inte heller mediciner som han skulle kunna kränga (som till exempel narkotika klassade saker).

Jo, det löste sig, han fick ta ut, snudd på, rubbet, det var bara en sak dom inte hade hemma. Men det må vara.

 Jag kunde då fortsätta med det jag höll på med. Dammsög, torkade golv, tvättade. Tog med snabeldraken till dammbuffè. Slängde nämligen ut alla kuddar från soffan och matade kraken med det som fanns där.

Tog en brejk från allt och körde iväg och gick en rundtur inne på Ikea. Skulle se om jag hittade nån rolig blomma att sätta i ansiktskrukan. Men jag gick varvet på bägge våningarna, bara för att jag kunde och kände ingen tidspress.

Planterade blomman utomhus, och stötte på en kratta, så som den människa jag är (eller har blivit) kunde jag inte låta bli att gå runt med den lite, då jag liks var därute. Kommer in och inser att kaffet jag hällt upp hunnit kallna

Men hey, blomman fick i alla fall jord

Apropå Åke, så är han killen man får gratulera idag, han har ju namnsdag 🫶

 

Kollar man minnen på FB så är det idag, 11 år som jag och Nicco varit vänner (på fejjan dårå)

 

Fina minnes bilder…självaste Al Pitcher fick vi träffa. Det var Theresé som fotade oss.

Sen såg jag att det stämde in på Tina med, så jag tror att det kan vara dagen jag skaffade FB konto

 

För 3 år sedan invigde vi, jag och Nicco, balkongen för året, med kaffedrink

Det kan jag säga att vi inte kommer att göra ikväll i alla fall, inviga nån balkong. Tror inte att det blir någon värme att skryta över. Dock kommer jag att kunna kalla själva middagen för en invigning, för min del. Tror aldrig jag haft en festmiddag med enbart qvinnor. Ska bli kul att uppleva skillnaden då vi annars alltid varit blandat sällskap.

Nu mina vänner ska jag förbereda det jag kan, i middags väg. Sen tror jag att en promenad med frisk luft, kan vara en bra fortsättning innan jag hittar på andra saker som ska göras. Så jag önskar er alla en fin onsdag!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Två ❌❌ gör inte ett ✅ eller hur tänkte jag 🤔😊

Av , , 4 kommentarer 12

Jag och Theresé åkte upp och hälsade på mamma, igår. Vad skönt det är då det blåser och temperaturen ligger på -23 grader. Det var brain freeze utan att äta glass. Gick genom gårdar man varit på som ung. Min bästa kompis på den tiden, Urban Dunger, bodde på en av gårdarna. Jag, Åke och Theresé i huset bakom, då den tiden i livet begav sig.

 

Frågade om Theresé hade nån hemkänsla överhuvudtaget, men det hade hon inte. Nej, det är nog bara att konstatera att det som är hemma är där vi är. Sen kan man ändå ha fina minnen från förr, även om man upplever det som att det var i ett annat liv. Det vet vi också att det inte är, men definitivt i en annan fas.

Sen var det nån som deklarerade att det var internationella pizzadagen igår, så vi bestämde att det fick bli en sådan till middag. Pizza är väl egentligen aldrig fel, eller 🤔😋

Apropå fel, så skrev jag detta för 3 år sedan, och jag undrar om jag tänkte rätt där. Man brukar ju så vackert säga att 2 fel gör INTE ett rätt 😄

 

Theresé blev sugen att åka ut på Norrskens jakt, så jag och Sally hakade på. Svängde av i Kvarnfors och åkte bakvägen mot Tavelsjö. Strax innan Östibyn kom det första vackra…

Svängde ner mot Östibyn där var det lite mer öppet

Theresé fotade då jag fotade

Tavelsjö

Och sist, vägen mot Fredrikshall

Sen tonade allting bort och det var bara kallt och stjärnklart.

Mina händer höll på ramla av i kylan, man kunde bara ha korta foto sessioner. Lite sjukt blir det också, för man vill fota, fast då man gör det så försvinner den där häftiga upplevelsen, som man bara kan se med sina egna ögon.

Vaknade i morse och tog en pigg och rask, krispig och kall promenad med Winstone.

Jag är i alla fall glad att vi inte har några -35 eller -40 här. Men man ska passa sig för vad man säger och skriver, jag vet, gör man det så blir det väl så..

Ha en fin tisdag, allihop!

En fin dag på många sätt och vis

Av , , 2 kommentarer 12

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Dåligt i huvve på mer än ett sätt 😯🤣

Av , , Bli först att kommentera 21

Väldigt trevlig fikadejt på Ullas igår. Skulle lätt kunna kalla den för en riktig blinddate, bokstavligt talat, haha. Vi har setts på fejjan, även i riktiga livet, men aldrig pratat med varandra. Men så skrev jag i ”min” grupp, Cruisingtjejer i Norr, att skulle man möta mig nån gång fick dom gärna komma fram och heja. Risken är ju överhängande att jag inte skulle veta vilka dom var. Ja ni som vet, vet ju att jag har nån grad av ansiktsblindhet.

Det har nu även hon, och frågade om vi skulle ta en fika eller nåt annat ihop. Dels för att prata lite om detta men även för att det faktiskt kan vara kul att knyta nya kontakter och se vart det leder.

Det finns inte jättemycket om ansiktsblindhet, men här är lite kort fakta.

 

Skrattar lätt om det där med lokalsinne, och svårigheter att skilja på höger och vänster. Ja, jag säger ju det. Ska jag nånstans tittar jag gärna på en karta, räknar typ, första höger…tredje vänster och andra höger igen. Fast, sen, på plats, så kan min hjärna säga, nähädu, det där tror jag inte alls på, det måste vara åt andra hållet, och tjopp så var man körd, och vilse.

Det finns ingen större forskning kring detta, men huvud trauma kan vara utlösande. Jag har haft 2 större hjärnskakningar, den sista då jag var 16 år. Bägge tillfällena tarvade inläggning på lasarettet. Men sen undrar jag också att tvåhänthet kan spela in 🤔 Just därför det kan vara svårt med höger och vänster.

Det mest typiska, då man berättar detta för någon är att dom svarar tillbaka att dom har samma problem. Fast jag tror att det i största fall, mest handlar om att man har svårt att hålla reda på alla man känner och möter. Ni vet, ytliga bekanta som man vet, att man brukar träffa på…promenadstråket. Men så plötsligt träffas man på Ica och då stämmer ingenting.

För mig kan det handla om 10 minuter senare och jag vet inte om det är samma människa. Här får man hoppas att dom har samma kläder på sig efter dom där 10 minuterna och dom får gärna vara i skrikiga färger, och personen ska ha säregna drag, då kanske jag kan ha koll.

Svårt att förklara hur det är man INTE ser ett ansikte. Jag skulle vilja beskriva känslan som när man ibland kan se en prick som fladdrar runt i ögat och man försöker fästa blicken på den, fast det går inte. Jag kan se detaljer i ett ansikte och vara rätt bra på att komma ihåg dom. Men sen att pussla ihop dom till en bild i huvudet, näpp, det går inte.

Nåväl, jag är ju van nu och det är inte så att jag inte känner igen en massa av våra vänner i alla fall. Fast det handlar om sättet dom rör sig på, längd och annat, men det spelar ju ingen roll, HUR jag ser dom, eller hur 😁

Katarina, som hon heter, skickade dessa bilder igår kväll och skrev att hennes man sagt nåt i stil med: Ja . kolla, det är ju han… ”Ja, tänkte Katarina den där svenska, Kjell Berg.

” -Mel Gibson”, säger hennes man. Jag skrattade igenkännande, och skrev att det dessutom kunde ha varit någon släkting till Beppe Wolgers, for all i know.

Apropå höger och vänster, så dök våran ny insatta balkongdörr upp som 5 års minne. Den där som dom satt på fel sida. Vi skulle ha en vänsterhängd men fick en höger. Jo, man tar höger eller vänster sett från utsidan, och ja, vi hade beställt rätt men dom tog fel.

Vilken miss 🤯 Nu kan man ju skratta åt hur dom ens tänkte då dom satte dit den. Hur skulle vi ens ta oss ut på balkongen, där kan vi snacka om dåligt i huvvet på mer än ett sätt.

Efter fikat tog vi en walkabout i omgivningarna med deras urgulliga hund Thompson, som är en Staffordshire bullterrier. Winstone med sitt gamla sura, vaktiga beteende är  raka motsatsen till Thompa. Han är översocial och väldigt på medan Mr W saknar dom där sociala skillsen som man hade önskat att han haft. Jaja, med oss är han det men inte med så många fler.

Apropå hundar så dök även detta upp som minne. Haha, skrattar lika gott åt klippet idag, som jag gjorde då.

Det blev kvällsträning med Nicco.

Vilken luft det var ute. Vi kom hem runt 21 och då var det +17 grader. Helt underbart och hade det varit mitten av augusti, så hade vi stannat kvar ute.

Ser ut att bli lovande väder över Genesön idag så vi ska göra oss i ordning för en liten roadtrip söderut. Fint med miljöombyte, bara så där.

Ha en fin lördag, allihop!

Trevlig kväll med Öl 🍻🍺 i fokus och trevliga människor

Av , , 2 kommentarer 15

Jomen jag fixade minsann steghyllan, fick bli lite gult, mitt i alltihop. Ser faktiskt lite varmare ut

Winstone är ofelbar, han kom spurtande då jag steg upp från soffan för att fota. Sedan försökte han placera sig så jag skulle få med honom. Haha, är han van eller är han van, eller…är han godis sugen 🤔😁

Öl provningen genomfördes på Mopar klubben nere på stan. Ett ställe vi aldrig varit in på. Inga bilar ryms därnere, men bil/fordons relaterat, rakt igenom.

Inredningsdetalj på toaletten 😜

Öl provningen ja, i mitt inre hade jag föreställt mig att vi skulle få öl i små små glas, och det skulle smakas och smuttas, och vi skulle komma fram till hur man använder sina smaklökar på rätt sätt. Men nej, inte riktigt så.

6 plastmuggar var, och 6 flaskor/burkar per par.

Sen berättade han lite om hur öl framställs, skillnader på humle och malt, hur smaker kan framträda utan egentliga tillsatser och sedan, öppnas burk nummer 1. Han visar hur öl ska hällas upp, lukta, och drick.

 

Efter varje öl gick han runt och frågade vad vi tyckte om det vi fått. Han tyckte det var extra roligt, att vi ändå var några där som inte är öl älskare i nån större bemärkelse. Men att vi ändå testade och hade åsikter. Här kan jag ju tillägga att hade det varit vin, hade jag inte deltagit alls 🤣

Den sista öl vi fick var denna

Jisses, den väckte nog mest beundran också, bland alla som var där. En öl, som smakar choklad, godiset Marianne och enligt mig Calua (lite kaffe). Jag sa med en gång att den där ska man nog bara servera i ett snaps eller likör glas, till en efterrätt. Dricker man en hel burk själv, är man nog redan fulltankad 🤪

En jätte trevlig kväll och trevliga människor. Det behövs ju inte just nå mer än så.

Det kom fram en trevlig kvinna som Åke känt sedan ungdomens dagar. Hon berättade att hon brukar läsa min blogg ibland, och här sa hon något jag tycker är väldigt intressant. Hennes upplevelse av mig in real, var inte vad hon föreställt sig genom mitt skrivande. Hon trodde att jag skulle vara mer, ja kanske framåt, mera pratsam, och på.

Fast själv är jag nog mer en som tar in omgivningen, lyssnar och känner efter, försiktig kanske. Men lugn bara, jag kan nog både höras och synas men jag tror inte att jag är den som tar upp plats. Det kanske är något som växer fram vartefter man lär känna någon. Mina nära vänner känner nog mig som den jag är. Om det sedan stämmer in i hur jag skriver, det kan bara dom tala om.

Och här mindes jag plötsligt vad en kollega till mig, sa vid ett tillfälle då vi satt och pratade om hur vi är som person. Till saken är, att jag är arbetsledare, vilket är en roll man har i sitt yrke och med det hon sa, undrar jag om det var utifrån den rollen, hon beskrev mig. Hon undrade hur mina vänner skulle beskriva mig. Hm…

När jag sa att det är svårt att säga men… dom skulle nog säga att jag ofta skrattar och är glad. Lättsam och hjälpsam. Då såg hon snopen ut, och jag förstår att hon har en annan syn på mig. Hon tycker att jag är rak, lite hård, nån man lyssnar på och respekterar. Jag kunde inte annat än skratta då med, och nu tänker jag att hon utgår ifrån min arbetsledarroll, inte jag som person.

Fast jag har påpekat att jag är ju främst en personlig assistent, precis som mina kollegor. Även om jag leder och fördelar arbetet så gör jag ju samma saker som dom andra. Jag rider inte på nån våg.

Nämen på riktigt, visst är det intressant och kanske lite tankeväckande också.  Man är den man är, fast i olika nivåer, beroende på omgivningen. Kanske inte ALLA människor, men dom flesta, skulle jag vilja påstå.

Tackar för inbjudan vi fick av Hedins, till denna öl kväll. Riktigt najs och hey, vi fick en rejäl sovmorgon på det, känner oss pigga och utsövda. Kunde ju inte bli bättre

Ha en fin söndag, allihop!

Offret dängde upp förövaren

Av , , Bli först att kommentera 11

Hade en städdag igår. Känns inte som om jag hunnit med, ordentligt. Man är hemma en dag, för att nästa dag, vara ute på äventyr. Jobbet kallar, det ska göras, ärenden ska uträttas, räkningar betalas, man ska hinna underhålla sig själv. Promenader, träning, vännerna ska man absolut inte förglömma. Så, jag gjorde som jag alltid gör, höll många bollar i luften, då jag liks höll på.

Började faktiskt innan frukost, med att gå ut med hunden och blåsa iväg upp på Kvantum. Min frukost yoghurt hade nämligen tagit slut.

Ut på gården och plockade in blåbär. Gjorde en knäckig blåbärs paj och kokade en mjölkfri vaniljsås.

Det gjordes i samma veva som jag plockade ur kökshyllan och gnussade upp den och alla prylar som står där. Tror aldrig hyllan varit så vit sedan vi köpte den. Blir tyvärr så då man har ett kök utan fläkt. Alltså svårstädat…

Men nu är det städat och jag har minsann planer för den hyllan. Dom planerna väcktes naturligtvis medan jag höll på där.

Plockade undan saker som stått framme i väntan på nåt, fråga mig inte vad. Dammsög, torkade golv, gick över på Ica Nära och införskaffade lite blomjord. Planterade några blomskott jag haft i ett vattenglas för rotning

Pratade i telefon och tvättade kläder. Sen kände jag att nää, jag har redan gett bort några timmar från mitt onsdags pass, så jag frågar om assistenten som jobbar förmiddag, vill fortsätta till min vikarie kommer, och det gick alldeles utmärkt. Såå…wohoo, en extra ledig dag är inte fy skam.

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga nu på morgonen. ”Vad är det som gör att du trivs och är kvar, där du bor?”

Många svarar att det beror på närheten till affär, jobb och andra bekvämligheter. Men är det så, på riktigt?

Klart att det kan vara pluspoäng, men viktigast av allt är väl att man känner sig hemma i hus eller lägenhet där du faktiskt har en stor del av ditt liv. Då kanske inte platsen, är absolut viktigast. Det är ju där du har din familj och allt vad som kan finnas i ens boende.

Sen kan man givetvis otrivas på grund av andra saker. Otryggt område, otrevliga grannar, buller ja allt sånt där som man inte vet, förrän man är där. Alla har kanske inte heller möjligheten att flytta, bara så där, heller. Då blir det ett ännu större problem.

Nåväl, jag trivs som fisken i vattnet där vi är just nu, i alla fall. Både på vårt område

Och i Umeå (på rätt sida av älven)

Sivert och Ewa kom hit på kvällskvisten och fick lite kaffe och blåbärs paj. Vi satt och surrade om allt möjligt- Samtalet gled in på inbrott och andra kriminella saker. Jag frågade om dom sett TikTok klippet med den 82 åriga kvinnan i USA, som blev överfallen i sitt hem, men det slutade med att förövaren fick åka plingpong Taxi till plåsterhuset. Det hade dom inte, kanske inte ni heller, så vill ni se en kvinna som kan ta hand om sig själv, klicka på bilden. Och hey…ha en fin onsdag allihop!

 

Hade jag hittat på nåt som inte fanns 🤔😏

Av , , 2 kommentarer 9

Hade eventuellt tänkt åka ner och vinka till Kungen och Drottningen, fast…äsch då. Inte för att jag vet så mycket om dom, men nånstans gillar jag att vi ändå har en Monarki. Och jag tror inte att dom är förmer än någon annan. Men dom har ett stort ansvar, att representera vårt land. Och det är inget man gör, bara så där.

Nä, varför jag övervägde tanken att söka mig ner till folkvimlet, var mer för att kanske få en bild på dom eller den ståtliga kortegen. Fast nu blev jag tvärless i gråvädret, och struntar i det. Vi har ju redan bilder på Kungaparet, haha.

Apropå det så hade Radio P4 i Västerbotten en fråga igår, om vad man kunde tänka sig att bjuda Kungen på för middag, ifall han klev in genom dörren. Jag svarade:

 

Här var middagen inget problem att komma på. Efterrätten däremot, klurade jag en stund på. Finns ju oerhört mycket goda saker man kan bjuda på, Funderade 2 minuter och 10 sekunder samt 3 hundradelar, och fick en snilleblixt. Hjortronkladdkaka, kan det vara något som man kan tillverka. Nu var jag ju småglad att jag kanske hittat på nåt som inte finns, men ack vad jag bedrog mig. Det finns visst, om man googlar 🤪

 

Men skulle jag nu göra precis som jag brukar göra då jag håller i nån middag för vänner, så är jag inte oäven att testa något nytt. Vilket Nicco påpekat nån gång…typ -Varför ska du alltid bjuda på nåt du inte gjort förut?? Och den frågan kommer nog mest för att det plötsligt uppstår ett moment som jag inte vet hur man gör eller så har jag missat en ingrediens som jag inte har hemma, utan det slutar med att jag får trolla med knäna.

 

Nåväl, då jag kommenterat det där så blir jag sugen att testa baka hjortron muffins. Vi skulle ha besök hos min kund så det passade väl bra. Jag gjorde 4 stycken med vanlig hjortronsylt, och resterande fyllde jag med silpressad sylt, med andra ord, kärnlös.

 

Det var absolut inget fel på dom, fast jag saknade nog den där riktiga hjortronsmaken. Skulle jag göra dom en gång till, så skulle jag använda mer hjortronsylt, samt smaksätta den med hjortronlikör, för lite stuns.

Fick med mig små gurkor från Järlåsa. Theresé hade lagt en beställning från nån gård i deras närhet. Så igår lallade jag ihop lite pressgurka. När jag smakar den så undrar jag i mitt stilla sinne, varför man inte gör detta oftare. Så enkelt, och så gott!

Idag ska jag göra nåt jag aldrig gjort förut. Men vad det är, tänker jag inte tala om. Inte just nu i alla fall. Det är dock något som kommer att synas, tror jag Kryptiskt, jag vet

Ha en fin dag, allihop!

 

Kan detta vara ett anagram 🤔😅

Snart dags för årlig partytältsfest på Ettan. Hm…har grubblat över vad vi ska fira. Jag fyller år, närmare bestämt 56, och Åke fyller 65 och går i pension. Mja, vi fyller alltså samma siffror fast i omvänd ordning.

Som den matematiska termen, anagram. Som är en ordlek där man byter plats på bokstäverna i ett ord eller en fras för att skapa ett nytt ord eller en ny fras. Om vi tittar på siffror istället för bokstäver så är det samma sak.

Detta händer jag och Åke, 2 gånger under vårt liv men bara 1 gång under vår tid tillsammans. Första gången var jag 12, och han fyllde 21. Andra gången blir nu, och sen borde det då, rimligtvis bli då han fyller 121 och jag 112, fast jag vet inte om vi är i skick att ha så stora fester då.

Men man ska ju aldrig säga aldrig…


Satt och filurade på inbjudan, och nej, vi firar att vi har goda vänner, tänker jag. Det blev mer att klura på hur jag skulle få ut det snyggt, från skrivaren. Det blev inte alls som jag tänkt mig.

Jag tillhör den skara av människor som inte har ett Office paket till datorn. Vilket innebär att mina dokument och annat, läser inte in rätt då jag ska öppna dom på mobilen. Ja, ni läser rätt… jag kan inte ens skriva ut från datorn, för den säger att den inte hittar skrivaren. Men det gör mobilen, fast den samarbetar bara med datorn då den vill, själv.

Och japp, jag har registrerat skrivaren, fått kod och skrivit in, den syns på displayen, men den vägrar att hitta igen den ändå. Jadå, blåtanden är också på…


Nåväl, fest blir det i vilket fall som helst, nu hänger det bara på ifall det kommer hit nån. Annars får jag och Åke fira själv. Apropå anagram, undrar om detta räknas som det också…hahaa…

Gick en sväng runt ankdammen, över til Ålidhem, ner på Sofiehem och ut på Strandpromenaden igår. Såg ett gäng fina blommor i en rabatt för allmänheten på Tunnelbacken.


Finns så mycket man kan se om man bara vrider och vänder på huvudet. Ibland kan dock bilder, bli nalta skev om man inte tänker på hur motivet ser ut från en viss vinkel.


Med det önskar jag er alla en fin tisdag!

Maria Lundmark Hällsten