Etikett: morfar Evert

Jodå, det gjorde vi..

Av , , 2 kommentarer 15

Jodå, vi for på Västerbottens Museum igår, och tog en fika.

Sen gick vi uppför backen där jag fotade Wallmarks gården, som jag fått berättat för mig, har skänkts hit, av Annelies svärföräldrar som bor i Renbergsvattnet.
Huset är ju jätte pampigt, och kan inte ha varit tvärenkelt att forsla hit.

Åke tog täten ner till bilen och vi begav oss hemåt.

Började med att städa ur hålet under arbetsbänken i köket…ish då. Det sitter en skiva som säkert var dåtidens specialare. Man kan nämligen dra ut den där skivan och flytta den ett steg upp eller ner.

Fast den är alldeles för otymplig och tung för att hålla på att dras ut och in. Nå, vårat kök är inte världens största, det är dåligt om utrymmen att ställa ifrån sig saker då man arbetar med matlagning och bakning. Så jag kom på den utsökt, fina iden att justera hyllan, om det gick att få in ett eluttag där, vilket Åke sa, skulle funka. Och därför kommer nu vår mikro, att landa därnere.

I utrymmet fanns allt möjligt, bland annat tidningsurklipp som min mormor, Sadura, sparat. Det blev lite kul, för att min kusin Torgny, skickade denna bild på min morfar, för nån vecka sedan. Tagen från filmduk,så bilden är lite sned.

Och kolla, i tidningsurklipps högen, poppade detta fram. Samma morfar, samma klädsel och han håller i en jätte abborre, på 3.2 kilo, upptagen i Lainejaursjön. Detta var 21 augusti 1979.

Där, i köksbänkshålan, stod också detta underbart fina porträtt eller foto, på Åke. Och det är ju så fint att det faktiskt förtjänar en riktig tavelram. Får försöka fixa nåt sånt och sedan hänga upp bilden.

Tavlan är inte så liten heller..

Vi strö tittade på teve igår kväll, och då Winstone st så fint i soffan kunde jag inte låta bli att fota. Åke tror minsann att Winstone tillhör en av dom mest fotade hundarna i världen, fast, njaee… men det finns några bilder, det vet jag. Här en bild tagen 2013, då var han bara några månader gammal.

Det är lite skillnad på då och nu..

Jag och Winstone har sett snö, nu på morgonen…

Jodå, dom har nu fixat is borta på Nolia så det var till och med skridskoåkare där. Theresé och Sally är i Värmland, nånstans i närheten av Hagfors, där det är hockeycup i helgen. Dom har några matcher idag med, innan hemresa. Får väl höra hur det gick sedan.

Nu fick Åke lite jobb med listen som hyllan ska ligga på och som skulle flyttas ner. Den tjänade tydligen ett syfte, listen, och hjälper till att hålla upp arbetsbänken… Suck, vart var arge snickaren då man behövde honom 🧐

Jaja, det blir säkert bra och hållbart till slut. Nu ska jag bära ner lite grejs i källaren, och lägga ut nån annons under bortskänkes. Ha en fin söndag, allihop!

Är det måndag eller fredag, hela veckan?

Av , , Bli först att kommentera 16

Har sagt det förut och vidhåller, att det är fredag hela veckan, tjopp tjopp så var vi där igen.

nallecitat3
I Robinson, den här veckan, har dom kört med måndag hela veckan, vilket innebär att dom blir uppväckta på samma sätt, serveras en banan till frukost och dom får köra samma tävling. Roligt första dagen, halv jobbigt andra dagen, och nervöst samt lätt deprimerande, den tredje.

201391236499500_sbig_53b1294b2a6b22215c210235Man vet vad man har att förvänta sig!

Min farmor blev ju dement, och jag vet att jag tyckte att det var svårt att veta hur man skulle förhålla sig. Och själv vill man veta om dom VET, vem man är, och om dom kan dela minnena man har tillsammans.

-Vet du vem jag är? -Kommer du ihåg den där sommaren? -Minns du vad vi gjorde i julas?

Läste alldeles nyligen en artikel om just dementa personer och vad man ska undvika. Det är så lätt att säga, jamen det vet du väl, eller det måste du ju förstå. Fast det gör ju inte dessa människor, dom förstår inte. Och att använda dom orden, blir då lätt förnedrande.

Igår hade vi bastuträff och vi kom in på just detta. Kerstin och Janne hade besökt en vän som ligger på en av dessa avdelningar där det finns dementa människor. Dom hade stött på en karl i samlingsrummet som frågade Janne om han hade jobbat på Volvo. Och ja, det har han, fast det är x antal år sedan, och dom kände inte varandra på det sättet, men mannen kände ändå igen och kunde placera Janne.

Likadant var det för farmor. Hon ställde frågor till mig, som knappt jag kunde svara på, men så plötsligt frågade hon om Åke, och hur han mådde. Så det kan glimta till ibland.

Och nu tänker jag på dom med demens eller alzheimer, för deras anhöriga och dom som är runt omkring, blir det nästan som måndag hela veckan.
Samma frågor, samma historier, samma oro och ängslan. Men jag undrar hur det är för dom? Där är väl varje dag en ny dag, oavsett om frågorna är dom samma? Dom kommer ju inte ihåg vad svaret blev. Sorgligt, men samtidigt ska man kanske vara glad, att just dom, är lyckligt ovetandes om vad som sker.

Nå, än så länge har jag saker i mitt minne som jag kan skriva ner och sedan försöka komma ihåg. Ibland får man bolla sina minnen med andra och plötsligt har man fått historien hel igen, från början till slutet.

Det är väl såna här gånger man kan ångra att man inte lyssnade bättre på saker som farmor och farfar berättade:

Skanning_20161227 (8)Eller mormor Sadura:

15085525_10154039708692060_2423146476255831801_nEller det morfar Evert berättade. Man har bitar, men inte knorren på slutet.

10404202_10152628338667060_8661813194350411996_nÖnskar er alla en trevlig fredag! För det är fredag idag, jag lovar!

images