Etikett: maskinen

Ut med det gamla, in med det nya

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu står den nya maskinen i tvättstugan och den får göra rätt för sig, med en gång…


Tur vi har vänner där det sällan sitter fast. Åke ringde Brälla som tog med sig vår granne Thord, och ut med det gamla och in med det nya.

Jodå jag kollade innan, vad det skulle kosta att få den nya inburen. Det fanns bara som alternativ att även koppla in den. 1200 kronor, så… Och att ta med den gamla kunde dom göra fast då fick man bära upp den själv, och sedan kostade det 399 spänn för att dom skulle ut och skjutsa maskinen, till återvinningen.

Måste vara tufft ändå att ha såna tjänster där man erbjuder att bära in produkter till kunderna. Dom har ju ingen aning om hur det ser ut, där dom ska in. Lite kul då killen som ska köra ut maskinen, ringer, och jag undrar om han är från Umeå och om han då skulle hitta hit.

Ja ni vet, det där att dom aldrig lyssnar på ordet INTE. Ni ska INTE köra in på Blomstervägen även fast det är där vi bor. När jag sagt det så sa han. -Jomen jag vet vart ni bor. Du kör ju Dragracing. Hahaa… sen visade det sig att han visste vem Nicco är 😁

Bakade ett bikarbonat bröd, då jag visste att Tina skulle komma. Provade att ta vegansk yoghurt istället för filmjölk, eftersom jag inte tål mjölk, längre. Och sedan bytte jag ut ½dl frukt och ½ dl russin, till 1 dl, glöggmarinerade tranbär.

Brödet blev jättebra, och det är ju så enkelt att bara röra ihop. Sen tar man dom nötter man tycker om.


I detta recept var det ursprungligen solrosfrön och linfrön, men dom gillar jag inte så ut med dom och in med annat.


Här sitter hon, Tina, och ville få en bild med Winstone, jämte sig.


Hon fotade oss kvällen innan, där vi satt och hade go´fika kattbesök med.


Detta besök var planerat i detalj. Och så lyckat att hennes tåg tuffade vidare en halvtimme efter jag gått på mitt pass. Och att hon kunde åka med mig till jobbet då en av stationerna ligger där.

Till helgen ska jag ha middagsgäster här, och nu ska jag komma på vad jag ska bjuda på. Fast jag har en liten aning, om vad det kan bli, i alla fall. Vi blir 11 personer runt det INTE runda bordet, det ska bli trevligt. En liten höstfest, bara så där 🍂🍁 Fast ursprunget kommer sig från Niccos lägenhetsinköp. Hon hade ju en inflyttningsfest för sina vänner, och där rymdes inte vi. Utan då skapade vi en efterkonstruktion där hon kommer att få bjuda på fördrink hemma hos henne, för vi som inte var bjudna då. Sedan fortsätter vi med middag här. Finurligt va.

Ha en fin torsdag, allihop!

Folk tror säkert att jag…

Av , , Bli först att kommentera 14

Påsken är över, och nu är det bara några dagar kvar innan vi är inne i maj, otroligt. Så kan man snart börja nedräkning till semster, jo…det kan man, om jag skulle strunta i det så kom semestern så fort att jag inte hann med den och sedan satt man där igen och insåg att hösten redan var kommen…typ.

Fast nu ska vi inte gå händelserna i förväg, det är mycket som ska hända innan dess, trevliga saker. Järlåsa resan, min 50 års fest :D, Nicco tar studenten, en härlig semester, och förhoppningsvis, nån tävling mitt i hela alltet. Dessutom flertalet besök på Gamlia och bilträffarna som brukar vara däruppe.

Vore konstigt också om vi inte åker ner en sväng till, till Järlåsa, fast då blir det nog i vanlig ordning, med vår buss. Och det kan väl hända att det blir efter semestern, så långt har vi inte planerat än, beror också på dom vi tänkt våldgästa, är ju som bra om dom är hemma då.

Åke tyckte att Jeepen behövde en liten tvätt, så han ”lånade” den igår och pep iväg till biltvätten, nu känner man knappt igen den:

17966476_10155178959976585_9187339371551722801_oKom att tänka på vår Amc vi hade, den som var så låg under, vi körde in den på biltvätten på Haga, det var nåt som lät under. När vi sedan skulle backa ut därifrån så satt den fast. Jojo, det var nån list dom hade på golvet, förmodligen runt nån smörjgrop, och där fastnade bilen. Jag var tvungen att hoppa ut och gunga upp den fram, så vi kunde knöla den över den där grejen.

Biltvätt tyckte jag var spännande som barn, lite obehagligt, man små blundade, då pappa körde igenom tvätten. Ja, då stod ju inte bilen still och maskinen rörde sig, utan tvärtom, in på ena sidan och ut genom den andra.

Idag blir det en fjärde kaffedejt för veckan, ja jag vet, folk tror inte att jag gör annat än skvalpar och dricker kaffe överallt 😀

18056164_10155175531276585_6186875234232777496_oIgår var det som kontaktperson, jättetrevligt, och lärorikt, och idag med en gammal kollega till mig, som råkar ha sitt jobb här i närheten, vilken tur, och tänk, vi tyckte att vi kunde kosta på oss att besöka Ullas, fredag som det är 😀

Ha det gott, allihop!
18076470_10155178945831585_1560043707269120843_o 18056451_10155178945556585_5164781253732260489_o

Dom kan, dom…

Så blev det mobiliserings dags, igen. Mot katterna! Vad dom kan gå på, man fattar det inte. Jag brukar släppa upp dom från källaren, vid 9-9-30 tiden, och detta för att det ska passa med mat tider. Tar jag upp dom tidigare, och inte ger dom mat, med en gång, så får man snubbla runt på dom tills maten är serverad…


Och vice versa, ger jag dom mat för att slippa snubblerierna så kommer dom att sätta igång, 1-2 timmar tidigare på kvällen, med att springa framför fötterna, för då vill dom ha maten den stunden tidigare.

Nå, så jag kommer hem vid 8.40 igår, efter träningen. Och ut från vårt sovrum, kommer Eloise…jag fattar ingenting. Hinner tänka tanken att hon varit där hela natten, men det stämmer inte alls. Jag brukar minsann räknar ner katterna på kvällen, så bägge två, är därnere.

Hon smyger, precis som om hon vet, nummer ett, sovrummet är en förbjuden zon, och nummer två, om hon kunde prata, hur skulle hon då förklara att hon är uppe från källaren utan att jag har öppnat dörren och flyttat symaskinen, som väger flera kilo, jag lovar.

Jag öppnar då dörren och där sitter divan Enya, och väntar lydigt på att få komma upp, symaskinen är flyttad, 15 centimeter från kattluckan, så nu vet jag hur Eloise tagit sig ut. Hon har krafsat och bänt, skruvat sig, och bökat, sedan använt sin egen kroppsvikt för att förflytta maskinen såpass, att hon kunde klämma upp luckan. Vilken mastermind, hon är!

Vem…jag!

2016-03-02 22.47.03Och Enya ville uppenbarligen inte haka på, för jag kan tänka mig att det inte var utan en hel del kämpande och arbetande. Jag har ju trott att det skulle räcka med symaskinen för luckan, och därför har jag slutat spärra igen den, tills igår då, nu är luckan också låst, så nu får dom hitta på ett nytt sätt…igen. Men vänta bara, den dagen kommer då dom lyckas med det också, jag vet det bara.

2016-03-02 22.47.41 (2)Jag och Nicco invigde IKEA igår, det blev lite plastpåsar, några doftljus och två tygblommor, som jag har i matrummet. Dom är som tacksamma, och brukar klara torka, rätt så bra 😀

2016-03-03 06.54.17I övrigt var jag absolut inte, impad av hur man tar sig in dit, inga tydliga skyltar, väldigt förvirrande små cirkulationsplatser, ett tag trodde jag att vi var på väg ut på E4:an. Och själva konceptet IKEA, nja, jag klarar mig utan, men det kommer säkert att bli roligare då dom andra butikerna kommer dit.

Kvällen avslutades med ”hemmahosgänget” hos Marianne, den här gången. Vi skrapade fram 150:-, så, ja, det kanske blir mer än ett korvbröd i slutändan.

2016-03-01 10.19.51Ha en bra dag, alla mina vänner!

Ett vandrande energifält eller?

Av , , 2 kommentarer 2

Så är det då idag, för att vara exakt, sex månader kvar till julafton, och med lite framförhållning kan man börja kika efter klappar…eller så iddes man inte göra det, inte än i alla fall. Nu är det väl midsommar maten och allt där omkring som planeras.

Jag ska göra två kladdkakor idag som jag tänkt at vi skulle bjuda på imorgon, då Åke fyller år, och till det ska det bjudas på blandade bär, såsom hallon, björnbär och jordgubbar, samt grädde. Sen förhandlade jag med Bo Lage och köpte en likör till kaffet, jag vet inte vad den heter eller hur den smakar men Ingegerd hördes ha testat den och hon sa att den var jättegod. Nå, den går säkert ner.
 
Jag åkte upp på Kvantum igår och hade med mig 4 kassar med pantflaskor, och kan ni tänka er, jag började med ena maskinen, den tog emot en påse sen började den larma och det stod att jag skulle kalla på personal. Jag ville inte vandra runt med påsarna så jag flyttade mig till nästa maskin och fortsatte stoppa in flaskor, en påse senare så satte den också igång att larma. *suck*
 
Jag gick in på spelbutiken, passerade en man som stoppade ner pengar i kaffemaskinen för att få sig en kopp, jag tog en lapp och ställde mig att vänta på min tur. Efter fem minuter frågar hon bakom disken om han fått något kaffe. Nä, svarade han, men är det bönor kvar däruppe frågade hon, jadå sa mannen, men displayen är svart. Aha tänkte jag, det var garanterat för att jag passerade honom.
 
Hon kallade på personal, jag gick tillbaka och då sa killen att den ena maskinen nog funkade. Jaha, sa jag, men inte då jag stod här. Men jag stoppar väl i flaskorna då, sa jag, och gjorde det…typ två flaskor senare så tjuter den igen. Är detta typiskt för att vara jag, omges jag måhända av ett kraftfält som gör att apparater inte pallar trycket eller är alltihop bara tillfälligheter? Ja, förmodligen det sistnämnda, men jag kan inte annat än tycka att det är lite smålustigt.
 
Idag blir det att bära ner saker till bussen, en sväng på ÖoB, baka kakorna och sedan äter vi middag innan vi beger oss till Maltträsk. Önskar er en toppendag, och hoppas vädergudarna är med oss i helgen.

Ohelig mark

Av , , 2 kommentarer 3

Undrar om det kan var som en granne skrev en gång i ett av mina blogginlägg, att huset  vi bor i ligger på ohelig mark?

Jag hade fram symaskinen i lördags och skulle laga ett par jeans, i början gick det bara bra sedan blev det katastof. Två nålar small av, utan anledning, jag trädde om maskinen tre gånger, provade att sy på en vanlig tygbit för att se att den funkade som den skulle, det gick bra. Satte jeansen under nålen och maskinen sydde som den brukar men lämnade inte ett enda stygn efter sig. Gjorde om samma procedur fyra gånger med samma resultat.

Då gav Maria upp och ställde undan maskinen, som nu står i sovrummet och ser så lagomt hånfull ut.

 

Maria Lundmark Hällsten