Etikett: grejer

Man kan förundras

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi har som aldrig sett på det där historieätarna, men har hört ryktas om att det skulle vara småkul. Så råkade vi få se det sista avsnittet, där dom gjort ett sammandrag över alla avsnitten och jag lovar, det var hur kul som helst 😀 Och inte nog med det, det var intressant också.

Här får ni länken till det avsnittet, om ni inte ledsnat på all tv redan eller har sett det tidigare:Historieätarna

Man förundras, återigen, över hur man trodde att saker och ting fungerade. Samtidigt som det kan bli som Nicco sa, och andra med, vänta hundra år och se vad dom säger om alla dumheter vi gör och tror på idag. Ja, sant…det finns ju hur mycket skit som helst, som vi ska luras att tro på, tabletter, mat, nya trender, röd och rön, dieter och träning. Hur vi ska göra ditt eller datt, och vad vi ska passa oss för.

Om vi verkligen gick ner på botten med allt vi överöses med, och plockade ut dom saker som verkligen är sanna, kan man undra hur mycket som blev kvar. Samtidigt som vissa saker, kanske inte funkar i praktik, men tron gör att det löser sig och då vet man inte heller vad det var som gjorde att slutresultatet blev det man förutsatt att det skulle bli. Tron, kan som bekant, försätta berg!

Nicco och jag satt och kikade på småfåglarna, häromdagen, som kämpade i och med motvind, då det stormade som värst. Och vi undrade om det är så att dom njuter av blåsten, det såg nästan ut som om dom lekte med vindarna, eller om dom egentligen, kämpar för deras liv?

Ja, jag, som noterat att en hel drös med småfåglar, flaxade eller föll ut ur tallen på gården, då det kom en kastvind, men var det frivilligt dom gav sig ut, eller? Jag menar, är det så lätt att hålla sig kvar på en gren då det stormar som värst…skulle inte tro det, tappar kanske taget med ena klon, hänger i 90 graders vinkel, bakåt, med en klo runt grenen och alla fjädrar upp över ögonen, inte kul!

Fast vad vet vi, ingenting, dom kanske gillar utmaningar, dom med och att det kittlar i magen då man gör saker man inte vet kommer att lyckas. Nå, jag tänker inte grunna mer på det utan ta mig ut med Winstone, han ligger på soffan och tittar upp på mig ibland, med ett öga, han undrar säkert om jag inte är klar snart. Önskar er alla en toppen måndag!

011

 

En unik affär!

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag lade ut en bild, från ett gammalt tidningsurklipp, på lanthandeln dom hade i Springliden, på FB igår. Jag är med i en grupp: foton och minnen från Malå… typ. Och där var det minsann fler än jag som gillade och minns affären.

Foto0642

Irené Larsson med sin man, Sven Larsson, drev lanthandeln under många år, och när man kom upp till stugan för att vara där under sommaren, så fylldes alltid kylskåpet upp med diverse saker införskaffade just därifrån. Inte allt men mycket.

Det var en sån där bra att hitta affär, med hyllor fyllda med saker man inte trodde man skulle hitta på en ”vanlig” affär. Och prislapparna var inte uppdaterade efter dagens valuta, jag köpte en tillbringare i plast, med tillhörande muggar, en vit sak med blommor på, och den gav jag 9.90 för. Billigt som tusan!

Irenes kommentar var alltid, då man klev över tröskeln: Jaså är det sommar nu! Har ni kommit till Udden.

Irene är en speciell människa, hon är rolig att lyssna på, och kan säkerligen munhuggas. Min moster berättade att Irene ibland hade in barn i butiken, och som oftast ville vara och känna på alla saker. Kanske lite väl mycket kännande och klämmande ibland. Hon tog resolut fram en tejprulle och lindade några varv runt en pojkes fingrar och sa att nu var det slut på att vara så klåfingrutt!

Hahaa… ja, jag tror ju inte att vem som helst hade kommit undan med detta tilltag, men jag kan inte annat än skratta, hon menade ju inte på något sätt att vara elak.

Jag, Theresé och Sally, for till Grillby i sommar och gick in på en antik/loppis. I den stora byggnaden fanns det hur mycket som helst. Sally hade vid det laget hunnit ledsna på utflyktsmålet och började på vara och skulle lyfta i allt som kom i hennes väg, vilket var både glas, porslin och andra känsliga saker.

Theresé hade fullt sjå att hålla efter, och till slut sa jag till Sally, du vet, hon som står därnere i kassan, hon tycker inte om att man lyfter i alla saker, och om du fortsätter att göra det så kommer hon och tejpar fast fingrarna på dig (ja jag vet, inte speciellt pedagogiskt). Sally tittade lite halvförskräckt på mig men sa som inget mer om det.

5 minuter senare hade hennes fingrande eskalerat och hon ville på ren trots, utmana ödet. Theresé höjde rösten åt henne, Sally tittar på mig och säger: Kommer den där tjejen nu… med tejpen? Ja vad säger man, svårt att låta bli att skratta 🙂

Idag är Åke på kurs, en uppdatering på körning med farligt gods, jag och Nicco ska nog kanske till Norum med mamma och Bosse för att fota vissa saker som ska säljas… typ en grävmaskin, modell ”BIG”, och lite andra grejer.

Men dessförinnan, ska Winstone ut på en längre promenad, jag tror att han ska få följa med oss dit bort så kan han få springa lite lös i skogen, och frukost ska intagas och kanske till och med lunch, innan vi beger oss dit. Önskar er alla en toppen lördag!

Prylar och saker

Av , , 2 kommentarer 14

 

Jag hämtade mamma igår så var vi ut på en promenad i omgivningarna och efter lunch åkte vi ut till Mattex antik, han har ju hur mycket grejer som helst därute, men han tar också lika mycket betalt för sakerna, så det blir mest bara som skådebröd.
Jag sa det då vi gick där bland alla saker och ting, att man kan undra vart människor haft vissa saker… och varför. Man ser ju prylar som man inte ens vet vad dom använts till eller så är dom bara otroligt fula. Men sen är det också vice versa, många fina prydnadsföremål, porslin, plast och glas, men behöver man verkligen det? Nopp, inte om man tänker efter.
Jag köpte i alla fall en orange ytterplastkruka, modell liten, som ska stå på den svarta hyllan i hallen, då jag hittat en passande blomma att sätta ner där. Såg en otroligt fin glasflaska i orange, rött och gult, men för 700:- så konstaterade jag bara att den var fin och gick vidare.
Annars gjordes väl inget speciellt, Åke tillbringade en hel del tid ute i garaget, för att försöka få lite bättre ordning på bilar och verktyg, det är ju fint om han ryms därinne också då han ska skruva.
Winstone är om inte ett heltidsjobb, åtminstone en tjänst på 75%. Han sover rätt mycket, men den vakna tiden är det fullt ös. Nu är man dessutom glad att man bor i hus och har nära ut, inget spring i en massa trappor. Nä, nu ska jag äta frukost, sedan ska jag och Nicco på ett möte, men dessförinnan ska jag hinna ut en sväng till, med lille Winnie. Önskar er alla en fin måndag!
Fotograf: Tina

Den är JÄTTEFUL, vill du ha den?

Av , , 4 kommentarer 16

 

4 timmars avhandlande igår, kändes som 2, jag och Tina gjorde strömpilen och avslutade på returbutiken. Hon hittade en ljuslykta, höll upp den, funderade en sekund, skakade på huvudet och sa: Nä, det var ju synd, den är ful… vill du ha den? Hahaa… nä, jag vill inte ha den, svarade jag och pekar på en stor blå/grön garnvinda, ser ut som ett spektakel och säger: men den här då, Tina, den är jätteful, vill du ha den?
Kom att tänka på hur man säger saker, det är ju många grejer man tycker är ful, men för den sakens skull, betyder det inte att man tycker den är ful på någon annan, eller hemma hos någon. Man utgår ju ifrån sig själv och sin smak, hur man själv har det hemma eller hur man ser ut och vad man tror sig passa i.
Jag kommer så väl ihåg då det var inne med leggings, blommiga, mönstrade saker. Ja, jag vet, det är ju inne nu också, men det här var någon gång på 90 talet. Jag tycker verkligen inte om blommiga byxor, och skulle aldrig i hela mitt liv, sätta på mig något sådant, sa det till min kompis och hon låter lite små putt, men jag har ju såna på mig, säger hon, och ja, det hade hon ju, men på henne var det en helt annan sak, jag hade inte ens reflekterat över vad hon hade på sig, hon passade ju i dom.
Men det låter ju onekligen lite uppkäftigt om man helt seriöst, skulle säga till någon, men du, den här är ju jätteful, den skulle ju passa hemma hos er. Haha, nä, då var man nog inte kompisar så länge till, eller vad tror ni?
Jag hittade i alla fall en liten sak som jag köpte med mig hem, men nu ska jag i rättvisans namn säga att det inte var jag som betalade den, det gjorde Tina, och av den anledningen att Maria inte hade mer än 2 kronor i börsen, grejen kostade 15 kronor och dom accepterar inte kort på varor under 50, så, så låg det till med det. Billigt och bra 🙂
Och där får han nog sitta, döskallen i båten, på barhyllan och se allmänt uttråkad ut.
Åke for på Van-service efter jobbet igår och förhörde sig om dom hade tid att titta på Jeepen, och det skulle dom göra idag, så vi åkte dit och lämnade den därute, igår kväll. Det är ju nåt lager i bakaxeln som gör att det sjunger därbak, så det ska dom få byta ut innan vi åker ner till Uppsala och hämtar hem vovven, vi vill ju minimera risken att bli ståendes någonstans efter vägen, då vi ska dit och hem.
Så idag blir jag hemma… billös som jag blev. Kanske går jag ut en sväng och rör mig i omgivningarna, om inte annat ska jag då gå och hämta igen Jeepen, då den är klar. Önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten