Etikett: staketet

Ofrivillig oboy frossa!

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu var det nog någon månad sedan jag fick sockerfall, och jag började känna mig safe, tji fick jag. I natt var det dags igen, att frossa i oboy (ja vi har det i skafferiet, trots bristen på det) och skorpor. Jag hittade inte igen mätaren, men var så skakig och svetten bara rann som om man satt i en bastu, att jag var tvungen att strunta i den.

Och nej, det är inte så trevligt som det kanske låter, att sitta och dricka oboy mitt i natten och knapra skorpor. Jag får ont i magen av det och sedan ska man känna smaken av det där, hela natten. Tvivale!

Jag fattar det fortfarande inte, ok, jag äter nåt…och 3 timmar senare får jag ett sockerfall, bara så där. Ett ps till er som inte har följt med tidigare, jag har inte diabetes och tar därför inte heller någon insulin, men ändå kan sockret droppa ner till 2.1.

Nå, så är det, men vad jag inte fattar är, att jag då kan häva fallet med att äta, men varför får inte det då, samma effekt, 3 timmar efter det? En väldans tur, oh ja, men jag undrar ändå.

Vilken sommarvärmen vi hade igår, inne på gården. Man blev lite lurad sen, då man gick med hunden. Inte samma värme utanför staketet. Så den måste som stanna kvar vid huset, där det inte fläktar så mycket. Idag ser det ut att bli en fin dag, igen.

Vi tog då Camaron igår för samling vid Ikea och sedan åkte vi ner till Klabböle energicentrum. Och ni som satt och var fikasugna igår och inte åkte dit, ni gick miste om billigt fika, 15:-/sak, och sedan utsikten, förstås 😀

40831848_10156564047431585_5448411184594157568_o

40911504_10156564048576585_5496103450636713984_o 40929071_10156564042896585_6356785755402010624_o 41079298_10156564049131585_662341492425097216_o 41084800_10156564045826585_2812342669865385984_o 41116967_10156564042026585_9139953223526776832_o 41190777_10156564048051585_1355555819659198464_o40752491_10156564022146585_4775612511955189760_o 40803353_10156564023311585_5818122987341086720_o 40805301_10156564025091585_4819735518440849408_n 40820666_10156564213751585_1836825334880665600_n 40831862_10156564041621585_3195039451533279232_n 40840098_10156564034411585_6833556923741110272_o 40847048_10156564037976585_4940352068561928192_o 40847054_10156564023686585_8732847154873237504_o 40922930_10156564023946585_2142846393285345280_n 40929121_10156564026976585_5859494225460068352_o 40952021_10156564024636585_8074914549456699392_n 40956239_10156564032381585_7876982081132167168_o 40960955_10156564040566585_4528979448116019200_o 40993307_10156564020666585_4472856006652592128_o 41045847_10156564019806585_4836860171525292032_o 41109586_10156564036176585_6725488751935488000_o 41124523_10156564039706585_3851390293509144576_o 41174978_10156564030496585_1638847851003904_nSom det hördes kanske det kunde bli nästa onsdag igen, men det får jag i så fall återkomma om. Det berodde mest å hur många som kom igår, och jag tyckte i alla fall att det var över förväntan.

Önskar er alla en trevlig dag!

41149282_655120551553999_8103600988214001664_n

En j-kla bromsskärm, blev det

Av , , Bli först att kommentera 5

Ja, det var precis som jag förstod, inte kändes det nåt speciellt att börja jobba igen. Det var som om man aldrig varit därifrån. Jag hann bli absolut plaskblöt, bara genom att gå 50 meter från bilen in på jobbet. Jättemysigt!!!

Sen gick vi ut med hunden, då var det lugnt, men så hörde jag nåt mullrande i fjärran och sa till chefen att jag kunde sätta en slant på att vi skulle hamna i värsta regnskuren när vi sedan skulle upp på centrum… hon skrattade bara.

Vill du ta med en jacka, om utifall att, frågade jag henne då vi lämnade hunden därhemma. Näpp, sa hon, det är så varmt. Jamen det kan ju bryta lös nåt regn, sa jag, men hon ville inte. Nu tog jag ett paraply som hängde där innanför dörren så vandrade vi iväg

Nå, hur ser det ut då vi ska hem… det störtregnar, givetvis. Och min tygjacka står inte emot några större droppar regn, inte. Hon fick ta paraplyet, jag skyddade skallen så gott jag kunde så spurtade vi iväg.

Halvvägs hem slutade det att regna, jag skulle fälla ihop paraplyet och det gick ju JÄTTEBRA, tjopp så hade pinnen åkt rakt igenom paraplyet och det gick icket att fälla ihop, så där fick jag gå med en bromsskärm resten av vägen hem. Men lite roligt var det ju 🙂

Sen var jag evinnerligt tacksam att jag inte plockade fram penseln innan jag åkte på jobbet, och fortsatte med staketet, det hade ju varit lika ogjort i så fall. Jag gick en sväng med Winstone på förmiddagen och passerade Näckrosvägen, där vi bodde förut, och där höll dom på att måla vid garagen, därför tänkte jag att det kanske var läge att måla… men jag tror att dom misstog sig, för deras färg kan väl inte vara bättre än någon annans, eller?

Idag fyller Theresé år, Grattis på dig och det var ju inte bara paketet du fick hem igår, som var presenten, du har ju en Emma fåtölj härnere i källaren också, den får åka med nästa gång vi kommer ner till er.

bloggen 020

Bilden är från ett annat kalas, men det gör ju inget 🙂

Önskar er alla en fin fredag!

Ryssen är här!!!

Av , , 2 kommentarer 8

Jo det är sant… fast h*n kom inte idag utan det var faktiskt ett tag sedan. Nu snackar jag den sibiriska nötkråkan, den så kallade kottbombaren.

Vi stod härute för några dagar sedan och pratade med Tord och Ebba då nötkråkan plötsligt alarmerade sin ankomst till tallen (ja, den låter som en väckarklocka) och en halvminut senare släppte den ner en kotte så det bompade till i backen.

Det är faktiskt bara att passa sig så man inte får en sån där klump i skallen, dom är hård, tung och rätt stora:

017 018

Tord har också en sån där tall på deras gård och han sa att då Ebba var liten så var det faktiskt något dom tänkte på, då hon vistades ute, att en kotte i skallen var ett tänkbart scenario. Vi har ju hört då dom släppt ner kottar på bilar som kör förbi, och det hörs, jag lovar 🙂

Jag fick återigen bevis på att världen inte är stor, då jag igår åkte på färgaffären för att köpa mer färg till staketet. Killen som skulle hjälpa mig, plockade fram en burk som han trodde var mest lik den vi börjat med, och jag påpekade att priset var i alla fall mycket bättre, det skiljde 200:- för en burk.

Ja, sa han, det är ju därför du ska komma hit och handla, jo sa jag, men vi var i stugan i Malå och hade inte så mycket att välja på. Vad sa du, frågade han, Malå? Jag är ju därifrån, vart har ni stugan? På Lainejaur-udden, svarade jag, det är min mamma som äger halva den.

Då trodde han att jag skojade, du sa han, då är det förmodligen min pappa du köpt färgen av, och han bor på ju på Udden. Och oh ja, då vet ju till och med jag vem han är och det stämmer, det var han vi köpte färgen av 🙂

Vi väntade regn hela dagen igår så därför målade jag ingenting, men det kunde jag lätt ha gjort, det kom ju aldrig, det där stora svarta molnet som låg bakom huset. Nåja, det blir väl då det blir, inget att göra åt saken.

Önskar er alla en bra söndag!

Less på livet, eller vad???

Av , , Bli först att kommentera 7

Vad är det med insekter och målarfärg… seriöst alltså???

010

Är det nån, någon gång, som målat utomhus och det INTE kört fast en insekt i färgen, kan ju inte finnas, och vad har dom för problem egentligen, less på livet, ja, antagligen.

Nu ska jag väl inte tala om att det finns fler än insekter som visat intresse för målarfärg, Åke råkade ju tippa ut lite färg på sina nyinköpta, svarta, träskor, byxorna och t-shirten, då han målade en knutbräda i måndags… jaja, sånt som händer 🙂

Nu tog då färgen slut, den räckte nästan till 4 sektioner, jag knäböjde vid sista grindstolpen, och det började bränna ovanför knäet, jag smackade till och tog för givet att det var en broms, det kändes nämligen så, men inte satt där någon broms, jag fortsatte måla men smärtan fortsatte.

Brännässlor eller vad… tänkte jag och kollade igen om jag skulle se något, men inte, och det blev bara värre. Tredje gången jag kollade ner på benet upptäckte jag världens minsta, men elakaste myran i stan, den gick en för tidig död till mötes, men den lämnade inte jordelivet utan att ha orsakat stor smärta.

Ett område på benet, stor som 2 femkronor, ilsket rött och brännande hett, lämnade den lille rackaren efter sig, det trodde jag inte, jag har, mig veterligen, aldrig blivit huggen av en myra förut, men någon gång ska väl vara den första.

Snyggt blir då staketet med färg och sedan kommer det att bli trälock på stolparna, som jag ska måla svart på toppen och med en röd kant, kommer att bli snyggt, tror jag.

012 009

Vi fick blixtbesök av familjen Munther, från Lycksele, dom skulle på Nolia, och sedan dök Fjuppe med hund, in på gården och efter han kom familjen Mats ”Tigern” Boström hit, det är många som rör sig här på slätten, och inte minst nu, med Nolia inpå husknuten.

Idag vet jag inte vad det blir, det får vi allt se, men en gissning är att vi inte kommer att sitta och inte göra någonting…det händer nog aldrig 🙂 Önskar er alla en fin lördag!

 

 

Hon ägde stället, totalt!

Av , , 4 kommentarer 5

Nicco städade uppe hos sig igår och en kartong där hennes radiostyrda bil legat, hamnade nere hos oss. Eloise var den första att försöka muta in sig i den:

001 002 003 004 005

Men sen dröjde det inte länge innan divan Enya, tog över, fråga mig inte hur, jag stod inte där just då, men när jag kom in låg Enya därinne och Eloise, smått trånande utanför:

014 015 016 017 018 019 020 022 023 024 025 026 027 028

Eloise gjorde några försök att närma sig men Enya skrämde bort henne med sitt fräsande och väsande och morrande. 2 timmar senare, ligger Enya fortfarande därinne och äger stället, totalt.

Precis som den gången Eloise varit nersövd hos veterinären, jag hade införskaffat en alldeles ny, stor kattbur för veterinären hade sagt att hon skulle ligga i den efteråt, och ha lugn och ro. Jag gick ner efter en halvtimme för att titta till henne… då låg hon utanför buren, Enya därinne och samma sak, hon fräste bara Eloise tittade på henne.

Och nu snackar vi katter som aldrig annars, någonson, ligger inne i någon bur.

Nu är staketet på plats, så det blir inga fler inrusande hundar som pinkar på tallen, eller cyklister som genar i hörnet… eller ja, dom kan ju försöka 🙂

Jag var en tvärsväng på Djurmagazinet, och en snabb promenad genom Plantagen igår, annars var vi bara hemma. Mamma och Bosse kom förbi på kvällen, hon ville ha hjälp att sätta ut en annons på blocket, en av pappas båtar ska säljas. Annonsen kan ni se här: http://www.blocket.se/vasterbotten/Trabat_48614810.htm?ca=2&w=1

Önskar er alla en toppen fredag!

Sockrade saker med sockersmak

Av , , 6 kommentarer 10

Åke har några frukostflingor som han ätit…ja, ända sedan vi träffade varandra, för 29 år sedan, och det är dom omåttligt nyttiga frostis, med Tony Tiger, sockrade sockerflingor med sockersmak…typ. Det räcker inte med det, han sockrar dom också, faktiskt.

Rätt så tur då att vi väldigt sällan äter något man ska ha flingor till så den där sockerchocken får han bara någon dag i månaden.

Nå, vi har ett paket i bussen som hängt med nu i sommar, och då vi var nere i Järlåsa, och var barnvakter till Sally, så hade jag dukat upp för fil/yoghurt och flingor. Nu hittade jag inga andra flingor än just dessa.

Jag förstod ju att detta är inget Sally brukar få, men hon ville naturligtvis ha samma sak som morfar, jaja, sa jag, du får prova några stycken, vilket hon gjorde och hon absolut älskade flingorna (ja vad annars). Mmm…vilka goooda chips, sa hon, och sedan passade hon på att fråga vart jag hade köpt dom.

Ja, sa jag, nu är det ju så här att dom där finns bara i Umeå, och egentligen är det bara Åke som får äta dom, så… dom kan du bara få då du kommer till oss, om vi nu har såna flingor hemma. Hon såg misstänksam ut, precis som tjejen på reklamen, som undrar vad pappan äter och han svarar selleri, och undrar om hon vill ha…typ. Men vad annat kunde hon göra än att gilla läget, och förhoppningsvis har hon glömt bort dom, nu.

Nu håller Åke på vara på slutet av staketet, så snart får väl jag ladda för målning, vi hann med en liten sväng upp på Gamlia också, med Camaron, det var inte så många där, gissar att dom flesta trodde att det skulle regna, men det kom bara 5 droppar så var det över.

Vi har lite tid i trädgårdsmöblerna också, kul att titta på alla Nolia besökare som passerar här och som pekar, tittar, viskar och pratar högt om sakerna vi har härinne på gården. Gris ändan, har jag placerat ute vid en staketstolpe, och den väcker många glada miner. Höstacken fotas nog mest, den med glasögonen på.

En pojke stannade och tittade nyfiket in här på gården igår och han blev utskälld av sin mamma: Man står inte och tittar in så där, sa hon med skärpa i rösten, han sprang efter och undrade vad han hade gjort för fel, och hon fortsatte gnöla på. Men hallå…det undrar jag med, vad han gjorde för fel??? Om man inte får titta, vad har man då ögon till. En annan sak om han kanske hängt på staketet eller sagt något uppstudsigt, men han tittade ju bara.

Nu ni, ska jag sätta lite fart, önskar er alla en fin torsdag!

Små burnisar på grusgången

Av , , Bli först att kommentera 6

Så var man uppe med tuppen och ska förbereda inför en liten tripp upp till stugan, där det ska målas knutbrädor, dörrfoder och runt något fönster. Vi ska också köra över Niccos bil (ja hon fick sig ju en Amazon ifjol, som stått hos min farbror och faster över vintern), och den ska vi väl kunna placera någonstans där den inte är i vägen.

Staketet är av naturliga skäl, inte klart, men det ska se ut så här:

001

Och det kommer givetvis att målas vitt, med eventuella svarta lock på toppen.

Nä, det dök upp lite annat  jobb (surprise), jag har nämligen noterat ett metalliskt ljud från Buicken, det låter som om någon släpar i backen… men se, det gör ju inte det. Åke trodde att det var ljuddämparen som hamnat på sniskan eller för nära något annat, så han höll på att jäklas med det där, flera timmar igår.

Innan han ens fick upp bilen på klossarna…han gasade, varvade och gjorde små burnisar på grusgången så Winstone ville inte vara i närheten, utan strävade att komma så långt ifrån, som möjligt:

010 011 012

Men så var det dags för en provtur…den lät ännu värre än innan. Och jag kan säga så mycket att den låter illa, fortfarande.

Vi lyckades i alla fall klura ut en sak, det låter bara då man gasar, inte då man släpper pedalen, och den låter INTE, om man lägger in neutralen och gasar, den måste alltså köras för att det ska låta. Hur fasen ska man då komma fram till vart felet sitter? Svårt då man inte ser något.

Nåja, det är världsligt.

Nicco vann inga godisar igår på Nolia, killen hon mötte fick en straffrunda han skulle springa men hon hann inte skjuta det sista skottet innan han hunnit runt, men det var då detsamma, tyckte hon, godis är inte en livsnödvändighet.

Önskar er alla en fin söndag!

001 002 003

*tvi vale* vilken stank!

Av , , 4 kommentarer 6

Undrar om det finns en speciellt växtkraft på Ålidhem, det är ju inte bara Chefens gurkor som är som schabrak, denna ampel hänger vid en ingång på väg upp på centrum:

Jag har då aldrig i mitt liv skådat något liknande. Apropå växter och sånt, på den tiden Åke bodde hemma, närmare bestämt här i huset och exakt i detta rum där jag nu sitter, så hade han, i ett glas, med vatten, ett gäng ärtor.
Dessa skulle på något sätt svälla eller få utväxter av något slag och han gick i väntans tider, på att något skulle inträffa. Tiden gick och glaset med ärtorna glömdes bort. Men så en dag, fick han främmande, en kille som aldrig varit till honom förut, och han gick en liten rundtur i Åkes rum och snubblade så över glaset. Han lyfte upp det, skakade lite lätt på det och undrade vad det var, sedan ställde han tillbaka glaset och det glömdes bort…igen.
Men när killen gått så spred sig en obehaglig doft, inte bara i Åkes rum utan i hela huset. Elsie, svärmora, undrade lite surt över vad det var för konstig kille han haft hem, som luktade på detta viset. Soppåsar tömdes och jakten på det som stank så illa, fortsatte i flera dagar. Men till slut så, efter många ojanden, frågetecken och snifffande, så fann dom orsaken, det var ju givetvis glaset med ärtorna. Hade dom fått stå orörda hade dom förmodligen inte börjat stinka, och nu hade den stackars kille satt hela alltet i rörelse, om han bara visste vad han orsakat.
Den killen, stod här utanför staketet i går kväll och Åke pratade lite tvärt med honom, sedan berättade han denna lilla episod för mig. Jag skrattade gott, och kunde riktigt se framför mig hur Elsie rynkade på näsan och hur hon öst bannor över den oskyldiga killens lv och leverne. Tur att dom hittade den riktiga boven 🙂
Nu ska jag ut och dricka kaffe med min man, ha det gott, allihop!
 

Nöden är uppfinningarnas moder

Jag körde förbi hos min föredetta boss, Annika. Hon är alltid i farten med nya projekt och har många järn i elden…samtidigt.

Nu har hon fixat en ny uteplats med nedsänkt badtunna,utedusch, altan ja, you name it, she got it.

Jag blev placerad i en stol och skulle kolla in då hon målade sin tegelugn som hon har på altanen.

Hon hade hittat en gammal färg som hon använt tidigare (en speciell, dyr färg som dom använder att måla kyrkor och sådant med), och som nu, tyvärr, hade frusit så den innehöll en hel del klumpar.

När hon ledsnat på att röra om i byttan så körde hon ner bägge händerna istället, greppade en stor klump och smetade in tegelstenarna. Det såg ut att vara aningens lättare än med pensel, men…sa jag, vad gör du om mobilen nu ringer? Mm, sa hon, det får vi se då. Sedan fick hon ett hårstrå i munnen och hade smärre problem med att försöka få bort det utan att använda fingrarna. När jag så skulle åka därifrån så undrade jag om jag skulle stänga dörren. För att ta sig runt på framsidan, så måste man antingen gå igenom en liten verkstadsdel, eller gå igenom huset, om man nu inte hoppar över staketet.

Ja sa hon, stäng dörren. Men hur ska du då göra när du är klar, undrade jag. Ja, sa hon, det löser sig.

Nu vet jag ju inte hur det gick, men är det en sak jag är absolut tvärsäker på, så är det att hon aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, blir rådlös. En sann, uppfinningarnas moder, med andra ord.

Maria Lundmark Hällsten