Etikett: flingor

Limpkoma, jodå…

Av , , 2 kommentarer 12

Ja paltkoma har man ju hört, otaliga gånger…nåt som kan inträffa då man ätit, 1 eller 2 eller alldeles för många altar, men limpkoma, känner jag mig ensam om. Fast vad vet jag 😀

Jag hade med mig yoghurt, lite flingor och en limpmacka med skinka på, som lunch, då jag jobbade helg. Åt upp det, men sedan… minuten efter jag var klar, då kom limpkoman lika otippat som snöfall i juli. Nåt så fruktansvärt!

Detta har nu med operationen att göra, då man äter för fort, eller aningens too much. Man mår illa, som sjutton, det gör ont, och den här mackan, vet jag inte vart den tog, men jag blev så fruktansvärt trött, så jag höll inte på att orka hålla ögonen öppen.

Detta fenomen, eller känslan, höll i sig under 20 minuter, sedan var jag tillbaka till det normala igen och förhoppningsvis lärde jag mig en läxa, ingen limpmacka tillsammans med yoghurt, fil eller annat där jag dessutom har med flingor.

Kaffedejten med GBP gruppen, som vi skulle ha igår kväll, blev framflyttad, så jag, Åke och Nicco, for till klubben istället, för den månatliga caféträffen:

IMG_0401 IMG_0402 IMG_0407 IMG_0414 IMG_0415 IMG_0416 IMG_0417IMG_0413IMG_0409

Jag vet inte jag, men ser ni nåt udda med dom här bilderna?

IMG_0403 IMG_0404 IMG_0418 IMG_0419 IMG_0420 IMG_0421Hahaa…I told you Nicco, bilderna åker ut på bloggen 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

Sockrade saker med sockersmak

Av , , 6 kommentarer 10

Åke har några frukostflingor som han ätit…ja, ända sedan vi träffade varandra, för 29 år sedan, och det är dom omåttligt nyttiga frostis, med Tony Tiger, sockrade sockerflingor med sockersmak…typ. Det räcker inte med det, han sockrar dom också, faktiskt.

Rätt så tur då att vi väldigt sällan äter något man ska ha flingor till så den där sockerchocken får han bara någon dag i månaden.

Nå, vi har ett paket i bussen som hängt med nu i sommar, och då vi var nere i Järlåsa, och var barnvakter till Sally, så hade jag dukat upp för fil/yoghurt och flingor. Nu hittade jag inga andra flingor än just dessa.

Jag förstod ju att detta är inget Sally brukar få, men hon ville naturligtvis ha samma sak som morfar, jaja, sa jag, du får prova några stycken, vilket hon gjorde och hon absolut älskade flingorna (ja vad annars). Mmm…vilka goooda chips, sa hon, och sedan passade hon på att fråga vart jag hade köpt dom.

Ja, sa jag, nu är det ju så här att dom där finns bara i Umeå, och egentligen är det bara Åke som får äta dom, så… dom kan du bara få då du kommer till oss, om vi nu har såna flingor hemma. Hon såg misstänksam ut, precis som tjejen på reklamen, som undrar vad pappan äter och han svarar selleri, och undrar om hon vill ha…typ. Men vad annat kunde hon göra än att gilla läget, och förhoppningsvis har hon glömt bort dom, nu.

Nu håller Åke på vara på slutet av staketet, så snart får väl jag ladda för målning, vi hann med en liten sväng upp på Gamlia också, med Camaron, det var inte så många där, gissar att dom flesta trodde att det skulle regna, men det kom bara 5 droppar så var det över.

Vi har lite tid i trädgårdsmöblerna också, kul att titta på alla Nolia besökare som passerar här och som pekar, tittar, viskar och pratar högt om sakerna vi har härinne på gården. Gris ändan, har jag placerat ute vid en staketstolpe, och den väcker många glada miner. Höstacken fotas nog mest, den med glasögonen på.

En pojke stannade och tittade nyfiket in här på gården igår och han blev utskälld av sin mamma: Man står inte och tittar in så där, sa hon med skärpa i rösten, han sprang efter och undrade vad han hade gjort för fel, och hon fortsatte gnöla på. Men hallå…det undrar jag med, vad han gjorde för fel??? Om man inte får titta, vad har man då ögon till. En annan sak om han kanske hängt på staketet eller sagt något uppstudsigt, men han tittade ju bara.

Nu ni, ska jag sätta lite fart, önskar er alla en fin torsdag!

Nämen nu kan det ju inte….

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Vi, jag och Nicco, åkte upp och hämtade mamma/mormor så även hon fick följa med. Pappa jobbade så hon hade inget speciellt för sig. Vi började med en lunchmacka på Nybro och gick sedan runt på Expo.
Då vi kom ut därifrån hade det börjat snöa. Och det var inga små flingor minsann. Idag är jag jätteglad att jag inte jobbar, vem vet hur vägarna ser ut halv sju på morgonen. Nu är ju visserligen Jeepen hög under och än så länge har jag inte fastnat någonstans så det ska nog mycket till innan det händer, men ändå, och det finns ju andra trafikanter ute på vägarna, med betydligt sämre förutsättningar.
Tänk att nu är det andra året i rad (och därmed tredje vintern med djup snömängd) som man har sagt… nämen nu KAN det INTE bli så mycket snö, men tji fick man. Det börjar nog kännas som om allting inte är, som det en gång var.
Vad roligt man hade i snön, då man var ung… yngre 🙂 Så fort traktorn hade fixat ihop en skaplig hög så var man där med spadarna och försökte gräva sig en riktig koja. Ibland grävde vi bara rätt ner och vid ett tillfälle tog vi oss inte upp utan fick ropa på hjälp, och hjälp fick vi av en förbipasserande.
Pulkorna satte vi ihop i långa led, då vi dundrade nerför backen eller så satte man ihop sparkarna som ett långt tåg, nu är det inte varje dag, inte ens varje vecka man ser någon på en spark. Inte heller på en pulka, förutom möjligtvis nån som drar sitt barn på väg till affären.
Jag nötte ut ett stort antal med pulkor då jag drog Nicco till förskolan… det gick hål i botten på dom, kan ni gissa varför? Mjo, dom är ju så duktig på att sanda på vägarna och då tar det emot.
Nå, det är klart att det finns pulkåkare idag med, men dom flesta tar sig nog ut till backarna för att roa sig, jag har inte sett någon i en alldeles vanlig snöhög, där vi brukade befinna oss, ibland med livet som insats. För dom där högarna var ju inte alltid så mjuk och farbar, men inte brydde vi oss om det 🙂
Jag önskar er alla en fin söndag!
Maria Lundmark Hällsten