Etikett: morfar Evert

-Åke Lundmark! Cykla hem och läs din bibel…

Av , , 2 kommentarer 12

Gratulerar lillebror Lars, på sin 50 årsdag, hipp hipp Hurra!!

För mig har min yngre bror, alltid påmint mig om vår morfar Evert. Lugnet själv, inte så mycket stök runt sig och snäll rakt igenom. Fast jag ska villigt erkänna, att det fanns en tid i mina yngre år, då jag mest tyckte att han var enbart jobbig. Vem vill liksom ha sin lillebrorsa på 5-6 år i sitt rum då man har kompisar där. Och vi är i dom yngre tonåren och vill prata hemlisar…no one!

Hann jussepass skriva det så plingade det till i mobilen. Det var Lars, haha. Jag messade honom igår och undrade om 49 åringen hade koll på att den dag man fyller 50, är en av få dagar man kan få permission från jobbet för att fira. Beror lite på vilken arbetsgivare man har. Lars skrev att han inte hade koll, fast hans kollegor hade det, så idag är han hemma och firar.

Apropå vår morfar, så kom han på tal då vi var uppe och röjde i Lainejaur för en vecka sedan. Vi är ju stående överens om att vi alla har olika relationer till våra nära och kära. Jag berättade då jag hittat på att jag ville sova över hos morfar. Något som jag tror, att inga av mina syskon gjort. Hur jag kunde komma på tanken vet jag inte ens. Kanske jag hade en baktanke om att kunna kränga av honom lite pepparkakor och hans specialare, vichyvatten utblandat med apelsinsaft.

Mamma har berättat att morfar var stolt och överraskad över min önskan, och han gjorde förmodligen vad han kunde för att blidka mina önskningar. Det var ett visst knorrande från honom då jag övertalade honom att ge mig, 25 öre eller om det var 1 krona, för att kunna släppa ner den i tuggummi apparaten utanför Ica affären. Men jag fick min vilja igenom och var stolt över Fantomen ringen som blev vad jag fick.

Hand i hand gick vi sedan hem till hans lilla pensionärslägenhet igen. Uppenbarligen delade vi på något alldeles speciellt. Ett bevis på detta må ju vara den där tavlan jag broderade och dedikerade till honom. En blåval på gult tyg.

Med handskriven text på baksidan

Tavlan hängde sedan i hans lilla kök bredvid den stora köksklockan i alla år. Och den hamnade nu återigen hemma hos oss. Den har legat ute i ett av överskåpen i bussen. Jag har inte haft hjärta att kasta bort den. Så för tillfället hänger den på kalender kroken…

Åkes jobb med garage tältet fortgår.

Jodå jag har varit där med en hjälpande hand men han har gjort det absoluta mesta, alldeles själv.

Vid middagsbordet blev det prat om den där klassföreståndarinnan han haft som vi var på Loppis hos. Han och en klasskompis till honom hade kommit cyklandes nere på Norrlandsgatan, och dom var, gissningsvis nånstans 14-15 år. Fröken Anita med nån väninna och en karl vid sidan om, gick där gatan fram. Då Anita fick syn på Åke ropade hon: -ÅKE LUNDMARK! Åk hem och läs din bibel!

Jag kunde inte annat än skratta. Och nu undrar jag förstås vad som kunnat föranleda detta utrop

Fick också veta att man på den tiden hade något som hette hem anmärkning. Fick man 3 sådana anmärkningar ringdes det hem, och efter det hänt, 3 gånger blev det kvarsittning. Anita upptäckte plötsligt att Åke hade 12 stycken. Hon hade ojat lite vid upptäckten och sedan delades straffet ut. Han fick sitta kvar och sedan blev det nollat i protokollet.

Där hon nu hade loppisen, har hon ett växthus och utanför det växte det fantastiskt fina bär. Dom var mörkblå/lila och stod upp likt upp och mervända vindruvsklasar. Nicco var tvungen att fråga vad det var för bär. Trolldruvor heter dom. Jag hittade en bild på nätet men dom ger verkligen inte en rätt bild på hur hennes såg ut. Hennes trolldruvor måste vara praktexemplar. Synd att det hördes som om dom är giftiga. Annars hade jag kunnat överväga att gräva bort vår rabatt och sätta såna där, på kortsidan.

Dags för hundpromenad, så jag önskar er alla en fin måndag!

Jodå, det gjorde vi..

Av , , 2 kommentarer 15

Jodå, vi for på Västerbottens Museum igår, och tog en fika.

Sen gick vi uppför backen där jag fotade Wallmarks gården, som jag fått berättat för mig, har skänkts hit, av Annelies svärföräldrar som bor i Renbergsvattnet.
Huset är ju jätte pampigt, och kan inte ha varit tvärenkelt att forsla hit.

Åke tog täten ner till bilen och vi begav oss hemåt.

Började med att städa ur hålet under arbetsbänken i köket…ish då. Det sitter en skiva som säkert var dåtidens specialare. Man kan nämligen dra ut den där skivan och flytta den ett steg upp eller ner.

Fast den är alldeles för otymplig och tung för att hålla på att dras ut och in. Nå, vårat kök är inte världens största, det är dåligt om utrymmen att ställa ifrån sig saker då man arbetar med matlagning och bakning. Så jag kom på den utsökt, fina iden att justera hyllan, om det gick att få in ett eluttag där, vilket Åke sa, skulle funka. Och därför kommer nu vår mikro, att landa därnere.

I utrymmet fanns allt möjligt, bland annat tidningsurklipp som min mormor, Sadura, sparat. Det blev lite kul, för att min kusin Torgny, skickade denna bild på min morfar, för nån vecka sedan. Tagen från filmduk,så bilden är lite sned.

Och kolla, i tidningsurklipps högen, poppade detta fram. Samma morfar, samma klädsel och han håller i en jätte abborre, på 3.2 kilo, upptagen i Lainejaursjön. Detta var 21 augusti 1979.

Där, i köksbänkshålan, stod också detta underbart fina porträtt eller foto, på Åke. Och det är ju så fint att det faktiskt förtjänar en riktig tavelram. Får försöka fixa nåt sånt och sedan hänga upp bilden.

Tavlan är inte så liten heller..

Vi strö tittade på teve igår kväll, och då Winstone st så fint i soffan kunde jag inte låta bli att fota. Åke tror minsann att Winstone tillhör en av dom mest fotade hundarna i världen, fast, njaee… men det finns några bilder, det vet jag. Här en bild tagen 2013, då var han bara några månader gammal.

Det är lite skillnad på då och nu..

Jag och Winstone har sett snö, nu på morgonen…

Jodå, dom har nu fixat is borta på Nolia så det var till och med skridskoåkare där. Theresé och Sally är i Värmland, nånstans i närheten av Hagfors, där det är hockeycup i helgen. Dom har några matcher idag med, innan hemresa. Får väl höra hur det gick sedan.

Nu fick Åke lite jobb med listen som hyllan ska ligga på och som skulle flyttas ner. Den tjänade tydligen ett syfte, listen, och hjälper till att hålla upp arbetsbänken… Suck, vart var arge snickaren då man behövde honom 🧐

Jaja, det blir säkert bra och hållbart till slut. Nu ska jag bära ner lite grejs i källaren, och lägga ut nån annons under bortskänkes. Ha en fin söndag, allihop!

Är det måndag eller fredag, hela veckan?

Av , , Bli först att kommentera 16

Har sagt det förut och vidhåller, att det är fredag hela veckan, tjopp tjopp så var vi där igen.

nallecitat3
I Robinson, den här veckan, har dom kört med måndag hela veckan, vilket innebär att dom blir uppväckta på samma sätt, serveras en banan till frukost och dom får köra samma tävling. Roligt första dagen, halv jobbigt andra dagen, och nervöst samt lätt deprimerande, den tredje.

201391236499500_sbig_53b1294b2a6b22215c210235Man vet vad man har att förvänta sig!

Min farmor blev ju dement, och jag vet att jag tyckte att det var svårt att veta hur man skulle förhålla sig. Och själv vill man veta om dom VET, vem man är, och om dom kan dela minnena man har tillsammans.

-Vet du vem jag är? -Kommer du ihåg den där sommaren? -Minns du vad vi gjorde i julas?

Läste alldeles nyligen en artikel om just dementa personer och vad man ska undvika. Det är så lätt att säga, jamen det vet du väl, eller det måste du ju förstå. Fast det gör ju inte dessa människor, dom förstår inte. Och att använda dom orden, blir då lätt förnedrande.

Igår hade vi bastuträff och vi kom in på just detta. Kerstin och Janne hade besökt en vän som ligger på en av dessa avdelningar där det finns dementa människor. Dom hade stött på en karl i samlingsrummet som frågade Janne om han hade jobbat på Volvo. Och ja, det har han, fast det är x antal år sedan, och dom kände inte varandra på det sättet, men mannen kände ändå igen och kunde placera Janne.

Likadant var det för farmor. Hon ställde frågor till mig, som knappt jag kunde svara på, men så plötsligt frågade hon om Åke, och hur han mådde. Så det kan glimta till ibland.

Och nu tänker jag på dom med demens eller alzheimer, för deras anhöriga och dom som är runt omkring, blir det nästan som måndag hela veckan.
Samma frågor, samma historier, samma oro och ängslan. Men jag undrar hur det är för dom? Där är väl varje dag en ny dag, oavsett om frågorna är dom samma? Dom kommer ju inte ihåg vad svaret blev. Sorgligt, men samtidigt ska man kanske vara glad, att just dom, är lyckligt ovetandes om vad som sker.

Nå, än så länge har jag saker i mitt minne som jag kan skriva ner och sedan försöka komma ihåg. Ibland får man bolla sina minnen med andra och plötsligt har man fått historien hel igen, från början till slutet.

Det är väl såna här gånger man kan ångra att man inte lyssnade bättre på saker som farmor och farfar berättade:

Skanning_20161227 (8)Eller mormor Sadura:

15085525_10154039708692060_2423146476255831801_nEller det morfar Evert berättade. Man har bitar, men inte knorren på slutet.

10404202_10152628338667060_8661813194350411996_nÖnskar er alla en trevlig fredag! För det är fredag idag, jag lovar!

images

Maria Lundmark Hällsten