Etikett: julafton

Vi luftade bilen…igår

Av , , 5 kommentarer 5

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig…det började bra och bilen var packad med saker ända upp till taket, det var ombyteskläder, klappar, mat, kuddar, ja till och med lampa som ser ut som en julgran:
 
Jag skickade ett sms till Theresé då vi var på väg upp till Malå. Då hade vi nyss passerat hippologum, och det var -24 grader.
 
Första stoppet gjorde vi strax innan Hällnäs, då Åke kändes sig nödbedd att gå ut och insupa lite kall och god luft (viss ironi där).
 
 
Vi hade köpt med oss lite julmust, coca-cola, jag hade till och med tänkt göra en äggtoddy, dagen till ära, satt där och tänkte på all dricka vi hade med oss, och precis i den stunden så kommer jag på den enda grejen som vi glömt, jo, för det brukar oftast vara något man har kvar hemma, spriten. Nåja, nog skulle vi klara oss utan den, det var inte hela världen, men så säger plötsligt Åke att värmen började stiga lite oroväckande, bilen gick varm.
 
Ska du inte stanna av säger jag, så den får kyla av lite innan vi fortsätter, dom har ju en mack i Åmsele? Då hade vi ungefär 1½ mil kvar dit, men Åke tjurades och trodde väl i sin enfald att vi skulle ta oss hela vägen dit, men icket, en mil kvar och bilen kokade våldsamt och sen dog den.
 
Ut och upp med huven, fruktansvärt kallt, lite blåst och inte hade jag satt på mig några lång…trosor, heller 🙂 Höll formligen på skaka sönder efter tio minuter. En bil kom och stannade, men det var inte så mycket han kunde bidra med, det handlade ju bara om nedkylning samt en liten bön om att den skulle starta då den kallnat.
 
Det gjorde den och vi kunde fortsätta en mycket osäker resa till macken, tror aldrig att en mil har känts sååå lång, förut. Men vi hann dit och någon däruppe tyckte nog att han kunde hjälpa till litegrann för macken var dessutom öppen, vilket vi hade börjat betvivla, julafton, Åmsele och allt vad det kan innebära. Då var klockan ungefär 13:20, dom skulle stänga 14:00. Vi gick in och köpte oss en kaffe, tyvärr så hade dom stängt grillen så vi fick oss ingen lunch, men vad kunde man göra åt det då, gilla läget och hoppas på att dom sista tio milen skulle gå fort. Man höll ju på känna en viss hunger.
 
-30 grader var det i Åmsele, hon som har hand om macken talade om att det varit -35 uppe i Sorsele och det lät ju inte så bra. Dessutom med den lilla blåst som var där så var det ju inte konstigt att tänderna höll på hacka sönder, det var ganska så nära vattnet, där vi stod då den kokade, så det kan säkert ha varit en -35 där också.
 
Åke fyllde på glykol och rödsprit, sedan gjorde vi en kort omröstning och bestämde där och då att resan till Malå skulle avbrytas, vi tordes inte fortsätta uppåt där det kanske inte heller skulle vara så mycket mer trafik samt att det är lite längre mellan bebyggelserna. Vi hade ju större chans att ta oss hemåt än uppåt, om det skulle krisa. Nicco gick med på detta men vi fick lova att det skulle bli en Internetfri kväll, och det fick hon ju givetvis uppfyllt.
 
Sedan började återfärden vilket inte blev en speciellt skön upplevelse, vi fick nämligen aldrig upp någon värme inne i bilen. Snacka om att frysa in på bara benen, jag tror att jag var nära att få frostskador i främre hjärnloben, vid inandning genom näsan. Åke lade handen vid fläkten vid några tillfällen och sa –Jamen nu känns det som om det blev varmt. Jo tjena sa jag, det kommer inte en gnutta värme från den där, du är så nära döden som du bara kan vara och det är därför du känner dig varm. Viss *ironi* där.
 
Nicco hade fått en julklapp av Birgitta och Fred, dom hade sagt att några såna där så skulle hon inte frysa, nu undrade hon om hon skulle få öppna det paketet, ja gör det sa jag, det kan ju vara något du har användning av nu, och se, det var en filt med döskallar på, som hon snabbt vecklade ut och lade över sig, den kom väl till pass.
 
Innan vi burit upp allting vi hade packat in i bilen, så hade det gått en stund. Vi fick oss en välförtjänt lunch, halvfyra på eftermiddagen. Det plingade till i min mobil och jag hade fått ett sms, jag sa till Åke, det där är nog Theresé, men…det skulle faktiskt lika gärna kunna vara Jan A, som nu sett att det lyser här, och då har han bara skickat ett stort frågetecken, och sen skrattade vi. Men vad rätt jag hade, det var Jan och han undrade bara om vi var hemma. Jag tyckte det var lättast att ringa upp och fråga honom om det såg ut som om vi var hemma, jo sa han, det lyste i erat kök för en stund sedan. Ja, sa jag, vi är hemma, men Nicco tycker att vi ska låtsas som om vi är uppe i Malå.
 
Hon tyckte att detta var jätte pinsamt, snacka om en onödig resa. Men jag tror jag satt och skrattade hela vägen hem, detta är väl nåt att berätta på skolan sa jag, allt vad vi gjort på julaftonen, du sa hon, det här berättar man inte för någon. Men som vanligt är det ju så, att denna julaftonen kommer vi att komma ihåg, det hände något och även om det kanske inte var så hysteriskt roligt då man satt där, så kan man ändå skratta åt det.
 
Vi kan ju alltid säga att vi luftat bilen, vi kan också se det från den positiva sidan, all mat vi hade med oss, klarade sig alldeles utmärkt, det var ingen upptining där inte, snarare en viss rädsla att all dricka skulle förfrysa och smälla sönder. Vi fick se ett fint vinterland även om det var genom istäckta fönster, vi fick oss en äggtoddy a´la Maria och slutligen, vi fick en riktig kick av att få komma in i värmen, guu´se skönt det var.
 
Önskar er alla en fin juldag!

Ett vandrande energifält eller?

Av , , 2 kommentarer 2

Så är det då idag, för att vara exakt, sex månader kvar till julafton, och med lite framförhållning kan man börja kika efter klappar…eller så iddes man inte göra det, inte än i alla fall. Nu är det väl midsommar maten och allt där omkring som planeras.

Jag ska göra två kladdkakor idag som jag tänkt at vi skulle bjuda på imorgon, då Åke fyller år, och till det ska det bjudas på blandade bär, såsom hallon, björnbär och jordgubbar, samt grädde. Sen förhandlade jag med Bo Lage och köpte en likör till kaffet, jag vet inte vad den heter eller hur den smakar men Ingegerd hördes ha testat den och hon sa att den var jättegod. Nå, den går säkert ner.
 
Jag åkte upp på Kvantum igår och hade med mig 4 kassar med pantflaskor, och kan ni tänka er, jag började med ena maskinen, den tog emot en påse sen började den larma och det stod att jag skulle kalla på personal. Jag ville inte vandra runt med påsarna så jag flyttade mig till nästa maskin och fortsatte stoppa in flaskor, en påse senare så satte den också igång att larma. *suck*
 
Jag gick in på spelbutiken, passerade en man som stoppade ner pengar i kaffemaskinen för att få sig en kopp, jag tog en lapp och ställde mig att vänta på min tur. Efter fem minuter frågar hon bakom disken om han fått något kaffe. Nä, svarade han, men är det bönor kvar däruppe frågade hon, jadå sa mannen, men displayen är svart. Aha tänkte jag, det var garanterat för att jag passerade honom.
 
Hon kallade på personal, jag gick tillbaka och då sa killen att den ena maskinen nog funkade. Jaha, sa jag, men inte då jag stod här. Men jag stoppar väl i flaskorna då, sa jag, och gjorde det…typ två flaskor senare så tjuter den igen. Är detta typiskt för att vara jag, omges jag måhända av ett kraftfält som gör att apparater inte pallar trycket eller är alltihop bara tillfälligheter? Ja, förmodligen det sistnämnda, men jag kan inte annat än tycka att det är lite smålustigt.
 
Idag blir det att bära ner saker till bussen, en sväng på ÖoB, baka kakorna och sedan äter vi middag innan vi beger oss till Maltträsk. Önskar er en toppendag, och hoppas vädergudarna är med oss i helgen.

Ja jösses…

Jag har redan hunnit vara ute nu på morgonen, kan ni gissa, vavava??? Åkes bil, Volvon, startade inte, så jag fick skjutsa upp honom på jobbet.

Nu har jag precis lagt på luren, ringde till tandläkaren på ridvägen och dom har en tid i dag, klockan 13.10, om…OM det inte ringer någon som har till exempel tandvärk, för då får den människan ta min tid. Jamen, om min tand gör ont då, sa jag. Ja då hoppas vi att du inte ljuger, svarade hon, hehehe, nä, jag ljög inte, för henne, tanden skaver, men den gör inte ont, så är det. Men nu skulle jag bli mäkta förvånad om jag får behålla min tid. *undrar* (man kanske skulle ta med döskallen på promenaden idag, hm…)
 
Vi käkade pizza igår, jag följde med Åke för att hämta dom, då vi var in och tankade bilen och köpte dricka i väntan på att dom skulle bli klara. När han kom ut med pizzorna så skulle jag skicka ett sms till Nicco och be henne duka fram på bordet. Men det tjorvade hela tiden och meningarna blev kortare och kortare, till slut skrev jag bara: Duka nu, tack!
 
Jag skickade iväg sms:et och blev varse att jag skrivit fel nummer. Hahaha, nu stod det att det var ett sändningsfel, men man kunde inte låta bli att undra vad mottagaren hade trott eller tänkt om sms:et hade gått fram. Vaddå duka nu, får jag främmande eller vad???
 
Jag gjorde ett liknande misstag då jag fick min nya mobil. Jag hade inte lagt in några mottagare i telefonboken men tycktes ju kunna Åkes nummer utantill. Jag skrev ett fint sms om hur mycket han betyder osv, sen skickade jag iväg det. Det tog två minuter, sen kom ett svar: Vem 🙂
 
Vaddå vem, tänkte jag, han vet väl vem jag är. Sen blev jag lite misstänksam, tog fram min gamla mobil och började jämföra numret, jag hade skrivit 53 på slutet istället för 43, hjälp, vad gör man, tänkte jag. Jag tyckte inte att jag bara kunde strunta i det hela, med risk att människan kanske skulle ringa upp, så jag skyndade mig att svara: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men sms:et var menat till min man, för stora fingrar och liknande nummer.
 
Det tog bara några sekunder så svarade han, Ok, det gör inget, hann bara bli så glad 🙂
 
Det var ju nästan humor. Vilka misstag görs inte med mobiler och kanske ibland mail som skickas till fel personer. En siffra fel eller en bokstav på fel plats, fort var det gjort. Farsan fick ett sms för tre jular sedan, där stod det bara, jag kommer inte hem till jul. Och detta fick han på självaste julaftonen, synd för dom som inte fick veta då, att människan inte skulle komma. Men farsan vet inte heller hur man svarar eller skriver sms. Ja, nu kanske han vet, då visste han inte. Sen tycker han väl också att det inte är hans sak att rätta andras misstag, han har annat att göra.
 
Nu hoppas jag att ni håller en tumme för mig idag, så jag får fixa tanden, det vore fint. Önskar er alla en bra dag!

Så kan det gå

Av , , Bli först att kommentera 6

Ja det var det jag förstod, julen kan man se fram emot på många sätt och vis, man startar nedräkningen en vecka innan julaftonen och sedan swoooozzzhhh, så var den bortgjord.

Nu är det nyår nästa och den kommer att komma och försvinna lika fort. Det är precis det jag säger, nu får man börja planera inför semestern om man ska hinna med det överhuvudtaget.

Vi firade julafton hos mina föräldrar på M-hem, det har vi gjort i många år förutom då två sista då bara jag, Åke och Jennifer har suttit och ruvat uppe i Malå och det har faktiskt varit nog så skönt och avkopplande, men nu tyckte vi att det kunde vara skönt att slippa sitta och köra dit upp, ibland kan det vara nog så bra att bara få vara hemma.

Ett år så var Åke den som gick på affären för att köpa tidningen, ni vet så där lagomt då tomten dök upp och Åke missade honom. Jag gissar att Theresé var runt 7 år och då var alltså min lillasyrra 6 år. Min mamma är expert på att skriva på paketen att det är från tomten och det hade hon nu gjort på alla klappar som Emma fick.

När utdelningen var klar och tomten försvann ut genom dörren så frågade mamma Emma vem hon nu hade fått alla klappar av, hon sa lika rakt och tvärsäkert som Amen i kyrkan att hon fått alla klappar av Åke.

Så mycket hade han för den utstyrseln och tji fick mamma som trodde att hon skulle få tack ska du ha för klapparna.

Hoppas ni alla hade en fin julafton och nu önskar jag er en lika fin juldag. Ha det gott!

Maria Lundmark Hällsten